Etikettarkiv: NoViolet Bulawayo

Tegelsten fullmatad med briljanta amerikanska noveller

Image of New American Stories

New American Stories
Red. Ben Marcus
Granta

Det kommer ut en strid ström av antologier med amerikanska noveller, varje år kommer exempelvis en ny The Best American Short Stories ut. Den här typen av regelbundet utgivna antologier är ofta bra, till och med mycket bra, men de är sällan fantastiska. De fantastiska novellantologierna kommer ut mer sällan och urvalet noveller görs av någon som brinner för novellen som uttrycksmedel, som författaren Ben Marcus.

 

2004 gjorde Marcus urvalet, tjugonio noveller, till The Anchor Book of New American Short Stories,  som nästan har klassikerstatus. Det är en fantastisk samling namn man ser på omslaget, men det har gått tio år och både Amerika och novellen har förändrats. Därför känns det roligt att kunna berätta att Marcus sammanställt en snarlik antologi, drygt 700 sidor tjocka New American Stories, med trettiotvå noveller av lika många författare – från en novell som tar upp en halv sida av Lydia Davis till riktigt långa, som den rafflande novellen av Jesse Ball som utspelar sig i tid som är svår att bestämma, men som handlar om dueller på liv och död.

Marcus skriver i sitt förord lite om tanken med antologin:

”This anthology aims to present the range of what American short-story writers have been capable of in the previous ten years or so, not as a museum piece but as a sampler of behaviors and feelings we can nearly have only through reading.”

Några författare från den första antologin dyker upp i den nya: George Saunders, Anthony Doerr, Wells Tower, Sam Lipsyte, Mary Gaitskill och Deborah Eisenberg. De är stora stjärnor och försvarar sina platser väl med sina respektive noveller. Den enda som inte är novellspecialist är väl Doerr. Av de här tycker jag bäst om Saunders novell, om en hemvändande soldat som råkar ordentligt i trubbel, och Eisenbergs, som utspelar sig i New York och handlar om ett par, William och Otto, som har det trassligt på sitt vis, med planeringen inför eventuella släktträffar.

Och apropå New York, en av mina favoriter är ”Another Manhattan” av Donald Antrim. Två par som har riktigt trassliga relationer ska gå ut och ta några drinkar. En av männen ställer till det för sig – det är en ömsint och tragikomisk novell.

Av ren nyfikenhet tittade jag på vilket årtionde författarna är födda. För tre av författarna saknas den uppgiften, men två av författarna är födda på 30-talet, Robert Coover och Don DeLillo, fem är födda på 40-talet, fem på 50-talet, fem på 60-talet, nio på 70-talet och tre på 80-talet. Ben Marcus är själv 60-talist. Det är inga märkvärdiga siffror, men jag tycker att man ser ett tydligt samband mellan ålder och experimentlusta eller viljan att ta ut svängarna.

Robert Coover är undantaget som bekräftar regeln, hans obetalbara klassiker ”Going for a Beer” sammanfattar på ett helt briljant sätt ett helt vuxet liv med 1000 ord. Huvudpersonens liv liksom vecklar ut sig, det är som om han hela tiden ligger inte bara ett utan flera steg efter. Så här inleds novellen:

”He finds himself sitting in the neighborhood bar drinking a beer at about the same time that he began to think about going there for one. In fact, he has finished it. Perhaps he’ll have a second one, he thinks, as he downs it and asks for a third. There is a young woman sitting not far from him who is not exactly good-looking but good-looking enough, and probably good in bed, as indeed she is.”

Jag tycker att det är roligt att Tao Lin – en av 80-talisterna – finns representerad i antologin. Jag retar mig lite på att så många retar sig på honom. Hursomhelst, faktum är att jag tycker att det var roligast att läsa många av de lite mer utflippade novellerna skrivna av lite yngre författare, därmed inte sagt att jag nödvändigtvis tycker att de är bättre än de andra.  Men jag tycker att hårt skruvade ”Madmen” av Lucy Corin är otroligt underhållande, den handlar om en tjej som ska välja en madman, killar och tjejer som håller på att bli vuxna åker till en anstalt och väljer en madman. Den tonåriga berättaren förklarar, utan att göra saken mycket mindre mystisk:

”The whole idea is that you take home a madman and that teaches you about Facing the Incomprehensible and Understanding Across Difference.”

En annan ung författare som också tar ut svängarna är Rachel B. Glaser som i sin bara några sidor långa novell, ”Pee on Water” sammanfattar och förvränger mänskligheten historia. Det börjar poetiskt:

”Earth is round and open, whole and beating in its early years. The stars are in a bright smear against the blackboard. A breath pulled so gradual the breath forgets. Winds run back and forth. Clouds idly shift their shapes. Stubborn ice blocks will not be niced down by the fat sun. Melted tears run, then freeze. Tiny cells slide into tiny cells.”

Sedan blir det bara konstigare och konstigare och roligare och roligare:

”The new monkeys need less and less protective hair. They have babies. They fight, throw punches, show teeth and bite. They think each other are sexy. Raise their babies away from the others. Males try sex with females from the front. Boobs get bigger to remind males what butts felt like.”

Och både strutglassen och Chuck Berry skrivs in i historien:

”At the World’s Fair, someone rolls a waffle and scoops ice cream in it. Plastic is invented. Neon lights. 127 kisses in a single movie. Fire department horses retire. Men feel cool riding cars. Chuck Berry fucks time into place, pulls it into beats and it hangs. It plays.”

Man kan tänka sig att influenserna snarare kommer från författare som Donald Barthelme, Italo Calvino och Georges Perec än från Raymond Carver och andra smutsiga realister. Och ett sista exempel på en författare som har tänkt utanför ramarna – Mathias Svalina vars ”Play” är instruktioner till olika egendomliga lekar. De följer först någon slags logik, men blir sedan allt märkligare, som Animal Chase, för fem eller fler spelare:

”Two bases are marked off, at either end of America. Each child takes the name of an Animal. One child is It. He stands in the center of America & writes newspaper columns about the decline of America. He starts a radio show & becomes tremendously influential.”

Eller Jiggle the Handle, för två spelare:

”One child is the hunter & one child is the knife. One child is the ocean & one child is the sliver of metal stuck in the pad of the thumb. One child screams with pleasure & one child holds a heat-flaccid candle. One child bears the pain & one child stares at the spinning rims on a shiny Toyota.”

Man kan väl föreställa sig samma influenser här, inte är det Raymond Carver i alla fall. Men det finns något för alla smakriktningar i New American Stories, en antologi som är extremt omsorgsfullt sammansatt, en blivande klassiker som verkligen är full av noveller som sticker ut, på det ena eller andra sättet.

En stor förändring sedan The Anchor Book of New American Short Stories är att Amerika har fört långa krig som kostat oerhört mycket, oavsett om man använder ekonomiska, mänskliga eller moraliska måttstockar. Flera noveller handlar om hemvändande soldater och en skildrar hur soldater som ger sig iväg på sin första vända. Det som utmärker de här novellerna och ytterligare några andra, är att Amerika inte skildras som en självklart god kraft i världen. Amerika beskrivs som onödigt aggressivt och en rå girighet har brett ut sig.

”Blink and you might miss this war,” säger en nyhetspratare vid krigsutbrottet i ”Paranoia” av Saïd Sayrafiezadeh. Flera av novellerna vittnar om hur felaktig den prognosen var. I novellen av Mary Gaitskill, ”The Arms and Legs of the Lake”, förklarar en hemvändande soldat för en civilist hur saker och ting hänger ihop:

”You need killers like me so that you can go on having all the nice things you have.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Ny våg av spännande afrikanska författare 2

armah_de_vackra_omslag_inb

Nyhet från Modenista 2014. Köp

When we reject the single story, when we realise that there is never
a single story of any place, we regain a kind of paradise.
– Chimamanda Ngozi Adichie

Ett blogginlägg från i somras, numer döpt till ”Ny våg av spännande afrikanska författare 1”, har haft ovanligt många läsare och det tycker vi är väldigt roligt, så roligt att vi tog det gamla inlägget och uppdaterade det med bokomslag och sånt som vi läst sedan dess om både ny och gammal, men nyöversatt, afrikansk litteratur.

Vi tänker oss blogginlägget som en karta, som man kan använda för att söka nya författare och böcker. Vi analyserar inte de enskilda böckerna, men vi har länkat till recensioner, intervjuer och utdrag.

För mer än tio år sedan kämpade den unga nigerianskan Chimamanda Ngozi Adichie för att få sin debutroman, Lila hibiskus, publicerad. En agent lät undslippa sig att allt skulle vara enklare “if only you were Indian,” eftersom en rad indiska författare då trädde fram på världslitteraturens scen. Det ansågs däremot svårt att sälja in afrikanska romaner, med förment svårgripbara kulturella referenser.

Idag låter såna tankegångar väldigt förlegade och i en artikel i New York Times skriver Felicia R. Lee om något som snarast måste betraktas som en betydande hajp kring författaren med rötter på den afrikanska kontinenten – ”New Wave of African Writers With an Internationalist Bent” – även om det naturligtvis är svårt att tala om en hel kontinents litteratur. Många av författarna skriver också på engelska.

Det här är de senaste böckerna av de författare som lyfts fram i den översiktliga artikeln.

9789174294064

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie

Recension Intervju Utdrag

hämta (1)

All Our Names (Knopf) av Dinaw Mengestu

Recension Intervju Utdrag

boy-snow-bird-9781447237136

Boy, Snow, Bird (Picador) av Helen Oyeyemi

Recension Intervju Udrag

9789146224150

Vi behöver nya namn (W&W) av NoViolet Bulawayo

Recension Intervju Utdrag

9780812995787

Every Day Is for the Thief (Random House) av Teju Cole

Recension Intervju Utdrag

9780345802545

Dust (Random House) av Yvonne Adhiambo Owuor

Recension Intervju Utdrag

9789146221159

Komma och gå (W&W) av Taiye Selasi

Recension Intervju Utdrag

Det här urvalet författare bygger alltså på New York Times-artikeln, kosmopolitiska författare som vistas mer i Europa eller USA än i sina ursprungsländer i Afrika. Visst, det är sant, Taiye Selasi bor exempelvis i Rom, New Delhi och New York, men man brukar väl inte lägga så stor vikt vid om en europeisk eller amerikansk författare byter kontinent?

Samtidigt kan det naturligtvis påverka ett författarskap var författaren bor och verkar. Många av de här författarna är verksamma vid universitet, som kanske har vissa förväntningar på dem. De är också stora stjärnor på några av världens största förlag, förlag som naturligtvis har en rad förväntningar. Och så alla kritiker, inte bara i New York och London, men i stora delar av världen, som också har vissa förväntningar på vad en författare med rötterna i Afrika ska skriva.

ngugi_floden_cover

Floden mellan bergen (Modernista) av Ngũgĩ wa Thiong’o

Men att dela in den afrikanska litteraturen i genuint afrikansk och kosmopolitiskt afrikansk verkar mycket märkligt, även om det naturligtvis kan vara litteratursociologiskt intressant att allt fler författare lever och verkar i länder där de inte är födda och uppvuxna.

I den förra versionen av det här blogginlägget länkade vi till nätbokhandeln London Review Bookshop, som hade sammanställt en lista som vi tyckte såg väldigt bra ut: ”Fifteen Years of African Writing” Den bygger på vilka som tidigare varit med på korta listan för Caine Prize for African Writing, som är ett av det tyngsta med inriktning på afrikansk litteratur.

ngugi_vetekornet_cover_0

Om icke vetekornet av Ngũgĩ wa Thiong’o (Modernista)

Hemsidan för Caine Prize är rena guldgruvan om man är på jakt efter nya spännande författare. Dels kan man kika på vinnarna under de snart femton åren, det första priset delades ut år 2000, men sedan finns alltså en omfattande lista med mängder av spännande namn hämtade från tidigare års korta listor.

ngugi_djavulen_cover

Djävulen på korset av Ngũgĩ wa Thiong’o (Modernista)

Med tanke på hur mycket bra afrikansk litteratur det finns och med tanke på återväxten, kikar naturligtvis förläggare från hela världen på vilka författare Caine Prize lyfter fram. London Review Bookshop lyfte fram några namn vi nämnt, stor- och superstjärnor som Chimamanda Ngozi AdichieNoViolet Bulawayo och Ngũgĩ wa Thiong’o. Samt två andra storheter, Nuruddin Farah och Mia Couto.

Feast Famine & Potluck text.pdf

Årets vinnare av the Caine Prize for African WritingOkwiri Oduor från Kenya, kände vi däremot inte till. Hon vann med en novell, ”My Fathers Head”, hämtad ur antologin Feast, Famine & Potluck (Modjaji Books). Den utgörs av de 19 bästa novellerna sammanställda av Short Story Day Africa, som medvetet strävar efter att ge röst åt berättare från olika delar av Afrika och med olika bakgrunder och erfarenheter. Målet är att motverka stereotyper och spegla den afrikanska mångfalden.

omslag_tropiskafiskar2

Det är naturligtvis bara en liten, liten del av den afrikanska litteraturen som översätts till svenska. Bokförlaget Tranan är unikt bra på litteratur från olika delar av den afrikanska kontinenten. Tropiska fiskar är en relativt ny bok av Doreen Baingana, född 1966, som kommer från Uganda, och idag lever i både Uganda och USA.

Romanen handlar om tre systrar som växer upp under efterdyningarna till Idi Amins diktatur, och den yngste av dem, Christine, får vi ”följa från hennes första vingliga steg i höga klackar, till mötet med det privilegierade USA där hon upplever både frihet och alienation, till återkomsten till hemlandet.” Svenska Dagbladets recension.

För en tid sedan läste jag en artikel av Aaron Bady i The New Inquiry: ”(NOT) Five African novels to read before you die”. Det är i själva verket en attack på en annan lista – ”Five African novels to read before you die” – och en försök att göra en bättre och, framförallt, mer aktuell lista med yngre afrikanska författare. Det är en ganska hård attack, men den är gjord med humor.

Allt går sönder av Chinua Achebe (Tranan)

Aaron Bady var helt enkelt trött på förutsägbara listor nedtyngda med namn som Chinua AchebeNgũgĩ wa Thiong’o och Ayi Kwei Armah. Han gör på skämt en lista med författare för att illustrerar hur förutsägbara många listor med afrikanska författare faktiskt är: ”“Five White Writers You Should Read Before You Die: Shakespeare, Milton, DostoyevskyAusten, Woolf.” Jag tycker i och för sig att det är en ganska bra lista, men jag förstår poängen – unga afrikanska författare hamnar ofta i skuggan av giganterna, som ofta skrev sina mästerverk på 60-talet.

9780253007919_lrg

Indiana University Press

Och det är naturligtvis helt legitimt att söka efter ny spännande litteratur, från en kontinent som är oerhört mångskiftande och förändras i snabb takt. Aaron Badys lista är verkligen imponerande, han verkar ha läst mycket och från olika delar av Afrika. Det här är några av hans tips: Dust (2014) av Yvonne Owuor, Migritude  (2010) (på svenska) av Shailja Patel, Blue White Red (1998, 2013) av Alain Mabanckou  och In the Country of Men och Analys av ett försvinnande (2006) av Hisham Matar.

Migritude-676x956

Kaya Press

Spara Aaron Badys lista, den är full av tiotals initierade och inspirerande tips. Men allra mest spännande tyckte vi att det sista tipset var, Africa39: New Writing from Africa south of the Sahara (Bloomsbury, 2014) Vi har nu fått loss ett recensionsexemplar av förlaget. Boken, en ganska fet pocket, består av noveller, utdrag ur romaner och ofullbordade texter skrivna av 39 författare från länder söder om Sahara, eller i diasporan, och som är under 40 år.

9781620407790

Antologin är resultatet av ett samarbete mellan Hay Festival och Rainbow Foundation, utgivningen ingick i firandet av att Port Harcourt, Nigeria, var utsedd till världens bokhuvudstad 2014. Om du vill läsa mer om bakgrunden och urvalsprocessen: ”Africa39: how we chose the writers for Port Harcourt World Book Capital 2014”.

Artikeln innehåller även en lista med de 39 författarna, varav de mest kända utanför Afrika förmodligen är Chimamanda Ngozi AdichieDinaw Mengestu och Taiye Selasi. Jag blev lite förvånad över att NoViolet Bulawayo inte finns med bland de 39, men det är på många vis en fantastisk antologi, en mångsidig uppvisning av både talanger och etablerade författare.

Wole Soyinka har skrivit förordet, som handlar väldigt lite om ny afrikansk litteratur, men desto mer om att ideologierna är litteraturens fiende. Inte särskilt imponerande. Redaktör Ellah Wakatama Allfrey har skrivit ett kort förord i vilket hon lyfter fram mångfald som ett honnörsord och nämner att texter av författare från Ekvatorialguinea och Kap Verde har översatts.

Sammanlagt kommer författarna från 16 länder, kvinnor är väldigt väl representerade, men ungefär 40% av texterna är skrivna av författare från Nigeria och Kenya. Det är anmärkningsvärt och skeptiska ögonbryn har höjts. Däremot är mångfalden stor vad gäller själva berättelserna.

Antologin rymmer traditionella historier, kärlekshistorier, politiskt laddade berättelser, realism och prosalyrik, kriminalhistorier, kontrafaktiska berättelser och framtidsskildringar. Stilar och teman skiftar väldigt mycket, religiositet är kanske det som återkommer oftast och varieras på flest vis.

Min absoluta favorit är ”The Old Man And The Pub” av Stanley Onjezani Kenani som handlar om en malawisk pubägare i Genève, som kämpar för att hålla igång sin irländska pub, men en dag oväntat ärver pengar av en trogen gäst som gått bort.

Africa39 är verkligen bred men det är inte enbart positivt. Det är roligt att läsa många olika sorters texter, men den här samlingen känns onödigt spretig och ofokuserad. Det intrycket förstärks av att antologin inte bara består av noveller, utan även korta utdrag ur romaner och delar av ännu inte färdiga alster. Läsningen blir som ryckig och rörig.

Kanske hade det hjälpt om man hoppat över de mest fragmentariska texterna och presenterat de 25 tajtaste och mest avrundade? Men nu blev det 39 texter och jag tycker att det var genuint spännande att läsa Africa39. Om du är intresserad av ung afrikansk litteratur, bör du definitivt läsa den, men vara beredd på att den är svår att sträckläsa.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Listor, Recensioner

2014 års höstutgivning – 15 skönlitterära böcker att hålla koll på

Högsommarvärmen är bedövande men vårt exemplar av branschbibeln Svensk bokhandels höstkatalog är sedan länge fullt med hundöron. Vi har, precis som de föregående två säsongerna, valt ut 15 favoriter ur utgivningen av fackböcker respektive skönlitterära böcker. Det var svårt, nästan omöjligt, att välja femton skönlitterära böcker, men det blev så här:

9789100140014

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rachel Kushner
Eldkastarna
Bonniers

En av förra året riktigt, riktigt stora amerikanska romaner. Fick mestadels mycket fin kritik, sålde bra och fanns med på otaliga årsbästalistor. Kanske rentav förra årets amerikanska litterära roman, i god tävlan med Donna Tartts Steglitsan

562

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Juan Gabriel Vásquez
Ljudet av sådant som faller
Brombergs

”En makalöst vacker och välskriven roman av en av Sydamerikas största litterära stjärnor. Juan Gabriel Vásquez konfronterar med ett särpräglat och egensinnigt språk sitt hemland Colombias historia.” (Vår recension av ljudboken)

9155_250

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sjón
Máni Steinn – Pojken som inte fanns
Alfabeta

En ny bok av isländska fenomenet Sjón översatt till svenska av John Swedenmark. Handlar om en ung homosexuell kille, en outsider, och utspelar sig i Reykjavik 1918. Beskrivs som en roman ”med ett mångfacetterat spel mellan skuggor och ljus, lik projektionen på en filmduk.”

13054834_O_1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

László Krasznahorkai
Motståndets melankoli
Norstedts

Krasznahorkai har med sitt egensinniga berättande erövrat kultstatus i den engelskspråkiga världen och i hemlandet Ungern är han en gigant. Boken beskrivs som en surrealistisk roman i Gogols anda. Steve Sem-Sanberg: ”Den enda författare jag vet som uppnått något liknande är Birgitta Trotzig.”

wenger_-_till_var_ara_cover

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alejandro Leiva Wenger
Till vår ära
Modernista

En modern svensk klassiker som överrumplade och hänförde när den kom ut hösten 2001. Sex noveller som med sin språkliga briljans och rikedom satte djupa avtryck i den svenska litteraturen.

7armah_-_de_annu_inte_fodda_-_omslag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ayi Kwei Armah
De ännu inte födda
Modernista

Den ghananske storstjärnan nämns ofta som kandidat till Nobelpriset. Det här är hans mest lästa bok, hans debutroman.

9789127139930

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Andréa del Fuego
Syskonen Malaquias
Natur & Kultur

”I berättelsen om det hårda livet på den brasilianska landsbygden under 1900-talet första hälft framträder en drömsk verklighet i flera lager. Syskonen Malaquias är en unik skildring av tre livsöden i brytpunkten mellan modernitet och tradition”

9789100137366

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ulf Eriksson
Orkeanos
Bonniers

”Ulf Eriksson är med sin speciella kombination av samtidsskildring, fantastik och lekfullt filosoferande suverän i samtida novellkonst.”

9789100123604

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Thomas Pynchon
V.
Bonniers

Debutromanen för första gången på svenska. Vi föredrar helt klar den tidige Pynchon.

9789100126094

 

 

 

 

 

 

 

 

 

W.G. Sebald
Logi på landet
Bonniers

Litterära essäer om Sebalds valfrändskaper: Johan Peter Hebel, Jean Jacques Rousseau, Eduard Mörike, Robert Walser med flera.

9789137143132

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dave Eggers
Circle
Forum

Den satiriska romanen som som fick många av Eggers mer teknikvänliga hipsterfans att sätta sojalatten i vrångstrupen.

9789146224150

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NoViolet Bulawayo
Vi behöver nya namn
Wahlström & Widstrand

Barn- och ungdomsskildring som utspelar sig Zimbabwe. Har fått fenomenalt fin kritik.

Tao Lin
Sno kläder på American Apparel
Bakhåll

”Internetgenerationens” stora stjärna, som skriver poesi, prosa och driver förlaget. Många ogillar honom, avfärdar honom som en hipster, som dessutom flyttat till Manhattan, men vi blev mycket glatt överraskade av hans förra roman, Taipei.

Robert Shea & Robert Anton Wilson
Illuminatus!
Vertigo

”De tre romanerna som utgör Illuminatus! (1969-1971) handlar om konspirationer. Författarna arbetade som redaktörer för Playboys insändaravdelning och överöstes med brev om Kennedy-mordet och jesuiterna. De beslutade sig för att skriva en psykedelisk roman som inkluderade alla konspirationsteorier i en enda berättelse. Nu kommer denna moderna klassiker i sin första svenska översättning.”

Tomas Espedal
Bergensare
Lindelöws

”Denna roman är Norges nominering till Nordiska rådets litteraturpris. Författarens tredje nominering.” De två föregående romanerna är ruskigt bra.

Men hur kommer det sig att inte Bruno K. Öijers nya diktsamling Och natten viskade Annabel Lee finns med på listan? Och borde inte romanen Bartelby & Co (Tranan) av Enrique Vila Matas och novellsamlingen Arkitekt (Weyler) av Merethe Lindström vara självklara val? Jo, jo, men man måste ju tyvärr välja.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor

Ny våg av spännande afrikanska författare 1

ngugi_floden_coverFör mer än tio år sedan kämpade den unga nigerianska författarinnan Chimamanda Ngozi Adichie för att få sin debutroman, Lila hibiskus, publicerad. En agent lät undslippa sig att allt skulle vara enklare “if only you were Indian,” eftersom en rad indiska författare då trädde fram på världslitteraturens scen. Det ansågs däremot svårt att sälja in afrikanska romaner, med förment svårgripbara kulturella referenser.

Idag låter såna tankegångar väldigt förlegade och i en artikel i New Yrok Times skriver Felicia R. Lee om något som snarast måste betraktas som en betydande hajp kring författaren med rötter på den afrikanska kontinenten – ”New Wave of African Writers With an Internationalist Bent” – även om det naturligtvis är svårt att tala om en hel kontinents litteratur. Många av författarna skriver också på engelska.

Det här är de senaste böckerna av de författare som lyfts fram i den översiktliga artikeln. Vi presenterar dem väldigt pedagogiskt så att det bara är att utforska dem, läsa recensioner, intervjuer och utdrag.

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie

Recension Intervju Utdrag

All Our Names av Dinaw Mengestu

Recension Intervju Utdrag

Boy, Snow, Bird av Helen Oyeyemi

Recension Intervju Udrag

Vi behöver nya namn av NoViolet Bulawayo

Recension Intervju Utdrag

Every Day Is for the Thief av Teju Cole

Recension Intervju Utdrag

Dust av Yvonne Adhiambo Owuor

Recension Intervju Utdrag

Komma och gå av Taiye Selasi

Recension Intervju Utdrag

Många afrikanska författare och författare med rötterna i Afrika översätts naturligtvis till svenska. Helt aktuella är tre romaner av kenyanen Ngugi wa Thiong’o (författarens hemsida) utgivna av Modernista. Bokförlaget Tranan är också unikt bra på afrikansk litteratur.

Och så hittade vi en annan mycket bra lista: ”Fifteen Years of African Writing

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

En novell varje kväll 36: ”Hitting Budapest” av NoViolet Bulawayo

För några dagar sedan stod det klart att NoViolet Bulawayo, uppvuxen i Zimbabwe men bosatt i USA, finns med på Man Booker-prisets short list. Hon är därmed en av sex författare som kan vinna Storbritanniens mest prestigefulla litterära priser. Häromdagen blev hon också utsedd till en av de 5 hetaste författarna under 35 av amerikanska National Book Foundation.Redan 2011 vann Bulawayo ett av de mest prestigefulla afrikanska litterära priserna, Caine-priset, med novellen ”Hitting Budapest”. Den handlar om sex barn som bor i en kåkstad – Darling, Bastard, Chipo, Godknows, Stina and Sbho – som ger sig iväg bort från sitt område i jakt på guavafrukt.

Apropå vinsten, som bland annat motiverades med att hon är en sann språkkonstnär som inte moraliserar, sa Bulawayo bland annat: ”I’m interested in what happens when two different worlds meet in a problematic way, I’m interested in honesty and in violence. These are real issues and real things.”

Kort men bra intervju med Bulawayo i Los Angeles Review of Books.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Noveller

Kvinnlig totaldominans på National Book Foundations lista med årets 5 hetaste under 35

Half-Dollar-Rev

En halv dollar (Foto: Wikipedia)

Sedan åtta år tillbaka utses årets 5 hetaste författarna under 35 av National Book Foundation. Tidigare har bland andra Téa Obreht, Karen Russell and Justin Torres blivit valda. Priset på 1.000 dollar i kontanter är antagligen inte det viktigaste. Det är förmodligen den positiva publicitet priset medför, man nog inte under- skatta betydelsen av det lilla märke som kan tryckas eller klistras på de utvaldas böcker: ”A National Book Foundation Five Under Thirty-Five Author”. Böckerna som har valts ut är en blandning av novellsamlingar och romaner, och för första gången är samtliga pristagare kvinnor:

Molly Antopol, The UnAmericans. Vald av Jesmyn Ward, som vann ett National Book Award 2011 med Salvage the Bones.

We Need New Names. Vald av Junot Diaz som var National Book Award-finalist 2012 med This is How You Lose Her.

Amanda Coplin, The Orchardist. Vald av Louise Erdrich som vann ett National Book Award 2012 med The Round House.

Daisy Hildyard, Hunters in the Snow. Vald av Kevin Powers som var National Book Award-finalist 2012 med The Yellow Birds.

Merritt Tierce, Love Me Back. Vald av Ben Fountain som var National Book Award-finalist 2012 med Billy Lynn’s Long Halftime Walk.

Författaren med det coolaste författarnamnet, NoViolet Bulawayo som är uppvuxen i Zimbabwe, är dessutom med i den absoluta slutstriden om Man Booker-priset.

BB

Lämna en kommentar

Under Listor, Nyheter

”… surely the most diverse longlist in Man Booker history”

Man Booker Prize

Photo credit: Wikipedia

Tidigare idag presenterade Robert Macfarlane Man Booker-prisets longlist, med de 13 kandidater som kan vinna årets litteraturpris. Man Booker, som tidigare anklagats för att vara elitistiskt , hävdar att årets longlist är den mest varierade i det brittiska prisets 45 år långa historia.

Med på listan finns författare från Storbritannien, Zimbabwe, Nya Zeeland, Kanada, Australien, Malaysia and Irland. Den 10 september presenteras en shortlist med sex kandidater och 15 oktober avslöjas vem som blir slutgiltig vinnare och 50.000 pund rikare. Nedan följer listan med boktitlarna inom parentes:

Tash Aw (Five Star Billionaire)

NoViolet Bulawayo (We Need New Names)

Eleanor Catton (The Luminaries)

Jim Crace (Harvest)

Eve Harris (The Marrying of Chain Kaufman)

Richard House (The Kills)

Jhumpa Lahiri (The Lowland)

Alison MacLeod (Unexploded)

Colum McCann (Transatlantic)

Charlotte Mendelson (Almost English)

Ruth Ozeki (A Tale for the Time Being)

Donal Ryan (The Spinning Heart)

Colm Toibin (The Testament of Mary)

Med knappast möjliga marginal domineras listan av kvinnor och tre av författarna – Bulawayo, Harris och Ryan – är romandebutanter. Böcker från tre oberoende förlag finns med på listan: Canongate, Granta and Sandstone Press.

Enligt ledande bookmakers ligger Catton, Crace och Toibin bäst till. Catton är dessutom, med sina 27 år, listans yngsta författare. Med tanke på juryns iver att framstå som varierad ser det vettigt ut att placera ett spel på Catton och ett på Crace, som är äldst och har meddelat att hans skrivande karriär är över.

”This is surely the most diverse longlist in Man Booker history: wonderfully various in terms of geography, form, length and subject,” meddelade juryns ordförande Macfarlane.

”These 13 outstanding novels range from the traditional to the experimental, from the first century AD to the present day, from 100 pages to 1,000 and from Shanghai to Hendon.”

Hilary Mantel vann förra året med Bring Up the Bodies, vilket gjorde henne till den första kvinnan och den första britten att vinna priset två gånger. Sedan dess har hon dessutom lyckats bli den första vinnaren av Man Booker att toppa Storbritanniens officiella bästsäljarlista, med just Bring Up the Bodies.

BB

Lämna en kommentar

Under Listor, Nyheter