Vi brukar försöka ringa in några av den kommande vår/sommar-säsongens bästa böcker med två listor, en för skönlitteratur och en för facklitteratur; ett litet antal har vi redan läst på engelska, några fler har vi läst mycket uppskattande saker om, och några är skrivna av författare vi litar blint på.
UTKOMMET:

Olga Tokarczuk – Löparna (Albert Bonniers förlag)
Årets roman, årets bok!
Ur förlagets presentation: ”Löparna är en roman om att befinna sig i ständig rörelse. Men också om att till varje pris bjuda motstånd – att bromsa och bevara. […] Episoder och fragment avlöser varandra i en lekfull och originell romantext som rör sig fritt genom tid och rum. Det handlar om resande och migration, liv och död, och den mänskliga kroppens förfall och bevarande.”

Ida Börjel – Böcker I–III (Nirstedt/Litteratur)
”Ida Börjels tre första böcker, Sond, Skåneradio och Konsumentköplagen: juris lyrik utgör början på ett av samtidens mest säregna poetiska författarskap. Tillsammans bildar de ett slags triad: från en fråga, över ett utrop, till en möjlig – eller omöjlig – fast punkt. Nu utkommer de i en länge efterfrågad volym.” Förord Lars Raattamaa. Omslag Nina Ulmaja.
JANUARI:

László Krasznahorkai – Den sita vargen (Norstedts)
Här kan du läsa en recension av Satantango, en tidigare roman av Krasznahorkai. Jag tror att recensionen ger en liten, liten aning om Krasznahorkais stil, motiv och teman. Här kan du läsa en intervju med Krasznahorkais skicklige svenska översättare, Daniel Gustafsson.

Virginie Despentes – Vernon Subutex 3 (Norstedts)
Tredje delen i fransyskan Despentes dystopiska skildring av en sektledare och hans alltmer oregerliga anhängare. Ur förlagstexten: ”Vem är Vernon Subutex?
En urban legend. En fallen ängel. Det sista vittnet till en svunnen tid. Den mänskliga komedins ultimata posterboy. Vålnaden som hemsöker oss alla.”

Lars Jakobson – Bokfört (Albert Bonniers förlag)
Lars Jakobson är smart och det är hans lekfulla texter också. Ibland får de mig att känna mig lite korkad – det är inte hela världen – men de böcker jag fått fäste i har jag slukat och läst om. Jacobsons martianska biografi I den Röda Damens slott är favorit. Så här beskriver förlaget Bokfört:
”Bokens inledande del handlar om konsten att dö, och utgår från två romaner ur besläktade genrer, science fiction och västern, av Joanna Russ och Cormac McCarthy. Båda har postkatastrofen som tema, och ur detta skriver Lars Jakobson fram en rikt förgrenad essä om litterära skildringar av möjligheten till överlevnad och hopp. Bokens andra del består av småprosa av Raymond Kimber, i original ”The Children of the Void”, som Lars Jakobson översatt och skrivit efterord till. Det är en flytande samling texter med gåtfullt ursprung, vars olika utgåvor samlats av Jakobson.”

Erik Lindman Mata – PUR (Nirstedt/Litteratur)
Ur förlagets beskrivning: ”En närhet som våldsamt brutits. PUR blir ett arbete med att hålla fast – och konstruera – vad som finns och har funnits, som väv, lista, komposition, bild: ‘bilderna förstör minnet’, det är sant. Men vad gör språket med minnet? Och vad gör kärleken?”

Helle Helle – de (Norstedts)
Ur förlagets text: ”Det är en skildring av en mor och dotter och deras relation. Det är en berättelse om sjukdom, kärlek och gymnasietiden i början av åttiotalet.”
Helle Helle är en stor stjärna i Danmark, en av de största enligt förlaget, och kritikerna hyllade romanen på bred front.
FEBRUARI:
Omslag saknas för tillfället.
Sjón – Gult hår, gröna ögon (Rámus)
Sjón har satt sällsynt stora avtryck i den isländska kulturen, som poet och prosaist, som låtskrivare åt Björk och som medlem av The Sugarcubes. Den här romanen handlar om den nazism som kevde kvar i Island efter andra världskriget. Försök gjordes att ansluta till Nordiska rikspartiet. Översättningen har John Swedenmark gjort; han är särskilt inriktad på isländsk litteratur – gjort.
MARS:

Ocean Vuong – En stund är vi vackra på jorden (Natur & Kultur)
En av förra årets riktigt stora amerikanska romaner. Vuong kom ut med sin första diktsamling för något år sedan och detta är hans romandebut. Skildrar det trassliga och trasiga förhållandet mellan en ung vietnamesisk-amerikansk pojke och hans mor, som flytt från och traumatiserats av Vietnamkriget. Romanen har formen av ett brev, skrivet till modern, som inte kan läsa. Brutalt uppriktigt med utsökt känsla för nyanser.

Jorge Borges – Borges III 1971–1986 (Bokförlaget Tranan)
Äventyret fortsätter.

Stefan Lindberg – Splendor (Albert Bonniers förlag)
Förlagets presentation: ”En majkväll 2017 stöter författaren Stefan Lindberg ihop med Mathias Splendor Johansson på en uteservering i Stockholm. Han har ett förflutet i en sekt – Paradiset – med megalomana ambitioner; man har använt en sinnesvidgande drog för att få själar, minne och framtid att flyta samman, och det visar sig snart att Splendor har kännedom om en förträngd händelse i Stefans förflutna.
Splendor är en roman som spränger autofiktionens gränser och försätter läsaren i ett tillstånd av absolut och hallucinatorisk närvaro. På en gång mysteriespel och kärleksberättelse pekar romanen ut en ny riktning i Stefan Lindbergs författarskap. Och återkopplar till dess rötter.”
Nina Ulmajas omslag! Och här kan du läsa en novell av Lindberg.

Leif Holmstrand – Herrarna och djuren (Albert Bonniers förlag)
Förlagets beskrivning: ”Kroppar möter varandra och naturen i en annorlunda kärleks- och sönderfallsdikt, där även antydda änglar och fjorton helgongestalter deltar i ömhetens maktspel och döendets nedsjunkande i den materiella världen. Rimmad bunden vers varieras med WhatsApp-citat. Ramsan, bönen och ritualen är nära, så även magin, och en kollektiv, ny schamanism.”
Johan Melbis omslag!
Omslag saknas
Dorthe Nors –Karta över Kanada (Ordfront)
Ur förlagets beskrivning: ”Danmarks internationella författarstjärna Dorthe Nors är tillbaka med en novellsamling om längtan i alla dess former. I Karta över Kanada möter vi män och kvinnor, tillsammans och var för sig, vars tillvaro inte tycks matcha deras förväntningar. De befinner sig i Norge, Los Angeles och Köpenhamn men är alla långt hemifrån.”
APRIL:

Agustín Fernández Mallo — Nocilla Dream (Nirstedt/Litteratur)
Övers. Djorje Zarcovic
Nocilla är en spansk motsvarighet till Nutella. Mallo har med sin Nocilla-trilogi inspirerat en hel generation författare, som kallas ”La generación Nocilla.” Mallo har på flera sätt förnyat den spanska romanen, kanske främst för att hans organiserande princip är rummet snarare än tiden. Nirstedt/Litteratur kommer även att ge ut de två andra delarna av trilogin.
Läs gärna vår recension av första delen av Fitzcarraldo Editions engelska utgåva från 2015:
”Jag tror att Mallo vill undersöka det skenbart motsägelsefulla förhållandet att vi människor är mer sammanlänkade med varandra än någonsin tidigare i historien, men att vi inte alls känner en samhörighet och gemenskap med andra människor som står i proportion till detta faktum.”

Anne Carson – Eros den bitterljuva (Albert Bonniers förlag)
Förlagets presentation: ”Anne Carsons storartade debut från 1986 presenteras nu för första gången på svenska. I denna essäbok, som idag ses som en klassiker, undersöker Carson uppkomsten av begreppet ”eros” i det antika Grekland genom att studera den tidens poesi och dess förhållande till begär. Carsons enastående förmåga att förklara samtiden och antiken genom varandra framträder redan här i all sin briljans.”
Nina Ulmajas omslag!

Alice Notley – Vissa magiska handlingar (Modernista)
Ur förlagets text: ”Alice Notley är en av vår tids stora amerikanska poeter – om inte den största. Rudy Burckhardt har kallat henne för »vår tids Homeros«. Med Vissa magiska handlingar [Certain Magical Acts] introduceras Alice Notley för första gången på svenska. Här penetrerar Alice Notley världens sår: från den gångna ekonomiska krisen och havererade ekosystem, till de politiska systemens misslyckanden. Resultatet är storslagen dikt, ämnad att överleva själva planetens undergång. I svensk översättning av Marie Silkeberg.”

Ted Chiang – Ankomsten (Fri tanke)
Jag har hört att Chang arbetar med att konstruera manualer, och det tycker jag speglas i hans noveller; han bygger upp dem lite som en ingenjör eller miniatyrist. Influenserna från Borges och Calvino tycker jag är ganska tydliga, men Chang skriver nästan uteslutande science fiction, egensinnig och filosofisk science fiction. Jag har bara läst den andra novellsamlingen, Exhalation, och den gav mersmak. Här kan du läsa titelnovellen. New York Times utsåg Exhalation till en av de fem bästa böckerna 2019.

Yiyun Li – Dit mina tankar inte når (Norstedts)
Li är en storstjärna i USA, får regelmässigt fina recensioner och blir publicerad i tidskrifter som New Yorker. Den här romanen handlar om en mor, en författare med skrivkramp, som samtalar, diskuterar och grälar med sin son, som inte alltid är helt nöjd med sin mor. Men sonen är sedan länge död, han har tagit sitt liv. Romanen handlar om skuld, sorgearbete och en förtvivlad vilja att förstå.

Elis Monteverde Burrau – De äter ur din hand, baby. Cindy Shermans samlade dagböcker (Albert Bonniers förlag)
Ur förlagets beskrivning: ”En kokett hikikomori-sägen i några stympade delar. Ett militant manifest för en ny solidaritet. En fotbollshuligan som himlar med ögonen. Ett tragiskt kammarspel som glittrar av stoisk ytlighet. En vacker pose att frysa fast i, om du frågar Cindy. Vacker som en lögn.”

På något vis påminner det här lite vagt om en roman från senare år som jag tycker oerhört mycket om: Ett år av vila och avkoppling av Ottessa Moshfegh, utgiven på svenska av Modernista. Hon påminner i sin tur lite grand om en av mina svenska favoriter, Lina Wolff. Här kan du läsa en novell av Moshfegh. Här kan du läsa en novell av Wolff.
MAJ:

Klaus Mann – Mefisto (Modernista)
Ur förlagets presentation: ”I romangestalten Hendrik Höfgens skepnad framstår den forne vännen [skådespelaren Gustaf Gründgens] som en beräknande karriärist: kameleontisk, skrupelfri och anpasslig, helt oförstående för frågor om ansvar och skuld; bara ”en vanlig skådespelare ”, med egna ord. I det större skådespel som Klaus Mann tecknar får hans rollprestation inte bara tragiska och demoniska utan också mänskligt futtiga dimensioner.”
Omslag saknas för tillfället.
Valeria Luiselli – De förlorade barnen – ett arkiv (Rámus)
Den här romanen valde New York Times till en de fem bästa skönlitterära böckerna 2019. Jag har bara lyssnat på den, med Luiselli som uppläsare av bokens första hälft, och den har ett sagolikt flow, den är helt förtrollande, vansinnigt gripande och helt aktuell.
Ur förlagets text: ”Ett New York-par med sina två barn reser med bil i USA, på väg mot Arizona för att besöka de Apacheområden som Geronimo en gång styrde. I bilen leker den femåriga dottern och tioåriga sonen lekar och sjunger sånger, men utifrån samtalen i framsätet börjar de inse att deras föräldrar håller på att separera.
Samtidigt rapporterar radion om tusentals barn som försöker korsa gränsen till USA från Mexiko men som omhändertas och isoleras i fängelseliknande förhållanden, eller försvinner och dör i öknen.”
Ola Wihlke