Tag Archives: Paris

Infografik om afro-amerikaners villkor, ritad för hand av W. E. B. Du Bois

Sociologen, ekonomen och historikern W. E. B. Du Bois (1868 – 1963) var en av de tidiga förkämparna för afro-amerikaners rättigheter och förbättrade villkor. Han inspirerade bland många andra Malcolm X och vid sidan av Martin Luther King är han en av de riktigt stora historiska afro-amerikanska personligheterna. Han var panafrikanist och dog i Accra i nyligen befriade Ghana.

Det sägs att Du Bois var den första svarta amerikanen som erövrade en doktorsgrad, och 1899 publicerades hans fösta betydande akademiska arbete, som var en på fältarbete byggd, bred och detaljerad studie om afroamerikanernas villkor i Philiadelphia. Året därpå åkte han, tillsammans med två medarbetare, till Europa, bland annat till Paris, där han inom ramen för världsutställningen presenterade en unik utställning om de svartas villkor i USA: ”The Exhibit of American Negroes”. Den var både inriktad på historien och samtiden.

Du Bois ritade själv, för hand, informationsgrafik till utställningen, som finns bevarad i samlingarna på Library of Congress. Den var en del av ett större utställningsmaterial, bland annat en stor samling foton, och är inte bara intressanta på grund av den fakta den presenterar, den är även intressant ur ett estetiskt perspektiv. Vissa av presentationerna förebådar modernistisk abstrakt konst – de är visuellt anslående och snillrika. Här nedan kan du se några av dem:

Source: Library of Congress
Found via: Public Domain Review See also Hyperallegic / Slate / Smithsonian

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto

Fotobok med italienska butiks- och gatuskyltar

9781616892692

Louise Fili
Grafica della Strada: The Signs of Italy
Princeton Architectural Press

Många av Italiens städer tillhör de vackraste i världen. Det beror inte bara på stadsplanering, arkitektur och de eleganta italienarna. Varje detalj verkar vara gjord sedan man gjort noggranna estetiska överväganden – lyktstolpar, papperskorgar, bänkar med mera. Funktionen är viktig, men den är inte allt. Det är det här, tror jag, som gör att många italienska städer kan framstå som nästan overkligt pittoreska. Man behöver inte leta upp sevärdheter, många italienska städer är sevärdheter.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den italiensk-amerikanska grafiska designern Louise Fili var chef på Pantheon Books innan hon öppnade sin egen studio, Louise Fili Ltd, 1989. Hon är medlem av Art Directors Club Hall of Fame och hon har förärats AIGA Medal for Lifetime Achievement. Och hon har skrivit en rad böcker om grafisk design.

Redan när hon var i tonåren fastnade hon för italiensk grafisk design, oavsett om hon upptäckte den på en godisförpackning eller på omslagspappret till en citron eller apelsin. Hon började samla, men hon upptäckte även gatuskyltarna, oavsett om de tillhörde en frisersalong eller en exklusiv restaurang. Och hon började fotografera och dokumentera dem.

Under de senaste decennierna har hon byggt upp en stor samling fotografier – vissa skyltar finns inte längre – som hon har samlat i en underbar, färgstark och smått unik bok: Grafica della Strada: The Signs of Italy. Senare har hon även utkommit med en liknande bok som vi skrivit om, Graphique de la Rue: The Signs of Paris.

Det är intressant att jämföra skyltarna i de båda böckerna. Om man tillåts generalisera lite, de parisiska skyltarna är något mer dekorativa och ornamenterade, medan de italienska skyltarna ofta uppvisar en mer ren och modernistisk estetik. Bildmaterialet, som medföljer pressmaterialet, fotona i bildspelet ovan, speglar emellertid inte riktigt detta.

Gemensamt för båda böckerna är däremot att fotona är ganska tätt beskurna, det är skyltarna inte butikerna eller etablissemangen som står i centrum. De är lika omfattande, cirka 260 sidor som till större delen består av foton. Böckerna är indelade i tematiska avsnitt, den om italienska skyltar exempelvis ”Classico”, ”Eclettico”, ”Futurista e Fascista” och ”Il Pittore”. Upplägget har lite drag av dokumentation. Texterna till de olika avsnitten är korta, men initierade och underhållande.

Jag tänker mig att de flesta, särskilt dem med ett intersse för grafisk design, Italien och Paris och städer, skulle kunna gilla båda böckerna. De är snygga och välgjorda och borde funka perfekt som present.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Praktfull bok om Paris skyltar

Graphique Cover r5
 
Louise Fili
Graphique de la Rue: The Signs of Paris
Princeton Architectural Press

Paris är en av världens absolut vackraste städer. Det beror inte bara på stadsplanering, arkitektur och de eleganta parisarna. Varje detalj är gjor sedan man gjort noggranna estetiska överväganden – lyktstolpar, papperskorgar, bänkar med mera. Funktionen är viktig, men den är inte allt. Det är det här, tror jag, som gör att Paris kan framstå som nästan overkligt pittoresk. Man behöver inte leta upp sevärdheter, hela Paris är en sevärdhet.

En inte oviktig del i den här ekvationen är Paris skyltar. Den mest kända av dem är förmodligen Hector Guimards Art Nouveau-design till Paris tunnelbana, skyltarna till tunnelbanenedgångarna.

Amerikanskan Louise Fili var chef på Pantheon Books innan hon öppnade sin egen studio, Louise Fili Ltd, 1989. Hon är medlem av Art Directors Club Hall of Fame och hon har förärats AIGA Medal for Lifetime Achievement.

Och hon har skrivit en rad böcker om grafisk design. Redan när hon var i tjugoårsåldern och besökte Paris började hon fotografera stadens rika utbud av vackra skyltar, oavsett om de tillhörde små mjölkbutiker eller om det var neonskyltar tillhörande legendariska nattklubbar. Under de senaste fyra decennierna har hon byggt upp en stor samling fotografier – vissa skyltar finns inte längre – som hon har samlat i en underbar, färgstark och smått unik bok: Graphique de la Rue: The Signs of Paris.

page99[1]

© 2015 by Louise Fili

 

Paris_4876_p108[1]

© 2015 by Louise Fili

 
Fotona är ganska tätt beskurna, det är skyltarna inte butikerna eller etablissemangen som står i centrum. Det är drygt 260 sidor som till större delen består av foton. De är indelade tematiskt i avsnitt som ”Skrift”, ”Mosaiker”, ”Art déco”, ”Gatan” och ”Utan ord.” Det senare kan exempelvis vara skyltar i form av glasögon. Upplägget har lite drag av dokumentation. Texterna till de olika avsnitten är korta, men kunniga och underhållande.

Jag tänker mig att de flesta, särskilt dem med ett intersse för grafisk design, Paris och städer, skulle kunna gilla Graphique de la Rue: The Signs of Paris. Den är snygg och välgjord och borde funka perfekt som present.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fotoböcker: ”Deeper Shades #01 New York”, ”#02 Tokyo” och ”#03 Paris” av Andreas H. Bitesnich

Andreas_H_Bitesnich_Deeper-Shades-_-01-New-York-Book_01_04d2d2c458

Andreas H. Bitesnich
Deeper Shades #01 New York
Deeper Shades #02 Tokyo
Deeper Shades #03 Paris

Den österrikiske fotografen Andreas H. Bitesnich bestämde sig, efter att ha arbetat som fotograf sedan 1989 och främst fotograferat nakenmodeller och porträtt, för att göra som så många andra fotografer – ge ut en svit med fotoböcker från städer han besökt.

Hans trilogi Deeper Shades (#01 New York, #02 Tokyo och #3 Paris) gör verkligen skäl för namnet med sina overkligt mättade, kontrastrika, dramatiskt skuggiga foton från tre världsmetropoler som har varit och är outsinliga källor till inspiration för fotografer världen över.

De tre böckerna, som liksom fotona är riktigt tunga, har tjocka matta råskurna pappärmar och blad med så hög gramvikt att man undrar om det är all trycksvärta som tynger dem. Fotona är svartvita och har alla samma grovkorniga karaktär, vilket gör att man som läsare enkelt upptäcker detaljerna som skiljer de olika städerna åt, men framförallt ser hur lika städerna är sinsemellan.

”In the darkness, I aim at putting light in places where there was none” förklarar Bitesnich i den senaste av böckerna, Deeper Shades #03 Paris, som enligt honom är den mest personliga av de tre böckerna i sviten.

Det som är mest slående, och det som Bitesnich vill förmedla, är hur intressanta, vackra och oförutsägbara de här städerna är bortom boulevarderna, shoppingstråken och byggnaderna av betong och glas i finanskvarteren. Det är som om han vill visa städernas oväntade skönhet, men inte den pittoreska som vi redan känner från vykorten.

233.3095x52ac9ee602922

New York 2011 Alla foton © Andreas H. Bitesnich

Deeper Shades #1 New York

Det är skitigt, det är svart, det är nästan svårt att avgöra om Bitesnich älskar den här staden eller hatar den. I inledningen medger han att ända sedan han besökte New York första gången 1994 har han kommit tillbaka och undrat vad han egentligen tycker. Självklart fascineras han av New York, även av den unika artisttätheten – ”för i vilken annan stad kan man promenera gatan fram och möta Lenny Kravitz och Moby?”

Andreas-H-Bitesnich-Deeper-Shades-New-York-Book-9257_01

Fotona är tagna mellan 1994 och 2011, och han beskriver hur han först hade svårt att se stadens förändring när han tittade igenom sina foton, men att han sedan kom fram till att New York 2011 var en säkrare, renare och mindre spontan stad. Bland fotona stannar jag särskilt till vid ett uppslag som hämtat ur en dystopisk science fiction-film. Uppslaget är i rörelse och blick stilla samtidigt. Ridande polismän dundrar fram över asfalten från vänster mot ett nästan kusligt stilla foto taget från gatunivå upp mot skyskrapan där The New Yorker har sina kontor.

Andreas-H-Bitesnich-Deeper-Shades-New-York-Book-9246_117b472d54

Andreas-H-Bitesnich-Deeper-Shades-New-York-Book-9261_3395235642

Andreas-H-Bitesnich-Deeper-Shades-New-York-Book-9256_01_70b44cfde1

Bitesnich-Deeper-Shades-Tokyo-Book-9085_01_4c7a459e64

 Deeper Shades #2 Tokyo

”This whole town is a photo waiting to be taken” konstaterar Bitesnich i bokens inledning, där han beskriver hur han vid sitt besök i Tokyo 2013 blev guidad genom Golden Gai, några av de mer ljusskygga barstråken i Tokyo, och där en turist med en kamera sticker ut en aning. Med sin guide vid sin sida lyckades han dock fotografera sig igenom kvarteren utan incidenter.

227.3089x52ac9ee382c2f

223.3080x52ac9edf2489d

224.3082x52ac9ee023937

226.3088x52ac9ee327b2d

Det ryker ur brunnar, kastruller och tandlösa munnar, Rockabillykillarna bröstar upp sig i sina pomadaindränkta frisyrer och en geisha trippar ner för en ödslig trappa i natten. Tokyo från gatunivå fascinerar och är lite smått kusligt. Ett av mina favoritfoton från Tokyo har Bitesnich tagit på en karaokebar där han själv festar med japanska vänner.

228.3090x52ac9ee3efa5d

Ett foto från en karaokebar är kanske klichéartad, men i en samling ganska dystra scener är den som en positiv kick. Den uppsluppna stämningen smittar av sig och jag kommer att tänka på den klassiska karaokescenen i Lost in Translation. Ser det inte ut som om den coola unga mannen har en tandpetare i mungipan?

Andreas_H_Bitesnich_Deeper_Shades__03_Paris_Book_7fcf14e841

Deeper Shades #3 Paris

Den tredje boken består av foton tagna i Paris mellan 1997 och 2013. Bitesnich vill i inledningen poängtera att Paris ingalunda är den ultimata romantiska drömmen, utan pulserande, sexuellt och rått. Mycket riktigt är det inte något Amelie från Montmartre vi möter den tredje boken i Deeper Shades-sviten. Återigen, och än mer, andas de tunga, djupt svärtade fotona fuktig luft, ensamhet och tvivelaktig underjordisk verksamhet.

Andreas_H_Bitesnich_Deeper_Shades_Paris_Book_P_34-694.3078x52ac9edcf40fb

Paris 2013 & 2011

Andreas_H_Bitesnich_Deeper_Shades_Paris_Book_P_6-691.3081x52ac9edf9d628

Eiffeltornet 2012 & Place du Châtelet 2013

Andreas_H_Bitesnich_Deeper_Shades_Paris_Book_P_44-693.3087x52ac9ee2a7a13

Rue de L’Ancienne comédie 2012 & Mörk rock 2012

Krumma gummor, skriande fåglar, mystiska konstaplar i silhuett och en använd kondom på en regnvåt gata. Med skräckblandad förtjusning vänder jag blad och landar i något helt absurt, nämligen ett foto av en gigantisk konstgjord gorilla som fraktas bort på en trailer. Det är ett exempel på att Bitesnich ibland också avlockar städerna deras burleska och absurda inslag. Städernas vardagslunk är han inte intresserad av.

Andreas_H_Bitesnich_Deeper_Shades_Paris_Book_P_5-692.3110x52ac9eec81c32

Terminal 1 Paris 2013 & King Kong 2011

Andreas_H_Bitesnich_Deeper_Shades_Paris_Book_P_21-696.3083x52ac9ee082c79

Eiffeltorn Paris 2013 & Triumfbågen 2013

Det är svårt att tro men Andreas H. Bitesnich är självlärd fotograf, började sin professionella bana 1989 och har givit ut ett stort antal fotopublikationer. Han är född 1964, har specialiserat sig på nakenfotografi, mode och porträtt men har med sin svit Deeper Shades tagit ett rejält kliv bort från det konventionellt vackra och perfekta, in i de mörka, djupa skuggorna där måttstockarna för vad som är vackert är annorlunda.

I hela sviten tycker jag rentav att det är något japanskt över Bitesnichs stil, att han står under inflytande från både lite äldre och samtida japanskt  fotografi. Jag hoppas i vilket fall som helst att han porträtterar fler städer, att se hans foto från Hong Kong, Lagos eller São Paulo vore väldigt spännande.

Malin Lindgren

Malin Lindgren är uppvuxen i Färila, arbetar som visuell kommunikatör och har en magisterexamen i Keramik- och Glasformgivning från Konstfack.

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

En av världens mest mytomspunna bokhandlar

”Perhaps the most famous independent bookstore in the world, Shakespeare and Company can feel like something of a literary utopia, where money takes a backseat and generations of writers – Allen Ginsberg, Henry Miller, Anaïs Nin, William Styron, Martin Amis, Zadie Smith, Dave Eggers, among others – have found a Paris home. Chronicling the life of its late owner, the eccentric, irascible, and visionary George Whitman, Bruce Handy meets Shakespeare’s greatest asset in the age of Amazon: Whitman’s daughter, Sylvia.”

Citerat ur ”In a Bookstore in Paris” av Bruce Handy i Vanity Fair, november 2014. En lång vindlande berättelse om den mytomspunna bokhandeln Shakespeare and Company i Paris, en bokhandel som fortfarande drar besökare från hela världen, inte minst författare. Artikeln, som är lång och välskriven, innehåller även teckningar av interiören.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

Lite lättare med Georges Perec

Georges Perec
Rummets rymder
Övers. Fredrik Rönnbäck
Modernista

Skriver man om den franske författaren Georges Perec (1936-1982), är det nästan obligatoriskt att nämna att han skrivit en hel roman utan att använda bokstaven e. Som är franskans vanligaste vokal. Vidare är han tongivande i den experimentella litterära rörelsen OuLiPo – medlemskapet varar för evigt – och en av den franska litteraturens mest egensinniga röster. Han föddes i en judisk familj i Paris, men hans föräldrar dog under kriget när han var helt ung, modern i koncentrationsläger. Perec blev, naturligt nog, besatt av minnet och glömskan. För övrigt inte hans enda besatthet.

För ett par år sedan gavs Perecs märkliga bok Cantatrix Sopranica L. (Rámus förlag) ut på svenska. Det är en samling med Perecs så kallade vetenskapliga skrifter; pasticher, parodier och satirer som är formulerade enligt vetenskaplig modell. Titeltexten är en forskningsrapport om hur sopraner påverkas av att träffas av tomater. Det talas om YR, ”the yelling reaction”, och andras forskningsrön citeras: ”the more you throw tomatoes on Sopranoes, the more they yell.” Det här illustrerar ganska väl något som är typiskt för Perec, att ett allvarligt ämne, vetenskapens anspråk på objektivitet i det här fallet, behandlas på ett lekfullt, humoristiskt och till och med lite galet sätt. Han visar att vetenskapens anspråk, dess tyngd och makt, åtminstone delvis bygger på stil.

I likhet med Rámus förlag har Modernista ihärdigt fortsatt att ge ut böcker av Perec: Jag minns (2005), W eller minnet av barndomen (2008) och Tingen – en berättelse om sextiotalet (2010). I Jag minns heter det i bokens post sciptum: ”försök minnas ett nästan bortglömt minne, oväsentligt, banalt, vanligt, om inte för alla, så åtminstone för många.” I fyrahundraåttio paragrafer återkallar Perec minnet av filmer, skådespelare, sportevenemang, politiska händelser, episoder ur det vardagliga livet etcetera. W eller minnet av barndomen är en mycket egensinnig barndomsskildring, Perecs kanske mest gripande bok, och i Tingen är det framför allt diverse vardagsprylar som kopplas till minnen.

Minnet och sakerna återkommer som viktiga beståndsdelar i George Perecs Rummets rymder, väldigt fint översatt av Fredrik Rönnbäck och snyggt förpackad av Modernista. Med socialantropologisk blick för detaljer och strukturer utforskar Perec återigen något vi tar för givet, rummet, som vi fördomsfullt betraktar som något universellt och självklart bortom idé och språk. Boken samlar texter i så skilda kategorier som skönlitterär prosa, dikt, gåta, lista, fragment, citat, brev och essä.

I alla sina böcker utforskar Perec författarrollen och läsarens roll. Han vill att vi ska närma oss litteraturen, inte bara hans böcker, med samma nästan lite maniska nyfikenhet som han uppvisar. Hur blir texten till? Vad gör den med oss och vår omgivning? Och på samma basala sätt om rummet: Hur blir det till? Vad innebär det att bebo ett rum? Hur förhåller det sig till minnet? Han skriver att sovrummets rymd för honom fungerar som ”en proustiansk madeleinekaka”.

Det tillhör en av gåtorna med Perec att han lyckas smitta läsaren med sin ibland knappologiska entusiasm, upprepningen och listan är återkommande stilmedel. Han är väldigt torr, och oerhört rolig. På ett sätt liknar han Italo Calvino, som snarare var en sagornas och fablernas än en vardagens man, genom att man känner sig, bokstavligt talat, lite lättare när man läser honom.

BF

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner