Etikettarkiv: porträtt

3 april, 2016 · 10:37

Fotobok: ”Artists II” av Jason Schmidt

 
9783869306322_1
 
Jason Schmidt
Artists II
Steidl

På ett foto står konstnären Joan Jonas framför en vit vägg och håller just att ta på sig ett rävhuvud, en mask alltså. På ett annat foto sitter en avspänd Coryl Arcangel, klädd i rutig keps och rutig slips, i sitt arbetsrum. Guerrilla Girls klädda i svarta kläder och gorillamasker promenerar fram på en gata i Venedig. Ryan Trecartin har fotats i ett rum med speglar, så att två versioner av honom framträder.

Ett annat foto föreställer Yayoi Kusama, klädd i morotsröd peruk och röd vitprickig klänning. Hon står i en av sina mäktiga ljusinstallationer. Cindy Sherman tittar, nästan lite spefullt, in i kameran. Bakom henne, en hylla fylld med dockhuvuden och masker. På ytterligare ett foto ligger David Byrne på marken snett framför en gigantisk uppblåsbar jordglob, som är elliptiskt formad.

Det här är bara några exempel på foton Jason Schmidt tagit av konstnärer; han har tagit drygt 500 porträtt av konstnärer eller foton av konstnärer i deras ateljéer eller i Venedig eller Kassel. De första fotona samlade han i en bok, Artists, som kom ut 2007 och blev en stor framgång.

021_Ai_Weiwei

Ai Weiwei, June 15, 2007, Documenta 12, Kassel, Germany. Photo © 2015 Jason Schmidt

 
Fotona nämnda ovan är hämtade ur Artists II, en fortsättning på den första boken. Och precis som den första, innehåller den andra foton, sammanlagt 166 stycken, av såväl konstnärer vars karriärer just börjat ta fart som av konstnärer med global stjärnstatus. Det är konstnärer som arbetar i alla tänkbara medier; det är både mer traditionella konstnärer och avantgardister som till och med förbryllar konstvärlden.

003_Starling_Simon

Simon Starling, February 16, 2007, New York, New York. Photo © 2015 Jason Schmidt

 
Fotona kanske inte är anmärkningsvärda rent fotografiskt, men jag tycker att det är väldigt kul att få ett ansikte på en konstnär man kanske bara läst om ett par gånger. Dessutom är det kul att se konstnärerna i deras ateljéer, som kan se ut som allt från ett vanligt kontor, med skrivbord, dator och hyllor, till ett kuriosakabinett fullt med konstnärsmaterial eller halvfärdiga konstverk. Många foton är också tagna under stora konstutställningar, som nämnda Venedig och Kassel, där Schmidt antagligen kunnat fånga många konstnärer på bild på kort tid.

004_Nauman_Bruce

 Bruce Nauman, May 27, 2008, Galisteo, New Mexico. Photo © 2015 Jason Schmidt

 
En annan sak som gör att jag tycker mycket om den här boken är att varje konstnär har skrivit en text till foto. De varierar oerhört i längd och stil. Den kortaste har Martin Creed skrivit: ”I’m not sure.” Andra är mindre dunkla, mer humoristiska och något mer informativa. På ett foto sitter Fia Backström mitt i ett myller av trälådor med texten ”fragile” på: ”Art’s rough life in the limelight of late must make it shy and FRAGILE. So with tenderness I sang a melancholic, somewhat abstract, Scandinavian lullaby for the crates in the basement of the Whitney Museum.”

103_Baldessari_John

John Baldessari, June 4, 2009, The Venice Biennale, Venice, Italy. Photo © 2015 Jason Schmidt

 
Jag har egentligen bara en invändning mot den här boken och det är att den är så fokuserad på konstnärer i New York, även om alla av dem inte kommer från New York. Men med sina 166 konstnärsporträtt och 166 texter är Artists II riktigt rolig att titta i och läsa.

Den är naturligtvis också perfekt för den som vill upptäcka nya konstnärer. Formatet är snudd på exakt samma som för en LP-skiva, men den väger ungefär lika mycket som 15 LP. Steidl gör snygga böcker och den här volymen är klädd i ett ganska grovt beiget tyg och titeln präglad i svart.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Taggat som , , , , , , , , , , , , ,

15 mars, 2016 · 19:20

Fotobok: ”Irving Penn: Beyond Beauty”

TWIS-gear-patrol-beyondbeauty
 
Irving Penn: Beyond Beauty
Essä: Merry A. Foresta
Yale University Press

För mig är den bildvärld Irving Penn (1917–2009) skapade förknippad med barndomen. Det var pappa som visade mig hans foton, i tidskrifter, böcker och på utställningar. En av dem var på Moderna i Stockholm, om jag inte minns fel. Penn donerade ett hundratal foton till Moderna museet.

Det jag minns starkast är overkligt vackra kvinnor som poserade aningen teatraliskt i osanolikt vackra kläder. Jag minns också vackra foton av människor, ofta klädda i traditionella kläder, från Indien, Afrika, Mexiko med flera platser. Jag minns fotona som sagolikt vackra eller, kanske ännu hellre, öververkligt vackra.

penn_girl_behind_bottle (1)

Irving Penn, Girl Behind Bottle (Jean Patchett), New York, 1949, printed 1978, Smithsonian American Art Museum, Gift of the artist. Copyright © The Irving Penn Foundation

 
Irving Penns dragning till det surrealistiska framhävs av Merry A. Foresta i hennes långa fina essä i Irving Penn: Beyond Beauty, som gavs ut i samband med utställningen med samma namn på Smithsonian American Art Museum. Utställningen flyttar runt till olika platser i USA fram till 2018.

Irving Penn är kanske mest känd för sitt modefotografi och experiement med stilleben, men Foresta visar hur porösa gränserna var mellan Penns olika fotografiska verksamheter. Fotona i Irving Penn: Beyond Beauty, knappt 150 stycken är hämtade från hela Penns karriär och visar upp hela hans rika repertoar, från tidiga foton av gatuskyltar till modefotografier och porträtt av både okända och kända personer, som Francis Bacon, Alberto Giacometti och Le Corbusier.

penn_dali

Irving Penn, Salvador Dali, New York, 1947, Smithsonian American Art Museum, Gift of the artist. Copyright © The Irving Penn Foundation

 
Det var inte självklart att Penn skulle bli fotograf, han studerade vid Philadelphia Museum School of Industrial Art och tanken var först att han skulle bli konstnär, men han tyckte inte att han hade förutsättningar att bli riktigt bra. En av hans lärare var Alexey Brodovitch, legendarisk art director på Harper’s Bazaar, som var öppen för ett mer konstnärligt och experimentellt foto. I ett nummer publicerade man röntgenfoton av flaskor med smink.

penn_kerchief_glove (1)

Irving Penn, Kerchief Glove (Dior), Paris, 1950, printed 1984, Smithsonian American Art Museum, Promised gift of The Irving Penn Foundation. Copyright © Condé Nast

 
En annan person som var betydelsefull för Penn, och som också var född i Östeuropa och var influerad av modernismens avantgarde, var Alexander Liebermann. När Penn kom hem från en resa till Mexiko, 1943, hade Liebermann just utsetts till art director på Vogue. De inledde ett mycket fruktsamt samarbete.

Som Penn minns det tog han sitt ”första seriösa foto” i Mexiko 1942, som Foresta beskriver så här: ”an image of a Mexiko City shop window full of brooms that stand crowded together like imprisoned stick figures […]” Intressant nog publicerades fotot i en kortlivad surrealistisk tidskrift i New York, VVV. Men det var på Vogue karriären tog fart på allvar, en karriär som ganska snart skulle göra Penn till en av världens mest aktade och eftertraktade fotografer, oavsett om det gällde reklamfoto eller porträtt.

penn_capote

Irving Penn, Truman Capote, New York, 1979, printed 1983, Smithsonian American Art Museum, Gift of The Irving Penn Foundation. Copyright © The Irving Penn Foundation

 
De första uppdragen Lieberman gav Penn var att ta fram tidskriftsomslag, men sedan uppmanade Lieberman honom att fota omslagen själv. Skriver Foresta: ”[…] Penn created clever and balanced arrangements of fashion accessories, beauty products, or cooking ingredients, his still lifes often styled on the humble surface of a wooden table. His first Vogue cover was published in the October 1, 1943, issue of what was then a biweekly periodical. While the competition at Bazaar was increasingly tending to favor blurry action shots or pictures purposefully out of focus, a Penn photograph, whether illustrating the season’s new fashion accessories or the ingredients of a beef stew, had the force of evidence as well suited to a technical magazine as to a fashion publication […]”

penn_frozen_foods

Irving Penn, Frozen Foods, New York, 1977, printed 1984, Smithsonian American Art Museum, Gift of The Irving Penn Foundation. Copyright © The Irving Penn Foundation

 
En av de främsta poängern med Irving Penn: Beyond Beauty tycker jag är att man, både i urvalet bilder och Forestas essä, lyfter fram så många olika sidor av Penns fotografi och att man lyfter fram fotografi från hela hans karriär, tidiga foton av skyltar och från hans resor i den amerikanska södern och foton från 2000-talet.

penn_young_boy

Irving Penn, Young Boy, Pause Pause, American South, 1941, printed 2001, Smithsonian American Art Museum, Gift of The Irving Penn Foundation. Copyright © The Irving Penn Foundation

 
Foresta berättar också om Penns perfektionism, som är ganska uppenbar när man betraktar hans foton. Denna perfektionism är inte minst tydlig i Penns utforskande av stillebenets möjligheter och begränsningar. Han strävade, skriver Foresta, efter ett nära nog platoniskt ideal:

”His studio daybooks describe a nearly continous stream of incoming and outgoing portrait subjects – models, dresses, hats,  gloves, food, flowers – all to be evaluated by Penn’s camera. The same sense of exactitude was applied to his commercial work for clients as disparate as the Jello-O Company and U.S. Steel as to his editorial images. […] Even when his subject was dog food, he demanded that the canine model arrive hungry, the better to look hungry.”

penn_rooster

Irving Penn, Red Rooster, New York, 2003, printed 2007, Smithsonian American Art Museum, Gift of The Irving Penn Foundation. Copyright © The Irving Penn Foundation

 
Men Foresta framhåller inte bara kontinuiteten i Penns fotografi, den utstuderade skönheten. Just vad gäller Penns stilleben påpekar hon att de senare ofta har ett förgängelsetema, ibland med den mest kända av alla vanitas-symboler, dödskallen. Memento mori kan man väl även kalla de cigrarettfimpar Penn hittade utanför sin ateljé och fotade i närbild. De här senare fotona var i regel mindre insmickrande än de tidigare.

Också porträttbilderna ändrade karaktär, de fotades i en allt mer sparsmakad miljö, snarare än i de avporträtterades vardagliga miljö eller omgivna av rekvisita. Det nya bildspråk Penn och andra fotografer utvecklade vid mitten av 1900-talet kallades av John Szarkowski, curator på MoMa, för ”a new beginning.”

penn_mouth

Irving Penn, Mouth (for L’Oréal), New York, 1986, printed 1992, Smithsonian American Art Museum, Gift of The Irving Penn Foundation. Copyright © The Irving Penn Foundation

 
Penn gjorde också en mängd resor, exempelvis till Japan (1964), Spanien (1965), Nepal (1967), Kamerun (1969) och Marocko (1971). De här fotona är inte, hävdar Foresta, antropologiska: ”Penn’s travel portraits seem to further declare that decorative beauty is an absolute value that trancends cultural differences. If they at all serve as commentary, these photographs suggest that the definition of difference – Western or non-Western, fashion or decoration – is only a matter of artistic context.”

Penn fotade också 1950 två serier med porträtt, i Paris och London, av företrädare för olika yrken, som fiskhandlare, osthandlare och konditorer. Penn hade funnit sitt stilistiska territorium, en stil som han höll sig till med också lekte med och utvecklade. Under de kommande 60 åren tog Penn hundratals porträtt och modefoton för Vogue. I nästan alla foton tagna efter 1950, undviker Penn helt och hållet att avslöja några detlajer om ateljén. Men när han fotograferar Francis Bacon, 1962, i dennes ateljé, kunde han inte låta bli att låta en reproduktion av Rembrandts självporträtt synas i bakgrunden.

penn_miyake

Irving Penn, Issey Miyake Fashion: White and Black, New York, 1990, printed 1992, Smithsonian American Art Museum, Gift of The Irving Penn Foundation. Copyright © The Irving Penn Foundation

 
Irving Penn: Beyond Beauty täcker alltså, i både text och bild, hela Penna karriär: ”The value of looking at an entire career, from earliest to last, is the ability to chart inspiration, mastery, and lagacy.” Och Penns karriär löper i princip parallellt med fotografiets storhetstid, kanske var rentav fotot det mest inflytelserika mediet under 1900-talet?

penn_cracked_mirror

Irving Penn, Irving Penn: In a Cracked Mirror (A), New York, 1986, printed 1990, Smithsonian American Art Museum, Promised gift of The Irving Penn Foundation. Copyright © The Irving Penn Foundation

 
Många anser att Irving Penn är en av 1900-talets främsta fotografer, och om man ska lyfta fram en särskild bedrift är det att han suddade ut gränser mellan konstnärligt och kommersiellt foto, han gav, som Foresta uttrycker det, legitimitet åt modet som konst. Under postmodernismens glansdagar, under 80- och 90-talet, visade han sig vara påfallande ointresserad av teori.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Taggat som , , , , , , , , , , , , , , ,

31 januari, 2016 · 11:22

Fotobok: ”Portraits: The Human Clay” av Lee Friedlander

Lee Friedlander
Portraits: The Human Clay
Yale University Art Gallery /
Yale University Press, 2015

Lee Friedlander, född 1934, är en legendarisk amerikansk fotograf – 2005 tilldelades han Hasselbladspriset – som i början av sin karriär var influerad av fotografer som Robert Frank och Walker Evans, men sedan utvecklade ett eget samhällskommenterande bildspråk som i sin tur varit väldigt inflytelserikt.

Friedlanders karriär har varit mångskiftande. Han har fotat mängder med jazzmusiker för skivomslag, han har tagit nakenfoton av Madonna (innan hon blev känd) och han har fotat bakom kulisserna på New Yorks modevecka. Han är betydligt mer känd för sina självporträtt och porträtt av rader av framstående och kända personer, inte sällan personliga vänner, ofta fotade i avspända sammanhang. Han är en fenomenal porträttfotograf.

Portraits: Human Clay är första delen i en planerad serie om sex böcker som ska ges ut de kommande tre åren. Fokus ligger på foton av människor, många av fotona har inte publicerats tidigare, och det är Friedlander själv som gjort urvalet. Fotona porträtterar, bland andra, musiker, författare, konstnärer och idrottsstjärnor.

Fotona är genomgående avväpnande och intima, men utan att vara påträngande. De är ofta tagna i hemmiljö, i ett kök, ett vardagsrum eller under en biltur, och fångar i ett ogarderat ögonblick på ett smått magiskt sätt både något av de olika personernas karaktärer och något av tidsandan. Portraits: Human Clay innehåller drygt 200 foton.

Jeanette Seaver and Jean Genet, Democratic National Convention, Chicago, 1968. 

Jeanette Seaver & Jean Genet, Democratic National Convention, Chicago, 1968.
Gelatin silver print. © Lee Friedlander, Courtesy Yale University Art Gallery
Photo: Lee Friedlander

Little Richard Penniman, New York City, 1963.

Little Richard Penniman, New York City, 1963.
Gelatin silver print. © Lee Friedlander, Courtesy Yale University Art Gallery
Photo: Lee Friedlander

Philip Roth, New York City, 2010. 

Philip Roth, New York City, 2010.
Gelatin silver print. © Lee Friedlander, Courtesy Yale University Art Gallery
Photo: Lee Friedlander

Photo 1 from Fran Lebowitz, New York City, 1983. 

Fran Lebowitz, New York City, 1983.
Gelatin silver print. © Lee Friedlander, Courtesy Yale University Art Gallery
Photo: Lee Friedlander

Anna and Tom Roma, Arizona, 1989. 

Anna & Tom Roma, Arizona, 1989.
Gelatin silver print. © Lee Friedlander, Courtesy Yale University Art Gallery
Photo: Lee Friedlander

David Hockney, London, 1972. 

David Hockney, London, 1972.
Gelatin silver print. © Lee Friedlander, Courtesy Yale University Art Gallery
Photo: Lee Friedlander

Bill Christenberry, Washington, D.C., 2013. 

Bill Christenberry, Washington, D.C., 2013.
Gelatin silver print. © Lee Friedlander, Courtesy Yale University Art Gallery
Photo: Lee Friedlander

Om du vill veta mer om boken och serien den ingår i, om du vill se fler foton, kan du göra det på Yale University Art Gallerys hemsida.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Taggat som , , , , , , , , ,

10 december, 2015 · 13:29

Interview: Oliver Kruger on his photo series Golden Youth and Johannesburg

copertina 001

In his ongoing photo series Golden Youth photographer Oliver Kruger (b. 1977), based in Cape Town, draws on the tradition of African studio photography, amongst others, to capture the arresting faces and flamboyant street style of young urban South Africans. We had the opportunity to ask Oliver about his exceptional series of portraits, several of them collected in the beautiful volume Golden Youth (L’Artiere Edizioni).

Could you please tell us a little bit about your career as a photographer, and your special interest in the portrait as a genre?

My interest in photography came from my parents who were both keen amateur photographers, and many holidays fiddling and shooting pictures with their cameras. I also spent a while shooting skateboarding and the friends who I did that with.

Initially I learned photographic technique from fashion photographers, which is what I thought I would like to have done, but as it turned out was what I did not enjoy. People interested me more than aesthetics and style. As a result, I guess I enjoy portraiture. Also a photographer friend of mine in London with whom I used to drink, made me aware of all the great american photographers from Carlton E Watkins through to Stephen Shore and William Eggleston. I think after looking at the cannon of american photography I felt that there was a far more interesting world to explore outside of commercial photography, and that this sparked my real interest in photography.

Shelley_Mokoena_Johannesburg_2013

All images © Oliver Kruger

You have said elsewhere that the portraits in Golden Youth doesn’t represent a specific subculture, yet they seem so perfect gathered together. They express individuality, yet they seem to have something in common. Please tell us a little bit about the series and its connection to Joburg.

Johannesburg is a city created by commerce and industry and did not develop naturally around natural surface features, as such there is little to engage people outside of work and socialising. It’s infrastructure developed around mining and engineering, which has largely passed, and is a post industrial space which is quite ugly and yet beautiful at the same time. It also has a population of 12000000 people in the greater area, which covers four municipal areas. I think there is a convergence of two factors: One being a psychological space which not only permits, but encourages individuality and flamboyance, and a physical space in which it is one of the few ways that young people can assert themselves.

I came upon this project purely by chance. A friend of mine Bradley Abrahams, who is a designer invited me to join him at a kind of street culture festival, where he was attending a trade show and series of lectures by artists and designers. He mentioned that I should probably bring a camera. I decided to set a studio up in the parking garage where the trade show was held and grabbed anybody who interested me or whom I thought stood out for whatever reason. I went back for three years and set up studio for two days at a time. It was a great way of finding people from all the corners of Gauteng and Vaal Triangle, that I would never have been able to find through networks of friends or by driving around or going to bars, clubs or social events.

Zamokuhle_Nkutha_Johannesburg_2014

I might be wrong, but the clothes, even though they look luxurious, don’t seem to be brand name clothing. Could you please tell us a little bit about this specific street style?

Much of what people with a keen sense of style wear is what is found and appropriated. In a place with money and a huge foreign influence, it is easy to wear designer brands and recognizable names, and to differentiate oneself, you have to find something a little different. It seems to me to be an amalgamation of street style from the last thirty years, eighties hip hop, colonial references, pan-african designs and current pop references.

Abiah_Superstar_Johannesburg_2012

You are mostly a portrait photographer. I think your photos have a beautiful painterly quality. What have been the main influences, not necessarily photography, on this series and your photography as a whole?

At school, painters were held up as the pinnacle of artistic achievement. I also imagine that the painterliness comes from having people sit very still and not rushing. I admire certain photographers, like Stephan Ruiz, Oliver Sieber, Pieter Hugo and Katy Grannan, and have certainly borrowed from them. I also worked with Pieter Hugo, Alessandro Cecchinni and Randal Mesdon, from whom I learned a lot.

Pfano_Johannesburg_2012

Could you name a few of your favorite contemporary photographers, and say something about what makes you fond of them?

Stephan Ruiz, Oliver Sieber, Bryan Schutmaat, Pieter Hugo and Katy Grannan and Rineke Dijkstra would be my favourites, along with Stephen Shore and Alec Soth. I think mostly because of their considered manner of working, and their formalism, along with their critical engagement with the world.

Lulama_Dingani_Johannesburg_2013

And, finally, are there any other things from Joburg you would like to recommend? Art, galleries, music, books?

I would say that Johannesburg’s energy and the people that inhabit it are what I would like to recommend most. Once you get a handle on those two the rest follow. Johannesburg has a very active art and music scene unlike any other in the world. It also has amazing food if you know where to look. The books that I admire regarding Johannesburg would be any of David Goldblatt’s work in Johannesburg and After the Mines by Jason Larkin and many more. The work of the Drum magazine photographers and the press photographers of the eighties and nineties are very important. Also, many of the recent graduates of The Market Theatre Photo Workshop are producing amazing work.

Thabang_Moatshe_ Johannesburg_2013

Fani_Segerman_Johannesburg_2012

Maitele_Johannesburg_2012

Tish_Pillay_Johannesburg_2013

Rachel_Mohlabane 9

Photo 1-10 taken in Johannesburg: Shelly Mokoena, 2013, Zamokuhle Nkutha, 2014, Abiah Superstar, 2012, Pfano, 2012, Lulama Dingane, 2013, Thabang Moatshe, 2014, Fani Segerman, 2012, Maitele, 2013, Tish Pillay, 2013, Rachel Molabane.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Bokomslag bilder och foto, Intervjuer

Taggat som , , , , , , , , ,

21 maj, 2015 · 02:47

Fotokonst: ”Penumbrae” av Juul Kraijer

ANNABIJNS

Juul Kraijer
Penumbrae
Kehrer Verlag

Jag ska erkänna att jag har låtit den holländske konstnären Juul Kraijers bok Penumbrae, en titel som passande nog betyder halvskugga, bli liggande ett tag. För det är tveklöst något ambivalent över hennes bilder, till vilka hon har anlitat modeller, som är vana vid djuren och avslappnat kan umgås med dem, de intar ju en central position i många av porträtten.

Jag har inte låtit boken ligga för att jag inte gillar den, jag har snarare känt att jag inte har vare sig det språk eller de teoretiska verktyg som behövs för att avkoda fotona.

Men boken har legat på skrivbordet vid datorn och jag har tittat lite i den då och då. De första gångerna jag tittade på fotona tyckte jag att de i första hand väckte obehag. Men ju mer jag tittade desto mindre obehag väckte bilderna och jag såg hela bilderna, inte bara de förment otäcka reptilerna och de andra djuren. Alla foton © Juul Kraijer

sculptuur brons

I en intervju med Lens Culture har Kraijer talat om sina inspirationskällor:

”As an artist, I am inspired by Surrealist photography featuring parts of the human body. I am equally inspired by fin-de-siècle medical photography and photographic documentation of séances. Some of the photos of Julia Margaret Cameron have deeply influenced me, as well.”

Men det intressantaste citatet tycker jag kommer i slutet av intervjun. Kraijer berättar att hon var intresserad av att kasta om den gängse hierarkin mellan människa och djur, och det tycker jag att hon lyckats med; det är djuren som innehar någon slags huvudroll, modellerna är avsminkade och klädda i kläder som smälter in i bakgrunden. Ormarna krälar runt på modellerna som om de vore statyer i en övervuxen trädgård.

sculptuur brons

Bilderna har tveklöst surrealistiska kvaliteter men, som det står i pressreleasen, så får modellernas lugn och stillhet associationerna att löpa till renässansen och dess porträttkonst. I pressreleasen finns också ett citat som är viktigt för att förstå Juul Krajers intentioner: ”Without being literal, I’m employing the Surrealist grammar of alienation; mirroring, fusing of disparate entities, animating an object, objectifying a human body part, or casting a dazzling web of shadows on it.”

1_Juul Kraijer_Untitled 2014

Först såg jag bara kvinnor med otäcka djur i ansiktet, men ju mer jag tittat på Juul Kraijers märkliga porträtt desto mer framstår de som konstverk, väldigt lyckade konstverk förankrade i historien och bärare av en speciell estetik, en estetik som jag nu förstår bättre, men som jag inte behöver förstå ännu bättre för att njuta av bilderna. Fotona i Penumbrae har ett arkaiskt och dunkelt drag, men deras ambivalenta skönhet går att uppfatta intuitivt. Det är en ganska tunn, men väldigt vacker bok.

Juul Kraijer, född i Holland 1970, har fokuserat på fotografi de senaste åren, men tidigare har teckning varit hennes huvudsakliga medium. Hennes verk har ställts ut världen över och de finns bland annat på MoMA, KIASMA, Museum Kunst Palast, Kupferstichkabinett Berlin och Museum Moderner Kunst.

Vi rekommenderar ett besök på Juul Kraijers hemsida

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Taggat som , , , , , , , , ,