Freud
Berggasse 19. The Origin of Psychoanalysis
Red. Monika Pessler, Daniela Finzi, text(er) av Siri Hustvedt, Monika Pessler, Hermann Czech, Daniela Finzi, Arkadi Blatow, Christfried Tögel, Philippe van Haute, Hermann Westerink, Viktor Mazin, Mai Wegener, Andreas Mayer, Liliane Weissberg, Elisabeth Roudinesco, Christine Diercks, August Ruhs, Ulrike May, Eran Rolnik, Michael Molnar, Roman Krivanek, Inge Pretorius, Michaela Raggam-Blesch, Heidemarie Uhl, Carol Seigel, Joseph Kosuth, Mario Codognato, Martin Prinzhorn, grafisk design Martha Stutteregger
Hatje Cantz
Jag besökte Freuds hem och mottagning på Berggasse 19 i Wien för tio år sen och blev tämligen besviken. Allting var så utplockat. Freud tog ju med sig nästan varje pinal vid flykten undan nazismen 1938, och lägenheterna blev tillfälligt boende för vräkta judiska familjer, varav de flesta sen sändes i döden. Så de flesta magiska grejer befann sig i London.
Visst kunde man fantisera över vad som ägt rum där, och läsa på skyltar, men det mest omedelbara intrycket var själva tomheten.
Nu har det där rättats till, läser jag i katalogen över det nyligen återinvigda Freudmuseet: Freud Berggasse 19. The Origins of Psychoanalysis, sammanställd av Monika Pessler och Daniela Finzi, utgiven av Hatje Cantz förlag i Berlin. Många föremål och dokument har kommit tillbaka, och miljöerna har rekonstruerats, till stor del utifrån svartvita fotografier tagna under det sista året Freud bodde där. Jag får absolut lust att åka dit genast, för det nya museets skull: för att uppsöka andra vallfartsställen, som det hus Wittgenstein ritade åt sin syster, och helt enkelt för att få vistas i Wien. Men katalogen är tills dess en mycket god ersättning! Den rymmer charmerande mycket information och trivia, både om Sigmund och Anna Freud (dottern, den epokgörande barnpsykologen, hade ju också praktik där), om resten av familjen – och om hur man konstruerar ett museum, ett monument, så att det både är troget mot det förflutna och intressant för samtiden. Det senaste till stor del – förutom pedagogiken – genom att bjuda in verk av framstående nutida konstnärer.
Teile von Sigmund Freuds Reisenecessaire
Sigmund Freud Privatstiftung, Wien; Foto: Günther König
Men de flesta av de tusentals antika föremålen och själva Divanen finns förstås kvar i London. The Freud Museum är oerhört livaktigt och verksamt både live och online (www.freud.org.uk) med visningar och föreläsningar. Jag har även besökt museet i Freuds födelsestad Příbor i Tjeckien, till största delen en fantasi kring vad den lille pojken kan ha upplevt där innan flytten till Wien.
Katalogen är upplagd som en växling mellan (utmärkta) färgbilder på föremålen och korta uppslagsbokslika essäer skrivna av insatta akademiker. Det är en smula irriterande att så många bakgrundsupplysningar återkommer väldigt ofta i de olika texterna, men det möjliggör å andra sidan att de står för sig själva och kan avnjutas en och en, till exempel den om Freud som brevskrivare. Han har ett slags världsrekord, med 30.000 avsända brev under livstiden, trots att han jobbade med patienter, lärjungar och teoribygge från morgon till sent. Några av hans viktigaste analysander presenteras i en informativ essä av Ulrike May, som också rekonstruerar de praktiska detaljerna kring den psykoanalytiska teknik han beskrev schematiskt i så många böcker och artiklar.
Det hör till formatet att man som initierad Freudläsare inte är helt nöjd med en del generaliseringar och sammanfattningar i de komprimerade texterna, men lite gräl har aldrig skadat nån. Och som komplement till biografierna (Peter Gay, Lars Sjögren) är den här katalogen en omistlig källa till kunskap och dagdrömmeri – och längtan till själva platsen.
John Swedenmark
Översättare, medlem i redaktionen för tidskriften Divan
BearBooks 