Etikettarkiv: rasism

Nana Kwame Adjei-Brenyah: Friday Black

hbg-title-9781787475991-25 (1)
Nana Kwame Adjei-Brenyah
Friday Black
riverrun

Friday Black has the thrilling strangeness of George Saunders but driven by a deep and justified anger about the racism and violence that constitute the bedrock of American society. It’s a rollercoaster ride.”
Mark Haddon, Observer

2018 var novellsamlingen Friday Black en av de hetaste debutböckerna, och den är fortfarande riktigt het, för att den anknyter till flera Black Lives Matter-teman, och den historiska rasismen, på ett smart sätt, men lika mycket för att den har ett sagolik driv och lyckas med konststycket att blanda det dystopiska och djupt tragiska med det hysteriskt humoristiska.

Blurbade George Saunders: ”An excitement and a wonder”

Faktum är att Adjei-Brenyah har åtskilligt gemensamt med George Saunders som ju är en mästare på hårt skruvade dystopiska och svartkomiska noveller.

En detalj – både Saunders och Adjei-Brenyah är roade av att hitta på fiktiva varumärken och produkter. De skriver en hel del om ohejdad konsumism. En novell handlar om en försäljare i en klädbutik, som avslöjar alla sina trick för att få kunderna att handla mycket mer än de anade att de ville. Adjei-Brenyah har jobbat i butik.

I den första novellen talar huvudpersonen om hur han han kontumierligt skruvar upp och ned sin svarthet på en tiogradig skala, med hjälp av kläder, mimik, språk och kroppsspråk. Med en hoodie stiger svartheten kraftigt, med en städad skjorta och ett leende kan man till och med slippa bli förföljd av väktare i ett exklusivt köpcentrum eller varuhus. Det här är naturligtvis något de flesta av oss gör hela tiden, mer eller mindre medvetet, men för en ung svart man kan det vara förenat med livsfara att ta på sig en hoodie.

En vit man går med sina två barn, en dotter och en son, till ett bibliotek. Utanför biblioteket möter de fem svartklädda svarta barn och ungdomar. Mannen uppplever att hans barn är i fara, så han går till sin bil och hämtar en motorsåg och kapar sedan de fem svarta barnens huvuden, som i en splatterfars.

Varför hade mannen en motorsåg i bilen? Vore det inte bättre att sätta barnen i bilen och åka någon annanstans? På vilket sätt skulle de svarta barnen ha utgjort ett hot? Försvarsadvokatens linje är att hans klient älskar Amerika, men att han älskar sina barn ännu mer. Det är naturligtvis helt barockt och osannolikt, men om man byter ut motorsågen mot ett handeldvapen blir episoden något mindre osannolikt.

”Adjei-Brenyah dissects the dehumanizing effects of capitalism and racism in this debut collection of stingingly satirical stories… Adjei-Brenyah has put readers on notice: his remarkable range, ingenious premises, and unflagging, momentous voice make this a first-rate collection.”
Publishers’ Weekly (Starred Review)

Novellerna är också fulla av smarta och elaka referenser till verkliga händelser, som när Donald Trump satte in en annons i en tidning 1989 och krävde att staten New York skulle införa dödsstraffet, i samband med att han fördömde the Central Park Five, fem svarta och latinos som dömdes för en brutal våldtäkt i New York City. Trump krävde inte uttryckligen att de fem ungdomarna skulle avrättas. Problemet var att det visade sig att de var oskyldigt dömda. Trump bad naturligtvis inte om ursäkt, men fällde en kommentar, som påminner om hans Charlottesville-kommentar:

”‘You have people on both sides of that,’ he said at the White House. ‘They admitted their guilt.'”
NYT

I USA är det mycket vanligt att oskyldigt dömda, särskilt svarta, erkänner sig skyldiga, för att få ett kortare straff.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Är Ta-Nehisi Coates vår tids James Baldwin?

Ta-Nehisi Coates
Between the World and Me
Random House

”Here is what I would like for you to know: In America, it is traditional to destroy the black body—it is heritage.”
– Ta-Nehisi Coates

Harper Lee har kanske skrivit sommarens snabbast säljande bok, Go Set A Watchman, men journalisten och debattören Ta-Nehisi Coates har nog skrivit den mest omdebatterade och hyllade, Between the World and Me. Recensionerna har varit fantastiska i alla de stora tidningarna, men alla har inte låtit sig imponeras, Daniel Greenfield sågade hårt i Frontpage:

”Ta-Nehisi Coates is the literary version of Kanye West; an absurdly privileged second-generation radical stuck on self-pity, touring European capitals while whining about racism, responding to white liberal adulation with fresh reserves of victimhood.”

Det här påhoppet, jag tycker att det är ett påhopp, får nog delvis sin förklaring i att Coates, nästan enligt löpandebandspricipen, jämförts med James Baldwin (1924–1987). Han var en mycket betydande roman- och pjäsförfattare, poet, essäist och samhällsdebattör. Han var själva inbegreppet av en svart intellektuell och två av hans stora frågor var ras och sexualitet.

Jag vet inte tillräckligt mycket om James Baldwin för att kunna avgöra om Ta-Nehisi Coates är eller kan bli en ny Baldwin, men efter att ha läst hans nya bok vet jag att han har betydligt fler likheter med Baldwin än med Kanye West.

Between the World and Me har brevets form och det riktar sin till Coates tonårige son. Han blev helt knäckt när ännu en amerikansk polisman friats från brott sedan han dödat en ung svart man. Det är naturligtvis ett retoriskt grepp, brevet riktar sig naturligtvis till alla som tycker att rasismen och våldet mot svarta måste få ett slut.

Ta-Neshi Coates beskriver den amerikanska rasismen som inskriven i USA:s DNA. Rasskillnader betraktas, hävdar han, som något av naturen givet. Och han återkommer hela tiden till den svarta kroppen. Den betraktas som främmande och hotfull, den är ständigt utsatt för tolkningar och den utsätts för våld. Det är en urgammal men levande amerikansk tradition, hävdar Coates.

Coates far tillhörde Black Panthers och han växte upp i Baltimore. Några av de bästa partierna handlar om när han växte upp, han lärde sig att han kunde uppfattas som farlig, men mer än något annat var han själv rädd, rädd för att bli utsatt för våld. Han skriver också om detta tema fast när han blev äldre, när han studerade vid Howard, när han blev journalist och, sist med inte minst, när han fick en son. Det verkar inte som om Coates tänker undanhålla honom många sanningar.

På sätt och vis påminner Ta-Nehisi Coatess Between the World and Me om Baldwins The Fire Next Time. Det yttersta syftet med båda böckerna är att väcka läsaren och få honom eller henne att förstå att ras är en verklig kategori, som påverkar amerikaner på mängder av vis, och att det är perverst att låta ras fortsätta vara en kategori som styr samhället. Vetenskapen har ju för länge sedan fullständigt detroniserat rasbegreppet.

Den amerikanska historien är helt levande i båda de här texterna. Coates berättar däremot inte kronologiskt, han plockar fram historiska exempel när han vill illustrera en poäng eller framhäva kontinuiteten i rasismen. En av förra årets mest angelägna böcker tycker jag var Citizen: An American Lyric av Claudia Rankine. Och på min lista över årets mest angelägna böcker 2015 hamnar med stor sannolikhet Between the World and Me.

”Race is the child of racism, not the father” Coates skriver väldigt poetiskt och retoriskt, ibland tycker jag att han driver det lite långt, men jag blev alldeles uppslukad av hans röst, som ibland nästan låter resignerad, men som sedan tar sats, hämtar näring ur indignationen och fylls med kamplust. Coates skriver mer poetiskt än Baldwin, somliga har sett det som ett problem. Jag förstår argumentet, men jag tycker inte att det är övertygande – TNC:s lyriska polemik är hårt drabbande och grundad i en mer rationell historisk analys.

Det är naturligtvis väldigt känslosamt när Coates direkt talar till sin son, men några av de mest rörande partierna handlar om när Coates och hans familj var i Paris – Baldwin var också förtjust i Frankrike. Coates beskriver frihetskänslan när han vistas i en miljö där hans hudfärg plötsligt mister all sin negativa laddning.

Ta-Nehisi Coates är fast medarbetare på The Atlantic. Det här är några av hans mest omtyckta och kontroversiella texter:

”Letter to My Son”

”What This Cruel War Was Over”

”There Is No Post-Racial America”

”How to Steal Things, Exploit People, and Avoid All Responsibility”

Spotify-lista: Between the World and Me

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner