Tag Archives: reklam

Reklamposters, med varor och produkter, från rekordåren

poster-collection-the-magic-of-things_0

Poster collection 24: The magic of things
Red. Bettina Richter
Essä: Gerda Breuer

Museum für gestaltung Zürich
Plakatsammlung
Lars Müller Publishers

Schweiz är en liten stormakt inom grafisk design, med stolta traditioner. Ett av områdena man har utmärkt sig inom är posters, och Museum für gestaltung Zürich har en samling med posters i världsklass. Och ur de samlingarna hämtar man särskilt spännande posters som man, tillsammans med kvalitetsförlaget Lars Müller Publishers, presenter i den smått unika serien häften/böcker Poster collection.

Vissa böcker är tematiska, som Japan Nippon, andra ägnade åt posters av en enskild grafisk designer, som Michael Engelmann eller Josef Müller-Brockmann. Den 24:e volymen i serien heter The magic of things och samlar så kallade object posters, posters som i för- och efterkrigstidens anda gjorde reklam för ett stadigt växande antal konsumtionsvaror, som kopplades till varumärken för att särskilja dem och göra dem mer åtråvärda. Målet var att övertyga (om produktens förträfflighet) inte att övertala.

En produkt. Ett varumärke. Inget mer. Delvis var den här nya sakligheten en direkt reaktion mot Art Nouveau. Från 30-talet till 50-talet var några av de stora mästarna i den här stilen Niklaus Stoecklin, Peter Birkhäuser, Donald Brun, Otto Baumberger och Herbert Leupin.

Konsumtion, ökad materiell standard, sågs som en integrerad del av demokratiseringen och bygget av en modern välfärdsstat. Det var alltså ganska långt ifrån vår mer skuldtyngda, kanske också hycklande, och ambivalenta hållning till konsumtionssamhället.

Magic-of-Things-46-47 (1)-page-001

Fotografiet, det förment objektiva, var på många sätt förebildligt. Man ser att grafikerna varit mycket noga med detaljer som skuggor och reflektioner, så att de uppnår en nära nog fotorealistisk effekt. Eller kanske snarare: Många av produkterna ser nästan mer realistiska ut än om de hade fotograferats. De ser verkligen sinnliga och åtråvärda ut, somliga har snudd på surrealistiska kvaliteter, andra väcker snarare associationer till popkonst.

Object posters känns idag lite omoderna med sitt fokus på att para ihop en produkt med ett varumärke. I vår tids reklam hoppar man över produkten och fokuserar desto mer på varumärket och livsstilen men samtidigt finns det motexempel, som Apple som gärna visar sina produkter. Och det otidsenliga med object posters kanske man skulle kunna vända till en fördel. De har en distinkt charm och oskuldsfullet som ofta saknas i nutida reklam.

Magic-of-Things-48-49 (1)-page-001

Magic-of-Things-58-59 (1)-page-001

I sin utmärkta essä berättar Gerda Breuer om de olika historiska, sociala och ekonomiska förutsättningarna för framväxten av det här nya reklamspråket. Ny teknik var inte oviktig i sammanhanget:

”Following the invention of lithography by Alois Senefelder, who established the basis for mass editions of colored flat prints in the nineteenth century, the technical innovation of chromolitography by the Franco-German Godefroy Engelmann and the rapid printing press made it possible to produce colored illustrations on posters in even larger editions and at a reasonable cost. Bold colors, clear contrasts, monochrome backgrounds, and oversized depictions of the products became synonymous with object advertising and even led to the coining of a new word i German: plakativ, derived from Plakat (poster), and meaning ‘striking’ or ‘bold.'”

Jag kan verkligen rekommendera serien Poster collection. Varje ny volym är ett litet äventyr, tonvikten ligger ofta på schweiziska grafiska designers, men de tematiska volymerna är ofta mer blandade.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Mäktiga affischer från Schweiz tidiga turisthistoria

9783858815323_300dpi

Urs Kneubühl, Agathon Aerni m.fl.
Reklamekunst und Reiseträume
Anton Reckziegel und die Frühzeit des Tourismusplakates
Scheidegger & Spiess • Alpines Museum der Schweiz

Landskapsmålaren och grafikern Anton Reckziegel (1865-1936) föddes i Gablonz i Böhmen och utbildade sig till konstnär i Graz. Han levde och verkade emellertid en längre period i Schweiz, där han gjorde en hel del affischer och andra trycksaker för den framväxande turistnäringen. Många hävdar rentav att Reckziegel till inte ringa del har format bilden av Schweiz som ett attraktivt alpland.

Reckziegels affischer, vykort och andra trycksaker visas på Alpines Museum der Schweiz, som i samarbete med kvalitetsförlaget Scheidegger & Spiess har gett ut den praktfulla boken Reklamekunst und Reiseträume – Anton Reckziegel und die Frühzeit des Tourismusplakates. Den innehåller några texter om Reckziegel och hans verk, om hans utveckling och om den kontext, både historisk och stilmässig, han verkade i under sina år i Schweiz: belle époque. Men det är inte helt oväntat bilderna som är det stora numret i den här vackra boken.

Reckziegel-Reklamekunst_p126_B_Eismeer-Schreckhoerner  Anton Reckziegel, Eismeer und Schreckhörner, von der Station Eismeer der Jungfraubahn, Plakat von 1906, Alpines Museum der Schweiz (Dep. Burgerbibliothek), Bern

  
Det är 300 bilder i boken och de flesta av dem föreställer hotell i alplandskap. Det finns också en hel del vykort, som det var något av en folksport att skicka på den här tiden. Hotellen på bilderna ligger i regel inbäddade i en grönskande eller snöig omgivning – estetiken kan ibland påminna lite vagt om den i The Grand Budapest Hotel av Wes Anderson. I bakgrunden syns dramatiska alptoppar, som inte sällan går i rött och orange.

Reckziegel-Reklamekunst_p083-P_Grottes-de-Han

Anton Reckziegel, Grottes de Han in den Ardennen, Plakat von 1906, Burgerbibliothek, Bern

  
Reckziegel är vansinnig skicklig på att skapa djup i bilderna, och när de inte är dramatiska, så är de i alla fall händelserika. I reklamen för någon slags bergbana ser man hur den stånkar fram med ångkraft i förgrunden. Bakom den syns vintersportare av olika slag; två personer åker kälke sittande, en annan åker liggande på mage och två personer ska ge sig iväg på skidor.

Reckziegel-Reklamekunst_p081-N_Vitznau-Rigi-Bahn

Anton Reckziegel, Vitznau-Rigi-Bahn, Plakat von 1898, Alpines Museum der Schweiz, Bern

  
I en annan reklambild, för en elektrisk järnväg i Gruyere, domineras förgrunden av några bastanta kor och ett par kalvar. Lite till vänster om dem, några får. Först sedan får man syn på det elektriskt drivna tåget, som om det alls inte vore huvudsaken. Ja, det händer väldigt mycket i Reckziegels bilder och de innehåller många små detaljer, som man kanske uppfattar först andra eller tredje gången man tittar.

Reckziegel-Reklamekunst_p088-V_Monthey-Champery

Anton Reckziegel, Monthey-Champèry, Plakat von 1909, Alpines Museum der Schweiz, Bern

  
Det finns tveklöst inslag av belle époque och jugend i Reckziegels bildvärld, men jag tycker att vissa av dem, särskilt de mest dramatiska landskapen, också har något romantiskt över sig. Jag tycker att man kan se att bilderna är tillkomna i en brytningstid och att Reckziegel inte satsat alla kort på vare sig tradition eller förnyelse. Jag tycker också att det verkar ganska tydligt att man i det här tidiga skedet av marknadsföringen av Schweiz, att man lanserar landets natur snarare än dess kultur.

Reckziegel-Reklamekunst_p098-II_Schreckhorn-Eismeer

Anton Reckziegel, Schreckhorn und Eismeer an der Station der Jungfraubahn, Originalvorlage in Gouache von 1905, Alpines Museum der Schweiz, Bern

   
Reckziegel-Reklamekunst_p044-J_Chocolat-Tobler

Anton Reckziegel, Bern und die Alpen / Schokolade Tobler, Plakat von1905, Alpines Museum der Schweiz, Bern

   
En av de mer vanliga kompositionerna är affischer som har som en bakgrundsbild, kompletterad med rader av andra och i regel mindre bilder inom vita ramar. Ramarna kan ha alla upptänkliga former och de överlappar inte sällan varandra. Mellan vissa ramar är det som om blommor vore instuckna. En del av motivet i en ram, exempelvis ett kyrktorn, kan sticka ut ur ramen och delvis hamna inom den intilliggande ramen.

Jag tänker mig att den här sortens komposition används så ofta, eftersom den gör att man kan visa många olika turistattraktioner på ett dynamiskt och spännande sätt. Om det exempelvis är en stad, så kan man dels visa en vy över staden, dels visa åtskilliga sevärdheter i staden, mer i detalj.

Reckziegel har en fantastisk känsla för färger – särskilt mycket tycker jag om hans dramatiska alper som ofta går i orange, rött eller blekrosa. Han är också en ljusets mästare. Hans bildvärld är rik och varierad, Reklamekunst und Reiseträume – Anton Reckziegel und die Frühzeit des Tourismusplakates är en riktigt fin och underhållande bok. Förlaget, Scheidegger & Spiess, kan verkligen det här med konstböcker och man har inte sparat på krutet.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Recension: ”Poster Collection 28. Herbert Leupin”

20161130_105656

Herbert Leupin
Poster Collection 28
Red. Bettina Richter
Essä: Hermann Strittmatter
Lars Müller Verlag

Inom grafisk design är Schweiz en stormakt, inte minst vad gäller posters. Museum für Gestaltung Zürich har en samling som har världsrykte och tillsammans med kvalitetsförlaget Lars Müller Publishers ger man ut en fantastisk serie med oerhört välgjorda böcker/häften: Poster Collection.

Vissa böcker är tematiska, som Japan Nippon, andra ägnade åt posters av en enskild grafisk designer, som Michael Engelmann eller Josef Müller-Brockmann. Den 28:e volymen i serien är ägnad åt Herbert Leupin.

pc28_herbert-leupin_26-27

Herbert Leupin (1916-1999), som tillhörde de främsta schweiziska postermakarna under decennier, är mest känd för reklamposters för konsumtionsvaror, som Coca Cola och Agfa, sällan lyxvaror. Hans tilltal är i regel direkt och okonstlat, inte sällan humoristiskt. Sitt genombrott fick han redan 1939 med ett Sachplakat för slakteriet Bell.

pc28_herbert_leupin_18-19

Det nära nog fotorealistiska motivet föreställer en skärbräda med Bells logo på handtaget. På skärbrädan ligger ett urval charkuteriprodukter och kallskuret. En cornichong sticker trotsigt fram under en skiva fläsk eller bacon. Det är enkelt och effektivt. Typiskt för Lupin är att han söker direkt dialog med betraktaren, utan att använda några utstuderade övertalningsförsök. Postern väckte genast genklang — skärbrädan sålde som smör.

pc28_herbert_leupin_20-21

Mycket skulle emellertid hända inom den schweiziska grafiska designen under efterkrigstiden. Skriver Bettina Richter i sitt initierade förord:

”Even after 1950, when Josef Müller-Brockmann and his contemporaries brought the Swiss Style worldwide fame as an objective, factual, cool, and intellectual take on graphic design, Leupin remained true to his own vision: he stands for posters that have a similarly universal appeal, but express ‘Swissness’ by other means.” (mina fetningar)

pc28_herbert-leupin_54-55

Jag tycker att ett framträdande drag i Leupins lite senare posters är en avväpnande och uppsluppen visuell humor. De är ofta charmiga och vitsiga. Man glömmer nästan att de vill sälja något. Under Leupins karriär frångick han allt mer posters som visade upp ett föremål/en produkt — den så kallade Basel-skolan — och övergick till mer skissartade, färgsprakande och fria illustrationer. Han började också änvända fotografiska element i sina kompositioner.

pc28_herbert-leupin_48-49

Leupin var en lysande försäljare, men kompromisslös med hantverket och han fortsatte arbeta självständigt också när reklambyråerna började slå ut frilansarna. Leupin var också skicklig på många olika saker, en verklig idéspruta, förutom det grafiska hantverket. Han hittade på flera produktnamn, som läskedrycken Pepita och tillhörande brand personality, en papegoja med samma namn.

pc28_herbert-leupin_8-9

Leupin fångade ofta kärnan i ett försäljningsargument i sina posters. Han identifierade essansen av ett budskap och förmedlade det med enkla klara bilder och ofta med ett minimum av ord. Han låg ofta före reklamvärlden med sina idéer om effektiv visuell kommumikation. Men efterhand vidgades självklart klyftan mellan den konstnärliga och den strikt kommersiella postern.

Bettina Richter, igen:

”Leupin was […] one of the few to master the balancing act between the old-school artistic poster and a strategic commercial approach – thus managing to overcome the growing division in those years between art, graphic design, and advertising.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Recension: ”100 Years of Swiss Graphic Design”

100CHG_Cover_Presse_E

100 Years of Swiss Graphic Design
Red. Christian Brändle, Karin Gimmi, Barbara Junod,
Christina Reble, Bettina Richter, and Museum of Design Zürich.
Lars Müller Publisher, 2014

Den grafiska designen har i det lilla alplandet Schweiz en nästan osannolikt rik och stolt tradition. Bland många andra har personer som Max Bill, Karl Gerstner, Paul Richard Lohse, Josef Müller-Brockman, Hans-Rudolf Lutz, Emil Ruder och Cornel Windlin bidragit till att ge den schweiziska grafiska designen världsrykte, känd inte bara för sin koncentration och precision, men också för sin ironi och espri. Max Miedingers typsnitt Helvetica har lika många och lika hängivna fans som en fotbollsklubb.

När Museum für Gestaltung Zürich, som har en av landets främsta samlingar med grafisk design, flyttade till nya lokaler förra året, gav man i samband med det också ut en bok: 100 Years of Swiss Graphic Design. Det är en praktfull, in i minsta detalj välgjord bok, en bok som har goda möjligheter att bli ett standardverk.

Seiten aus 100_CHG_Presse_ENGLISH_10

Posters av bl.a. Niklaus Stoecklin, Donald Brun och Herbert Leupin. 40-tal

Boken handlar om ett stolt nationellt och historiskt arv, men valet av designbyrå, som fick i uppdrag att formge boken, NORM i Zürich, är snarast framåtblickande, den drivs av nya schweiziska stjärnor. I en intervju berättar två av dem, grundarna Dimitri Bruni och Manuel Krebs, om uppdraget. Det första man lägger märke till är kanske figuren på omslaget, som är två helt olika a:n som förts samman: ”François Rappos ‘a’ refers to Helvetica […]. In the end it was just a good match with Cornel Windlins font Moonbase Alpha […]”

Seiten aus 100_CHG_Presse_ENGLISH-76

Typsnitt spelar, inte helt oväntat, en betydande roll i boken. Förläggaren själv, Lars Müller, har skrivit en mycket fin text om Helvetica, som ju han vet mer om än de flesta. Tydligen är det så att man i Zürich ofta föredrar Helvetica och Universal i Basel – NORM hade tänkt sig Unica, vars tanke är att föra samman det bästa av UNI-versal och helvet-ICA.

Det funkade inte så bra och man bestämde sig för Akzidenz Grotesk, som är vanligt bland bokens objekt, även efter 1957, då Helvetica och Univers kom ut. NORM har lyckats göra 100 Years of Swiss Graphic Design till ett åtråvärt objekt i sig, boken är nästan löjligt snygg, till och med försättsbladen är ovanligt vackra.

Seiten aus 100_CHG_Presse_ENGLISH-57

Uppslag med foto av Herbert Matter

Men man behöver absolut inte vara någon fontnörd för att uppskatta 100 Years of Swiss Graphic Design. Det är i själva verket en bred och inkluderande bok. Och jag tycker att det är en enorm fördel att man valt ett tematiskt, istället för ett kronologiskt upplägg. En uppradning av avsnittens rubriker skapar en viss överblick: Poster, Typo-Graphics, Photo-Graphics, Swiss Style, Signs and Symbols, Corporate Design, Advertising, Public Affairs, Type och Editorial Design.

Varje enskilt avsnitt är däremot kronologiskt organiserat och består i regel av 4-5 välskrivna essäer, som naturligtvis är skrivna av specialister inom respektive områden. Kvaliteten på texterna är genomgående mycket hög. Det längsta avsnittet, Corporate Design, är drygt 40 sidor långt och består av tio essäer om företag som Swatch, Swissair, Geigy och Bally. Genom boken löper också som en röd tråd – Schweiz som turistland.

Seiten aus 100_CHG_Presse_ENGLISH-51

Posters, sent 60-tal och tidigt 70-tal

En del saker är lite udda, som Signs and Symbols, som innehåller essäer om sedlar, trafikskyltar och kartografi. Om jag får gissa kommer många läsare bläddra fram till Typo-Graphics, och läsa Hans Rudolf Bossards essä om den moderna typografins födelse eller kanske Barbara Junods essä om Hans-Rudolf Lutz och Wolfgang Weingart?

Någon annan bläddrar kanske genast fram till avsnittet Swiss Style, för att läsa Lars Müllers text om Helvetica? Ytterligare någon annan skyndar kanske fram till Type? Jag blev mycket positivt överraskad av The Comic Poster: A Genevan Phenomena, som jag hittade under Public Affair. Det finns mycket att välja mellan, oavsett om man är road av fonter eller inte.

Seiten aus 100_CHG_Presse_ENGLISH-35

Ur essän ”Typography Enters the Modern Era”

Jag tror som sagt att 100 Years of Swiss Graphic Design har goda möjligheter att bli ett standardverk. NORM har bidragit till att göra boken riktigt stilig, det är en inbjudande bok, som man kan läsa från pärm till pärm, men det funkar utmärkt att hoppa fram och tillbaka mellan texterna och bilderna. Boken innehåller över 700 illustrationer. Den avslutas med intervjuer med fem samtida schweiziska designers, en bibliografi och ett index.

Besök Lars Müller Verlag, hemsidan är full med spännande och välgjorda böcker. 100 Years of Swiss Design gavs också ut i samband med att Museum für Gestaltung Zürich flyttade till nya lokaler:

100chd_cover_web_e_g

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

100 idéer som förändrade…

100IdeasWeb_HighResCover
Jim Boulton

100 Ideas that Changed the Web
Laurence King

Steven Heller och Véronique Vienne
100 Ideas that Changed Graphic Design
Laurence King, 2012

Mary Warner Marien
100 Ideas that Changed Photography
Laurence King, 2012

Det oberoende brittiska förlaget Laurence King gör vackra, välskrivna, lättillgängliga och inte särskilt dyra böcker inom ämnen som konst, design, mode, foto, arkitektur och reklam. Laurence King har en sällsynt god förmåga att komma på bra bokidéer, och en av de bästa är kanske serien 100 Ideas that Changed…

Förutom de tre titlarna ovan, som vi ska kika lite närmare på, finns 100 Ideas that Changed Advertising100 Ideas that Changed Art100 Ideas that Changed Fashion100 Ideas that Changed Film100 Ideas that Changed Architecture och 100 Ideas that Changed Street Style. De är perfekta som presenter.

Till varje bok anlitas en sällsynt kunnig person inom respektive ämne. Han eller hon berättar historien om sitt ämne, inte över 3-400 tättryckta sidor, utan genom att lyfta fram de 100 höjdpunkterna i ämnets historia. Det gör att böckerna både blir väldigt lättlästa och lärorika, riktiga sidvändare. Varje uppslag handlar om en idé, även om begreppet idé tolkas lite olika av författarna, och ungefär hälften av utrymmet upptas av illustrationer.

100 Ideas That Changed The Web_Spread_1

Jim Boultons 100 Ideas that Changed the Web börjar lite oväntat i Belgien 1934. där bibliofilen Paul Otlet lekte med tanken på ett télé photographie, ett elektroniskt teleskop som skulle kunna överföra vilket dokument som helst i världen till en teveskärm. Men det är hans Mundaneum (1) som är bokens första idé – ett för sin tid mycket avancerat bibliotek som var organiserat efter en slags nätverkslogik. Det förebådar, enligt Boulton, den semantiska webben (100), Tim Berners-Lees vision formulerad 1999.

Mellan dessa båda idéer ryms 98  andra som är mer eller mindre revolutionerande: grafiskt gränssnitt (5), bulletin board systems (12), web browser (22), open source (28), blogging (49), peer-to-peer (62) bredband (63), social networkning (75), casual gaming (80, den mobila webben (86), molnet (95) och big data (99).

Man kan invända mot framställningen att den saknar ett mer kritiskt perspektiv, den är skriven av en entusiast, men Boulton skriver väldigt underhållande och pedagogiskt. Lite förenklat kan man säga att de första 20 idéerna handlar om webbens föregångare, att de följande 30 handlar om webbens barndom, att de följande tjugo fokuserar på kommersialiseringen av webben och att de följande handlar om webbens mognad – den har blivit dynamisk, social och mobil.

100IdeasGraphicDesign_Hi_Res_Cover

100 Ideas that Changed Graphic Design har två författare, Steven Heller, som har skrivit mängder av böcker om grafisk design och näraliggande ämnen, och Véronique Vienne, art director, författare och kritiker. Boken påminner naturligtvis en hel del om 100 Ideas that Changed the Web, men den är lite lösare i fogarna och kronologin är inte riktigt lika strikt. Vilket naturligtvis beror på skillnader mellan ämnena.

En vanlig bok om den grafiska designens historia hade förmodligen delat in historien efter ismer eller olika riktningar. Heller och Vienne har alltså istället valt 100 idéer som förändrat hur vi kommunicerar grafiskt, inte nödvändigtvis de bästa idéerna, men idéer som varit och är inflytelserika.

100Ideas_GraphicDesign_Page_04

Jag tycker väldigt mycket om den här boken, med ett mångskiftande och fantasirikt urval idéer, med illustrationer och texter som förklarar idéerna och sätter i dem i sina respektive historiska sammanhang. Heller har skrivit en hel den om totalitära ideologier och grafisk design, exempelvis Iron Fists. Branding the 20th-Century Totalitarian State (Phaidon, 2011), och det märks nog lite på urvalet: pekande fingrar (6), knutna nävar (8), monumentala bilder (9), propaganda (22), manifest (25) och red with black (31) passar väl också in i sammanhanget.

Det pekande fingret är kanske mest känt från värvnings- och valaffischer, som tydligt uppmanar till handling, men också som en konventionell angivelse av riktning.

Den knutna näven har länge varit vänsterns tecken för solidaritet och kamp, vanlig på allt från flyers till posters.

Den monumentala bilden förknippar vi kanske mest med totalitära ideologier, men också med en reklam som tar allt mer av det offentliga rummet i anspråk.

Idag skulle förmodligen ingen säga att han eller hon arbetade med propaganda, idag kallas det pr, kommunikation eller något i den stilen. Men Heller och Vienne illustrerar artikeln om propaganda med ett modernt exempel, Shepard Faireys poster Hope (2008) med Barack Obamas framåtblickande och eftertänksamma ansikte. Skriver författarna: ”Hope is the graphic essence of that campaign.

Manifest, det associerar kanske främst till futurister och dadaister, men ett exempel ur boken är från 2009, Altmodern, Tate Gallerys poster designad av M/M (Paris) och vars tillhörande text dödförklarade postmodernismen. Det typiska manifestet är typografiskt sparsmakat, det är texten, budskapet som är huvudsaken.

Rött och svart, en färgkombination som både kommunister och nazister exploaterat och belastat, men Heller och Vienne diskuterar kombinationen även inom den modernistiska konsten och ett exempel de lyfter fram är Alvin Lustigs fantastiska omslag till en utgåva av Arthur Rimbauds A Season in Hell (1944).

Andra idéer är loud typography (29), found typography (38), psychedelia (83) och underground comics (85).

100IdeasThatChangedPhotography_HIghResCover

Tidigare har Mary Warner Marien bland annat skrivit den mäktiga volymen Photography: The Cultural History (Laurence King) som hittills har kommit ut i fyra upplagor. Och 100 Ideas that Changed Photography är också helt fantastisk – de initierade texterna och det rika bildmaterialet fungerar väldigt bra ihop. Man kan läsa boken från pärm till pärm eller välja ut någon eller några särskilt intressanta idéer.

100Photo_Spreads_Page_1

Den första idén är, inte helt oväntat, camera obscura (1) och de sträcker sig fram till mobilkameran (92) och digitalt fotografi (99). Idéerna är alltifrån innovationer som blåkopian (12), färgfotot (23), artificiellt ljus (47), fotoautomaten (65) och Polaroid (84) till nya paradigm, som fotojournalismen (66) och snapshot-estetiken (90) till nya sätt att se på världen, som flygfoto (54) gatan (81) och den teoretiska vändningen (91).

Och varje idé placeras alltså i en miniessä in i sitt historiska sammanhang. Det är vansinnigt underhållande och lärorik läsning.

Jag kan varmt rekommendera de här tre titlarna, och jag utgår ifrån att de andra i serien håller samma höga nivå vad gäller både text och bild. På Laurence Kings hemsida kan du läsa mer om böckerna och tjuvkika på samtliga 100-listor med idéer.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Listor, Recensioner

12 vintageannonser med kända författare

Det är inte särskilt vanligt att dagens författare ställer upp i annonser och andra reklamsammanhang, även om man lätt skulle kunna tänka sig olika kombinationer av författare och produkter. Borde inte möjligheterna med storsäljande författare som Leif GW Persson och Jan Guillou vara ganska stora? Lite exklusivare mat, dryck och slitstarka fritidskläder kanske?

American Author Ernest Hemingway aboard his Ya...

Ernest Hemingway ombord på sin båt cirka 1950 (Photo credit: Wikipedia)

I USA ligger man på många områden i framkant. Det finns tydligen redan ett 50 Shades of Grey-vin och man har inlett ett samarbete med KappAhl, som inte gäller ytterkläder, men det är förvånansvärt svårt att hitta exempel på samtida författare som ställer upp i annonser. Så har det emellertid inte alltid varit.

Flavorwire har sammanställt 12 vintageannonser med kända författare som gjort reklam för allt ifrån reservoarpennor och flygbolag till öl och lyxklockor. Manliga män dominierar och den vanligaste produkten de gör reklam för är… alkoholhaltiga drycker.

Den stora stjärnan i sammanhanget, Ernest Hemingway, skrev till och med en fin liten hyllning till sin produkt, Ballantine Ale. Det kan ju mycket väl vara en copywriter som skrivit texten, som har brevets form, men den saknar inte tydliga hemingwayska inslag:

”You have to work hard to deserve to drink it. But I would rather have a bottle of Ballantine Ale then any other drink after fighting a really big fish. When something has been taken out of you by strenuous exercise Ballantine puts it back in.

We keep it iced in the bait box with chunks of ice packed around it. And you ought to taste it on a hot day when you have worked a big marlin fast because there were sharks after him.”

Och så där fortsätter det, efterhand med mer fokus på ölet, och man kan ju inte bli annat än nostalgisk – för bara några årtionden sedan använde man text i annonser!

Frågan är varför det var vanligare förr att kända litterära författare ställde upp i och till och med skrev annonser? Var det för att litteraturen hade högre status än idag (det spelade ingen roll att man sålde ut lite grand) eller för att reklamen hade högre status (den stod inte i lika stark opposition till Konsten)?

Skriv gärna vad du tror i kommentarsfältet och skicka gärna andra exempel, helst svenska, på författare som medverkat i annonser. I bästa fall får vi ihop en egen liten lista.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar