Etikettarkiv: religion

Samuel Beckett, mystikern

“Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.”
– Samuel Beckett

Citatet ovan är Samuel Becketts mest kända, och har bland annat plockats upp av grabbarna i Silicon Valley. De tolkar ofta citatet som ett uttryck för grit, att man aldrig ska ge upp i kampen för att nå sina drömmars mål. Allt går bara man vill, även om det är tufft ibland, typ. Redan titeln på en artikel av Beckett-kännaren Andy Wimbush ger en radikalt annorlunda tolkning: ”The wisdom of surrender.”

Citerar Wimbush ur Uppenbarelseboken:

”He will wipe away every tear from their eyes, and death shall be no more, neither shall there be mourning, nor crying, nor pain anymore, for the former things have passed away.”

Och så skriver han:

”Despite Beckett’s reputation as the Eeyore of 20th-century literature, hopes for such an end are surprisingly common in his work. In Murphy (1938), for instance, the novel’s eponymous hero yearns for a ‘self-immersed indifference to the contingencies of the contingent world’. In the novel Malone Dies (1951), one of Beckett’s most bitter and jaded narrators is confident that ‘beyond this tumult there is a great calm, and a great indifference, never really to be troubled by anything again.'”

Andy Wambush argumenterar, övertygande, för att Beckett var en mystiker och att det, samt att han led av svårartad panikångest, präglar hans verk. Mystik har påverkat många av litteraturhistorien allra största, Kafka är ett annat exempel.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Recension: ”And yet… Essays” av Christopher Hitchens

Christopher Hitchens
And Yet… Essays
Atlantic Books

Det är inte lätt att sammanfatta den brittisk-amerikanske författaren, journalisten och polemikern Christopher Hitchens (1949-2011) gärning. Han brukar ofta kallas contrarian, det vill säga någon som tänker och skriver i polemik mot majoritetens ståndpunkt. Men var han verkligen en contrarian – i själva verket var han väl vänster när vänstern hade medvind under 60-, 70- och en bit in på 80-talet, då han var en av många häftiga kritiker av Vietnam-kriget? Och i själva verket blev han väl mer och mer okritiskt inställd till amerikansk utrikespolitik under 90-talet och efter 11 september då nykonservativa, nyliberaler och hökar hade desto mer vind i seglen?

2001 kom Hitchens klassiska anklagelsebok The Trial of Henry Kissinger (Atlantic Books) ut. Kissinger anklagas för krigsförbrytelser, och hans ringaktning för internationell lag ledde, hävdar Hitchens, till tortyr, kidnappningar och mord. Skådespelaren Sean Penn är tydligen en av dem som är särskilt förtjust i denna bok av Hitchens. Men sedan gled Hitchens allt längre ut åt höger; han gav exempelvis sitt helhjärtade stöd åt USA:s invasion av Irak, även när det visade sig att Irak vare sig hade några massförstörelsevapen eller kopplingar till al-Qaida.

Här kan du se en mycket het debatt mellan George Galloway och Christopher Hitchens om sanktionerna mot och invasionen av Irak.

I sina artiklar och böcker riktade Hitchens sin polemiska udd också mot mindre väntade offer, som Moder Teresa och Lady Diana. Under senare delen av sitt liv använde han en allt större del av sin energi åt att kritisera religionen; han och de tre nyateisterna Richard Dawkins, Daniel Dennett och Sam Harris kallades för ”the four horsemen”, vilket kanske säger något om deras självbild. Här kan du se och höra dem diskutera sin gärning och sina ståndpunkter.

De fyras religionskritik var och är ofta mycket konfrontativ, att den inte är särskilt nyanserad vittnar redan en av boktitlarna om: God is not Great – How Religion Poisons Everything (Atlantic Books). I en debatt om boken, mellan Christopher Hitchens och Marvin Olasky, framhåller den senare om och om igen att bokens undertitel är orimligt onyanserad. Han räknar upp rader av fantastiska saker kyrkor i USA och andra delar av världen uträttar. Hitchens viker inte en tum från undertitelns kategoriska påstående.

Som religionskritiker är Hitchens alltså ofta väldigt ensidig och argumenten upprepas om och om igen, vilket i och för sig inte behöver betyda att de är dåliga. Men han är desto mer läsvärd i mindre doser och när han skriver om politik, och då är det naturligt att välja att läsa någon av essäsamlingarna.

Den senaste essäsamlingen heter And Yet… Essays (Atlantic Books) och utgörs av de sista av Hitchens essäer och längre artiklar, knappt 50 stycken, som tidigare inte funnits i bokform. De har publicerats i tidskrifter som The Atlantic, Foreign Policy, The New York Review of Books och Vanity Fair.

I den första texten, ”Che Guevara: Goodbye to All That”, dekonstruerar Hitchens en klassisk vänsterikon: Che Guevara. Texten är i själva verket en recension av den monumentala biografin Che Guevara: A Revolutionary Life av Jon Lee Anderson och Guevaras egna självbiografiska bok The Motorcycle Diaries. Det är långt ifrån unikt att montera ned mytbilderna av Guevara, snarare tvärtom, men det som gör texten speciell är att Hitchens både riktar sin polemiska udd mot mytbilderna och USA:s utrikespolitik i Latinamerika.

Det är ett genomgående drag i några av de bästa essäerna i And Yet…att Hitchens inte är ideologiskt renlärig, att han inte väljer en vänster- eller högerståndpunkt, utan att han kritiserar det som strider mot det han anser vara rätt och riktigt och prisar det han anser vara förnuftigt. Det är också så han ville bli betraktad, som någon som företrädde förnuftet. Sedan är det en annan sak att Hitchens inte direkt närläser Andersons biografi, utan gör långa utläggningar som inte har några uppenbara koppligar till boken.

I en av bokens sista texter, ”Rosa Luxemburg: Red Rosa”, skriver Hitchens otippat uppskattande och nyanserat om en annan vänsterikon: Rosa Luxemburg. Men om man ser till hela boken framstår ändå Christopher Hitchens som en ganska ensidig skildrare av världen, han väljer ofta en vinkel, som i den korta men underhållande sågningen av Hillary Clinton, ”The Case Against Hillary Clinton”, publicerad redan 2008, och håller sig till den. Men det här är naurligtvis kul:

”[…] Mrs. Clinton had been in Nepal and been briefly introduced to the late Sir Edmund Hillary, conqueror of Mount Everest. Ever ready to milk the moment, she announced that her mother had actually named her for this famous and intrepid explorer. The claim ‘worked’ well enough to be repeated at other stops and even showed up in Bill Clinton’s memoirs almost a decade later, as one more instance of the gutsy tradition that undergirds the junior senator from New York. […] Sen. Clinton was born in 1947, and Sir Edmund Hillary and his partner Tenzing Norgay did not ascend Mount Everest until 1953, so the story was self-evidently untrue and eventually yielded to fact-checking.”

Kan man stå ut med en viss enögdhet och ett och annat klavertramp, så är And Yet… en riktigt underhållande bok som vittnar om Hitchens omtalade retoriska förmåga, om hans elakhet och om en stor aptit på böcker om politik och 1900-talshistoria. Boken handlar till stora delar om Hitchens hjältar (Salman Rushdie), forna hjältar (George Orwell) och rader av personer som väckte Hitchens heliga vrede, från den något mer otippade V.S. Naipaul till den mer självskrivne Arthur Schlesinger.

Arguably (Paperback)

Det är underhållande att läsa Hitchens också när man inte håller med honom, även när man intar en helt motsatt ståndpunkt än hans. Jag har inte läst Hitchens förra essäsamling, Arguably, men eftersom den gavs ut 2012 kanske det kan vara värt att kika på den om man ska välja en av hans essäsamlingar med senare texter. Recension av Arguably.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Kutcahanauus teckningar av Kachinas

15543829662_64a6e1a0f4_b

15540312671_b75fe99427_b

15356846688_9703f9263f_b

15356846448_e0cf1cf130_b

15356846788_ae7c020364_b

The Public Domain Review är en helt fantastisk tidskrift på nätet som förmedlar material som upphört att vara skyddat av upphovsrätten. De gäller både bild, text, ljud och rörlig bild. Mycket av materialet är hämtat ur illustrerade böcker och är tillåtet att använda även för kommersiellt bruk. Tidskriften plockar fram det bästa ur olika samlingar, exempelvis när ett bibliotek eller ett arkiv öppnar upp.

Bilderna ovan är tecknade av hopi-mannen Kutcahanauu. Han anlitades 1903 av den amerikanske antropologen Jesse Walter Fewkes för att göra illustrationer av hundratals kachinas. En kachina är en ande eller personifiering av ett ting, och kan vara ett tecken för vad som helst i den naturliga världen eller kosmos. Tittar man noga på illustrationerna ser man namnen på de olika andarna Läs mer här.

Källa: Internet Archive / Library of Congress

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Det är väl religionen som orsakar krig och terrorism?

9781847921864Religionen förgiftar allt, den är upphov till krig, terrorism och annat elände. Det upprepas så ofta att man slentrianmässigt tror att det är sant, men är det sant?

Nej, religionen förgiftar inte allt, allt förgiftar snarare religionen. Det hävdar i alla fall Ferdinand Mount, som mycket uppskattande har recenserat en ny bok av Karen Armstrong, före detta katolsk nunna. Hon argumenterar mot vanliga nyateistiska uppfattningar, som har populariserats av exempelvis Christopher Hitchens och Richard Dawkins. Läs mer

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter, Recensioner