Etikettarkiv: repor

John Swedenmark om Scratch Tick Pop

scratch-tick-pop

Scratch Tick Pop – A Compilation of Scraps from 527 Ruined Vinyl Records
Barry van der Rijt
The Eriskay Connection

Vissa hack i dom vinylskivor jag växte upp med har fastnat i hjärnan. Till exempel ”do-should, do-should, do-should [etc.] i Beatles ”Think for yourself”. Dom är en del av låten. Och en manifestation av talesättet ”haka upp sig på något”. Inklusive att stanna kvar en liten stund extra i uppretningen.

Men att det skulle gå att göra ett konstverk av skavankerna kom ändå som en överraskning.

Nederländaren Barry van der Rijt har nämligen kompilerat 527 korta ljudklipp från sin egen och sina vänners vinylsamlingar till verket Scratch Tick Pop, som sen i sin tur har givits ut på vinyl igen. ”Repor knäpp knaster” – men de engelska orden är ju bättre och mångtydigare, och mer musikanknutna.

Vem hade väl förresten kunnat förutse vinylskivans återkomst efter en total dödförklaring? Jag behöll tack och lov grammofonen och större delen av den mer eller mindre repknäppknastriga samlingen, och tycker fortfarande om att komplettera på Myrorna med sånt som ingen annan förmodligen skulle vilja ta sig an. Den här unika katalogen går rätt in i samlingen.

Först bara lyssnade jag på flödet, road och lätt frustrerad över allt jag nästan kände igen. Många slags minnen aktiverades, de flesta ogripbara. Sen lyssnade jag noggrannare en gång till och följde med i den detaljerade informationen om varje spår: vad låten heter och vari vanken består – ett “tick” rymmer ju oftast inga andra ljud än själva knäppet, ändå har det en plats på ett bestämt ställe på ett bestämt exemplar. Den rundturen gav en ännu större fröjd, ett slags desorienteringsrus. Vilse på bakgatorna bland klanger jag aldrig har hört och sannolikt aldrig kommer att få höra. Men ändå kan leva mig in i. ”340. Tick found in the track Major Tom (Völlig Losgelöst) from the 1982 7” single Major Tom (Völlig Losgelöst) by Peter Schilling obtained on a flea market in 1994.”

Kom också att tänka på några paralleller. Den sorte skole från Danmark samplar vinylskivor från alla platser och epoker och sätter ihop detta till mäktiga verk, också i samarbete med symfoniorkestrar. (Men då får alltsammans ändå en övergripande form.) Och trummisen i Bob Hund, Christian Gabel, har flyttat sina mäktiga samplingar av skivor från 1900-talet till en helaftonsscenföreställning (som just nu tyvärr inte kan turnera). Han använder sig av uråldrig inspelningsteknik, vilket skapar både äkthet och främlingsskap. Dom sjunger/spelar på den rådande teknikens villkor – så som David Byrne beskrivit det i sin musikhistoriska genomgång How music works. Men vi lyssnar med helt andra förutsättningar och bredare förförståelser, numera till och med till repor, knäpp och kraster. Kanske ibland som en protest mot det stora utbudet av alltför städade utgåvor?

John Swedenmark

Lämna en kommentar

Under Recensioner