Lawrence Zeegen och Caroline Roberts
Fifty Years of Illustration
Laurence King
Fifty Years of Illustration är ett imponerande översiktsverk. Illustratören, författaren och designprofessorn Lawrence Zeegan har tillsammans med redaktören för tidskriften Grafik, Caroline Roberts, valt ut de senaste 50 årens mest tongivande illustratörer och några av deras verk.
Något som gör boken extra intressant är att varje decennium inleds med en introduktion till de politiska, sociala och kulturella strömningar som kännetecknade just det decenniet. Det ger en djupare förståelse för estetiken hos det idealistiska 60-talet, det mer eftertänksamma och dystopiska 70-talet, konsumtionshetsens 80-tal, den digitala revolutionens 90-tal och det globala 2000-talet.
Texterna är extremt faktaspäckade men ändå inte särskilt svårtillgängliga. Zeegen och Roberts har verkligen lyckats plocka russinen ur varje decennium vad gäller samhälleliga händelser, rådande stilideal och förgrundsgestalter inom konst, musik, design och illustration. Här följer en sammanfattning av varje decennium:
1960 – ”An Era of Utopian Idealism”
60-talet var möjligheternas och hoppets decennium, kännetecknat av sexuell frigörelse, kampen för kvinnors rättigheter och fredsrörelsen. Dock fanns mörka moln vid den annars så ljusa horisonten, som Berlinmurens uppförande och Kubakrisen. Popmusiken blev den första ungdomsgenerationens enande kraft, man lät håret växa och lyssnade på The Beatles och Bob Dylans kärleksbudskap.
Medan konstnärer som Andy Warhol och Roy Lichtenstein hämtade inspiration ur vardagliga ting, inspirerades illustratörerna av det tidiga 1900-talets jugendestetik och av viktoriansk typografi. Milton Glaser, känd för bland annat den omarbetade versionen av I ♥ N.Y loggan, grundade 1954 tillsammans med Seymore Chwast, Reynold Ruffins och Edward Sorel legendariska Push Pin Studios som är känd för sina lekfulla, färgglada grafiska posters, reklambilder och publikationer.
Jaqui Morgan var en av få kvinnliga frilansillustratörer på 60-talet, Barbara Nessim en annan, känd för sin psykedeliska stil där ansikten kan bestå av blomknoppar och blommor byggas upp av nakna kvinnokroppar.
1970 – ”A Decade of Discontent”
Den positiva andan och hippiekulturen från 60-talet förbyttes under 70-talet i dystrare och radikalare stämningar. Krigen, konflikterna och terrorattentaten avlöste varandra, ekonomisk kris rådde i Europa och USA medan nya produktionsländer i Asien vädrade morgonluft. Decenniet präglades av freds-, miljö-, kvinno- och gayrörelsen. Den glada popen ersattes så småningom av punken som tongivande ungdomskultur.
Filmen A Clockwork Orange var tidstypisk och postern till filmen, skapad av Philip Castle, är en av de mest kända filmaffischerna någonsin. Castle utvecklade airbrushtekniken under sina på Royal College of Art i London och han har sedan gjort skivomslag, reklam och filmposters för exempelvis Rolling Stones och Tim Burton.
Punken gav genklang i illustrationen med sin gör-det-självestetik, och en milstolpe är det flouroscerande skivomslaget med utrivna tidningsbokstäver som Jamie Reid skapade till Sex Pistols-albumet Nevermind the Bollocks. Ett annat banbrytande skivomslag var det som Guy Peellaert gjorde till David Bowies Diamond Dogs, där en naturalistiskt illustrerad Bowie med en hunds underkropp ligger och åmar sig på ett golv.
1980 – ”The Designer Decade”
80-talet var ett decennium som kom att präglas av design, konsumtion och girighet. Designern klev under tidigt 80-tal fram i rampljuset och blev något av en kändis. Terence Conran, Philippe Starck och designkollektivet Memphisgruppen blev superstjärnor och alla ville omge sig med designade föremål.
Mode- och musikmagasinet The Face presenterade en ny fräsch estetik som blev tongivande för ungdomskulturen. 70-talets underground och punk byttes mot en välpolerad klubbestetik med höga modeambitioner. Neville Brody blev Art Director för The Face och han var drivande i att förnya magasinet, som nästan satte standarden för en helt ny grafisk stil.
För illustratören innebar 80-talet förenklade arbetsprocesser och fler uppdrag tack vare en större medvetenhet och designintresse. Influenser från street art scenen var vanlig, med förgrundsgestalter som Keith Haring och Jean-Michel Basquiat, från vilka till exempel duon Huntley Muir har hämtat mycket inspiration. Huntley Muir skapade bland annat reklam för Sol och Pernod, skivomslag för Sting och bokomslag för Kurt Vonnegut.
Illustratörer under 80-talet var ofta tydliga med var de hämtat sin inspiration ifrån, som Brian Grimwood med sin uppenbara faiblesse för Picasso och Matisse. Trots att man under slutet av 80-talet tröttnat lite på designern, som under decenniet designat snart sagt varje pryl och plats, behöll illustratören sin nyvunna popularitet.
1990 – ”The Digital Dawn”
Den digitala revolutionen vände upp och ner på världen, inte minst den kreativa. Plötsligt fanns andra, helt nya möjligheter att skapa illustrationer och grafisk design, inte minst viktig var den första Apple-datorn. När World Wide Web lanserades 1991 förändrades också sättet att kommunicera.
Snart kunde illustratören arbeta var som helst med sina skärmbaserade illustrationer, utan att behöva släpa på färger, vänta på färg som ska torka och sitta i möten med uppdragsgivare. Andy Martin, ung formgivare på magasinet New Music Express, fick under en mässa ta med sig en Apple-dator och experimentera med grafiken. Hans bilder var nyskapande och både han och kollegan Rian Hughes fick en rivstart i sina karriärer understödda av den nya teknikens hjälpmedel.
I och med den nya friheten att arbeta och bo på olika platser, att kunna marknadsföra sig på internet och att slippa de många långsamma processerna som analog illustration innebär, var illustratören under slutet av 90-talet ett yrke på fortsatt uppgång.
2000 – ”A New Wave”
Den digitala revolutionens entusiasm kom av sig lite i och med IT-krashen i början av 2000-talet, men nu följde ett decennium av nya uppfinningar och fenomen som iPhone, YouTube, Myspace, Facebook och Twitter. 11 septemberattacken och kriget mot terrorismen hör kanske till det som påverkat västvärlden mest under detta decennium.
Barack Obamas smått legendariska presidentkampanj fick ett oväntat stöd från Shepard Fairy, eleven på Rhode Island College of Design, som skapade den klassiska postern med Obamas ansikte och ordet Hope. Under 00-talet började illustratörer kombinera analoga och digitala tekniker, och de bröt sig i samma veva loss från det tryckta mediet. De började röra sig fritt mellan disciplinerna och dök upp i konstvärlden, inom mode, musik och på nätet.
Jasper Goodall beskrevs i tidskriften ICON som en av de mest tongivande illustratörerna under decenniet. Goodall har en stil inspirerad av serier och 60-talets op-konst, och blandar ofta in sex och våld i sina illustrationer. Han har jobbat för Levis, Nike, Adidas och BMW och gjort mängder av albumomslag. Två andra inflytelserika illustratörer är Marion Deuchar, vars karakteristiska handskrivna texter bland annat återfinns på Penguin-böckernas omslag, och Tom Gaulds som skapar seriestrippar för The Guardian.
Unik fullmatad bok som fungerar som inspirerande uppslagsverk
Med sina 1000 bilder, gjorda av 240 illustratörer från 30 länder, är Fifty Years of Illustration smått unik. Även om Zeegan påpekar att urvalet är något personligt, så är Fifty Years of Illustration det mest övergripande verk som givits ut över grafisk illustration från den här betydelsefulla eran i dess historia.
Zeegen kallar illustrationen ”the peoples art” och syftar på att den är något vi alla stött på dagligen alltsedan barndomen i den illustrerade barnboken och senare i serietidningen, på skivkonvolutet, idolplanschen, i nyhetsmagasin, reklam etcetera. Detta gör också, menar Zeegen, att många inte reflekterar över att illustratör är ett reellt yrke – vi vet sällan vet vem som skapat de illustrationer vi omger oss med. Zeegen och Roberts har en folkbildande ambition med sin bok, att höja medvetenheten kring illustrationen och illustratörens arbete.
Fifty Years of Illustration är så pass rik på text och illustrationer att den lätt kan användas som uppslagsverk. Som Zeegan säger så handlar den om ”the peoples art” och vem som helst som bläddrar igenom den hittar lätt bilder som tilltalar och påminner om något man tidigare sett – om det så är i form av serier, reklam, posters eller tryck på t-shirts.
Att välja några absoluta favoriter ur den här bibeln av illustrationer går naturligtvis inte, men jag tilltalas lite extra av enkelheten hos teater- och filmposters från 1960-talet av japanske Takashi Kono, den kända postern till den kontroversiella filmen A Clockwork Orange från 1971 av amerikanen Philip Castle och av japanske Shigeo Fukuda, hans extremt minimalistiska men starka och humoristiska grafiska posters för bland annat Amnesty och Osakas World Fair 1970.
Fukuda var den förste japanske designern att bli invald i New York Art Directors Hall of Fame 1975 och hans kanske mest kända poster är den jag stannar upp vid. Victory 1945 föreställer en projektil som är på väg tillbaka in i ett kanonrör, en genialt enkel illustration med ett tydligt budskap.
För mig är Fifty Years of Illustration som en fyra centimeter tjock och två kilo tung färgglad godispåse för ögat, som inte tar slut hur mycket jag än stoppar i mig. Jag tror att alla som är intresserade av färg och form och illustrationer kan ha stort utbyte av den.
Malin Lindgren
Malin Lindgren är uppvuxen i Färila, arbetar som visuell kommunikatör och har en magisterexamen i Keramik- och Glasformgivning från Konstfack.
BearBooks 