Etikettarkiv: Richard Ford

Klassiska amerikanska bokrecensioner

Amerikanska Lit Hub är en av mina favoritsajter om böcker. De lägger hela tiden upp nytt material och det är mångskiftande. Sajten är svårslagen om man vill försöka få en viss överblick av vad som kommer ut i USA och hur det tas emot.

Ett roligt inslag är Review of the Day, men jag tycker att deras växande samling med klassiska recensioner, Classic Reviews, är ännu mer underhållande. De är roliga att läsa för att de är välskrivna, för att man får en glimt in i en tid då böcker verkligen var på allvar, för att skribenterna tar ut svängarna, oavsett om de sågar eller hyllar. Jag tycker att det är fullt rimligt att betrakta recensionen som en genre i sig, som man kan läsa utan att ens vara intresserad av att läsa boken i fråga.

Det här är fem av de klassiska recensionerna, ett litet urval.

images (1)

David Foster Wallace recenserar Toward the End of Time av John Updike i The Observer 1997: ”John Updike, Champion Literary Phallocrat, Drops One; Is This Finally the End for Magnificent Narcissists?”

”Mailer, Updike, Roth-the Great Male Narcissists* who’ve dominated postwar realist fiction are now in their senescence, and it must seem to them no coincidence that the prospect of their own deaths appears backlit by the approaching millennium and on-line predictions of the death of the novel as we know it. When a solipsist dies, after all, everything goes with him. And no U.S. novelist has mapped the solipsist’s terrain better than John Updike, whose rise in the 60’s and 70’s established him as both chronicler and voice of probably the single most self-absorbed generation since Louis XIV.”

I den här recensionen, som bitvis är riktigt syrlig, ger sig Wallace kaxigt på en hel författargeneration, som han naturligtvis i någon mån är konkurrent till.

kraus_i_love_dick_omslag_inb_0

David Rimanelli recenserar I Love Dick av Chris Kraus i Bookforum 1998: ”I Love Dick”

”Chris Kraus’ ‘novel’ is a book not so much written as secreted. One is inescapably reminded of Capote’s put-down of Kerouac: that it was typing, not writing. But typing can be used to interesting literary effect. Psychic vomiting and a flat prose style shot through with banal dialogue are staples of a certain kind of ‘experimental’ ecriture, a style particularly appealing to wannabe bad boys (and girls) for its supposed rawness and lack of literary affectation. With I Love Dick, however, that lack of obvious literariness perfectly suits Kraus’ exhibitionism and her readers’ voyeurism.”

Rimanelli är inte direkt överväldigad av Kraus litterära memoar, som nog får sägas ha klassikerstatus idag. Myggor och tigrar av Maja Lundgren, fick ett liknande fientligt mottagande. Om jag minns rätt skrev jag själv en rätt obalanserad recension.

cover.jpg.rendition.460.707

Phoebe-Lou Adams recenserar On The Road av Jack Kerouac i The Atlantic 1957: ”Recensionen”

”JACK KEROUAC’S second novel, On the Road (Viking, $3.95), concerns the adventures of the narrator, Sal Paradise, a war veteran who is studying on the G.I. bill and writing a book between drinks, and his younger friend, Dean Moriarty late of reform school. Neither of these boys can sit still. They race back and forth from New York to San Francisco, they charge from one party to another, they tour jazz joints, and Dean complicates the pattern by continually getting married. At odd moments they devote a little thought to finding Dean’s father, a confirmed drunk who is presumably bumming around somewhere west of the Mississippi.”

Det roliga med den här inledningen är att Adams nästan verkar förebrå de båda huvudkaraktärerna för att de är rastlösa, flänger runt och inte kan sitta still. Det är ju lite det som är idén med romanen, att gestalta den rastlöshet som präglade beatrörelsen. Men recensionen utmynnar i ganska positiva omdömen. Däremot tycker jag att jag ofta hör unga svenska kritiker och författare som dissar hela beatrörelsen. Den verkar inte vara det minsta hipp just nu.

images

”From almost any approach one chooses to take, ‘Speedboat’ is a non‐novel. […] Yet it is a very good book elegantly written, often funny, vivid in its presentation of the absurdities, the small and great horrors, the boobytraps with which our daily existence is strewn. Essentially it is a collage, an assemblage of tiny anecdotes, vignettes, overheard conversations, aphorisms and reflections.”

Den här recensionen är spännande för att den är så ambivalent. Den här romanen, eller icke-romanen, står högt upp på min lista över läsvärda moderna amerikanska klassiker.

9780375726569

Colson Whitehead recenserar A Multitude of Sins av Richard Ford i New York Times 2002:

”Almost every story deals with adultery, invariably in one of two stages: in the final dog days of an affair, or in the aftermath of an affair. The characters are nearly indistinguishable. If I were an epidemiologist, I’d say that some sort of spiritual epidemic had overtaken a segment of our nation’s white middle-class professionals, and has started to afflict white upper-middle-class professionals. These characters could use some good advice, and if they had friends, they might be able to ask for it, but they don’t have friends. Sometimes the men are named Roger or Tom, sometimes the women are named Nancy or Frances. If they have children, we rarely see them.”

Den här recensionen är ganska elak, på ett lite nedtonat passivt aggressivt sätt, men det borde en världsstjärna som Ford kunna ta. Istället ledde den till att Ford spottade på Whitehead och en evighetslång litterär fejd.

Skriv gärna och berätta om du har några svenska favoritrecensioner eller favoritkritiker. Skriv gärna och berätta vad du tycker om dagens litteraturkritik.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Några av sommarens bästa böcker 2017

20170402_184851

Branschtidskriften Svensk bokhandel har – äntligen! – kommit ut med sitt sommarnummer. Traditionsenligt har vi gjort ett urval bland sommartitlarna; vi har självsvåldigt plockat ut några som vi tycker verkar särskilt lovande.

Maj:

9789127151444_0_

Ben Lerner – På väg från Atocha (Natur & Kultur)

Ben Lerner identifierar sig som poet (läs dikt), men så skrev han den här romanen, och blev närapå geniförklarad. Den och uppföljaren, 10:04, tillhör mina absoluta favoriter de senaste fem åren. Lerner är rolig och smart och egensinnig. Jag skulle betala mycket för att få vistas i hans medvetande ett par veckor.

Romanen handlar om en amerikansk poet på stipendium i Madrid, som känner sig som en bluff och kanske är en bluff. Han gör allt som står i hans makt för att verka normal, men han röker hellre gräs än gör det han kommit till Madrid för att göra. Boken bär också nästan som på ett estetiskt program, utan att för den skull vara det minsta torr. Sommarens nya roman i tävlan med Den underjordiska järnvägen och Nix!

9789127151420_1_

Ben Lerner – Varför alla hatar poesi (Natur & Kultur)

Ja, Ben Lerner identifierar sig alltså som poet, och i den här essän briljerar han med sina kunskaper om den. Han försöker förstå varför poesin är så hatad och älskad, ibland av en och samma person. Här ett citat ur vår recension av den engelska utgåvan: ”Poesin gör samtidigt anspråk på att vara sprungen ur det djupt personliga och att vara något allmängiltigt. Det är en ekvation som inte går ihop. Alla dikter är därmed dömda att ‘misslyckas’ och detta kallar Lerner för ‘poesins bittra logik'”.

Men poesin är inte död. Jag skrattade högt flera gånger när jag läste den här boken, exempelvis när Lerner gör en närläsning av det som betraktas som världens sämsta dikt.

Omslagsbild inte tillgänglig ännu

John Ashbery – Dikter (Natur & Kultur)

John Ashbery är en av ovan nämnde Ben Lerners favoritpoeter, och den gamle mästaren – Ashbery har i decennier varit en viktig röst inom den amerikanska poesin – gillar Lerners böcker, både prosan och poesin. Ashbery tillhörde den så kallade New York-skolan. Han insåg tidigt att det kunde vara fruktsamt att blanda högt och lågt: surrealism, science fiction och annan populärkultur varvas med klassiskt måleri.

13072043_O_1

Karl Ove Knausgård – Om sommaren (Norstedts)

Den fjärde och sista delen i Knausgårds hyllade årstidssvit, som av fölaget beskrivs som ”ett slags personlig encyklopedi skriven av en far till sin yngsta dotter.” Den här boken står högt upp på min önskelista.

Omslagsbild inte tillgänglig ännu

Kjell Askildsen – Noveller (Natur & Kultur)

Det sägs att Knausgård inte är särskilt förtjust i noveller, men det är hans landsman Kjell Askildsen. Eller förtjust, han är i vilket fall som helst Nordens novellkung. Han är känd för att skriva extremt täta berättelser, förlaget kallar det ”ett slags ‘absolut litteratur'”. Urvalet noveller till denna bok har Askildsen själv gjort.

9789127150713_0_

Teju Cole – Kända och underliga ting (Natur & Kultur)

Jag har bara läst positiva saker om den här boken, och den var en av de allra mest hajpade essäböckerna i USA förra året. Cole slog igenom stort med romanen Öppen stad och nu visar han vilken skicklig essäist han är. Citerat ur förlagstexten: ”Boken återspeglar Coles passion för människan och hennes värld. Med texter om litteratur, historia, fotografi och politik dyker han ner i ämnen som Virginia Woolf och James Baldwin, Tomas Tranströmer och W. G. Sebald, Barack Obama och Black Lives Matter.”

hiekkapelto_kolibri_omslag_inb

Kati HiekkapeltoKolibri (Modernista)

”Det påminner om Henning Mankell när kriminalpolisen Anna Fekete arbetar med svåra brottsutredningar i norra Finland, samtidigt som hon begrundar livets kärvhet.”
— Helsingin Sanomat

rhys_godmorgon_midnatt_omslag_inb

Jean Rhys – Godmorgon, midnatt! (Modernista)

”Den mest subtila, mest fulländade – och mest mänskliga – av Jean Rhys romaner.”
— V. S. Naipaul

Juni:

9789127147867_1_

Italo Calvino – Om en vinternatt en resande (Natur & Kultur)

Italo Calvino var en av 1900-talest riktigt stora författare, som skapade den ena märkliga och fantasifulla fiktiva världen efter den andra. Han påminner en del om Borges, men hans litterära universum är varmare och generösare, tycker jag. Det här är en av hans allra mest älskade och ikoniska romaner, vid sidan av Klätterbaronen och De osynliga städerna. Du kan läsa mer om Natur & Kulturs satsning på Calvino här.

9789127147881_0_

Italo Calvino – De osynliga städerna (Natur & Kultur)

Italo Calvino var en av 1900-talest riktigt stora författare, som skapade den ena märkliga och fantasifulla fiktiva världen efter den andra. Han påminner en del om Borges, men hans litterära universum är varmare och generösare, tycker jag. Det här är en av hans allra mest älskade och ikoniska romaner, vid sidan av Klätterbaronen och Om en vinternatt en resande. Du kan läsa mer om Natur & Kulturs satsning på Calvino här.

zambreno_green_girl_omslag_inb

Kate Zambreno – Green girl (Modernista)

Ur förlagets beskrivning: ”Ruth är en ung amerikanska i London. Om dagarna jobbar hon på parfymavdelningen på ‘Horrids’, där hon försöker sälja parfymen Begär. Om kvällarna och nätterna rör hon sig genom en värld som liknar en enda ögonlob riktad mot henne. Men vem är det som berättar hennes historia? Hur ska vi förstå den grymma tydlighet med vilken hon beskrivs?” Horrids! Bara en sån sak.

Juli:

9789100154400

David Grossman – En häst går in på en bar (Albert Bonniers)

Titeln är fenomenal och den här romanen ska tydligen vara något utöver det vanliga. Citerat ur förlagets beskrivning: ”Ståuppkomikern Dovaleh G är ensam på scenen. Han vet hur han ska hantera publiken, han är fräck, provocerande och rolig. Men allt mer övergår han till att berätta om sitt liv – om mamman som varit med om Förintelsen, om pappan som brukade misshandla honom men också stod för vardagsomsorg. Han skildrar mobbning och svek han utsatts för som barn, men också vuxenlivets äktenskapliga misslyckanden. Publiken som har kommit för att få skratta blir konfunderad.”

barnes_natt_bland_hastar_omslag_inb

Djuna BarnesNatt bland hästar (Modernista)

Citerat ur förlagstexten: ”Djuna Barnes, en av modernismens stora ikoner, var en mästare i novellgenren. Ändå var hon sparsam med att återpublicera novellerna. När hon väl gjorde det så reviderade hon dem ofta så mycket att det blev nya texter. Så skedde med det svenska urvalet Natt bland hästar, som därigenom kom att bli ett unikt Djuna Barnes-verk. Tio noveller – av vilka flertalet hör till hennes mest klassiska – som författaren skickade till Sverige i grundligt omarbetade versioner.”

Augusti:

9789100171100_200x_den-underjordiska-jarnvagen

Colson Whitehead – Den underjordiska järnvägen (Albert Bonniers)

En av de allra, allra största romanerna förra året i USA. Den här romanen handlar om slaveriet och är en blandning av historisk roman och speculative fiction. The Underground Railroad var under 1800-talet i Amerika benämningen på de hemliga rutter och safe houses, som användes av afroamerikanska slavar när de rymde till fria stater. Termen användes även som benämning på de abolitionister, både vita och färgade, såväl fria som ofria, som hjälpte slavar på flykt. Whitehead har i sin både drabbande och äventyrliga roman låtit den metaforiska underjordiska järnvägen bli en riktig underjordisk järnväg.

673

Nathan Hill – Nix (Brombergs)

Det här var en av de mest omtalade romanerna i USA förra året. Plötsligt ser huvudpersonen, Samuel, sin sedan många år tillbaka försvunna mor på löpsedlarna och i tv-nyheterna. Hon blir tillfälligt kändis sedan hon kastat sten på en republikansk politiker. Handlingen delar USA i två läger. Vem är hon egentligen? Och varför övergav hon sin son? Det här är en bred samhällsskildring, som New York Times recensent anser motsvarar kraven man kan ställa på en Great American Novel.

9789170378867

Fjodor Dostojevskij, Nikolaj Gogol, Aleksandr Kuprin, Karolina Letino, Aleksandr Pusjkin, Anton Tjechov, Lev Tolstoj, Ivan Turgenjev … – Ur Gogols kappa (Ordfront)

Ryssarna är kända för riktiga bjässar till romaner, men man har också producerat bland det bästa som går att uppbringa inom novellkonsten. En bonus är att man också tagit med lite mindre kända namn. Riktigt spännande.

674

Richard Ford – Mellan dem. Minnen av en barndom (Brombergs)

Ur förlagets beskrivning: ”Författaren till Kanada är tillbaka med en varm kärleksförklaring till två föräldrar, om vad som händer med ett kärlekspar när ett barn kommer mellan dem. Ett berörande och ett intimt porträtt av livet i den Amerikanska södern under mitten av 1900-talet.”

Skriv gärna och berätta vad du tycker att vi missat. Eller om du tycker att någon bok inte borde vara med på listan.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor

Fotobok: ”Författare i bild. Porträtt 1981-2014” av Ulla Montan

MONTAN OMSLAG

Ulla Montan
Författare i bild. Porträtt 1981-2014
ellerströms, 2014

Ulla Montan är fotograf och mest känd för sina okonstlade författarporträtt, som ofta tycks fånga författare när de är som mest avspända och villiga att blotta något av sitt inre. Hon har fotat ungefär tusen svenska och utländska författare – hon är den fotograf i världen som fotat flest nobelpristagare i litteratur. Hittills 24 stycken – från Joseph Brodsky 1993 till Patrik Modiano 2014.

I en ny bok, Författare i bild, har Montan samlat de foton hon tycker mest om och foton bakom vilka det finns en intressant historia. Berättar hon i förordet: ”Jag var en passionerad amatörfotograf sedan tonåren och när jag fick barn fotograferade jag mina söner hela tiden. Under en veckas vistelse i Paris 1981 träffade jag författaren Klas Östergren som bodde där då. Jag frågade om jag fick fotografera honom. När jag kom hem till Stockholm fick jag ett ryck och ringde till Stockholms-Tidningen och frågade om de ville köpa en ‘jättebra bild’ av Klas Östergren i Paris. Ja, svarade de. Sedan ringde jag till Svenska Dagbladet och ställde samma fråga. De svarade också ja. Jag hade sålt mina första bilder.”

Samtliga foton © Ulla Montan klas ostergrenc Ulla Montan

Klas Östergren, 1981

Ulla Montan hade aldrig tidigare tänkt tanken att bli fotograf. Däremot hade hon och en väninna spånat på att göra en bok om intressanta män – att fråga om de fick fota dem för en bok var det perfekta sättet att ta kontakt. Men sedan 1988 är Ulla Montan fotograf på heltid. Många författare har hon följt i årtionden, som Ann Jäderlund, Stig Larsson, PO Enquist, Sven Lindqvist, Birgitta Trotzig, Bengt Ohlsson och Göran Greider.

Author Julio Cortazar with his cat 1982

Julio Cortazár, 1982

Det här fantastiska fotot av den argentinske giganten Julio Cortazár tog Montan också i Paris: ”Innan vi skulle ta avsked gav han mig flera av sina böcker i engelsk översättning, samt en fotobok om Paris som han skrivit ett långt förord till. Han kramade om mig och när han hade stängt dörren kände jag mig upprymd och gråtfärdig på samma gång. Jag kände det som jag hade träffat en människa som var liksom ett mästerverk. Vid sidan av Peter Høeg är fotograferingen av Julio Cortazár den som betytt mest för mig på det personliga planet.”

hoeg_peter_l

Peter Høeg, 1994

”I sin inflytelserika bok om fotokonsten, Det ljusa rummet, skiljer Roland Barthes mellan ’studium’, som är ämnet för en bild, och ’punctum’, som är den detalj som fångar blicken – dess smärtpunkt. På bilder där den porträtterades blick är riktad direkt mot kameran är punctum för mig ofta blicken, ljuset som speglas i ögonen och ansiktsuttrycket.”

Stig Larsson, 1990

”Att följa en person med kameran över en lång tid som jag gjort med Stig är något av det mest spännande och givande jag varit med om som fotograf. Vi varje nytt fototillfälle med personen i fråga känns det som att jag tar vid där jag slutade förra gången. Jag kan den porträtterades ansikte och kroppshållning. Och jag vet vilka eventuella problem det var vid de föregående sessionerna.”

Bruno K Öijer

Bruno K. Öijer, 1990

Ben Okri, 1993

Bourdieu Pierre  

Pierre Bourdieu, 1995

”När debatten var slut reste sig folket på podiet och jag ilade jag upp på scenen. Adonis stod och pratade med Pierre Bourdieu och Jacques Derrida och gjorde en gest åt dem att jag skulle få ta några bilder. Jag tog fyra knäpp på Bourdieu innan han gick ner från podiet och lika många på Derrida. Alla författarna lämnade snabbt scenen.” Det här fotot av en skrattande Bourdieu är en av Ulla Montans personliga favoriter, taget på en stjärnspäckad konferens i Paris, som även Toni Morrison och Derek Walcott medverkade på. Foton på Bourdieu är förhållandevis sällsynta, eftersom han ogillade att bli fotograferad.

Ford Richard

Richard Ford, 1997

Paul Auster and Siri Hustvedt

Paul Auster & Siri Hustvedt, 1997

Ulla Montan och hennes man skulle komma hem till det stiliga paret Paul Auster och Siri Hustvedt i Brooklyn. Det regnade häftigt och Ulla hade ett munsår som inte ville sluta blöda. Hon skulle fota och maken göra intervjun, men Paul meddelade oväntat att han helt kort kunde medverka i fotograferingen men att han inte kunde delta i intervjun. Intervjun med Siri gick väldigt trögt: ”När vi åkte tunnelbana hem till hotellet på Manhattan berättade min man att han helt hade kommit av sig när Paul meddelade att han inte skulle delta i intervjun. Han hade läst in sig på Paul Austers hela författarskap och förberett frågorna utifrån en gemensam intervju. Därför hade inte intervjun med enbart Siri fungerat. För min del har en av mina viktigaste förberedelser efter denna upplevelse blivit att kontrollera väderprognosen vid tidpunkten och platsen för en fotografering.”

Kristina Lugn, 2007 Ulla Montan behärskar färgfotot minst lika väl som det svartvita, det är det här vackra porträttet av Kristina Lugn ett av många exempel på. Tidigare fotade Montan med en enkel småbildskamera, sedan bytte hon till mellanformat, men sedan mitten av 90-talet använder hon digitalkameror.

Elfride Jelinek, 2004

”Bilden jag tog på Jelinek i rutig kappa i portuppgången i München har kommit att användas flitigt. Dels använder hon den själv som startbild på sin hemsida, dels har den sålts över världen och blivit en slags signaturbild. På bilden ser hon lugn, intelligent humoristisk och stark ut, en individ som utstrålar integritet och djup originalitet. Men bildens punctum är den originellt mönstrade kappan. Färgen och modellen ger hela bilden en speciell karaktär och man kan nästan känna det grova ylletygets struktur.”

jean-marie Le Clézio 1 copy

Jean-Marie Le Clézio, 2008

”Ett optimalt bra porträtt är som ett koncentrat av människan. Ögonen och munnen är viktigast. Idealet är att se personens själ i bilden.”

Hertha Müller, 2009

”Vi hade en fotosession på sammanlagt tio minuter. Hon sa att hon var tacksam för att jag var så snabb. När jag fotograferade henne året därpå i samband med Nobelprisutdelningen kom hon ihåg mig och hur snabb jag var: även denna gång tog fotograferingen tio minuter.”

Ulla Montan skriver även i början av boken att hon ofta får beröm av dem hon fotograferar för att hon arbetar så snabbt. Det är vanligtvis personer som ofta blir fotograferade som berömmer henne. De vill få det hela överstökat så fort som möjligt: ”Jag börjar fotografera direkt när jag hälsat och sett mig om i den aktuella miljön. Jag tar kommando över situationen och säger hur jag vill att han eller hon ska sitta eller stå. Många bra porträtt har jag tagit på ett par minuter. En normal fotosession varar mellan trettio och fyrtio minuter.”

När jag bläddrar, tittar och läser i Författare i bild får jag den bestämda känslan att Ulla Montan har en sällsynt god förmåga att få dem hon fotograferar att trivas och känna sig avspända, och då går ju tiden lite fortare. Och därmed öppnar sig möjligheten att ta personliga, originella och minnesvärda porträtt.

Ett stort tack till Ulla Montan för att vi fick välja och vraka bland fotona i Författare i bild, en unik samling författarporträtt av Sveriges och många av världen främsta författare. Ett besök på Ulla Montans hemsida rekommenderas varmt.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Lista med The Millions favoritböcker ur utgivningen andra halvan av 2014

FSG

FSG

The Millions är bra på listor och det är många som ser fram emot dem över spännande böcker ur kommande utgivning. Andra halvan av 2014 ser ut att bli, minst, lika spännande som den första: ”Most Anticipated: The Great Second-Half 2014 Book Preview”.

Listan är lång, kanske onödigt lång och innehåller 84 titlar med tonvikt på översatta och brittiska och amerikanska romaner och novellsamlingar. Det oerhört svårt att välja, men de här böckerna står högt på vår önskelista:

10:04 by Ben Lerner

Två utdrag ur romanen, ‘Specimen Days‘ and ‘False Spring,’ som har publicerats i Paris Review.

Stone Mattress: Nine Tales av Margaret Atwood   Titelnovellen i New Yorker: ”Stone Mattres

Ur omslagstexten: “Margaret Atwood ventures into the shadowland earlier explored by fabulists and concoctors of dark yarns such as Robert Louis StevensonDaphne du Maurier and Arthur Conan Doyle…”

The Assassination of Margaret Thatcher: Stories av Hilary Mantel

Nicholas Pearson: “Where her last two novels explore how modern England was forged, The Assassination of Margaret Thatcher shows us the country we have become. These stories are Mantel at her observant best.”

The Emerald Light in the Air av Donald Antrim

Antrims nya är en novellsamling, med noveller som publicerats i New Yorker de senaste 15 åren.

Happiness: Ten Years of n+1 av redaktörerna på tidskriften n+1

Det bästa ur tidskriften de 10 första åren.

The Heart Is Strange av John Berryman

”To mark the centenary of John Berryman’s birth, FSG is reissuing much of his poetry […]”

The Laughing Monsters av Denis Johnson

I en intervju i höstas beskrev Johnson sin nya roman som en slags ‘spy story with what we might call serious intentions, on the order of Graham Greene.'”

Let Me Be Frank With You / Kan jag vara Frank med dig? av Richard Ford

”… four novellas, each narrated with, undoubtedly, that unmistakable Bascombe verve.”

Ugly Girls av Lindsay Hunter

Roxane Gay (Twitter) har kallat den ”gorgeously hopeless.”

The First Bad Man av Miranda July

The Millions: ”If you’re like me, and think about the various Miranda July short stories like favorite tracks on a beloved album, you might be surprised that The First Bad Man is her debut novel.”

Get in Trouble av Kelly Link

The Millions: ”Her previous fantastical tales have been populated by librarians, cellists, aliens, and fainting goats. Link aims to surprise, which makes her work absolutely pleasing.”

Find Me av Laura van den Berg

The Millions: ”Laura van den Berg’s fictions often unfurl just beyond the real, with their madcap mix of zany and dreamlike set-ups.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor

Fem feta boklistor sammanställda av Jason Diamond

Flavorwire är bra på listor och Jason Diamond är bäst på boklistor. Hans listor är ofta originella, lyxigt långa och väldigt genomtänkta. Det här är fem exempel på vad Diamond kan hitta på när han är som mest inspirerad och inspirerande:

1.   The New Classics: 21 Writers Tell Us Which Books They’d Add to the Canon

Några kritiker, författare och förlagsfolk får frågan vilka böcker som borde kvala in och betraktas som nya klassiker. Här får exempelvis Barry Hannahs Airships, Richard Fords The Sportswriter och Margaret Atwoods The Handmaids Tale en plats i kanon.

2.   Which Books Should We Stop Calling Classics?

Som ovan fast tvärtom – vilka böcker borde mista sin klassikerstatus? Här finns Jules Vernes Jorden runt på åttio dagar med och, lite mer överraskande, James Joyce Ulysses.

3.   Made for Each Other: Literature’s 25 Most Memorable Love Affairs

Förutom det allra mest självklara paret, Romeo och Julia, så finns bland andra Charles och Sebastian i Bridshead Revisited och Anaïs Nin and Henry Miller i Henry and June med.

4.   Celebrate William S. Burroughs’ 100th Birthday With 12 Cultural Icons on His Influence

Enligt Diamond är Burroughs ett missförstått geni och han firar honom med en lista med personer och företeelser som han influerat. Exempelvis Patti Smith, Kurt Cobain, J.G. Ballard och John Waters.

5.   25 Big Novels That Are Worth Your Time

Bland de läsvärda tegelstenarna enligt Diamond återfinns bland andra Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt, William Gaddis JR och Roberto Bolaños 2666.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Listor

Intervju: Philip Seymor Hoffman om böcker och läsning i The Believer

The Believer har lagt upp en lång och mycket fin intervju från 2004 med Philip Seymor Hoffman (1967-2014) på nätet. Hoffman berättar bland annat om vilka böcker som inspirerade honom som skådespelare och om sina favoritförfattare:

”BLVR: What other books have affected you like that?

PSH: A Prayer for Owen MeanyRevolutionary Road by Richard Yates.

BLVR: Revolutionary Road is a fantastic book.

PSH: That book put me out for a couple days. I can’t finish that book and then go act in a scene. That’s the last thing I want to do. I want to be alone; I want to be isolated. I want to be by myself. I don’t want to be with other people. I’m a big Richard Yates fan, by the way.

BLVR: I read somewhere that you also like Richard Ford.

PSH: I love Richard Ford. The Sportswriter is one of my favorite books. What he says at the end of The Sportswriter about walking in the veil and how you think that it might not ever get lifted again … I remember when I was doing Long Day’s Journey into Night and Edmund talks about being on the beach in the fog—when I read that in the play, I went right to The Sportswriter and reread that part.”

Inför intervjun hade Ryan Bartelmay, intervjuaren, skickat ett exemplar av George Saunders fantastiska novellsamling Pastoralia till Hoffman. De diskuterar en novell särskilt utförligt, ”Sea Oak” som du hittar här.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Intervjuer

litterära termer 2: flash fiction

”Writing about John Cheever’s very short story Reunion, Richard Ford said it worked because of its “interconnected, amalgamated, shapely and irreducible self”, and this is a good analogy for flash fiction. The opening complements the ending which complements the subject matter which complements the language: everything connects and folds into a pleasing oneness.”

O.W.

Lämna en kommentar

Under Litterära termer