Etikettarkiv: Robert Frank

Schweizarna, enligt svenske fotografen Christian Nilson

9783858815293_the-swiss-def

Christian Nilson
The Swiss
Efterord, Jon Bollman

Scheidegger & Spiess

När jag såg den här boken första gången tog det bara ett kort ögonblick innan jag kopplade samman titeln, The Swiss, med de oregelbundet utspridda hålen i fram- och baksidan. Självklart, schweizerost! Vi går och bär på en massa föreställningar och fördomar om andra länder och de kan aktiveras blixtsnabbt och automatiskt.

the_swiss-p081

Dinosaur Museum in Aathal, Zurich. Photo © 2016 Christian Nilson

 
Även om vi inte har varit där, så känner vi ju till Schweiz – alper, rent och snyggt, imponerande precision i tillverkning av allt från klockor till tåg. Kvalitet och omsorg om detaljerna. Och schweizarna – vänliga och generösa, en udda blandning av öppenhet, individualism och konservatism. Allt det där innehåller naturligtvis ett korn av sanning, men även våra rimliga föreställningar om andra nationer kan göra blicken grumlig och oskarp.

Fotografen Christian Nilson, född i Sverige 1977, har bott i Schweiz i 10 år. I The Swiss har man samlat hans egensinniga och humoristiska foton, som han tagit under många och långa resor till olika delar av Schweiz. Han använder ofta blixt, så att motivens detaljrikedom framträder så tydligt som möjligt.

the_swiss-p691

Roundabout in Kloten. Photo © 2016 Christian Nilson

 
the_swiss-p571

Traditional shoes, St. Gallen. Photo © 2016 Christian Nilson

 
Nilson har en fantastisk blick och det är som om han har ett dubbelseende, en blandning av och ett pendlande mellan ett utifrån- och ett inifrånperspektiv. Det bidrar tveklöst till en ambivalens, som gör fotona sällsynt spännande. Det är en hel del porträtt och de är i regel tagna när de avbildade personer står eller sitter rakt upp och ned, lite som om Nilson just stigit in eller fram till dem och bett att få ta ett foto.

the_swiss-p561

Couple in their bedroom, Zurich. Photo © 2016 Christian Nilson

 
the_swiss-p291

House on the Klausenpass, Uri/Glarus. Photo © 2016 Christian Nilson

 
Fotona berättar om det helt vardagliga, en ensam man i ett rökrum eller gatuköksmat, och sådant som för en utomstående kan framstå som mer exotiskt, som två militärer som med automatkarbiner nonchalant hängande tvärsöver ryggarna ska beställa mat på Burger King. Eller en man som med enorm precision sågar fram en ekorre ur ett stort trästycke med motorsåg. Både tradition och förnyelse ryms också inom Nilsons bildvärld.

the_swiss-p541

Ménage. Photo © 2016 Christian Nilson

 

Plate of Raclette
Plate of raclette, Burgdorf, Berne. Photo © 2016 Christian Nilson

 
Jon Bollman beskriver i efterordet hur Schweiz, och andra nationer, hålls samman av medborgarnas samlade uppsättning gemensamma historier. Ingenting, skriver han, håller samman ett land på samma sätt, oavsett om det är litterära historier, som Wilhelm Tell, eller vardagliga historier som traderas från generation till generation. Tillsammans formar historierna en nationell identitet, som man kan utveckla en slags hemmabildhet inför. Skriver Bollman apropå det: ”So it’s necessary to take a closer look at our own habitat to become aware of these idiosyncrasies.” Och det är just det Nilson gör på ett så sällsynt spännande sätt.

the_swiss-p16_171

“Aprikosen Andi”, Valais. Photo © 2016 Christian Nilson

Silvesterchlausen Urnäsch

Silvesterchlausen, Urnäsch, Appenzell. Photo © 2016 Christian Nilson

Christian Nilson bor i Zürich. Robert Frank, vars The Americans är det kanske mest lyckade exemplet på att fotografiskt försöka fånga stämningarna i ett helt land, kom från Zürich. Det känner naturligtvis Nilson till och Frank finns närvarande i The Swiss, även om Nilsons porträtt av Schweiz inte har samma svärta som Franks porträtt av Amerika. Men det är långt ifrån idylliskt, svärtan ligger och lurar under ytan.

Skriver Bollman apropå att Nilson bott i så många olika länder: ”During his life abroad, he always looked upon his temporary homes with a curious eye, becoming astutely skillful in capturing their quirks through the medium of street photography. Over the years, he has developed his own style in this way, allowing him to capture everyday moments before the stories escape from them.” The Swiss är full med små berättelser som har kraften att utmana eller komplettera de större berättelserna.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Storbritannien, som 23 internationella fotografer har sett det

 
Strange and Familiar von
 
Strange and Familiar
Britain as Revealed by International Photographers
Red. Alona Pardo & Martin Parr
Prestel

Med tanke på Brexit, och allt mer utbredd euroskepsis, måste utställningen betraktas som osedvanligt vältajmad och aktuell. På Barbican i London visades, mellan 16 mars och 19 juni 2016, en stor utställning med det långa självförklarande namnet Strange and Familiar: Britain as Revealed by International Photographers.

Utställningen har nu dragit vidare till Manchester, men Barbican har, i samarbete med kvalitetsförlaget Prestel, gett ut en sensationellt välgjord och intressant bok, i vilken utställningens samtliga 23 icke-brittiska fotografer finns representerade. Den heter, naturligtvis, Strange and Familiar: Britain as Revealed by International Photographers.

Det är foton som är tagna från mitten av 30-talet fram till idag. De presenteras kronologiskt – först vansinnigt fina socialt engagerade foton, de flesta tagna i London, av den österrikiska kommunisten Edith Tudor-Hart (1908-1973) och sist foton av holländaren Hans Eijkelboom, född 1949, som fotat mängder med människor i ett shoppingcenter i Birmingham.

Eijkelbooms blick är antropologisk, han fäster sig vid att tecken på individualism och rebelliskhet – dödskallar, kläder som hämtat inspiration från baseboll och amerikansk fotboll samt jeans tillverkade med revor – förvandlats till massproducerade stereotyper. Han visar flera foton av personer med liknande utstyrslar bredvid varandra, så att effekten blir både komisk och lite sorglig.

1. Strange and Familiar. Cartier-Bresson

Henri Cartier-Bresson. Coronation of King George VI, Trafalgar Square, London, 12 May 1937 © Henri Cartier-Bresson / Magnum Photos

 
Den allra mest inflytelserika fotografen av de 23, möjligen i hela fotografihistorien, är förmodligen fransmannen Henri Cartier-Bresson (1908-2004), även kallad l’oeil du siècle – århundradets öga. Enligt fotografihistorikern David Chandler, som har skrivit bokens briljanta inledande essä, ”Strangers in a Strange Land”, tillförde Cartier-Bresson element som vare sig utländska eller inhemska fotografer tidigare hade arbetat med i Storbritannien. Ett av dessa element var en surrealistisk sensibilitet, eller mer allmänt, en modernistisk estetik. Genomgående beskrivs brittiska fotografer som mer konventionella och traditionella.

Cartier-Bresson var också vänstersympatisör, anmärkningsvärt många fotografer var det under första halvan av 1900-talet, och möjligen var det därför han ofta riktade sin uppmärksamhet mot publiken istället för de kungligheter vars kröningar och jubileum han ibland anlitades att bevaka. Den finns en väldigt fin bild i boken från kröningen av George VI, en hel rad åskådare står och kämpar med speglar fästa vid pinnar och hemgjorda periskop, för att få en skymt av den nye kungen.

9. Strange and Familiar. Cas Oorthuys

Cas Oorthuys London, 1953 © Cas Oorthuys / Nederlands Fotomuseum

 
Under första halvan av 1900-talet och en bit in på den andra, dominerade fotojournalistiken och det dokumentära och samhällstillvända fotot. Många gjorde som holländaren Cas Oorthuys (1908-1975), som reste runt i Europa och fotade i knappt 15 år. Han var uppbackad av ett förlag och producerade över 40 fotografiska reseböcker. Vanligare var att fotografer fick uppdrag från tidningar och tidskrifter, som kunde anlita fotografer för månadslånga uppdrag. I regel fick fotograferna fria tyglar.

Oorthuys identifierade också ovanligt tidigt, sådant som senare skulle bli stapelvaror i lagret av klichéer om Storbritannien – tunnelbanependlare, bowler-hattar i City, Oxford-studenter, mjölkflaskor – men han fotade också immigranter och demonstrationer mot kärnvapen. Hans karriär, den enorma produktionen av böcker, sammanfaller också med utvecklingen av ett nytt fenomen: massturismen. Suget efter bilder från främmande länder växte våldsamt.

GB. ENGLAND. London. Baker Street underground station. 1958-1959.

Sergio Larrain London. Baker Street underground station. 1958-1959. © Sergio Larrain / Magnum Photos

 
Efterkrigstidens Storbritannien framstår som ganska dystert. Man har knappt hämtat sig efter kriget, ekonomin haltar, de strikta klasshierarkierna hämmar och imperiet förtvinar. En vanligt förekommande svartvit bild föreställer en avsmalnande gata som kantas av identiska tegelbyggnader. Allt är insvept i en fuktkall dimma. Ett barn, en flicka i ljus klänning, leker ensam på trottoaren. Det verkar som om de utländska fotograferna inte var lika angelägna om att skildra Storbritannien i ett försonligt ljus som de inhemska fotograferna, oavsett om de fotade i London, gruvarbetare i Wales och, senare, the Troubles i Nordirland.

Men många av fotograferna fångade också en hel del poesi i sitt möte med Storbritannien, inte minst chilenaren Sergio Larrain (1933-2012) och schweizisk-amerikanske Robert Frank, född 1924. Det är intuiva och uttrycksfulla foton, mer poesi än fotojournalism med sina skuggspel, regnvåt sten, tät dimma och dramatiska himlar. Några av bokens höjdpunkter. Amerikanen Paul Strand (1890-1976) tog också sensationellt vackra och poetiska foton av människor och miljöer på skotska Hebriderna.

5. Strange and Familiar. Akihiko Okamura

Akihiko Okamura Northern Ireland, 1970s © Akihiko Okamura / Courtesy of the Estate of Akihiko Okamura, Hakodate, Japan

 
London, inte minst ”Swinging London”, hade en självklar dragningskraft på de internationella fotograferna, men bokens redaktörer, Martin Parr och Al0na Pardo, har vinnlagt sig om att bokens innehåll ska motsvaras av titeln – den handlar om Storbritannien. Under första halvan av boken dominerar foton från London ganska tydligt, även om exempelvis både Robert Frank och Bruce Davidson fotar i Wales, klassiska foton av gruvarbetare, men boken innehåller, som det står i förordet, foton från ”the Hebrides to Dover, Belfast to Cardiff.”

Men fotona från den andra halvan av 1900-talet fram till idag känns mer mångsidiga, fotograferna hittar nya och annorlunda sätt att skildra Storbritannien, som också verkar allt svårare att fånga med en uppsättning klichéer. Man får känslan av att 60- och 70-talet har en befriande inverkan och globaliseringen slätar ut ojämnheter, även om Storbritannien fortsätter att uppvisa särdrag.

2. Strange and Familiar. Tina Barney

Tina Barney The Red Sheath, 2001 © Tina Barney, Courtesy of Paul Kasmin Gallery

 
Fotojournalisterna under den första halvan av 1900-talet och en bit in på den andra, skildrade ofta arbetarnas villkor, dåliga bostadsförhållanden och, mer allmänt, konsekvenserna av ett hårt och stelbent klassamhälle. Som en del i ett större projekt om den europeiska överklassen, The Europeans, skildrar amerikanskan Tina Barney, född 1945, den brittiska överklassen.

Barney, som själv tillhör den amerikanska överklassen, fick genom kontakter tillgång till en rad personer, som hon ofta tar ganska traditionella porträttfoton av, lite uppstyrda med en hel del betydelsebärande rekvisita. En äldre dam fotograferas framför sin bokhylla och läsfåtöljer. Framför henne ligger ett par nummer av tidskriften Country Life. Föremålen säger någon om personernas identitet, och de skildras med mild ironi.

11. Strange and Familiar. Hans van der Meer
Hans van der Meer Mytholmroyd, England, 2004 © Hans van der Meer / Courtesy of the Artist

 
Det finns väl få saker som är så brittiskt som fotboll, men den nederländske fotografen Hans van der Meer, född 1955, har struntat helt i Premier League och sökt sig till amatörfotbollens lägre divisioner. Spelarna ser nästan ut som små figurer inbegripna i en vagt absurd verksamhet, placerade i en landskapsmålning med gröna kullar, små pittoreska hus och molngrå himlar. Fotona är både humoristiska och otippat rörande.

Det finns en betydande skillnad mellan de tidiga och sena fotograferna i den här boken. De förra var i regel fotojournalister, medan de senare i regel är fria konstnärer som arbetar på en global marknad. De tidiga jobbade för pressen, medan de senare snarare visar sina verk på gallerier. Båda har sina poänger. Jag tycker att de tidiga ofta presterade vackrare fotografier, medan de senare, som arbetar mer som konceptkonstnärer, kan vara intressantare.

En sak kan vara bra att veta. När man recenserar en bok av det här slaget får man välja ett litet antal foton ur ett på förhand framställt pressmaterial. De här på förhand utvalda fotona är sällan de allra bästa bilderna. Dels har det säkert med rättigheter att göra, dels vill man säkert värna om bokens exklusivitet. Men Strange and Familiar: Britain as Revealed by International Photographers är full med makalösa foton, tagna av några av det förra och innevarande seklets främsta fotografer.

Det här är en av de intrssantaste och mest underhållande fotoböcker jag har läst på länge. Den funkar som avsett, att stimulera till reflektera kring de brittiska identiteterna och försöka få korn på hur de har förändrats över tid. Men det är inte bara fotot och temat som gör den här boken till något utöver det vanliga. Den inledande och introducerande essän är fantastisk. Desssutom presenteras varje fotograf med en komprimerad och översiktlig artikel. Perfekt present, inte bara till anglofiler.

Ola Wihlke

3 kommentarer

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fotobok: ”Cheap Rents… and de Kooning” av John Cohen

9783869309033_1[1]

John Cohen
Cheap Rents… and de Kooning
The downtown art world
New York, 1957-63
Introduktion: John Elderfield
Steidl

Boken Cheap Rents… and de Koning, fotografen John Cohens senaste bok med foton som inte publicerats tidigare, handlar om en tid, det sena 50-talet och tidiga 60-talet, och om en plats, området kring East 10th Street i New York. Ett ingemansland mellan Greenwich Village och Lower East Side. Där och då samlades ett ovanligt stort antal konstnärer, gallerister, poeter, kritiker, filmare och fotografer.

Att Willem de Kooning nämns i titeln är möjligen en aningen ironiskt, eftersom han vid mitten av 50-talet började söka sig bort från 10th Street, och började vistas utanför staden allt oftare, inte sällan på Long Island. Men han, och de billiga hyrorna, hade tveklöst lockat mängder av kreativa människor till området kring East 10th Street. Där låg också flera spännande gallerier och under några år var området konstvärldens epicentrum, i alla fall den amerikanska konstvärldens epicentrum.

A_004_Downtown[1]

Red Grooms crossing Third Avenue © John Cohen / Steidl

 
John Cohen, född 1932 i New York, är en mångkunnig man, han var exempelvis med och grundade New Lost City Ramblers och arbetade med Robert Frank på hans film Pull My Daisy (1959), men det är som fotograf han är mest känd. Han har tagit åtskilliga foton av Bob Dylan.

B_002_Downtown[1]

Grace Hartigan © John Cohen / Steidl

 
Boken Cheap Rents… and de Koning samlar rader av foton från perioden  1957 och 1963, då han levde och arbetade i konstnärskolonin som växte fram i området kring East 10th Street. Man kan nästan förnimma den kreativa spänningen när man bläddrar i boken och läser de sparsmakade texterna. En inledande text är skriven av John Elderfield, som har den pampiga titeln Chief Curator Emeritus of Painting and Sculpture vid Museum of Modern Art.

Elderfield har råkoll på alla konstnärliga riktningar som fanns representerade i konstnärskolonin, abstrakta expressionister, andra vågen abstrakta expressionister, postexpressionister och så vidare. Måleriet stod i början helt i centrum, men saker och ting förändrade sig efterhand och klimatet var hela tiden påtagligt inkluderande:

”[…] as the newer emerged, the older remained, and older and newer partied together—at the Cedar Bar in the form of Franz Kline drinking with Allen Ginsberg, for example. And different forms of post-Abstract Expressionist activity partied together: Jack Tworkov with Philip Guston; Larry Rivers with Jack Kerouac; and so on. […] Aiding the alliances and the transitions were photographers Rudy Burckhart, Cohen, and [Robert] Frank; and the composers John Cage and Morton Feldman; and the dealers and critics Bellamy, Leo Castelli, Thomas B. Hess, and Frank O’Hara. They saw how, by the end of this period, the vitality of the downtown scene was not longer lodged in the visual arts alone. But so did most of those in the 10th Street scene: It was nonsectarian, hybrid, unpredictable in shape and form.”

D_003_Downtown[1]

Allen Ginsberg, Robert Frank © John Cohen / Steidl

 
John Cohens egna texter, som varvas med tematiskt ordnade foton, är lite mer svävande i tonen, nästan som om han är lite osäker på om han verkligen varit med på alla gallerier, klubbar, happenings, filminspelningar och performance. Jag känner något som påminner om avund när jag läser hans anekdoter och tittar på fotona.

Det kanske är en projektion, men jag tycker nästan att man ser på dem Cohen fotat att de utstrålar en känsla av att vara på exakt rätt plats vid exakt rätt tidpunkt. De är som ett med tiden och platsen. Jag tröstar mig med att de på ett par foton, under någon slag happening eller performance, spexar med uppblåsta ballonger.

Jag älskar Cohens foton med mycket svärta, de flesta tagna inomhus utan blixt, och hans nostalgiska och kärleksfulla ton. Cheap Rents… and de Koning är ett vackert porträtt av en tid/plats och en rad personer som gjorde den speciell.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fotobok: ”The New West” av Robert Adams

Robert-Adams-The-New-West_Cov

Robert Adams
The New West
Förord: John Szarkowski
Steidl

Om man ska skriva ett förord till en fotobok kanske man inte ska påpeka att vissa läsare kanske kommer tycka att fotona är tråkiga. Men det är just det John Szarkowski gör i förordet till Robert Adams klassiska fotoessä The New West, som kom ut första gången 1974, och vars undertitel är Landscapes Along the Colorado Front Range.

Szarkowski skrev, tror jag, väldigt många förord till fotoböcker, han var chef för fotoavdelningen på MoMA, och så här skrev han i förordet till The New West: ”Adam’s pictures are so civilized, temperate, and exact, eschewing hyperbole, theatrical gestures, moral postures, and espressivo effects generally, that some viewers might find them dull.”

10_NewWest_CD

Pikes Peak Park, Colorado Springs. Photo copyright © 1974 Robert Adams

 
Eller så är det exakt så man ska skriva, han har ju dessutom rätt i sak; han tvingar ju på sätt och vis den ouppmärksamme läsaren eller betraktaren att försöka hitta det som fotona trots allt har att bjuda på. The New West har ungefär samma klassikerstatus som American Photographs av Walker Evans och, min personliga favorit, som också finns i en fin nyutgåva från Steidl, The Americans av Robert Frank.

Själv lär Adams ha sagt att man inte kunde ha tråkigt, om man hade fickorna fulla med oexponerade filmrullar. Men The New West är en ganska pessimistisk bok, överdrivet pessimistisk tycker jag, även om många foton är sällsynt vackra och andra humoristiska.

44_NewWest_CD

 Pikes Peak. Photo copyright © 1974 Robert Adams

 
Själva utgångspunkten verkar vara att man ansåg, apropå skylten ovan, att gränsen inte gick att flytta längre, att det inte längre fanns någon jungfrulig mark att upptäcka och erövra. Det här var 1974 och jag kan tänka mig att miljörörelsen hade god vind i seglen. Att döma av resten av John Szarkowskis förord verkade det som om man såg exploatering av av mark för bostadsbyggande som ett alarmerande problem. Säkert spelade platsen en viktig roll, Colorado längs Rocky Mountains.

11_NewWest_CD

Colorado Springs. Photo copyright © 1974 Robert Adams

 
Fotona har också en annan kritisk inriktning, förutom att människan våldför sig på och tränger undan naturen. Den andra kritiska udden riktas mot vilken typ av bostäder som byggs. Under den här tiden blev det allt vanligare att stora områden exploaterades och att man smällde upp väldigt många hus samtidigt, för att driva upp vinsterna. Husen var ofta ganska enkla, prefabricerade och stöpta i en och samma form.

16_NewWest_CD

 New subdivisions. Arvada. Photo copyright © 1974 Robert Adams

 
06_NewWest_CD

Newly occupied tract houses. Colorado Springs. Photo copyright © 1974 Robert Adams

 
Jag tycker absolut att många av fotona i boken är intressanta för att de visar hur människan påverkar naturen, och jag tycker att det finns en poäng med att visa hur enahanda mycket av bostadsbyggandet var, men den stora behållningen med bilderna tycker jag är den inspirerande melankoli de förmedlar, en melankoli som är framträdande i amerikanskt fotografi, men även i mycket av den allra bästa amerikanska musiken och konsten.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fotobok: ”The Americans” av Robert Frank

 

9783865215840_1

Robert Frank
The Americans
Förord: Jack Kerouac
Steidl

För en tid sedan recenserade vi fotoboken The Open Road: Photography & the American Road Trip (Aperture) av britten David Campany, som gjort urval och skrivit texter. Enligt förlaget är boken unik. The Open Road behandlar för första gången den fotografiska roadtripen som en egen genre.

Efter andra världskriget började den amerikanska roadtripen dyka upp allt oftare i litteratur, musik, film och, inte minst, inom fotografiet. Det är svårt att överskatta roadtripens kulturella betydelse i USA. Vägen som symbol för frihet. upptäckarlusta och kanske även självförglömmelse är gammal och det sägs att poeten Walt Whitman myntade uttrycket “the open road.”

80_Americans

 

Offentlig park – Ann Arbor, Michigan. Alla foton © 2008 Robert Frank

Många fotografer gav sig ut på roadtrips med det uttalade syftet att fotografera, de gav sig ut i jakten på foton som kunde fånga det snabbt framväxande moderna Amerika eller det Amerika som hamnade efter när utvecklingen tog fart. En av de mest namnkunniga är Robert Frank, vars legendariska roadtrips resulterade i The Americans (1959).

Att Jack Kerouac, författaren till On the Road, skrev ett förord till boken känns helt följdriktigt. Det mest anmärkningsvärda med boken är att den fortfarande känns så aktuell, Frank var långt före sin tid och hans medvetet subjektiva och lite slarviga stil uppfattades då av många som rent provokativ.

13_Americans

 

Charleston, South Carolina

Det dåtida stilidealet var väldigt vattenkammat och präktigt och dessutom var Frank från Schweiz, han var en outsider som skildrade ett USA som inte riktigt låg i linje med den amerikanska självbilden, många foton har en melankolisk snarare än framstegsoptimistisk ton.

Ett foto föreställer en ensam jukebox som lyser upp en i övrigt ganska dyster restaurang. Det syns lite folk i bakgrunden. Ett annat foto föreställer en man som står ensam framför en jukebox och väljer låt. Lokalen ser i övrigt tom ut. Foton från begravningar eller kyrkogårdar är heller inte ovanliga. Korset är en återkommande symbol.

70_Americans

Coffee shop, railway station – Indianapolis

Faktum är att boken först publicerades i Frankrike, och först året därpå i USA. Kritiken var ofta helt oförstående: ”meaningless blur, grain, muddy exposures, drunken horizons and general sloppiness.”

Men som kritikern Sean O’Hagan skrev i The Guardian 2014, så har The Americans förändrat ”the nature of photography, what it could say and how it could say it. […] it remains perhaps the most influential photography book of the 20th century.”

44_Americans

Hiss – Miami Beach

Och Sean O’Hagan igen, om Franks inflytande, påståendet att ”it is impossible to imagine photography’s recent past and overwhelmingly confusing present without his lingeringly pervasive presence.” Jag tycker att The Americans har allt man rimligtvis kan kräva av ett fotografiskt mästerverk från sent 50-tal. Den håller mycket väl samman tematiskt, men den är också oerhört variations- och kontrastrik, på ett sätt som är ovanligt om man ser till dagens fotoböcker.

50_Americans

Löpande band – Detroit

Aldrig tidigare har det varit så billigt med fotoböcker och aldrig tidigare har så många klassisk fotoböcker getts ut på nytt. Att man kan komma över mästerverk som The Americans för lite drygt 250 kronor tycker jag är smått fantastisk. Steidl ger ut en hel del klassiska amerikanska fotoböcker, bland mycket annat spännande.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Fotoböcker: ”In Color” och ”Subway” av Bruce Davidson

9783869305646_1

Bruce Davidson
In Color
Steidl, 2014

Bruce Davidson
Subway
Steidl, 2014

”I began to feel that color could articulate the grim reality in a way that black and white might not.”
– Bruce Davidson

Det svartvita fotot är min hustru och färgfotot är mina barn. Det säger Bruce Davidson, född 1933 och en av Amerikas mest kända och respekterade fotografer, med ett snett leende apropå hans mindre kända färgfoton som samlas i boken In Color.

När Davidson gjorde militärtjänstgöring, som fotograf i signaltrupperna, blev han stationerad nära Paris. Där han träffade Henri Cartier-Bresson, en av grundarna av fotoagenturen Magnum Photos. När han lämnade det militära 1957, frilansade han för LIFE och 1958 blev han fullvärdig medlem av Magnum.

In Color är en mäktig fotobok som inleds med foton tagna så tidigt som 1957, gatufoton tagna på Lower East Side, NY, och spänner över hela hans karriär. Stilarna varierar ganska ordentligt, från modefotografi taget på 60-talet på uppdrag av Vogue och foton av Isaac Bashevis Singer (1975) till fotoserien från New Yorks tunnelbana (1980) och de aningen burleska avslutande fotona från 2004, tagna på legendariska Katzs Delicatessen (se omslaget ovan).

En hel del bilder är tagna utomlands, exempelvis i Argentina, Mexiko och Frankrike, men Davidsons engagemang känns starkare när han är på hemmaplan, om man undantar de sällsynt starka fotona från Wales (1965), bland annat av gruvarbetare vars ansikten är täckta av koldamm, svart i skarp kontrast till deras röda och vita hud.  I intervjuer har Davidson ofta återkommit till att Robert Franks foton av gruvarbetare påverkat honom starkt.

Davidson är en mästare på att fånga stämningar och In Color är full av exempel på att han kan göra det lika bra med färg som med svartvitt.

Alla foton: © Bruce Davidson—Magnum Photos

60_25_k01_BD

Vogue Fashion, 1960-1964

65_52_k23_BD

Wales, 1965

89_1_135_29_BD

Chicago, 1989

91_7k_01_BD

Central Park, 1991

91_7k_09_BD

Central Park, 1991

Davidson arbetar i samma tradition som Robert Frank och Garry Winogrand (1928-1984), men det är svårt att placera hans verk i ett fack, som fotojournalistik, konstnärligt foto eller street photography. Han skulle förmodligen avfärda såna uppdelningar. En typisk sak för hans arbetssätt är att han ofta fotar på en och samma plats under lång tid, som i Central Park där han fotade under flera års tid.

Sett till hela Davidsons karriär är det nog det svartvita fotot som ligger till grund för hans berömmelse. Från 1958 till 1961 skapade Davidson banbrytande arbeten, som Brooklyn Gang och Freedom Rides. Han fotade överhuvudtaget mycket som hade med medborgarrättsrörelsen att göra. 1967 mottog han, som förste fotograf, ett stipendium från National Endowment for the Arts, efter att ha ägnat två år åt att dokumentera de svåra förhållandena i ett kvarter i East Harlem. Det arbetet publicerades av Harvard University Press 1970 under titeln East 100th Street. Samma år ställdes fotona ut på Museum of Modern Art i New York.

9783869302942_1

Subway, 1980

Men när Davidsons fotade under ett år i New Yorks tunnelbana, 1980, började han använda svartvit film men bytte sedan till färg. Fotona finns samlade i Subway och de tillhör Davidsons allra bästa. Han fångar stämningarna och intensiteten i New Yorks tunnelbana, som då hade väldigt dåligt rykte och var smått mytomspunnen. Graffitin hade erövrat underjorden. Det perfekta ljudspåret till den här boken är Wild Style Original Soundtrack från filmen Wild Style (1983), kanske särskilt låten ”Subway Theme” med DJ Grand Wizard Theodore.

Steidl har gett ut två upplagor och det är inte svårt att förstå varför Davidsons böcker fortsätter att fascinera. Så här förklarar han valet att byta från svartvit till färgfilm:

”At first I photographed in black and white. After a while, however, I began to see a dimension of meaning that demanded a color consciousness. Color photography was not new to me – most of my comissioned work and all of my films have been done in color. But color in the subway was different. I found that the strobe light reflecting off the steel surfaces of the defaced subway cars created a new understanding of color. I had seen photographs of deep-sea fish thousands of fathoms below the ocean surface, glowing in total darkness once light had been applied. People in the subway, their flesh juxtaposed against the graffiti, the penetrating effect of the strobe light itself, and even the hollow darkness of the tunnels, inspired an aesthetic that goes unnoticed by passengers who are trapped underground, hiding behind masks, and closed off from each other.”

På förlagets hemsida finns några smakprov ur klassiska Subway, ett tidsdokument och en fantastisk New York-skildring, ett sant mästerverk.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Recension: ”The World Atlas of Street Photography” av Jackie Higgins

9780500544365

The World Atlas of Street Photography
Jackie Higgins
Förord: Max Kozloff
Thames & Hudson, 2014

När man tänker på street photography eller gatufoto associerar man kanske i första hand till fotografer som ger sig ut i folkvimlet i städer som Paris, New York och Tokyo och med Leican i hand tar ögonblicksbilder av människor i en ganska dokumentär stil. Klassiska fotografer man kommer att tänka på är kanske Robert FrankHenri Cartier-Bresson och Garry Winogrand.

Den här traditionen är levande inom street photography, som har fått en renässans under senare år, men idag är det ett globalt fenomen som sönderdelar sig i mängder av olika stilar och inriktningar.

Den här bredden och mångfalden fångas och beskrivs väldigt bra i praktverket The World Atlas of Street Photography, som är snygg, väldigt användbar med sin geografiska indelning, och förvånansvärt billig, trehundra kronor, med tanke på att det samlar de bästa och mest välkända fotograferna och visar mer än 640 fotografier, varav 500 är i färg.

babel tales

Många av gatufotots giganter finns representerade, Joel Meyerowitz, född 1938, men med väldigt starka bilder från Ground Zero, som vanligtvis kanske inte skulle förknippas med street photography. New York får ganska stort utrymme i boken, men Peter Funchs fotoserie Babel Tales (se bild ovan) kan knappast heller klassas som klassiskt gatufoto. Han har har valt ut en plats, där flödet av människor verkar intressant, och sedan fotat där under några dagar. Om det har sett lovande ut har han fortsatt vid samma ställe, samma gathörn eller samma korsning. Sedan har han utifrån en mängd foton skapat en bild.

babel tales

I avsnittet om New York finns det andra exempel på nya riktningar inom gatufotot, ett av dem är foton av arkitektur, som serien Stolen Moments av Yasmine Chatila (nedan).

Chatila 2. girl bouncing on bed with rams

Foto från alla städer som förknippas med gatufoto finns med i boken, Tokyo representeras av bland andra Daido Moriyama, också han född 1938, med svartvita och ganska klassiska foton från gatu- och nattliv. Han brukar kallas det japanska gatufotots fader. Men allra roligast är det med foto från städer som inte hunnit laddas med så många förväntningar, foto från städer som man knappt kan göra sig en bild av. Melbourne representeras av Bill Henson, vars foton (två nedan) kan sägas visa på en annan stark riktning inom dagens gatufoto, ett intresse för färg och form som nästan gränsar till det abstrakta.

Marlow2.Stop

Marlow5.Head over heels

Italienskan Mimmi Mollica finns representerad med en fotoserien tagen i Dakar, Senegal, och även hennes foton (nedan) kan ibland ha abstrakta drag. Det är också typiskt att fotona inte är tagna inne i Dakars centrum, utan snarare verkar vara tagna i dess utkanter, på ganska ödsliga platser.

cc752994-74f4-4a01-8a00-daa498e7dfe7-1020x1004

Och så sist men inte minst, ett underbart foto taget av Graeme Williams i Johannesburg. Det ingår i serien A City Refracted som togs 2012-14. Inte heller det kan väl klassas som traditionell street photography.

_GW11090

The World Atlas of Street Photography visar hur otroligt brett fenomenet gatufoto har blivit, och det är bland annat det som gör den här boken så oerhört underhållande. Jackie Higgins har lyckats få med drygt 100 etablerade och samtida fotografer, och de representerar som sagt en mängd stilar och riktningar. Hennes Atlas är naturligtvis inte heltäckande men den gör tveklöst skäl för namnet. Den sträcker sig över fem kontinenter och gör nedslag i 50 olika städer.

Higgins presenterar dessutom varje fotograf med en initierad och lättläst text, så att man både får veta något om hans eller hennes bakgrund samt en mer detaljerad beskrivning och analys av den aktuella serien eller de foton som visas. Och som grädde på moset är boken väldigt snyggt layoutad. Det är svårt att komma på något enda tungt vägande skäl att inte läsa The World Atlas of Street Photography, en drömbok för de allra flesta fotointresserade.

Vi har tidigare skrivit om några av fotograferna som är med i boken. Läs och titta på foton: Peter Funch, Cássio Vasconcellos, Gus Powell, Ahn Jun, Michael Wolf (Chicago), Michael Wolf (Hong Kong), Vera Lutter.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner