Etikettarkiv: Robert Musil

Recension: ”Compass” av Mathias Enard

krtuq6gp6o5xs8suvlw1

Mathias Enard
Compass
Övers. Charlotte Mandell
Fitzcarraldo Editions

Han har, bland mycket annat, kallats ”den nye Balzac” och det verkar råda stor enighet om att Mathias Enard är en av Frankrikes allra klarast lysande litterära stjärnor. Den här entusiasmen blir fullt begriplig för mig när jag läser Compass, som belönats med Goncourt-priset. Det är en annorlunda, bitvis lite frustrerande, men mycket gripande kärleksroman.

Precis som i tidigare romaner komprimerar Enard tiden och rummet – Compass utspelar sig under en natt i en lägenhet – men är desto mer expansiv vad gäller tankar, minnen och associationer. Man kan gott och väl kalla det för ett stream of conciousness-narrativ. Bokens huvudperson och jagberättare är en österrikisk musikolog, Franz Ritter, som är specialiserad på musik med kopplingar till eller från Orienten (begreppet som används i romanen). Han har svårt att sova, sitter och stirrar ut i nattmörkret från sin lägenhet och möter en spöklik spegelbild av sig själv.

I lägenheten ovanför väsnas Herr Gruber och hans hund, en duo som skulle kunna vara inspirerad av den vresige hundägaren och hans byracka i Främlingen av Albert Camus. Ritter har rökt lite opium för att kunna somna. Han har helt nyligen fått reda på att han har en allvarlig sjukdom, en dödlig sjukdom verkar det som. Han har även fått ett brev från Sarah, en fransk orientalist som han sedan länge är djupt och olyckligt förälskad i. Ritter börjar minnas stunderna han tillbringat med henne, ibland på de olika platser han besökt i arabvärlden, Turkiet och Iran. Det går inte, tycker jag, någon helt skarp gräns mellan Ritters kärlek till Sarah och hans och hennes passionerade intresse för Orienten och dess kultur.

De många berättelserna i berättelsen påminner om Tusen och en natt, men Compass har också tydliga drag av essäroman. Gissningsvis har Enard läst Mannen utan egenskaper av Robert MusilCompass är full av små resonemang och anekdoter om olika akademiska frågor, ofta kopplade till musikologi eller Orientalism. Jag tyckte först att Enard är lite väl generös med supersmala referenser, men samtidigt är väl tanken att visa på mångfalden kopplingar mellan Orienten och Väst.

Franz Ritter är mest intresserad av Orientalismen av den gamla skolan – ett namn som ständigt återkommer är Joseph von Hammer-Purgstall – som kritiseras av Edward Said i klassikern Orientalism, en bok som också nämns i romanen. Ritter verkar medveten om att Orientalismen var en del i Västs dominans, en soft power, men han verkar inte överdrivet kritisk. Men jag tror inte att man ska blanda samman Ritters hållning med Enards. Sarah är nämligen betydligt mer kritisk, mer postkolonialt skolad kanske man skulle kunna säga.

Grundtonen i romanen är melankolisk-romatisk-nostalgisk. Ritter har ju, vad det verkar, fått sin dödsdom. Frågan är om han ens kommer att få träffa Sarah igen. Och han nås av ständigt nya mycket dystra nyheter från inbördeskrigets Syrien – romanen är, bland annat, tillägnad Syriens folk. Men samtidigt har Compass ett äventyrligt och mer lättsamt drag. Den är humoristisk, med en torr och trivsam akademikerhumor. Skildringarna av Ritters resor, inte minst till Istanbul, särskilt besöket i en moské, och Aleppo, är fantastiska som reseskildringar. Samtidigt vet man ju mycket väl att Ritters Aleppo inte längre existerar.

Compass är väldigt ambitiös, kanske till och med så ambitiös att den inte kan leva upp till allt den föresätter sig att uträtta. Jag fattar jämförelsen med Balzac. Romanen rymmer så mycket. Den får mig att vilja lära mig mer om kulturen i arabvärlden, Turkiet och Iran. Den får mig att vilja läsa The Blind Owl av Sadegh Hedayat, som Ritter återkommer till flera gånger. Jag bestämmer mig för att läsa samtliga Mathias Enards romaner.

Besök gärna förlaget Fitzcarraldo Editions hemsida, de har en sällsynt fingertoppskänsla när de väljer titlar. De har även gett ut två tidigare romaner av Enard.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

En novell varje kväll 58: ”Full/Besetzt” av Robert Walser

“How is one to understand an author who was so beset by shadows … who created humorous sketches from pure despair, who almost always wrote the same thing and yet never repeated himself, whose prose has the tendency to dissolve upon reading, so that only a few hours later one can barely remember the ephemeral figures, events and things of which it spoke.”

W.G. Sebald om Robert Walser, citerad ur ”Robert Walser on Everything and Nothing” i New Yorker, 28 mars, 2012

Robert Walser (1878 – 1956), var en tysktalande schweizisk författare som beundrades av många kollegor – Franz Kafka, Robert Musil, Walter Benjamin med flera. Han skrev inte mindre än åtta romaner, men är lika känd för sina prosaskisser, som han nedtecknade på små papperslappar, i så liten stil att man efter hans död, när man hittade en uppsättning lappar, trodde att skriften var en hemlig kod.

Den engelska översättningen av ”Besetzt”, ”Full”, är hämtad ur Berlin Stories, som är en samling med Walsers tidiga kortprosa.

Mer läsvärt om Walser: ”Le Promeneur Solitaire: W. G. Sebald on Robert Walser

Ola Wihlke  

Lämna en kommentar

Under Noveller

En novell varje kväll 16: ”Sasquatch” av Tao Lin

Tao Lin är en av de hetaste unga amerikanska författarna just nu. Han är trettio år men har redan hunnit ge ut sex böcker och har startat ett oberoende förlag: Muumuu House. Kritiken är passionerad men delad. Somliga hävdar att Lin är en poppig posör och tycker inte att den alienation och existentiella ensamhet som löper som en röd tråd genom författtarskapet känns äkta.

Andra hävdar däremot att Lin är ett originellt geni och att han är sin generations litterära röst. Författaren Benjamin Lytal hävdade i New York Observer tidigare i år att det där var lite överdrivet: ”True, his characters are young people living in Brooklyn. And he writes about the Internet. But we should stop calling Tao Lin the voice of his generation. Taipei, his new novel, has less to do with his generation than with the literary tradition of Knut Hamsun, Ernest Hemingway, and Robert Musil.”

Just nu är Tao Lin alltså aktuell med romanen Tapei. När han var med i radioprogrammet Bookworm nyligen läste han lite ur den, varpå den älskvärde och känslige intervjuaren Michael Silverblatt började gråta. Novellen ”Sasquatch” handlar om Chelsea som jobbar på Denny’s, men önskar att hon vore någon helt annanstans. Den är hämtad ur novellsamlingen Bed (2010).

Tao Lins omtalade essä från 2011: Does the Novel Have a Future? The Answer Is In This Essay!

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller