Etikettarkiv: Santiago Roncagliolo

Efter El Boom – på jakt efter nästa Gabriel García Márquez

Kärnan i den så kallade latinamerikanska boomen är colombianen Gabriel García Márquez, argentinaren Julio Cortázar, mexikanen Carlos Fuentes och peruanen Mario Vargas Llosa. Sedan García Márquez gick bort 17 april, han hyllas som en av 1900-talets giganter, är det bara Vargas Llosa som fortfarande lever, också han Nobelpristagare.

El Boom satte Latinamerika på kartan, inte bara litterärt, författarna gav röst och hopp åt en hel kontinent. Men det är nästan ett halvsekel sedan Hundra år av ensamhet kom ut och Reed Johnson skriver i Washington Post om sex senare latinamerikanska författare som helt har ritat om kartan efter boomen och som han anser särskilt läsvärda.

Det här är hans sex förslag:

2666

Roberto Bolaño

”Any discussion of post-boom Latin American fiction must start with Roberto Bolaño. The Chilean novelist, short-story writer and poet died of liver failure at 50 in 2003, just as his reputation was taking off internationally.” WSJ

Lyssna på novell: ”En novell varje kväll 29: ”Clara” av Roberto Bolaño

Bästa bok: 2666

Och för oss är det här sommarens i särklass hetaste amerikanska fackbok: ”Roberto Bolaño’s Fiction: An Expanding Universe” (Columbia University) av Chris Andrews

Jorge Franco

”García Márquez once said that Jorge Franco ‘is one of the Colombian writers to whom I would like to pass the torch.’ Mr. Franco, in turn, has frequently lauded the late literary lion as an inspiration, for himself and a generation of other Colombian authors.”WSJ

Läsförslag: Paradise Travel

Recension i (WORDS without BORDERS)

Santiago Roncagliolo

”The literary reputation of prolific Peruvian journalist and translator Santiago Roncagliolo rests heavily on his first novel ”Abril Rojo” (”Red April”). The 2006 novel revisits the Andean killing grounds of Peru’s brutal 1980s civil war, which pitted the fanatical Maoist Shining Path guerrillas against the Peruvian military, and cost some 70,000 lives. It was the defining crisis of modern Peruvian history.” WSJ

Finns tyvärr inte heller översatt till svenska, men Abril Rojo/Red April anses vara en av hans allra bästa böcker.

IntervjuBookslut

Juan Gabriel Vásquez

”Dip into a Juan Gabriel Vásquez novel and quickly forget about the colorful, folkloric image of Colombia rendered in García Márquez classics like ‘One Hundred Years of Solitude.’ Mr. Vásquez is known for his entertaining and realistic tales of the lives of Colombians that also take on weighty questions of morality, guilt and reconciliation with the past.” WSJ

FInns inte heller översatt till svenska ännu, men Sounds of Things Falling har fått mycket fin kritik.

Från BearBooks: ”Recension av The Sound of Things Falling som ljudbok

César Aira

”The Latin boom writers often leaned toward the epic, splashing oversize themes onto giant canvases. Argentine author César Airá is an exquisite miniaturist who toys with avant-garde techniques.” WSJ

Helt underbar argentinsk författare, som kanske snarare är en arvtagare till Borges, Calvino och Kafka än boomens kvartett. Mycket fantasi- och lekfullt och överraskande. Det är visserligen bara en blurb men listans kung, Roberto Bolaño, tyckte att Aira var lite lätt vanebildande:“När du väl har börjat läsa Aira vill du inte sluta.”

Aira introducerades på svenska 2012 med tre fantastiska kortromaner samlade i den lyxiga lilla volymen 3 x Aira (W&W). Så här i efterhand vill man nästan utse den till det årets skönlitterära bok.

Recension i Svenska Dagbladet: ”Muntert allvarliga tankelekar

Andrés Neuman

”The work of this 37-year-old Spanish-Argentine novelist-poet-essayist has finally reached English-speaking shores, with the 2012 publication by Farrar, Straus and Giroux of his 2009 novel, ‘Traveler of the Century.'” WSJ

Traveler of the Century är ännu ett exempel på en ambitiöst upplagd latinamerikansk totalroman. Den verkar också ha fått lite blandad kritik, men en hel del hyllningar.

Recension i The Guardian: ”Traveller of the Century by Andrés Neuman

Vi blir riktigt inspirerade av Reed Johnsons lista och hoppas att några svenska förläggare också blir det. Det vore synd om vi som läser på svenska skulle missa en hel generation latinamerikanska författare. Den nya generationen skriver mycket om Latinamerikas våldsplågade närhistoria, men de vänder sig bort från den magiska realismen och det idylliska. Men de är inte främmande för det fantastiska eller att skriva totalromaner eller att förlägga handlingen till Europa.

En sak vi undrar är dock – var är kvinnorna? Det får bli nästa projekt, att ta reda på vilka samtida latinamerikanska kvinnliga författare som är särskilt läsvärda.

Och som vanligt är ni varmt välkomna att skriva tips i kommentarsfältet!

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor

Granta på svenska!

Granta
Red. Johanna Haegerström
Nr 1 / 2013

Granta är minst sagt anrik, tidskriften grundades redan 1889 och fick sitt namn efter en långsamt flytande flod i Cambridge. Rader av kända författare har publicerats i tidskriften, men det var först vid slutet av 1970-talet som den fick världsrykte för att utgöra en arena för det allra bästa inom den nya engelskspråkiga litteraturen.

Grantas klassiska lista, som var tionde år utser de 20 bästa brittiska författarna under 40, har haft och har alltjämt ett stort inflytande i den litterära världen. Listan är en komponent i bygget av Grantas starka varumärke, som måste betraktas som genuint coolt.

För några år sedan sjösatte engelskspråkiga Grantas chefredaktör John Freeman ett fantastiskt och – i tider då stora mediehus skär ner snarare än nysastsar – ganska vågat projekt, att starta systerutgåvor till Granta runt om i världen. Idag finns den i drygt tio länder, exempelvis i Brasilien, Kina, Japan, Portugal och Spanien.

Svenska är inte direkt något världsspråk, men nu har turen kommit till oss. Det första numret av svenska Granta har temat gränser, och man kan tycka att det är ett lite fegt första tema, eftersom det nästan är svårt att hitta noveller, reportage och utdrag av romaner som inte handlar om gränser, på ett eller annat sätt. Men samtidigt är valet av tema begripligt, det finns ju en given poäng med att göra just det första numret så öppet och inkluderande som möjligt.

Men av premiärnumrets 16 författare är det inte de stora namnen som skiner, vare sig Haruki Murakami eller A.S. Byatt imponerar nämnvärt. Junot Diaz novell ”Miss Lora” har visserligen ett fantastiskt flow, men den är också en ganska monoton latinsk samlagskavalkad. Diaz nya novellsamling kommer ut i höst på svenska, tillsammans med fantastiska Sjunk, och man kan bara hoppas att ”Miss Lora” inte är representativ.

Inte heller de svenska stora namnen imponerar nämnvärt, som Peter Fröberg Idling och Karin Johannisson. De skriver naturligtvis bra och kan sina ämnen utan och innan, men de briljerar inte. Premiärnumrets största upplevelse visar sig istället vara ”Slam”, skriven av Robert Macfarlane. Det är en äventyrlig skildring av en vandring längs en inte helt ofarlig ”strandväg” som slukas av tidvattnet två gånger per dygn. Det fantastiska första stycket anger tonen:

”Åttahundra meter ut från stranden, gående på silvrigt vatten, nådde vi en krökt väg som sirligt löpte norr- och söderöver, till synes utan slut. Det var en grund tidvattenkanal och vattnet i den fångade och spred solljuset så att dess sträckning mest framträdde som ett flöde, åstadkommet av ljus och strömmar. Dessa ljusa band krökte sig bort från oss: en dubbelkurvatur eller S-linje vars ursprung vi inte kunde förklara och vars invit vi inte kunde avvisa, och alltså följde vi den norrut, vandrade längs den lysande stigen som varken var vatten eller land och som förde oss allt längre ut mot havet.”

Det är inte lätt att orientera sig utifrån den inledande beskrivningen, men man vill utan tvekan läsa mer och följa med på vandringen, som verkligen har något gränsöverskridande över sig. Det är också svårt att kategorisera ”Slam” – är det ett reportage, en essä eller en novell?

Novellen ”Vi kan inte hjälpa alla”, skriven av norskan Ingvild H. Rishøi, är en av de andra texter som utmärker sig, en novell om kärleken mellan mor och dotter och om att vara fattig i en välfärdsstat i förfall. Perspektivet är den unga moderns och novellen är naken, precis i sitt uttryck och väldigt gripande.

Novellen ”Nuestra Señora de la Asunción”, skriven av Lina Wollf, är något helt annat, lätt absurd, ganska obehaglig men samtidigt väldigt rolig. En svenska i Madrid blir som av en slump medbjuden på en busstur till Granada. Mer behöver inte avslöjas, annat än att utflykten inte blir något vanligt kyrkobesök. Wolffs texter är kraftigt vanebildande.

Men vid sidan av ”Slam” gör kanske ”Deng Xiaopings hundar” allra störst intryck, skriven av den peruanske journalisten och författaren Santiago Roncagliolo, som 2010 utsågs av spanska Granta till en av de bästa unga spanskspråkiga författarna. Han skriver om den enigmatiske belgiske prästen och människorättsaktivisten Hubert Lanssiers arbete i Peru.

Den våldsamma vänstergruppen Sendero Luminoso har till stora delar avväpnats, men många av dem som terroranklagats och fängslats är oskyldiga. Lassiers ägnar sig åt den otacksamma uppgiften att försvara och bistå dem, och Roncagliolo ser efterhand med delvis med nya ögon på den konflikt som länge plågat hans hemland Peru.

Det ska bli otroligt kul att följa svenska Granta och man kan bara hoppas att tidskriften efterhand hittar sin egen identitet som lillasyster. Vi tror inte att man gör det genom att köpa förmodligen väldigt dyra, men inte särskilt vassa texter av kända författare. Man får inte, tror vi, glömma att man kallar sig ”Arena för ny litteratur”.

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Recensioner