Etikettarkiv: Sao Paulo

Fotobok: ”Desaudio” av Lucas Lenci

CAPA

Lucas Lenci
Desaudio
Text: Cássio Vasconcellos
Estúdio Madalena, 2013

”To the complaint, ‘There are no people in these photographs,’ I respond,
There are always two people: the photographer and the viewer.”
– Ansel Adams

Förutom att vara en fantastisk fotograf var väl Anselm Adams något av en citatmaskin. Men jag kom att tänka på citatet ovan när jag för fjärde eller femte gången bläddrade igenom Desaudio, en sagolik debutbok av den unge brasilianske fotografen Lucas Lenci. Dess bilder är visserligen inte tomma på människor, ibland, som på omslagsbilden ovan, är de små men viktiga komponenter i kompositionen, men det är glest mellan människorna och de är underordnade det estetiska syftet.

Ibland får jag kraftig ångest av att titta på foton av människor, särskilt om fotona är några decennier gamla eller äldre. Det är ofrånkomligt, foton är korta utsnitt ur svunnen tid och tidens flykt påminner oss om döden. Döden kan vara ganska skrämmande, men när jag tittar på Lencis foton, som han tagit runt om i världen under fem år, känner jag mig lugn och hyfsat förankrad i nuet. Jag kapitulerar inför den harmoniska och kontemplativa skönheten i bokens knappt trettio bilder.

pagina02

pagina04

Men jag tycker att skönheten är laddad med vissa mörka undertoner och jag blir inte alls förvånad när Leci i ett mejl berättar att en av hans favoritkonstnärer är Edward Hopper, och att belgaren Harry Gruyaert är en av hans favoritkonstnärer. Skriver Lenci apropå den senare i ett mejl: ”Han har samma slags spänning, komposition och atmosfär i sina foton som Hopper har i sina målningar.” Jag kan se många likheter mellan de tre, men även om det finns en melankoli eller ett vemod i Lencis foton, så tycker jag att han är mest livsbejakande av de tre.

pagina08

pagina24

Boken kom levererad i ett kuvert av någon slags skumplast med titeln Desaudio tryckt på. Det är portugisiska för tystnad och titeln är sällsynt väl vald. Skumplasten ska associera till ljudisolerande material och i det flesta fotona är det faktiskt som om man förnimmer tystnaden, som om styrkan i det visuella uttrycket tränger undan störande ljud. Skriver den brasilianske mästerfotografen Cássio Vasconcellos i sin korta pregnanta text:

Desaudio is an invitation to listen to silence. By relying on well-balanced and harmonious images, it presents spaces where no conflict can be felt, a relief in the midst of the daily chaos of our lives. Human beings whether present or absent no longer perform as main actors.”

pagina14

pagina16

Och man behöver ju inte titta särskilt länge för att förstå att Lenci har ett fenomenalt bildsinne. Han har en sagolik känsla för färg och form, geometrier, ljus och små detaljer som ökar fotonas genomslagskraft. Som ett slags motto för boken, kanske för hela hans gärning som fotograf, har Lenci ett citat: ”If you can not understand my silence, then my words will be to no avail because it is in the silence of my words where all my strongest feelings reside.”

pagina30-ok

pagina34

”Om du inte förstår min tystnad,” kan ju låta som än vädjan om att inte bli recenserad och tolkad, men jag tycker att tystnaden är talande i bilderna, att de verkligen fångar tystnaden, även om man kanske styrs lite av titeln. Flera av dem har också drag av abstrakt konst, särskilt dem som är tagna i storstäder som New York, Tokyo och Paris. Klassiska fotostäder.

Jag försöker tänka mig andra influenser och föreställer mig att Leci även kan vara förtjust i fotografer som Thomas StruthLuigi Ghirri och Michael Wolf. Och så är han ju god vän med Cássio Vasconcellos. Leci, som också är en äkta paulista, är 35 år och jag gissar att han har en strålande karriär framför sig. Desaudio ligger mig mycket varmt om hjärtat.

pagina44

pagina48

Ett besök på Lucas Lencis hemsida rekommenderas varmt. Han driver dessutom Fotospot som säljer samtida brasilianskt fotografi, av sammanlagt ett trettiotal fotografer. Sajten är väldigt lättnavigerad, man kan söka på teman eller namn. Man kan bli fast där länge.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Foto: ”Panorâmicas Horizontais” av Cássio Vasconcellos

24_Espanha#2

23_Espanha#1

22 Vôo Rio-São Paulo #1

21_Voo Belêm-Sao Paulo

20_Le Bourget

19_MAC Niterói#1

18_Mac Niterói#2

17_Morro Branco#2

16 Duna de Genipabu

15_Construcao Torre Norte#4

14_Construcao Torre Norte#1

11_Parque del Buen Retiro

10_Pisa#1

09_The Museum of Fine Arts#4

05_Mosqueiros

04_Morro Dois Irmãos

02_Copacabana#1

01_Algodoal#2

 För samtliga bilder gäller © Cássio Vasconcellos

I ett tidigare blogginlägg har vi skrivit om och visat delar av Cássio Vasconcellos makalösa fotoserie ”Nocturnes São Paulo”. Den är fotad på natten i den brasilianske fotografens hemstad – drömlika och poetiska bilder från en av världens största städer.

NOTURNOS_Capa-livro-

Förutom den stora skillnaden att ”Nocturnes São Paulo” utgörs av färgfoton passar vissa beskrivningar ganska bra även för ”Panorâmicas Horizontais”:

”I Vasconcellos bildvärld hittar man få människor, snarare spår av människor. […] Det är inga konventionella stadsbilder – samtliga foton verkar tagna från udda platser och vinklar, från ödetomter, övergivna byggarbetsplatser eller under brofästen. Det är inte foton man orienterar sig efter, ibland tangerar de abstrakt konst och det är ofta svårt att direkt identifiera motivet. […] Fotoserien är nästan bedövande vacker, och vagt kuslig. Den är också originell och väcker associationer till allt från fransk symbolism och tyskt romantiskt måleri till dystopisk science fiction. Att fotona är svåra att kategorisera är en del av deras mystiska kvalitet.”

Båda de här serierna får mig att associera till landskapsmåleri från romantiken och en åtminstone delvis romantisk estetik. Jag växlade några mejl med Vasconcellos och han förklarade att han tog bilderna i serien ”Panorâmicas Horizontais” mellan 1983 och 2000, men att han ”redigerade” dem mellan 1993 och 2000.

Fotona är tagna med småbildskamera men han beskar dem och gav dem det panoramalika formatet. Och kanske viktigast av allt, han tejpade negativen med scotch tape för att få fram den annorlunda texturen. Han ville ge bilderna en tidlös och kontemplativ karaktär, vilket han tveklöst lyckats med.

capa-livro-panoramicas-cassio-vasconcellos

Ju mer jag tittar på Vasconcellos foton, desto mer liknar hela hans produktion en stillsam revolt mot realismen. Han återkommer ofta till det inflytande hans far haft på honom, och i ett mejl skriver han apropå fadern att han arbetade med konst och var en utpräglad estet. Han tyckte mycket om vackra föremål och hade en dragning åt det abstrakta och geometriska. Cássio Vasconcellos beskriver skönhet som något han växte upp med och något som sedan blev en naturlig del av hans fotografi:

”För mig är harmoni en form av skönhet, och för mig är det något väldigt instinktivt. Jag tänker aldrig rationellt när jag tittar genom kameran, det är alltid något utpräglat emotionellt.”

Vi rekommenderar varmt ett besök på Cássio Vasconcellos hemsida, en av hans specialiteter är flygfoton. Han tar fotona från helikopter, som han själv styr samtidigt som han har kameran i den lediga handen.

YX4Y5269(22-10-06)

Vi är mycket tacksamma för att vi fått visa några foton ur Cássio Vasconcellos rika produktion.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Bokomslag bilder och foto

Foto: Nocturnes São Paulo av Cássio Vasconcellos

Marginal do Pinheiros#1 (1998)

 

Estádio do Pacaembu#1 (2002)

 

Higienópolis#1 (2002)

 

Praça do Patriarca#2 (2002)

 

Vila Olímpia#5

 

Vila Olímpia#1 (2000)

 

Hotel Unique#1 (2003)

 

Marginal do Pinheiros#19

 

Hotel Comodoro (1988)

 

Marginal do Pinheiros#28 (2000)

 

Aeroporto de Congonhas#4

 

Aeroporto de Congonhas#1 (2002)

 

Namnet São Paulo väcker inte lika tydliga associationer som New York, London eller Paris, ändå blir vi överraskade av fotona i serien Nocturnes São Paulo, fotografen Cássio Vasconcellos drömlika och poetiska nattbilder från hans hemstad, världens elfte största stad och en stad i ständig förändring.

I Vasconcellos bildvärld hittar man få människor, snarare spår av människor. Fotona skulle rentav kunna vara tagna i en postapokalyptisk framtid. Det är inga konventionella stadsbilder – samtliga foton verkar tagna från udda platser och vinklar, från ödetomter, övergivna byggarbetsplatser eller under brofästen.

Det är inte foton man orienterar sig efter, ibland tangerar de abstrakt konst och det är ofta svårt att direkt identifiera motivet. Det är ingen slump att fotona är tagna på natten, Vasconcellos har skrivit om att han sökte nattens poesi, något mer drömlikt och surrealistiskt än man kan avlocka São Paulo i dagsljus.

Fotoserien är nästan bedövande vacker, och vagt kuslig. Den är också originell och väcker associationer till allt från fransk symbolism och tyskt romantiskt måleri till dystopisk science fiction. Att fotona är svåra att kategorisera är en del av deras mystiska kvalitet.

Skriver Vasconcellos: ”By personal choice, my photos are silent, as the night tends to be. Not because there are not people in them – after all, my purpose was to capture human vestiges, and not characters. But because the citys life and turbulence are just implicit in the scene. Among such mystery, one notices a clear stress, with plans that integrate with each other and counterpose with buildings and trees, solid forms and clouds.”

Cássio Vasconcelllos, född 1965 i São Paulo, initierade sitt projekt 1988 men arbetade som mest intensivt med det mellan 1998 och 2002. Fotona i serien Nocturnes São Paulo tog han med en Polaroid SX-70 och valde medvetet bort tekniska hjälpmedel. Däremot använde han ibland blixt eller spotlight och färgfilter.

Vasconcellos verk har ställts ut nära nog 200 gånger i ett tjugotal länder. Hans Nocturne-serier från olika storstäder tillhör några av hans mest kända, men de utgör bara en liten del av hans samlade produktion. Besök gärna hans hemsida. Här kan du köpa foton: Fotospot – Fotografia Contemporânea

Vi är väldigt tacksamma över att ha fått tillstånd att visa foton ur serien Nocturnes São Paulo.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

São Paulo street photography – fotokollektivet selvaSP

Fotona är tagna av medlemmar i det brasilianska fotokollektivet selvaSP, som hör hemma i megastaden São Paulo . Antalet medlemmar är i skrivande stund 24 stycken och de representerar olika stilar; vissa fotar mest svartvitt, andra fotar mest i färg. Vi valde enbart färgbilder och blandade ganska ordentligt, men det här lilla urvalet är knappast representativt. Besök gärna deras hemsida selvaSP. Kort intervju efter bildserien:

NaoSoPor20Centavos11

CADE O AMARILDO?FORA ALCKMIN!-DRAGO/SELVASP

NaoSoPor20Centavos02 (1)

(In)dependencia_62

(In)dependencia_59

(In)dependencia_75

(In)dependencia_40

Rua

Rua

IMG_6079

net_8 (1)

(In)dependencia_11

(In)dependencia_15 (1)

(In)dependencia_17

33 Alem da Arena

07 ILHAS (1)

checkyourhead-4

04 ILHAS

(In)dependencia_25

net moca no metro e estadio itaquera 15 05 2014

feira 05

(In)dependencia_27

Marinuzzi_SELVA_050

08 ILHAS

esfinges 08 13 06 2010

When and why did You start the collective?

The collective started back in 2012, somewhere around April. The idea behind SelvaSP came from Drago. He was loooking for a way to document the human condition in São Paulo and found it through street photography. He talked to his friend Rafael Mattar and the idea of forming a group inspired them. Eventually they met Gustavo Minas, who was already shooting São Paulo for a long time, and together they formed the collective. SelvaSP has been growing since then by getting to know more people with the same idea of photography, but always with the will to form a real group of friends instead of partners/members.

What are the main points of your manifesto?
Our manifesto tries to point towards the importance of walking around the city, not trying to search for something specifically, but mainly because of the pleasure of just feeling the city and wander around the infinite spaces and people we meet. The street, as a being, is infinite in possibilities as it is always evolving. Therefore, our goal is try to be the different eye in the crowd, in times when most people are looking straight to their smartphones. As photographers who want to express ourselves, the streets are the perfect place to look for stories that may, somehow, reflect our own inspirations, even when we don’t realize that yet.

When I hear the word São Paulo I think of a chaotic megacity with huge crowds and skyscrapers. This is not quite what you get when watching your photos. Is it a cliché that you are conciously avoiding?

The cliché exist in São Paulo as well as everywhere else, but the cliché is also a way of looking. We don’t avoid the cliché places and scenes, we just picture it our own way.
But we don’t think about it that much once we are mostly concerned about doing our own stuff and experiment with our photography.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto