Etikettarkiv: Sara Acedo

Intervju med formgivaren Sara R. Acedo om bokomslag

I en serie tänker vi intervjua svenska designers som gör bokomslag, och lyfta fram några av deras omslag vi tycker särskilt mycket om. Vi tycker att formgivare och designers med inriktning på bokomslag förtjänar större uppmärksamhet. Först ut är Sara R. Acedo som har en stor produktion bakom sig, och har designat omslag till både internationella klassiker och svensk samtidlitteratur.

Först skulle jag vilja veta lite kortfattat om din bakgrund, om hur du blev grafisk formgivare med särskild inriktning på bokomslag. Jag tror att många är nyfikna på det, exempelvis om det finns en särskild utbildning med den inriktningen.

– Jag har alltid läst väldigt mycket, och intresserat mig för hur omslagen såg ut sedan jag var barn. Min mamma arbetade som repromontör och senare faktor, både på tryckeri och på förlag, så jag lärde mig tidigt att det faktiskt fanns ett sådant yrke. Jag har också ett tidigt minne av att jämföra bokstäver på en stor plansch med typsnittsprover – jag fastade särskilt för det gemena g:et i en viss skärning av Baskerville.

– Efter gymnasiet gick jag en påbyggnadsutbildning i Kommunikation och media där det ingick en längre praktik. jag praktiserade då hos formgivaren Arne Öström som sedan gav mig jobb. Jag arbetade där i cirka fem år och började sedan frilansa. Jag har alltså ingen egentlig utbildning även om jag under tiden läst kortare kurser i exempelvis kalligrafi men också pluggat Konstvetenskap på Universitetet.

Vilka funktioner tycker du att bokomslag fyller eller bör fylla?

– Omslaget ska hjälpa boken att hitta rätt läsare. Omslaget bör ju vara tilltalande och lockande. Jag har testat att göra ett omslag med en köttbit på. Det var kul men det är egentligen inte vidare juste mot författaren. I bästa fall kan omslaget tillföra en dimension till boken, och till att ge den en tydlig identitet.

Jag tycker att dina omslag håller samman väldigt väl estetiskt. Har du någon filosofi eller några principer som du försöker följa?

– Tack! Nej, inga uttalade principer. Ofta försöker jag jobba emot det jag tycker är ”fint” för att inte stagnera. Det kan t.ex. vara att arbeta med en färgkombination som jag tycker är läskig, som gult och grått. Jag tycker mycket om att arbeta aktivt med typografin, det tycker jag det är en hel del som inte gör. Jag vill få ihop det till ett omslag, en helhet, och inte bara en bild med text. Nu har jag gärna gjort stor typografi ett tag, kanske kommer jag därför snart göra omslag med liten typografi just därför?

Arbetet börjar arbetet med att man först läser boken man ska göra ett omslag till. Skulle du kunna beskriva den kreativa processen lite kortfattat? Det skiftar säkert men det skulle vara kul att få veta ungefär hur det går till.

– Först läser jag boken, helt eller delvis. Förr läste jag alltid hela, nu har jag två ungar och hinner inte riktigt läsa så mycket som jag vill alltid. Oftast har jag pratat med eller mejlat med förläggaren redan innan om hur förlaget ser på materialet, om det exempelvis är en bredare roman som ska ha ett mer ”kommersiellt” omslag eller en smalare, vilket ofta ger större frihet.

– Medan jag läser antecknar jag en del och funderar på vad för sorts omslag det ska vara, fotografiskt eller illustrerat exempelvis. Medan jag läser skriver jag ner scener, personers utseende, om vilken tid och plats vi befinner oss i etcetera. Det är ofta tacksamt att ha något specifikt att utgå ifrån, exempelvis Wien runt förra sekelskiftet, för då kan man till exempel få tillfälle att grotta in sig i Wiener Werkstätte, och sådant är alltid trevligt. Det svåraste är nästan samtidsromaner som ska ha ett fotografiskt omslag.

– Sedan gör jag research – det är den klart roligaste delen av jobbet tycker jag – och letar bilder, om det ska vara ett fotografiskt omslag. Jag använder alltifrån Pinterest till Stadsmissionens bokavdelning för inspiration.

– Sedan fulskissar jag alltid i skissboken innan jag sätter igång att arbeta. När jag är klar så skickar jag över skisserna till förläggaren. Ofta bollar vi kanske ett varv innan författaren ska se och när vi är nöjda går det vidare till Omslagsmötet, där sitter cirka halva förlaget och har åsikter, eller Försäljningsavdelningen. Detta är formgivarens främsta nemesis. För sedan får jag ofta göra om, eller i alla fall göra sju varianter till eftersom ”vi vill gärna se lite fler förslag”. Sen är skissen förhoppningsvis klar och då tar det ungefär ett halvår innan boken skickas till tryck.

Jag förknippar flera böcker väldigt starkt med dina omslag, exempelvis Underdog av Torbjörn Flygt och romaner av Mario Vargas Llosa och Haruki Murakami. Kan du nämna några omslag, svenska eller utländska, som du tycker fungerar ovanligt bra?

– Det här är nog det som fick mig att vilja göra bokomslag. Jag lånade den här boken på biblioteket i Dalen så många gånger att min mormor till slut köpte den åt mig:

unnamed

Design: Johan Pettersson

 – Det finns ju en fruktansvärd massa bra omslag, men formgivare jag tycker extra mycket om är Peter Mendelsund och Jon Grey. Och i Sverige Lotta Külhorn och Håkan Liljemärker.

Ett stort tack till Sara Acedo för att hon tog sig tid och svarade så utförligt på våra frågor. Det här är ytterligare några omslag som hon har gjort som vi tycker mycket om:

13060491_o_1-1-e1418514373217
13057712_o_11-e1418514027106
1_Flygt_Underdog
Du hittar många fler omslag på Sara R. Acedos hemsida.
Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Bokomslag bilder och foto, Intervjuer

Atlantis klassikerserie har fått ny färgstark och distinkt design

1409310268260713

Atlantis anrika serie Atlantis väljer ur världslitteraturen har fått ny design och de tre första titlarna är sensationellt snygga – screentryck i två färger och textilklot som material. Vi ställde några frågor till formgivaren, Annika LythLyth & Co, som fick det prestigefulla uppdraget att göra den nya designen.

Är det något särskilt man bör tänka på när man formger omslag till klassiker? Vad är skillnaden jämfört med att formge omslag till samtida litteratur?

– När man formger omslag till samtida litteratur är kravet oftast att man ska förmedla något av bokens innehåll eller åtminstone dess stämning. Klassiker väljer man däremot i regel att läsa därför att man redan vet något om författaren eller innehållet, tänk t.ex. på Odyssén. Formgivaren är alltså betydligt friare. Svårigheten är att man både ska förhålla sig respektfullt inför litteraturen, och dess läsare, och försöka överraska och dra till sig nya läsare.

– Att göra en redesign på en så otroligt prestigefylld serie som Atlantis väljer ur världslitteraturen med en formgivare som Christer Jonsson som föregångare är förstås ärofullt – men det gjorde mig också riktigt nervös.

– Uppdragsgivaren Atlantis föreslog att man kunde fortsätta med marmorerat papper på något vis –  ursprungligen hade serien en ram av blått marmorerat papper – men hur jag än skissade så tyckte jag bara att det såg ut som gammal skåpmat. Jag försökte då tänka i nya banor. Med modernare typografi och lite retrokänsla i ett kraftfullt geometriskt mönster kanske böckerna skulle kännas intressanta på nytt? Jag prövade – och tyckte att det fungerade.

Atlantis klassiker

Var snäll och berätta lite om hur du tänkte när du formgav omslagen. Det vore spännande att få veta något om tankarna och idéerna, både bakom de enskilda böckerna och helheten.

– När man får uppdraget att formge en serie känns det alltid lite extra spännande och roligt. Man kan jobba med lite andra medel, man får lite mer tid på sig att göra intryck så att säga. Man försöker hitta en gemensam nämnare, en tidsepok eller ett urval, en avsändare som leder fram till vilka stilelement eller färgklanger man kan använda.

– Att hitta på en form där materialen spelar huvudrollen och med färger som kunde bli en vacker klang. Det satte igång fantasin att ge mig själv i uppgift att bara jobba med tre färger.

– Varje omslag måste i sig själv vara så lockande att man väljer att plocka upp det. Men i en serie ska något tillföras med varje ny titel. Och helheten ska bli något mer än summan av delarna.

Atlantis klassiker3

Vad tycker du kännetecknar ett riktigt bra bokomslag? Nämn gärna några formgivare, vars omslag du tycker är något utöver det vanliga.

– Ett riktigt bra omslag blir som en symbol för boken som stannar i ens medvetande. Ofta kan man ju minnas en färg på ett omslag eller en känsla som det förmedlar långt efter det att man ställt in boken i hyllan och då har det fungerat! Ett omslag ska väcka ens nyfikenhet och locka en att ta upp och hålla i boken, man vänder och läser baksidan, börjar bläddra och vips så är man fast.

– Omslaget är en gestaltning av texten men behöver inte illustrera bokens innehåll. Svensk bokformgivning är känd för god kvalitet och innovation och vi har många suveräna formgivare. Några av mina favoriter är Sara Acedo, Nina Ulmaja, Lotta Kühlhorn och Johan Melbi, som ständigt levererar spännande, häpnadsväckande och vackra bokobjekt, där inte bara den grafiska formen utan även format, materialval och bindning förstärker upplevelsen.

Atlantis klassiker2

Ett stort tack till Annika Lyth för att hon tog sig tid och svarade så utförligt på våra frågor. Vi ser fram emot att se fler nya omslag till böcker i serien Atlantis väljer ur världslitteraturen. De tre första är genuint spännande visuellt och väcker en slumrande samlarvurm.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Bokomslag bilder och foto