



Dikter 1959-1972 av Göran Sonnevi. Form Nina Ulmaja (Bonniers)






































Ola Wihlke
Ola Wihlke
Varje år gör vi listor med de bokomslag vi tycker är bäst. Med ett bra omslag menar vi, bland annat, ett omslag som står ut i mängden, triggar fantasin och väcker en reaktion: Känna. Bläddra. Låna. Köpa. Läsa. Ge bort. Det här är tidigare listor: 2014, 2015 och 2016.
Och det här är årets lista — sammanställning kanske är ett bättre uttryck — omslagen är inte rangordnade.
Skriv gärna en kommentar och berätta vad du tycker. Har du någon klar favorit? Eller är det något du verkligen ogillar? Vilka omslag missade vi?
Ola Wihlke
Jag tycker att det är roligt att jämföra bokomslag från olika länder till en och samma bok. Skillnaden beror naturligtvis på att olika formgivare gör sina personliga tolkningar av böckerna, så att säga, men jag tycker även att man (fortfarande) kan identifiera nationella stilar.
Det här är några amerikanska och brittiska omslag, + ett svenskt av Sara R. Acedo, från den senaste tiden, som jag tycker är intressanta för att konstrasterna mellan dem är ganska stora. Eller intressanta.
Jag tycker att fyra av de amerikanska omslagen och fyra av de brittiska omslagen är bäst. Jämnt skägg. Och jag tycker att Sara R. Acedos Gyasi-omslag står sig väldigt bra i konkurrensen med det som Peter Mendelsund respektive Nathan Burton designat.
Den största kontrasten tycker jag är den mellan omslagen till A Separation. Det ena associerar till eld och hetta, låt vara att vissa av eldslågorna är blå, medan det andra ger ett tydligt svalt och coolt intryck. Jag gillar båda, men tycker att de utlovar olika läsupplevelser.
Mest intressanta tycker jag att de två sista uppsättningen omslag är. De visar, tycker jag, hur svårt det är att bryta associationsmönster vad gäller länder (Ryssland) och världsdelar (Afrika) som vi uppfattar som annorlunda och exotiska.
Omslagen till The Patriot prickar nästan på ett komiskt vis in två standardbilder av det ryska. Å ena sidan en Dr. Zhivago-romantisk bild, å andra sidan en bild som direkt och förutsägbart associerar till Sovjeteran. Men omslaget blir ändå intressant, tycker jag, eftersom mannen och kvinnan på omslaget ser genuint lyckliga ut, kanske till och med lyckliga och fria. Det passar illa samman med vår vedertagna bild av livet i Sovjet.
Gyasi-omslagen visar hur svårt det är att göra omslag till böcker skrivna av afrikaner eller författare med afrikanska rötter, eller böcker som utspelar sig i Afrika, utan att välja färger som förväntas väcka associationer till den brännande hettan på den afrikanska savannen: gult, brunt, rött, orange. Någon slags etniska vibbar måste väckas. Det är ytterst sällsynt att en ”afrikansk” roman får ett rent typografiskt omslag.
Jag tycker mycket om Mendelsunds omslag, men jag tycker att Acedos omslag är mest visuellt intressant och originellt. Samtidigt ska ju, i alla fall oftast, omslag vara bärare av inform som gör att böckerna som de marknadsför, ofta på väldigt kort tid, ska kunna identifieras av de läsare som böckerna är ämnade för.
När jag delade blogginlägget på Facebook skrev Acedo en kommentar, som jag tycker är värd att citera eftersom den modifierar min, kanske lite romantiska, syn på hur produktionen av omslag går till: ”… att bli jämförd med Mendelsund! Tack för det! Jag känner mig hedrad. Sen så styrs omslagen, särskilt de med kommersiell potential, kanske inte lika mycket av formgivarns personliga tolkningar som av förlagens brief… även om det så klart inte fråntar oss vårt personliga ansvar för det vi gör.”
Ola Wihlke
Varje år gör vi listor med de bokomslag vi tycker är bäst. Med ett bra omslag menar vi, bland annat, ett omslag som står ut i mängden, triggar fantasin och väcker en reaktion: Känna. Bläddra. Låna. Köpa. Läsa. Ge bort. Det här är årets lista — sammanställning kanske är ett bättre uttryck — omslagen är inte rangordnade.
Förlag: Tranan. Omslag: Håkan Liljemärker
Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Elina Grandin
Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Lotta Kühlhorn
Förlag: Wahlström & Widstrand. Omslag: Annika Lyth
Förlag: Modernista. Omslag: Lars Sundh
Förlag: Modernista. Omslag: Lars Sundh
Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Nina Ulmaja
Förlag: Natur & Kultur. Omslag: Sara R. Acedo
Förlag: Tranan. Omslag: Håkan Liljemärker
Förlag: Tranan. Omslag: Håkan Liljemärker
Förlag: Tranan. Omslag: Håkan Liljemärker
Förlag: Tranan. Omslag: Lars Sundh
Förlag: Atlantis. Omslag: Annika Lyth
Förlag: Modernista. Omslag: Lars Sundh
Förlag: Modernista. Omslag: Lars Sundh
Förlag: Natur & Kultur. Omslag: Håkan Liljemärker
Förlag: Galago. Omslag: Sepidar Hosseini
Förlag: Natur & Kultur. Omslag: Martin Farran-Lee
Förlag: Norstedts. Omslag: Håkan Liljemärker
Förlag: Norstedts. Omslag: Håkan Liljemärker
Förlag: Norstedts. Omslag: Sara R. Acedo
Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Miroslav Sokcic
Förlag: Norstedts. Omslag: Johan Petterson
Förlag: Tranan. Omslag: My Hellsten
Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Nina Ulmaja
Förlag: Wahlström & Widstrand. Omslag: Lotta Kühlhorn
Förlag: Norstedts. Omslag: Kamilla Andersson
Förlag: Weyler. Omslag: Terese Leiner/BLÆST
Förlag: Weyler. Omslag: Rudolf Linn
Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Gueorgui Pinkhassov
Förlag: Natur & Kultur. Omslag: Håkan Liljemärker
Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Annika Lyth
Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Johan Melbi
Förlag: Albert Bonniers. Omslag: Johan Melbi
Förlag: Atlas. Omslag: Lotta Kühlhorn
Förlag: Modernista. Omslag: Lars Sundh. Foto: Martin Schoeller
Skriv gärna en kommentar och berätta vad du tycker. Vilka omslag missade vi?
Ola Wihlke
Varje år gör vi en lista med de amerikanska, och några brittiska, bokomslag vi tycker är bäst. Det här är förra årets lista och det här är årets lista. Med ett bra omslag menar vi, bland annat, ett omslag som står ut i mängden, triggar fantasin och väcker en reaktion: Känna. Bläddra. Låna. Köpa. Läsa. Ge bort.
Förra året gjorde vi även en lista med svenska bokomslag som vi tyckte var något utöver det vanliga. Det här är årets lista, sammanställning kanske är ett bättre uttryck, omslagen är inte rangordnade.
Telefonsamtal av Roberto Bolaño (Bokförlaget Tranan) Design: Håkan Liljemärker (intervju)
Amerikana av Don DeLillo (Modernista) Design: Lars Sundh
Munch av Steffen Kverneland (Placebo Press) Design: Steffen Kverneland
Guds pil av Chinua Achebe (Bokförlaget Tranan) Design: Johannes Svensson Bild: Edel Rodriguez
Fri flykt framåt av César Aira (Wahlström & Widstrand) Design: Moa Schulman
Trilogin av Jon Fosse (Albert Bonniers förlag) Design: Nina Ulmaja
Tid för vila av Johann S Lee (Bokförlaget Tranan) Design: My Hellsten
I arbetets utkanter av Tomas Tranströmer (Albert Bonniers förlag) Design: Nina Ulmaja
Jag, askans sångare av Pier Paolo Pasolini (ellerströms) Design: Anna-Lina Brunell
Fragment av Lars Norén (Albert Bonniers förlag) Design: Nina Ulmaja
Kvarnstenen av Margaret Drabble (Modernista) Design: Lars Sundh
Skyddsrummet Luxgatan av Jerker Virdborg (Albert Bonniers förlag) Design: Eva Wilsson
Lunchdikter av Frank O’Hara (Rámus) Design: Thomas Andersson
Från ett främmande rum av Ernst Jandl (ellerströms) Design: Anna-Lina Brunell
Den omättliga vägen av Ben Okri (Modernista) Design: Lars Sundh Omslagsbild: Jamilla Okubo
Facing heaven – välkommen till Sichuanköket av Erik Videgård (Natur & Kultur) Design: Gabor Palotai Design
Hackers av Aase Berg (Albert Bonniers förlag) Design: Eva Wilsson
Låt varje språk vara främmande av Vivek Narayanan (Wahlström & Widstrand) Design: Annika Lyth
Yes! Därför köper vi det vi inte behöver av Katarina Bjärvall (Ordfront förlag) Design: ?
Brev i april av Inger Christensen (Modernista) Design: Lars Sundh
Minnen av Alexis de Tocqueville (Atlantis) Design: Annika Lyth (intervju)
Berömda filosofers liv och läror av Diogenes Laertios (Atlantis) Design: Annika Lyth
Irakisk Kristus av Hassan Blasim (Albert Bonniers förlag) Design: Nina Ulmaja
Vi av Jevgenij Zamjatin (Modernista) Design: Lars Sundh
Medan jag var ung av Yvonne Hirdman (Ordfront förlag) Design: Sara R. Acedo (intervju)
Den sårade divan av Karin Johannisson (Albert Bonniers förlag) Design: Sara R. Acedo
Var är alla av Mirja Unge (Norstedts) Design: Peter Karlsson Foto: Ola Kjelbye
Utplåning av Thomas Bernhard (Bokförlaget Tranan) Design: Håkan Liljemärker
Den vita staden av Karolina Ramqvist (Norstedts) Design: Lotta Kühlhorn
Marie-Louise av Kerstin Norberg (Norstedts) Design: Lotta Kühlhorn
Den sista tillflykten av Imre Kertész (Weyler förlag) Design: Elsa Wohlfahrt Larsson
Samlade dikter 1943-1999 av Werner Aspenström (Albert Bonniers förlag) Design: Nina Ulmaja
Världens sista kväll av Dimitris Alevras (Norstedts) Design: Håkan Liljemärker
Oktober, klockan åtta av Norman Manea (2244) Design: Håkan Liljemärker
Lolita av Vladimir Nabokov (Modernista) Design: Lars Sundh
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri (Albert Bonniers förlag) Design: Moa Schulman
Upp genom mörkret av Ngũgĩ wa Thiong’o (Modernista) Omslag: Felicia Korhonen
Ola Wihlke
In two previous interviews we asked graphic designers Sara R. Acedo and Håkan Liljemärker a few questions about designing book covers. Acedo and Liljemärker are well established graphic designers with their own distinct styles, easy to recognize but hard to pin down. They mostly make covers for books of fiction.
In this interview we ask Anne Jordan, graphic designer based in Rochester, New York, about her work. She takes a special interest in typography and mostly designs covers for academic and theoretical texts. But the questions we ask her are similar to the ones we asked Acedo and Liljemärker.
Could you please tell us a little about your background and how and why you became a designer of book covers?
– I went to college at Rhode Island School of Design (RISD), where I took an intro-level graphic design class as a freshman and decided to major in Graphic Design. Typography class during sophomore year sealed the deal – I love the structure, the history, and the endless freedom that is possible within the finite system of letterforms. It didn’t hurt that I met my husband, Mitch Goldstein, on the first day of type class.
– I designed a few book covers during college and was so enamored with the format and the potential for expressive typography that I decided to make a series of book covers for my senior project. That project was the first of many personal book cover projects, which eventually led to paying clients. I continued to investigate book covers during graduate school at Virginia Commonwealth University’s School of the Arts, and now I am an independent designer working with various publishers.
What purposes are book covers supposed to fill?
– Form is my primary concern. A book cover must first catch the eye of the reader, or else the book will never be opened. I think good design must be visually seductive – that might mean beautiful, or interesting, or weird, or new – but without enticing form, there is no entry point to content.
– There should also be a meaningful relationship between material and message – the image should make sense with the content in a smart and interesting way. That visual-verbal connection must be present and strong. A good book cover should also reward the reader – there should be a little bit of mystery to allow for personal interpretation, and enough depth in the image so the reader’s experience of the cover changes and grows as they make their way through the text.
– I want to make work that contributes to our society’s intellectual growth – that’s part of why I love book covers so much. If a book cover encourages someone to pick up a book and read it, that adds to our culture’s collective understanding. I am interested in work that promotes thinking and ideas.
Are there differences between book covers and other kinds of graphic design?
– I have worked on countless different kinds of graphic design projects and keep coming back to the format of the book cover. Book covers provide unique opportunities and limitations that seem to align well with my interests and disposition as a designer.
– Book covers are very concise – big ideas must be communicated in a single image, usually at a small scale. A book cover designer doesn’t have the luxury of working out an idea over 200 pages or an enormous poster. I love this limitation. Projects don’t spread out over years. My process of designing a cover is very intense, but only takes a couple of weeks.
– Another part of book covers I love is the content. As a designer I get to read lots of interesting stuff, briefs on subjects I have no clue about. It’s a great way to learn lots of new things. The kinds of books that I’ve been designing lately (mostly non-fiction academic texts) allow for quite a bit of abstraction. I really appreciate the opportunity to design highly expressive, abstract pieces that explore type as image. There’s a lot of room for personal expression.
– And finally, the fact that books are lasting and permanent objects is very satisfying. I can hold the finished book in my hand. It doesn’t disappear below the fold of my laptop screen the very next day, it’s there on my bookshelf collecting dust for years and years. That’s pretty cool.
Do you have a philosophy, rules of thumb or rituals that you follow during the creative process? Please tell us a little bit about the creative process.
– My work explores the intersection of typography and materials, so I begin each project by playing with a table full of real stuff. I manipulate the materials and explore various methods and processes in order to integrate them with typography. Sketches don’t really work for me – I can’t predict how a material will react until I start to work with it in my hands. This means my process involves a lot of unpredictability, tangents, research, and accidents. I just keep going and going, working with a material in every way I can think of until I find something I like, and then refine, refine, refine. This process requires faith and stamina, and can be frustrating at times, but I think it leads to interesting results.
– I collaborate with my husband Mitch Goldstein. We work at home – the whole first floor of our house is our studio. It’s just the two of us, and we work very closely together on all aspects of our practice. We have everything we need here – lots of tables, a photography setup, printers, scanners, etc. Collecting is essential – we have a supply room full of materials and tools waiting for the right project to come along. The studio starts out neatly organized at the beginning of each project, and gets turned upside down by the end. Then we clean the space up again as a way to change gears for the next project.
You have made covers to books by great fiction writers, but you have also created covers to several academic and theoretical texts. I think you have developed a very interesting and captivating style, with a lot of distortions of images and text. Can you please tell us a little bit about that?
– The style of my work evolved from my process. I am an image-maker. I make most of my images by constructing tactile objects or three-dimensional setups and then photographing or scanning them. I love finding ways to embed text in physical objects, building scenes in-camera instead of relying on purely digital effects. Everything you see in my work is a result of a physical process, my attempt at giving type a physical body, giving letterforms a chance to misbehave and express themselves outside of the computer. I use all sorts of materials including ink, paper, plastic, concrete, light, water, etc. and the various combinations create an infinite amount of effects.
Crowds and Party by Jodi Dean. Client: Verso Books
Can you please pick one of your covers and explain how it came about and how you intended it to work?
– This book is about how political groups move from the inert mass to organized activists. Crowds and Party extends the energies of the riotous crowds of the last five years (such as the Occupy movement) into an argument for the political party.
– Andy Pressman, the art director, asked us to come up with a way to communicate “crowds” and “teeming masses” without being literal. So Mitch and I knew that we didn’t want to use any human-like symbols such as heads or hands to show a crowd – we needed something more abstract. We searched through our studio for materials that evoked the feeling of crowds. We looked for materials that were messy, showed movement, felt like they were teeming, were made up of lots of little pieces that could come together, stuff that was solid but diffuse. Then we started experimenting.
– We became very interested in hot glue because of the snake-like, chaotic lines it created when we drew with it straight out of the glue gun. It reminded us of a colony of insects, squirming and full of energy. At the same time, hot glue has the ability to melt and gel into a distinct mass – all of these squiggly lines can come together to form a unit, similar to a crowd. We made lots of tests with hot glue to figure out how the energetic lines could be married with type.
– Through this experimentation we developed a process of injecting hot glue into silicone molds to create letters, and then using the squiggly lines to draw over the letters and melt the pieces together. We created a series of sculptures – each one was a different design of the cover in which all of the letterforms and lines are one piece, glued in place by itself. We photographed our favorite sculpture and added a bit of color to pull out the type, and that was it. There are no digital effects in this piece – everything is inherent in the sculpture itself.
Many thanks to Anne for taking our questions. And congratulations – Print Magazine recently named her one of the 2015 New Visual Artists Under 30.
Ola Wihlke
Under Intervjuer
I en serie tänker vi intervjua designers som gör bokomslag, och lyfta fram några av deras arbeten som vi tycker särskilt mycket om. I den förra och första intervjun ställde vi frågor till Sara R. Acedo, i intervjuseriens andra del har vi ställt frågor till Håkan Liljemärker, en annan svensk formgivare med en stor och varierad produktion bakom sig.
Kan du berätta lite om din bakgrund, om hur du blev grafisk formgivare med särskild inriktning på bokomslag. Jag tror att många är nyfikna på det, exempelvis om det finns en särskild utbildning med den inriktningen.
– Jag växte upp vid ett lantbruk på Söderslätt. med mamma och mormor som arbetade med hushållet, på gården, i trädgården, i anställningar, i föreningar… samtidigt som det målades, vävdes, syddes, snickrades och arbetades med keramik. Det var inte så mycket snack men det var väldigt mycket verkstad. Och man var involverad i det mesta som hände. Just då hade jag inte några speciella tankar eller drömmar om framtiden men det visade sig vara den bästa ”utbildning” jag kunde få.
– Det var först efter tre år på naturlinjen som jag fick veta att det fanns en utbildning för art directors och grafiska formgivare i Sverige. Efter två år kom jag in på RMI-Berghs och flyttade till Stockholm. Ena dagen vetefält, nästa betonghus, gallerier, museer, biografer och elever som ville samma sak som jag. Och undervisning av Lars E Pettersson, Christer Jonsson, Gabor Palotai, CF Hultenheim… det var bara att ta in så mycket det gick.
– Därefter frilans, egen byrå och sen som AD på Rönnberg McCann, som blev Storåkers. I den där världen fanns det resurser och lyxen att få jobba med de bästa fotograferna, illustratörerna, skribenterna, regissörerna, bildbehandlarna, osv. En ovärderlig utbildning.
– När jag slutade på byrån efter åtta år satte jag mig i en källarrum med gratishyra för att leka, tänka och komma fram till något. Tre månader senare kom formgivaren Victoria Bergmark ner för trapporna och frågade om jag ville göra ett bokomslag till De vilda detektiverna av Roberto Bolaño. Jag sa, ja.
Vilka funktioner tycker du att bokomslag fyller eller bör fylla?
– Det ska ställa en fråga som du måste ta ställning till. Och det ska påstå att den här boken måste du läsa, det här är en speciell bok därför att… Den kostar 239 kr, det är en bråkdel av dess verkliga värde. Förutsättningarna för att lyckas med det här är att alla inblandade är engagerade och har ett genuint intresse för utformning och har tillit till läsaren istället för till staplar och diagram. Om inte, så frånsäger du dig ditt ansvar.
– Som producent måste du våga stå ett steg framför annars är det genant och du blir i längden ointressant. Det är inte logiskt att kategorisera om känslor, stämningar och smak. De är i ständig rörelse och man kommer alltid ligga hopplöst efter i slutsatserna. Om det ens går att göra några sanna sådana. Tänk om Vivienne Westwood hade rådfrågat londonborna i början på 70-talet hur hennes kollektion skulle se ut?
Skiljer sig bokomslag från annan grafisk design? Ställs det särskild krav på bokomslag?
– Det är två hopplösa frågor. För mig är de helt ointressanta. Det finns bara tråkiga svar på dem som exponeringstillfälle, yta, frekvens, ekonomi, miljö och igenkänning. Vänd på frågan istället – vad är det för likheter mellan bokformgivning och annan grafisk design? Det är det jag är nyfiken på.
– Hur kan jag använda en asylansökans formgivning eller en skruvförpacknings design till ett omslag. Eller ett logotype-uttryck för att visualisera misslyckandet med EU. Till Björn Elmbrants bok Det skulle bli så bra gjorde jag en logotype som visualiserade titeln – jag funderade ett tag på om jag skulle varumärkesskydda den – och det var den enda bilden som fanns på omslaget. På Kristian Lundbergs Det här är inte mitt land vred jag svenska flaggan fyrtiofem grader så att det bildade ett kors, inget mer.
– Det här är idébaserade formspråk som är lånade från bl.a reklamvärlden. Det är naturligt att söka strukturer, hitta skiljelinjer och leta svar i det, men det är precis det motsatta, krockar, mix, fel, det omaka, som är intressant. Jag har jobbat med företagsprofilering, printreklam, filmgrafik, förpackningsdesign och det är samma sak där. Den enda stora skillnaden för mig som bokformgivare är att jag arbetar med förläggare, redaktörer, författare och litteratur. Man måste tycka om det.
Jag tycker att det är ganska sällsynt med roliga bokomslag, till och med kvicka bokomslag. Är det vanskligt med humor och bokomslag?
– Intressant reflektion! Jag tror att du har rätt. Det handlar förmodligen i de flesta fall om att författare inte vill riskera att framställas som allt för lättsamma. Inte sagt att det alltid är författarens åsikt. Humor har inte samma cred i litteraturvärlden. Sen ska man inte bortse från att humor är svårt och kan uppfattas på så många olika sätt. Och inte alls.
Har du någon filosofi eller några principer eller tumregler eller ritualer som du försöker följa?
– Principen är: Glöm allt och börja om – varje gång. Ingen återvinning. Gör jag det, har jag möjligheten att bli överraskad. Det är den viktigaste belöningen jag kan få. Filosofin är: Du har ingen aning (snodd från min son). Bara att säga det gör mig lugn. Och det känns ärligare och öppnare att börja ett arbete så. Till skillnad från just regler som ger sken av att hjälpa men bara blåser dig. När det kärvar så är det helt andra saker än regler som tar mig vidare.
– Det här är ingen uttänkt strategi utan mer min sammanfattning av hur jag fungerar bäst i mitt arbete. För mig är det roligare, och därmed viktigare, att inte veta var jag landar. Det tvingar mig att vara mer uppmärksam och ger mig chansen att se när jag träffar, eller när misstaget träffar – det är ännu bättre.
– De första åren hade jag en regel: att aldrig använda samma teknik två gånger. Lite omvänd Dogma 95 över det. Lärande och prövande.
Arbetet verkar vanligtvis börja med att man först läser den bok man ska göra ett omslag till. Skulle du kunna beskriva den kreativa processen lite kortfattat?
– Jag skaffar mig den information som jag tror att jag behöver. Den baserar sig bara vad som roar eller stör mig. Det kan gälla vad som skiljer Porsche modell 912 från 912E, vilket årtal författaren togs in på mentalsjukhus, exakt hur mycket av Blanches ben som amputerades och satt hon verkligen i en trälåda med hjul. Djur är ofta med, på ett allvarligt sätt.
– Jag försöker att inte skissa för mycket innan jag vet vad jag ska göra. Ögonen blir uttråkade. Det är viktigare att leta efter företeelser – de har oftast inte alls med berättelsen att göra – som öppnar upp för en idé eller komposition. När jag väl har hittat den där skärvan då handlar resten om hantverk.
– Norman Maneas bok Huliganens återkomst berättar om hans liv som barn i koncentrationsläger, uppväxten och hur han sen lämnar sin familj i Rumänien och flyttar till New York. Manea är högintellektuell med tunga utbildningar och honors i drivor. Hans böcker är ingen lek. Jag var tvungen att hitta en lättare ingång men behålla statusen. När perspektivtanken kom upp kopplade jag den direkt till en scen som fastnat där Maneas mor spänner fast honom vid köksbordsbenet med en livrem. Kattperspektivet gör att bilden är blir lättare att ta till sig. Så jag dukade upp köksbordet och spände fast nallen med livrem.
Du har gjort omslagen till Dagermans böcker, skulle du kunna beskriva tanken med dem? Tänker du på ett speciellt sätt när du gör omslag till klassiker?
– Jag hade sparat en bild som var konstigt beskuren med en man placerad framför en vägg och som jag tyckte var komisk och skönt avig. Jag såg direkt värdet av att kunna använda Dagerman i en liknande komposition. Han kunde själv vara med och hålla på med sitt och jag fick ha bilder på väggen bakom. Det blev som ett arbetsrum. Så ramen för serien var klar när jag hittade bilden. Sen var det bara att läsa och försöka få omslagen så värdiga Stig Dagermans texter som det var möjligt. Han är ju allvarlig och till stora delar mörk i sitt berättande och det ville jag inte väja för – det hade känts som ett svek – och den lite fria kompositionen kompenserar så att omslagen inte blir för tunga.
– Nej, jag läser för att få en känsla. Är den känslan död utgår jag från det, är den dans utgår jag från det. Det kan vara en upprymdhet som i fallet med Norstedts nyutgivning av P O Enquists texter. Speciellt Nedstörtad ängel. Efter att jag läst den så var jag i lite av ett rus. Texterna kändes viktiga och jag ville forma en värdighet och äkthet. Av någon anledning, som jag inte minns, dök Hitchcock upp. Jag har alltid fängslats av hans idé att själv figurera i sina produktioner. Han blandade lekfullhet med klass och mystik på ett respektlöst sätt. Det har faktiskt intresserat mig mer än hans filmer. P O:s profil i vitt gör också att omslagen andas lite lättare. Jag tycker om att det blev ett formsamtal över tid.
– Stefan Zweigs Världen av i dag, förstås. Det omslaget bär väldigt mycket av en ”traditionell” klassikers stämning med dova färger och guld, nästan som en karikatyr, men bryts tvärt av med humor i den helt obefogade upprepningen av porträttbilder där han nyfiket tittar runt på sig själv med sin stora mustasch och små stirrande ögon. Bildkartan fanns redan så idén låg där på bordet när jag kom till Ersatz. Vi frågade oss: Är det här roligt? Ja, det är det!
Kan du nämna några omslag, svenska eller utländska, som närmar sig det perfekta? Kan du nämna några formgivare som du uppskattar och vad du tycker att de är särskilt bra på?
– Titta på Harvill Seckers utgåva av Haruki Murakamis 1Q84, formgiven av Stefanie Posavec, 2011. Första gången jag såg omslaget så tänkte jag – oj, jag måste tänka om, eller kanske göra något annat. Jag reflekterade inte över omslaget som bra eller perfekt utan bara över att jag blev orolig. När jag som 18-åring läste Hemingways Edens lustgård eller såg Krzysztof Kieślowskis Frihet – den blå filmen 1993 eller när Rachel Whitereads samma år visade House, en avgjutning av ett hus, kände jag samma sak.
– Paul Rand, Yusaku Kamekura, Alvin Lustig, Ikko Tanaka, Aleksandr Rodtjenko, Shigeo Fukuda. De vände upp och ner på det givna. Paul Rand illustrerade barnböcker samtidigt som han formgav IBMs grafiska profil och du kan se att att det är samma formspråk. Han lekte på fullt allvar, med både stora och små. Det här är en YouTube-klipp där Steve Jobs pratar om Paul Rand.
– 2012 visade 21_21 Design Sight i Tokyo en del av Ikko Tanakas produktion. Det var såklart otroligt att se Issey Miyake-kollektionerna och Irving Penn-samarbeten, böckerna och affischerna, men efter två timmar på utställningen så var det ändå själva stämningen i rummet som jag bar med mig. Så många olika uttrycksformer i olika tekniker och skepnader utförda av samma person. Trots positionen fegade Tanaka aldrig.
– Jag vill bara tillägga eftersom du redan pratat med Sara. Hennes textade omslag är vad det här jobbet handlar om; att vända och vrida på det som är viktigt för en själv.
Besök Håkan Liljemärkers hemsida.
Ola Wihlke
Det här är några svenska omslag från året som gått som vi tycker är särskilt minnesvärda. Det är ingen heltäckande eller rangordnad lista, bara några omslag som vi tycker om. Skriv gärna och berätta om du tycker att något fantastiskt omslag saknas.
Natt klockan tolv på dagen av Arthur Koestler. Omslag: Lars Sundh (Modernista)
Elfenbensporten av Margaret Drabble. Omslag: Lars Sundh (Modernista)
Själens Amerika – texter 1996-2013 av Karl Ove Knausgård. Omslag: Sara R. Acedo (Norstedts)
Diamanttorget av Mercè Rodoreda. Omslag: Sara R. Acedo (Norstedts)
Motståndets melankoli av László Krasznahorkai. Omslag: Pär Wickholm (Norstedts)
Dagar i Alchan-Jurt av Arkadij Babtjenko. Omslag: Ola Wallin (Ersatz)
Norrut åker man för att dö av Ida Linde. Omslag: Håkan Liljemärker (Norstedts)
Kaninen rymde av Jonas Modig. Omslag: Stefan Hattenbach (Norstedts)
Arkitekt av Merethe Lindström. Omslag: Elsa Wohlfahrt Larsson (Weyler)
De vackra är ännu inte födda av Ayi Kwei Armah. Omslag: Lars Sundh (Modernista)
Spår av Antigone av Christina Ouzounidis. Omslag: Lars Sundh (Modernista)
Krönika i sten av Ismail Kadare. Omslag: Lars Sundh (Modernista)
Den hårda vintern av Ismail Kadare. Omslag: Lars Sundh (Modernista)
Drömmarnas palats av Ismail Kadare. Omslag: Lars Sundh (Modernista)
Floden mellan bergen av Ngũgĩ wa Thiong’o. Omslag: Felicia Korhonen (Modernista)
Om icke vetekornet av Ngũgĩ wa Thiong’o. Omslag: Felicia Korhonen (Modernista)
Djävulen på korset av Ngũgĩ wa Thiong’o. Omslag: Felicia Korhonen (Modernista)
Tractatus logico-philosophicus av Ludvig Wittgenstein. Omslag: Sara R. Acedo (Norstedts)
Att skriva av Marguerite Duras. Omslag: Anna-Lina Brunell (ellerströms)
Mellan 55 och 60 av Tomas Lappalainen. Omslag: Jan Håfström (Lind & Co)
Advokaten av Cormac McCarthy. Omslag: Lars Sundh (Modernista)
Ett eget rum av Virginia Woolf. Omslag: Lars Sundh Omslagsbild: Mary Jane Ansell (Modernista)
Vitt brus av Don DeLillo. Omslag: Lars Sundh (Modernista)
Hon: en relationsroman av Viktor Andersson. Omslag: Lars Sundh (Modernista)
V. av Thomas Pynchon. Omslag: Edvard Derkert (Bonniers)
Logi på landet av W. G. Sebald. Omslag: Lotta Kühlhorn (Bonniers)
Utan personligt ansvar av Lena Andersson. Omslag: Paolo Sangregorio (Natur & Kultur)
Syskonen Malaquias av Andréa del Fuego. Omslag: Håkan Liljemärker (Natur & Kultur)
I utlandet av Nova Gullberg Zetterstrand. Omslagsdesign: Lars Sundh
Omslagsbild: Ellsworth Kelly (Modernista)
I de nederländska bergen av Cees Nooteboom. Omslagsdesign: Lars Sundh & Lene Jonsson
Omslagsbild: Max Neumann (Modernista)
Ritualer av Cees Nooteboom. Omslagsdesign: Lars Sundh & Lene Jonsson
Omslagsbild: Max Neumann (Modernista)
Följande historia av Cees Nooteboom. Omslagsdesign: Lars Sundh & Lene Jonsson
Omslagsbild: Max Neumann (Modernista)
Jaha, det blev ju ganska tydligt att vi tycker att Lars Sundh gör ovanligt visuellt intressanta omslag. Faktum är att vi skulle kunna lägga upp många fler, särskilt omslag till litterära klassiker, men någon måtta får det vara.
Ola Wihlke