Etikettarkiv: schweizisk grafisk design

Lars Müller
Helvetica – Homage to a Typeface
Lars Müller Publishers, 2002/2013

För en tid sedan recenserade vi en fantastisk bok med den självförklarande titeln 100 Years of Swiss Graphic Design (Lars Müller Publishers, 2014). Det är en verklig bibel om man är intresserad av ämnet, som skildras i tematiska kapitel. Förläggaren själv, Lars Müller, född 1955 i Oslo och bosatt i Baden i Schweiz, är även grafisk designer och han har skrivit en av texterna, ”Helvetica”, som handlar om typsnittet Helvetica. Texten inleds med följande stycke:

”Fonts are the raw material of typography. Helvetica, designed in 1957 by Max Miedinger for the Haas’sche Schriftgiesserei AG. (Haas Typefoundry Ltd.) in Münchenstein, views itself in this sense as ‘all-purpose raw material.’ It is often criticized for this very reason. It has been called anonymous, characterless, neutral. Is that true? And if it is: Is it a bad thing?”

Alla som känner till Lars Müller vet att han inte tycker det. Han är en mycket varm, för att inte säga passionerad, anhängare av typsnittet Helvetica. I texten fortsätter han att berätta om typsnittets framgångsrika historia, inklusive anekdoten om hur man i Zürich vurmat för Helvetica medan man i Basel håller på typsnittet Univers. Müller beskriver konjunkturerna för Helvetica, oftast gynnsamma och han påpekar att Helvetica sedan mitten av 90-talet är på uppåtgående igen efter en viss svacka. Och han avslutar med att besvara frågan om det där med att Helvetica skulle vara anonymt, sakna karaktär och vara neutralt:

”Why was Helvetica so successful – and is it still? Let’s just chalk it up to the fonts balance, its normality, and its prosaic look. Not least of all its name – Helvetica, ‘the Swiss one’ reveals one of its typical traits: neutrality as a virtue. It displays modesty, but also obstinacy: for example with the lowercase a, the capital R, or the number 2. You either love them or you don’t notice them. Helvetica functions as a projection screen for every possible kind of message and meets the basic demands placed on a font by both typograpers and readers. Simply an all-purpose raw material.”

Det här är argumenten i koncentrat, men Lars Müller har dessutom gjort en bok, Helvetica – Homage to a Typeface, som har gått ut i åtta upplagor. Den innehåller en hel del citat – för och emot Helvetica. Den innehåller väldigt mycket bilder – allt du kan tänka dig med typsnittet Helvetica på: posters, logotyper, skivomslag, skyltar, tidningar och tidskrifter, bokomslag, konsertbiljetter med mera. Och så innehåller den några korta texter.

Du har antagligen redan för länge sedan räknat ut att det här är en ganska nördig bok, det är det verkligen, men det är också en väldigt charmig bok. För att man ska ha något utbyte av den måste man kanske redan ha ett ganska stort intresse för typografi, men det är ju också något man kan tillägna sig. Man bli inte Helvetica-nörd över en natt.

Jag tycker att många av citaten är roliga, eftersom de är så drastiska:

”Helvetica – the epitome of ugliness”
– Wolfgang Weingart

”For me, this typeface does not even exist”
– Helmut Schmid

”During the late 1960s and 1970s, Helvetica was not a typeface, it was a lifestyle”
– Micael Vanderbyl

”Helvetica is the jeans, and Univers the dinner jacket. Helvetica is here to stay”
– Adrian Frutiger

”I remember a time at Yale when my work was being critiqued by Paul Rand. Mr. Rand told me only to use Helvetica as a display face, never in text. Then he squinted, leaned in, and whispered in my ear, ‘because Helvetica looks like dogshit in text'”
– Kyle Cooper

Boken är liten men ordentligt fet. Det måste ha lagts ned mycket kärlek och arbete på att samla allt material som ryms mellan pärmarna. Jag tycker att baksidestexten (en liknande längre text finns inne i boken) förtjänar att citeras i sin helhet, eftersom den så väl sammanfattar bokens anda:

”This book sings the praises of the shift worker and solo entertainer of typefaces, of its forgotten creator and all those who have contributed to its unparalleled international march of triumph over the past forty years. The designs gathered together here in honor of Helvetica have been created by superb designers and anonymous amateurs from all over the world. They present a unique panoply of this icon of modern design. Helvetica is not only the preferred typeface of leading professionals, it is also an all-time favorite among the multitude of codes and signals and commands that enliven urban life. Helvetica is the perfume of the city.”

Det finns även en dokumentärfilm om Helvetica och Lars Müller har dessutom tillsammans med Viktor Malsy varit redaktör för och gett ut Helvetica Forever – Story of a Typeface, som ger ett lite mer vetenskapligt intryck.

Ola Wihlke