Tag Archives: Science fiction

Feministisk sci fi-dystopi vann Baileys prize

cover.jpg.rendition.460.707

För första gången i Baileys-prisets historia har en science fiction-roman korats som segrare, närmare bestämt The Power (Penguin) av Naomi Alderman. Romanen utspelar sig i en dystopisk framtid – var annars? – där kvinnan det dominerande könet, till stor del på grund av att de är utrustade med förmågan att utdela dödliga stötar med händerna.

Romanen tar, enligt en artikel i The Guardian, upp många stora frågor och utspelar sig på olika platser i världen:

”The novel has been described as feminist science fiction, and asks the question what is power: who has it, how do you get it, and what does it do when you have it? And, when you have power, how long before power corrupts you? It follows four main characters: Roxy, the daughter of a London crime lord; Tunde, a journalism student in Lagos; Allie, from the southern states of the US and Margo, a low-level politician. They all feature in a combination of page-turning thriller and thought experiment that attacks some of the biggest issues of our times, including religion, gender politics and censorship.”

Margaret Atwood har tagit Alderman under sina vingar, och skrivit superentusiastiska blurbs, och när The Guardian recenserade boken hyllades den som en ”instant classic of speculative fiction”.

Man kan knappast kalla det stora intresset för dystopier för en trend längre, det är en subgenre som i vissa avseenden dominerar inom litteratur, teveserier och tevespel. Jill Lepore skrev nyligen en bra artikel om vår tids smak för radikalpessimism: ”A Golden Age for Dystopian fiction”.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Nyheter

”Wired” January 2017 100% science fiction

cover_shadow_scifi-1Wired – The Science Fiction Issue

Vi lever i osäkra tider. Det är svårt att förutsäga ens vad som kommer att ske i en nära framtid. Det skriver Wireds chefredaktör, Scott Dadich, i sin introducerande text, ”Science Fiction Helps Make Sense of an Uncertain Future”, som en förklaring till varför man valt att ägna hela januarinumret 2017 av tidskriften åt skönlitterära texter som försöker pejla in framtiden:

”To this end, we reached out to a number of our favorite fiction authors and gave them a simple mission: Pick a plausible innovation or change in the world and spin out a near-term scenario. Don’t stick to the current moment. See where your mind goes. Imagine. Have fun.”

Några av författarna är duon James S. A. Corey, N. K. Jemisin, Charles Yu och en av våra stora kortprosafavoriter, Etgar Keret. Deras texter handlar om allt från vad som skulle kunna hända när ändliga resurser tar slut och om interplanetära relationer till hur ett samhälle som infört medborgarlön skulle kunna fungera. Och en handlar om hur livet kan komma att gestalta sig när maskinerna kan läsa våra tankar.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Notiser, Nyheter, Recensioner

Ny serie med kubansk sciencefiction

A-Legend-of-the-Future

Augustin de Rojas
A Legend of the Future
Övers. Nick Caistor
Restless Books

Augustin de Rojas (1949-2011) har kallats den kubansk sciencefiction-genrens fader. Det är sant att science fiction inte är någon stor kubansk genre som gått på export, men man var länge allierad med Sovjet, som under en tid var vansinnigt bra på sciencefiction och nummer ett i rymden. I både Kuba och Sovjet användes sciencefiction som mer eller mindre förtäckt regimkritik.

Det lilla oberoende och offensiva förlaget Restless Books har gjort en särskild satsning på kubansk sciencefiction och de Rojas A Legend of the Future utgör startpunkten. Romanen påminner en hel del om 2001: A Space Odyssey av Arthur C. Clarke. Det är en historia om överlevnad, under svårast tänkbara förhållanden, som säkert går att läsa allegoriskt om att leva i ett repressivt Kuba.

Handlingen utspelar sig ombord på ett rymdskepp som skickas iväg på ett lika farligt som strategiskt viktigt uppdrag. Med hjälp av ett rymdskepp utrustat med teknik som ännu inte är utprövad – besättningen är som försökskaniner – ska de ta sig till Titan, en av Saturnus månar. Hemma på jorden rasar ett krig mellan två supermakter som hotar civilisationens överlevnad.

Och rymdfarkosten och dess besättning drabbas redan tidigt av en katastrof. Redan tidigt omkommer ett par besättningsmän, som gör en yttre besiktning av farkosten sedan den träffats av meteoriter. Anordningarna som förbinder dem med rymdskeppet lossnar, och de seglar iväg i rymden:

”Pavel and Kay, floating in nothingness, with the spacecraft further and further away… The two of them floating apart as well. Their voices, calling to each other, to us… Enough air for three hours. Three hours…”

Men de har bara påbörjat en rymdfärd, som kommer att bli ännu mer dramatisk och utan det relativa rymdmys som präglar The Martian av Andy Weir.

De Rojas är tydligt influerad av Ray Bradbury och han översatte Isaac Asimov till spanska, men det var sovjetiska författare han stod närmst – Ivan Yefremov och bröderna Arkadij och Boris Sturgatskij. De Rojas är både visionär och jordnära, både hårdkokt och poetisk. Ytterst är den ett kammarspel som handlar om besättningens eventuella återfärd till jorden, och om de enorma moraliska och psykologiska påfrestningar de utsätts för.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Konstbok: ”Ur varselklotet” av Simon Stålenhag

Varselklotet_frontcover_small

Simon Stålenhag
Ur varselklotet. Illustrerade sägner ur Slingans landskap 1984-1994
Fria Ligan

När konstnären Simon Stålenhag samlade sina bilder i bokform 2014 slog han världen med häpnad. Ur varselklotet, som även innehåller texter, är en mycket egensinnig bok, den gestaltar en värld som verkar ha hämtat inspiration från såväl Gunnar Brusewitz, Sten Eklund och Barnens ö som från Transformers och Star Wars.

Guy Lodge var en av dem som prisade Stålenhags bok, i The Guardian utsåg han Ur varselklotet till en av världens 10 främsta dystopier, någonsin, tillsammans med exempelvis Kafkas Processen. Jag är lika entusiastisk som Lodge, Ur varselklotet måste redan nu räknas som en klassiker, men jag är inte helt säker på att det är korrekt att kalla den dystopi.

Varselklotet2Alla bilder / All images © Simon Stålenhag / Fria Ligan

 
Det är inte helt lätt att beskriva Ur varselklotet. Det är en science fiction-berättelse, men den utspelar sig inte i framtiden i en främmande galax, utan på 80- och 90-talet i Mälardalens glesbygd. Det är en kontrafaktisk berättelse; hela Mälardalen verkar vara full av märkliga maskiner och varelser, som samsas om utrymmet med tidstypiskt kantiga bilar av märket Saab och VOLVO. Omsogen om detaljerna är oerhört imponerande.

varselklotet

Men mer än något annat är Ur varselklotet nog en barndomskildring. Berättaren skildrar olika händelser och episoder ur barndomen, och de handlar ofta om hur han och hans kamrater lekte med och utforskade maskiner och varelser, som var en helt natulig del av vardagen. För dem är det ingen större märkvärdighet med artificiella nervsystem eller att hitta några skrotade cyborger.

passerines

Stålenhag är en skicklig berättare, inte bara en sällsynt skicklig konstnär, och flera gånger tänjer han på berättandets gränser genom att låta rykten och skrönor ta plats i historien. Någon, en klasskamrat, påstår sig ha sett en dinosaurie. Det kanske är osannolikt, men under jord i Mälardalen ligger trots allt värdens största partikelaccelerator, en forskningsstation för experimentell fysik, i folkmun kallad Slingan. Hävdar berättaren sakligt, som om det vore en inte helt orimlig förklaring: ”I de kosmiska energiernas kölvatten uppstod virvlar i rumtiden, portaler mellan vår tid och det förgågna.”

lodjur

Frånvaron av vuxna är väldigt påtaglig – många av föräldrar arbetar nere i Slingan – men de allra flesta barnen verkar klara sig bra. Det är nästan som om maskinerna, fantasierna om dem, fyller tomrummet de vuxna lämnar efter sig. Däremot är många av målningarna uttalat vemodiga, jag tycker att Ur varselklotet är betydligt mycket mer melankolisk än dystopisk. Till det melankoliska bidrar att Stålenhag gestaltat så mycket av tekniken som om den vore gårdagens spjutspetsteknologi.

decoy

Men Ur varselklotet är utpräglat mångsidig. Den är en vemodig barndomsskildring, men den är också väldigt humoristisk. Den sjuder av fantasi. Vemod, men också väldigt mycket nostalgi. Jag blev smått överraskad av hur känslomässigt starkt jag reagerade på den här berättelsen, orden och bilderna. Den är sublim.

rymlingen

Det kommer, om jag förstått saken rätt, en fortsättning på Ur varselklotet. Ett besök på Stålenhags hemsida rekommenderas varmt.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Kazuo Ishiguros första roman på 10 år, fantasy med drakar, jättar och älvor

Snart kommer Kazuo Ishiguros nya roman ut, The Buried Giant (Faber), hans första på 10 år. Det måste betraktas som en av vårens stora litterära händelser och de tunga tidningarna har redan besökt honom och hans hustru i det idylliska hemmet på den engelska landsbygden.

New York Times laddar på med ett stort reportage och porträtt: ”For Kazuo Ishiguro, ‘The Buried Giant’ Is a Departure”.

Det gör även The Guardian: ”Kazuo Ishiguros turn to fantasy”

The Remains of the Day

Båda artiklarna är väldigt bra om man snabbt vill skaffa sig en bild av Ishiguros författarskap, som inleddes med noveller i antologin Introduction 7: Stories by New Writers (Faber, 1981) och debutromanen A Pale View of Hills (1982) och som omfattar genombrottsromanen The Remains of the Day (1989), When We Were Orphans (2000) och Never Let Me Go (2005).

Båda artiklarna berättar om hur Ishiguro påbörjade The Buried Giant för ungefär 10 år sedan. Efter ungefär 50 sidor drabbades han av allvarliga självtvivel. Romanen, en mytisk berättelse som handlar om det kollektiva minnet, utspelar sig för ungefär 1500 år sedan i ett urtida och vilt England befolkat av jättar, älvor, riddare och drakar. En dimma, glömskans dimma, sveper in landskapet.

Ishiguro bad sin hustru, Lorna, att läsa de inledande sidorna. Hennes dom var hård.

”Hon tittade på det och sa, ‘Det här duger inte,’” berättar Ishiguro för New York Times. ”‘Jag menar inte att du behöver göra små ändringar; du måste börja om från början.'”

Ishiguro lade boken åt sidan och skrev en novellsamling istället. Boken som senare skulle bli The Buried Giant blev liggande i sex år innan han började arbeta på den igen.

Den stora frågan i de båda artiklarna är dock – kommer läsarna gilla The Buried Giant, kommer de acceptera att Ishiguro skriver ren fantasy? Kommer de att följa honom in på territorier inmutade av George R.R. Martin och J.R.R. Tolkein?

hämta

Knopf Doubleday (USA)

Att han kan skriva en slags antydd fantasy har han bland annat bevisat med den briljanta novellen ”A Village After Dark” (New Yorker, 2001), som dessutom utspelar sig i en miljö som antyder ett historiskt England och handlar om minnets opålitlighet.

Ishiguro har skrivit både magisk realism och science fiction, så farhågorna är kanske något överdrivna?

Sonny Mehta, Ishiguros amerikanska förläggare på Alfred A. Knopf, påpekar att han alltid blir förbluffad av Ishiguros romaner.

Lev Grossman, själv fantasyförfattare, uttrycker förvåning: ”A misty Arthurian epic is just about the last thing I would have seen coming.”

Men vissa fans ser inte den nya romanen enbart som ett stort steg för Ishiguro, men som ett stort steg för hela fantasylitteraturen. I ett mejl till New York Times skriver David Mitchell, mest känd för Cloud Atlas och Bone Clocks, att om han vore tvingad att välja en enda favorit, “forced at knife point”, av Ishiguros romaner, så skulle han välja The Buried Giant för det sätt på vilket den använder troper från fantasy för att utforska frågor om kärleken och döden.

Med kombinationen av fantasy och litterär fiktion kan man uträtta saker som inte går att göra med vanlig realism, hävdar Mitchell också enligt artikeln. Han hoppas att The Buried Giant ska hjälpa till att göra genren fantasy mindre stigmatiserad: ”Bending the laws of what we call reality in a novel doesn’t necessarily lead to elves saying ‘Make haste! These woods will be swarming with orcs by nightfall.'”

Den tredje mars får vi veta vad kritikerna och läsarna tycker om att Kazuo Ishiguros nya roman. Är det okej att den är befolkad av drakar, jättar (ogres) och älvor (pixies)? Det är bara en vild gissning, men jag tycker att det lutar åt en succé. Och jag tror att fantasy som genre redan är på god väg att bli accepterad.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Filed under Artiklar, Nyheter

Nomineringarna klara till Nebula Awards 2014

Idag meddelades vilka som nominerats till Nebula Awards 2014. Priset delas ut av och röstas fram av medlemmarna i Science Fiction and Fantasy Writers of America (SFWA) och vid sidan av Hugo Awards så är det det främsta priset för science fiction.

Röstningen äger rum i mars och vilka som vunnit i de olika kategorierna tillkännages i juni. Om du vill läsa om samtliga kategorier, som även inkluderar film och YA, kika på SFWA:s hemsida. Flera av novellerna finns att läsa på nätet (se nedan).

Skriv gärna och berätta om du har någon favorit.

Roman

 

9780765326997

The Goblin Emperor, Katherine Addison (Tor)

9781476736648

Trial by Fire, Charles E. Gannon (Baen)

isbn9780356502410-detail

Ancillary Sword, Ann Leckie (Orbit US; Orbit UK)

ThreeBodyProblem1

The Three-Body Problem, Cixin Liu, övers. Ken Liu (Tor)

Coming-Home-198x300

Coming Home, Jack McDevitt (Ace)

annihilation-vandermeer

Annihilation, Jeff VanderMeer (FSG Originals; 4th Estate; HarperCollins Can)


Kortroman / Novella

We Are All Completely Fine, Daryl Gregory (Tachyon)

Yesterday’s Kin, Nancy Kress (Tachyon)

“The Regular,” Ken Liu (Upgraded)

“The Mothers of Voorhisville,” Mary Rickert (Tor.com 4/30/14)

Calendrical Regression, Lawrence Schoen (NobleFusion)

“Grand Jeté (The Great Leap),” Rachel Swirsky (Subterranean Summer ’14)


Långnovell / Novelette

“Sleep Walking Now and Then,” Richard Bowes (Tor.com 7/9/14)

“The Magician and Laplace’s Demon,” Tom Crosshill (Clarkesworld 12/14)

“A Guide to the Fruits of Hawai’i,” Alaya Dawn Johnson (F&SF 7-8/14)

“The Husband Stitch,” Carmen Maria Machado (Granta #129)

“We Are the Cloud,” Sam J. Miller (Lightspeed 9/14)

“The Devil in America,” Kai Ashante Wilson (Tor.com 4/2/14)


Novell

“The Breath of War,” Aliette de Bodard (Beneath Ceaseless Skies 3/6/14)

“When It Ends, He Catches Her,” Eugie Foster (Daily Science Fiction 9/26/14)

“The Meeker and the All-Seeing Eye,” Matthew Kressel (Clarkesworld 5/14)

“The Vaporization Enthalpy of a Peculiar Pakistani Family,” Usman T. Malik (Qualia Nous)

“A Stretch of Highway Two Lanes Wide,” Sarah Pinsker (F&SF 3-4/14)

“Jackalope Wives,” Ursula Vernon (Apex 1/7/14)

“The Fisher Queen,” Alyssa Wong (F&SF 5/14)

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Nyheter

Recension: ”Intelligent Sentient?” av Luke Ramsey

img_3585

Luke Ramsey
Intelligent Sentient?
Drawn & Quarterly

Den kanadensiske illustratören Luke Ramsey bokdebuterar med den märkliga, färgstarka och fantastiska Intelligent Sentient? Förutom ett mycket kort förord innehåller boken, som man eventuellt kan kalla science fiction, enbart illustrationer, varav några är gjorda av Ramseys kollegor: Jon Boam, Emmanuel Romeuf, Jesse Jacobs, Ekta, Andy Rementer, Tommi Musturi, Michael DeForge, Miss Lotion, Finlay Pogue och Remed.

lukeramseyintelligent-03

Illustrationerna föreställer allt från stenåldersmänniskor, mammutar och dinosaurier som strosar runt i godan ro till scener som närmast är postapokalyptiska eller föreställer utomjordingar som kidnappar människor. Alla ovan nämnda tecknare har bidragit med ett uppslag, en miljö med sin egna “version of an anti-character, a de-evolved human from a grey race”. Det är, bokstavligt talat, väldigt spejsat. Läser man på nätet så är ”den grå rasen” eller ”grey aliens” utomjordingar som kommit till vår planet för att förslava oss människor.

lukeramseyintelligent-07

lukeramseyintelligent-08

Tillsammans bildar illustrationerna en slags berättelse, men en berättelse som inte nödvändigtvis följer gängse konventioner. Upprepningar och variationer på olika teman är vanliga, ständigt återkommande är djur som liknar ålar. De kan gömma sig i buskarna i ett stenålderslandskap, men de kan också utgöra delarna av andra djur och varelser. Om boken är bärare av någon slags filosofi är det kanske detta – allt hänger samman.

Ålens slingrande rörelser återkommer även i andra sammanhang, en flod ringlar sig fram enligt samma mönster, ett emblem på en jacka bär ett ringlande mönster, rymdskeppet ovan täcks av ett ringlande mönster, bara för att nämna några exempel.

lukeramseyintelligent-06

En annan återkommande symbol är pyramiden och det allseende ögat, kanske mest känd från dollarsedlarna. I en illustration kan man se figurer göra bedjande rörelser framför symbolen – berättelsen kanske handlar om hur tillbedjan av Mammon har störtat mänskligheten i fördärvet? På illustrationen ovan är flera matvaror försedda med pyramidformer – på mjölkförpackningen förenas pyramidformen med en stiliserat slingrande flod. På kontokortet och kontokortsläsaren och sedlarna syns pyramidformer. Kanske har den grå rasen tagit över det kapitalistiska systemet?

lukeramseyintelligent-04

Men jag tycker att skildringen öppnar för många olika tolkningar, att den är mångbottnad och att det är just det som gör den så sensationellt fascinerande och spännande. Jag tycker inte att det känns så viktigt att slå fast en tolkning. Berättelsen kanske är mystisk helt enkelt.

Ramsey har en myllrande stil – den får mig att associera till Keith Haring – och vissa illustrationer är extremt detaljrika. De kan ha drag av visuella trick och man kan bli sittande länge framför en enskild bild. De är gjorda av en skicklig hantverkare.

lukeramseyintelligent-05

Vissa illustrationer får mig att associera till något i stil med naturens hämnd på människan. Förlaget jämför boken med filmen Koyaanisqatsi (1982), en okonventionellt berättad dokumentärfilm. Den fokuserar på naturfenomen och människan, och relationerna mellen dem, allt står verkligen inte rätt till. Hoopiindianernas profetsior och Phillip Glass olycksbådande musik skapar känslan av att balansen mellan natur och människa allvarligt rubbats.

Översättningar av Hoopi profetsiorna som de sjunger i filmen: ”If we dig precious things from the land, we will invite disaster”, ”Near the Day of Purification, there will be cobwebs spun back and forth in the sky” och ”A container of ashes might one day be thrown from the sky, which could burn the land and boil the oceans.”

Men vad har ålarna, som ofta formar sig till större och mer hotfulla varelser, för relation till utomjordingarna? Är de rentav olika inkarnationer av en och samma ondskefulla kraft? Har mänskligheten förtjänat att drabbas av den? Och vem är den vita, halvt genomskinliga figuren som dyker upp med jämna mellanrum?

Vissa illustrationer associerar till Guernica av Picasso, men de är mer surrealistiska och inte fullt så våldsamma. Jag kommer även att tänka på Hieronymus Bosch (1450-1516) och hans märkliga och detaljrika bildvärld.

lukeramseyintelligent-11

lukeramseyintelligent-12

lukeramseyintelligent-13

Sammantaget får man nog säga att det är en ganska dyster historia, men bitvis är den väldigt humoristisk. Jag älskar att det dyker upp en Segway i det postapokalyptiska stadslandskapet (nedan). Och något som ser ut som en ovanligt stor Michael Jackson and BubblesJeff Koons berömda skulpturer av The King of Pop och hans chimpans. Och så har vi ännu fler ålar och i det gröna fältet i bakgrunden kan man se de Keith Haring-liknande figurerna som tillber pyramider.

lukeramseyintelligent-10

lukeramseyintelligent-14

Intelligent Sentient? är fantastisk och fascinerande från början till slut, väldigt vacker trots att den bitvis är riktigt otäck. Jag har redan bläddrat i den många gånger utan att direkt förstå berättelsen. Däremot upptäcker jag hela tiden nya saker i den här visuellt skruvade och smått hypnotiska världen. Som förlagstexten säger – boken är som en artefakt från en annan tid. Jag vet helt säkert att jag kommer läsa den igen.

lukeramseyintelligent-09

Missa inte Luke Ramseys hemsida.

Drawn & Quarterly är en av Nordamerikas främsta utgivare av tecknat.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Bokomslag bilder och foto, Recensioner