Etikettarkiv: sciencefiction

Litterära termer 47: solarpunk

”Welcome to solarpunk, a new genre within science fiction that is a reaction against the perceived pessimism of present-day sci-fi and hopes to bring optimistic stories about the future with the aim of encouraging people to change the present. The first book that explicitly identified as solarpunk was Solarpunk: Histórias ecológicas e fantásticas em um mundo sustentável (Solarpunk: Ecological and Fantastic Stories in a Sustainable World), a Brazilian book published in 2012. In 2014, author Adam Flynn wrote Solarpunk: Notes Toward a Manifesto.”

Citerat ur ”Sci-fi doesn’t have to be depressing: Welcome to solarpunk” av Tom Cassauwers i Ozy, 21 januari 2018.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Litterära termer, Notiser, Recensioner

Mottagandet av ”The Answers” av Catherine Lacey

9780374100261

”Like Margaret Atwood’s The Handmaid’s Tale, [The Answers] is also a novel about a subjugated woman, in this case not to a totalitarian theocracy but to subtler forces its heroine is only beginning to understand and fears she is complicit with.”
— Dwight Garner, New York Times

En av de mest hyllade och omskrivna amerikanska romanerna de senaste månaderna är The Answers (Farrar, Straus and Giroux) av Catherine Lacey. Huvudpersonen, Mary Parsons, är runt 20-25 och jobbar på resebyrå. Hon är hårt tyngd av kreditkortsskulder och obetalda läkarräkningar. Hon har märkliga symptom, möjligen psykosomatiska, som läkarna inte kan komma till rätta med. Men hon prövar en holistisk behandling med det tvivelaktiga namnat Pneuma Adaptive Kinesthesia (PAKing). Den funkar, men är löjligt dyr. Som så många andra i New York tvingas Mary söka ett andra jobb. Till slut lyckas hon få ett välbetalt arbete som är ännu märkligare än hennes symptom och new age-behandlingen.

Hon blir delaktig i the Girlfriend Experiment, som skapats och drivs av en förmögen och ökänd skådespelare, Kurt Sky. Han omger sig med ett harem, skulle man kunna säga. Olika kvinnor får tillfredsställa Kurts olika behov. Mary blir hans Emotional Girlfriend. Det finns även en Maternal Girlfriend, som ska städa och vara huslig. Det finns en Anger Girlfriend som ska tillfredsställa Kurts behov av ”fighting, nagging and emotional manipulation.”

Syftet med experimentet verkar vara att lösa ett av kärlekens dilemman, att den har en tendens att mattas av och dö ut. Kurt och hans biotech-team vill ta reda på hur man skapar och upprätthåller det perfekta romantiska förhållandet.

Många recensenter har varit positiva, ännu fler har varit mycket positiva.

Dwight Garner i New York Times tillhör den senare gruppen: ”‘The Answers’ Runs Down the Rabbit Hole of Love”

”This is a novel of intellect and amplitude that deepens as it moves forward, until you feel prickling awe at how much mental territory unfolds. […] On a certain level, ‘The Answers’ is a dystopian project; it borders on science fiction. It’s about the neurobiology of love. You remember Raymond Carver’s formulation: ‘It ought to make us feel ashamed when we talk like we know what we’re talking about when we talk about love.’ In Lacey’s novel, that shame vanishes into M.R.I.s, facial-detection software and artisanal electromagnetic pulses that can make a person weep or flush. […] This is a ‘neuronovel,’ in other words, to borrow the critic Marco Roth’s somewhat disparaging term for certain novels by writers like Ian McEwan, Rivka Galchen and Richard Powers. But it’s a neuronovel that floods with tangled human feeling.”

Lucy Scholes i The Independent är också väldigt positiv: ”An unsettling, but whip-smart meditation on love, intimacy and contemporary female experience”

”For a novel that’s so cerebral, The Answers is impressively tightly plotted and Lacey’s prose notably refined in its lucidity. It’s an exciting and clever follow-up to her acclaimed debut, Nobody Is Ever Missing, and testifies to her inclusion on Granta’s recent best of young American novelists list. Joining the ranks of Alexandra Kleeman’s You Too Can Have a Body Like Mine and Olivia Sudjic’s SympathyThe Answers is an unsettling, but whip-smart meditation on love, intimacy and contemporary female experience, minus the fairytale ending.”

Scholes påpekar att romanen är feministisk, men att Lacey inte är didaktisk och att hon inte anger riktningen med hela handen.

Joy Press i Los Angeles Times är också entusiastisk, och framhäver originaliteten och oförutsägbarheten: ”In her inventive novel ‘The Answers,’ Catherine Lacey experiments with the components of love”

”Reading Lacey’s fiction feels like walking through a dark apartment in someone’s mind, full of winding hallways and unmarked doors. You never know quite where you are or where you’ll end up. Like the work of Clarice Lispector or Rachel Cusk, Lacey’s novels seem to be on the verge of inventing a new genre somewhere between prose poem and fugue state. Lacey’s 2014 debut novel, ‘Nobody Is Ever Missing,’ revolved around an interior monologue about a woman traveling across New Zealand. ‘The Answers’ is propelled by a surprisingly compelling puzzle of a plot involving the Girlfriend Experiment and the way it manipulates its subjects — but plot is just one of the novel’s many pleasures.”

Jag har faktiskt inte hittat en enda recension av The Answer som inte till övervägande delen är positiv. Verkar väldigt fantasirik.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Recensioner

”Wired” January 2017 100% science fiction

cover_shadow_scifi-1Wired – The Science Fiction Issue

Vi lever i osäkra tider. Det är svårt att förutsäga ens vad som kommer att ske i en nära framtid. Det skriver Wireds chefredaktör, Scott Dadich, i sin introducerande text, ”Science Fiction Helps Make Sense of an Uncertain Future”, som en förklaring till varför man valt att ägna hela januarinumret 2017 av tidskriften åt skönlitterära texter som försöker pejla in framtiden:

”To this end, we reached out to a number of our favorite fiction authors and gave them a simple mission: Pick a plausible innovation or change in the world and spin out a near-term scenario. Don’t stick to the current moment. See where your mind goes. Imagine. Have fun.”

Några av författarna är duon James S. A. Corey, N. K. Jemisin, Charles Yu och en av våra stora kortprosafavoriter, Etgar Keret. Deras texter handlar om allt från vad som skulle kunna hända när ändliga resurser tar slut och om interplanetära relationer till hur ett samhälle som infört medborgarlön skulle kunna fungera. Och en handlar om hur livet kan komma att gestalta sig när maskinerna kan läsa våra tankar.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Nyheter, Recensioner

Litterära termer 41: Afrofuturism

”Speculative fiction that treat African-American themes and addresses Afro-American concerns in the context of twentieth-century technoculture — and, more generally, African-American signification that appropriates images of technology and a prostethically enhanced future — might, for want of a better word, be called ‘Afrofuturism.'”

Citerat ur Black to the Future av Mark Dery, som myntade begreppet Afrofuturism 1992. Fenomenet är däremot betydligt äldre.

Lyssna på vår Spotify-lista Afrofuturism, med artister som Sun Ra, Janelle Monáe, Lee ”Scratch” Perry, LTJ Bukem och George Clinton.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Litterära termer

Ny serie med kubansk sciencefiction

A-Legend-of-the-Future

Augustin de Rojas
A Legend of the Future
Övers. Nick Caistor
Restless Books

Augustin de Rojas (1949-2011) har kallats den kubansk sciencefiction-genrens fader. Det är sant att science fiction inte är någon stor kubansk genre som gått på export, men man var länge allierad med Sovjet, som under en tid var vansinnigt bra på sciencefiction och nummer ett i rymden. I både Kuba och Sovjet användes sciencefiction som mer eller mindre förtäckt regimkritik.

Det lilla oberoende och offensiva förlaget Restless Books har gjort en särskild satsning på kubansk sciencefiction och de Rojas A Legend of the Future utgör startpunkten. Romanen påminner en hel del om 2001: A Space Odyssey av Arthur C. Clarke. Det är en historia om överlevnad, under svårast tänkbara förhållanden, som säkert går att läsa allegoriskt om att leva i ett repressivt Kuba.

Handlingen utspelar sig ombord på ett rymdskepp som skickas iväg på ett lika farligt som strategiskt viktigt uppdrag. Med hjälp av ett rymdskepp utrustat med teknik som ännu inte är utprövad – besättningen är som försökskaniner – ska de ta sig till Titan, en av Saturnus månar. Hemma på jorden rasar ett krig mellan två supermakter som hotar civilisationens överlevnad.

Och rymdfarkosten och dess besättning drabbas redan tidigt av en katastrof. Redan tidigt omkommer ett par besättningsmän, som gör en yttre besiktning av farkosten sedan den träffats av meteoriter. Anordningarna som förbinder dem med rymdskeppet lossnar, och de seglar iväg i rymden:

”Pavel and Kay, floating in nothingness, with the spacecraft further and further away… The two of them floating apart as well. Their voices, calling to each other, to us… Enough air for three hours. Three hours…”

Men de har bara påbörjat en rymdfärd, som kommer att bli ännu mer dramatisk och utan det relativa rymdmys som präglar The Martian av Andy Weir.

De Rojas är tydligt influerad av Ray Bradbury och han översatte Isaac Asimov till spanska, men det var sovjetiska författare han stod närmst – Ivan Yefremov och bröderna Arkadij och Boris Sturgatskij. De Rojas är både visionär och jordnära, både hårdkokt och poetisk. Ytterst är den ett kammarspel som handlar om besättningens eventuella återfärd till jorden, och om de enorma moraliska och psykologiska påfrestningar de utsätts för.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Vinnaren av Restless Books Prize for New Immigrant Writing

A Legend of the Future

Restless Books är ett litet oberoende amerikanskt förlag som satsar offensivt på litteratur från hela världen, från Asien till Amerika, från Teheran till Tel Aviv. Som det heter på förlagets hemsida:

”Restless is committed to bringing out the best of international literature—fiction, journalism, memoirs, travel writing, illustrated books, and more—that reflects the restlessness of our multiform lives.”

The Face, by Tash Aw - 9781632060457.jpg

Restless satsar gärna på det lite udda och oväntade, som kubansk sciencefiction eller en serie med essäer, The Face, i vilken olika författare skriver med utgångspunkt från hur de uppfattar sina respektive ansikten. Och nu har man också, för första gången, delat ut Restless Books Prize for New Immigrant Writing.

Förutom äran får vinnaren, som ska vara debutant och första generationens amerikan, $10.000. Och den första vinnaren är Deepak Unnikrishnan som erövrar priset med sin roman Temporary People, en bok med länkade berättelser om migrantarbetare i Förenade Arabemiraten. Enligt juryn är romanen ”a brave, stylistically inventive book that presents a frightening, surreal world that’s all too true to life.”

Lit Hub kan du läsa mer om romanen och ett utdrag ur boken. Temporary People kommer att ges ut av Restless Books våren 2017.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter

Salon: Intervju med Ursula K. Le Guin

Via Tumblr

Via Tumblr

”Way back, around 1960, I did make a conscious decision to see if I could write for the science fiction magazines, because editors in other fields kept telling me they didn’t understand my stories, and I thought maybe sf editors might. I got my first two acceptances in one week. One story sold to a science fiction magazine, and another, not aimed at any market, was accepted by a small literary magazine.  The fact that the sf magazine paid encouraged me to go on learning how to write fantasy and sf.”

Citerat ur ”Ursula K. Le Guin: Amazon has too much control over what books get published” av Laura Miller i Salon, 18 november. Fin intervju med Le Guin som skrivit sciencefiction och speculative fiction i drygt 50 år. På National Book Awards årliga gala ikväll kommer Neil Gaiman dekorera henne med Medal for Distinguished Contribution to American Letters. Hon är 85, men verkar fortsätta skriva.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Intervjuer

litterära termer 34: transrealism

”Popular fantasy or science fiction stories like Harry Potter or The Hunger Games lack a strong enough reality to be discussed as transrealism. Apparently realistic narratives that sometimes contain fantastic elements, like the high-tech gizmos of spy thrillers, also fail as transrealism because their plots and archetypal characters are very far from real. Transrealism aims for a very specific combination of the real and the fantastic, for a very specific purpose, that seems to have become tremendously relevant for contemporary readers.

The potential list of transrealist authors is both contentious and fascinating. Margaret Atwood for The Handmaids Tale and her novels from Oryx and Crake onwards. Stephen King, when at his best describing the lives of blue-collar America shattered by supernatural horrors. Thomas Pynchon, Don DeLillo and David Foster Wallace, among other big names of American letters. Iain Banks in novels like Whit and The Bridge. JG Ballard, as one of many writers originating from the science-fiction genre to pioneer transrealist techniques. Martin Amis in Time’s Arrow, among others.”

Citerat ur ”Transrealism: the first major literary movement of the 21st century?” av Damien Walter i The Guardian, 24 oktober 2014. Spännande artikel om, som titeln säger, något som eventuellt är seklets första stora litterära rörelse, transrealismen, som framstår som ett mellanting mellan fantasy/sciencefiction och realism. Här kan du ladda ned Rudy Ruckers essä från 1983, A Transrealist Manifesto.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Litterära termer

Kortfilm: Stellar (1993) av Stan Brakhage

Amerikanen Stan Brakhage (1933-2003) är en av det förra seklets största experimentella filmkonstnärer, en visionär i ordets sanna betydelse. I likhet med Len Lye (1901-1980), från Nya Zeeland, arbetade han med många olika och ofta väldigt enkla och okonventionella tekniker, som att måla direkt på filmen eller rista in bilder på den.

Brakhage var extremt produktiv, under ett drygt halvsekel gjorde han mer än 350 filmer. Det är ickenarrativa filmer som utforskar grundläggande och universella existentiella frågor. Stellar som bara är drygt två minuter lång är som ett flimrande flöde av färgstarka bilder som väcker associationer till rymden och kosmos.

Filmen kanske gestaltar en evighetslång resa eller övergången från en dimension till en annan? Har den inte både drag av sciencefiction och skräck? David Lynch skulle nog inte ha något emot att låna delar av Stellar.

Filmen är bedövande vacker men också vagt obehaglig. Frånvaron av ljud bidrar till det kusliga draget, blicken sugs ohjälpligt in i bildflödet. På Imdb får man under Synopsis upp följande meddelande: ”It looks like we don’t have any Synopsis for this title yet.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Film video och ljud