Etikettarkiv: semiotext(e)

Literary Hub, allt om litteratur samlat på ett ställe

Literary Hub är en helt nylanserad bok- och litteratursajt, ett jätteprojekt som backas upp av en imponerande skara inflytelserika spelare på den amerikanska bokmarknaden.

Ett litet urval bara: Knopf/VintagePANK, Little, Brown and CompanyFSGPenguin Press, Los Angeles Review of BooksPolitics and ProseMcSweeney’sNew DirectionsThe Last BookstorePENNY TyrantSemiotext(e)GraywolfThe Paris Reviewn+1Powell’s.

Det är otroligt intressant mix av samarbetspartners, alltifrån nischade småförlag till stora förlag, små och stora tidskrifter, smala och breda tidskrifter och bokhandlar och organisationer som PEN. Däremot är det lite oklart vad det betyder att de är partners, men det verkar som om man kommer att satsa en hel del på exklusivt förhandsmaterial ur kommande böcker.

Tittar man på de skrivande redaktörerna är det också några spännande namn: Alexander Chee, Adam Fitzgerald, Ashley Ford, Roxane Gay, Oscar Villalon, Rebecca Wolff. Roxane Gay är ju en väldigt smart värvning, men är inte hon redan inblandad i (minst) två andra tidskrifter?

Mycket bra att läsa på nätet, men det är väldigt utspritt

Det här är argumentet för en koloss som Literary Hub, deras eget argument: ”There is more great literary content online than ever before, but it is scattered, easily lost. With the help of its partners—publishers big and small, journals, bookstores and non-profits—Literary Hub will be a place where readers can return each day for smart, engaged, and entertaining writing about all things books.”

Och så här beskriver man sig själv, som en samlande och organiserande princip: ”Literary Hub is an organizing principle in the service of literary culture, a single, trusted, daily source for all the news, ideas and richness of contemporary literary life.”

Jag kan köpa argumentet att det behövs en stor enande kraft inom den litterära sfären, och jag har rentav själv funderat i de banorna, men då har jag i första hand föreställt mig en litterär tidskrift uppbackad av en allians av små och stora förlag. Om Bonniers inte kan hålla Bonniers Litterära Magasin under armarna, kanske 10-15 förlag och andra aktörer skulle kunna vara med och skapa en tidskrift, tryckt eller digital, som skulle kunna vara lika anspråksfull som Literary Hub. Den kanske måste vara anspråksfull – så stor att den inte går att negligera.

Det skulle antagligen vara ett vanskligt och komplicerat projekt. Vill ens läsarna ha en stor och dominerande källa att vända sig till när de vill läsa om böcker och litteratur? Är inte trenden snarare att var och en skapar sin egen Literary Hub, så att säga? Är portaler passè?

Kommer fler svenska filantroper till litteraturens undsättning?

Sigrid Rausing har ju köpt Granta och Granta Books, som kanske inte är några vinstmaskiner, men både tidskriften och förlaget producerar ju fantastiska saker. Familjen Ax:son Johnson har ju i säkert ett par decennier finansierat Axess, även om det mer är ett ideologiskt projekt än ett litterärt.

I den bästa av alla tänkbara världar skulle någon av samma kaliber som Stefan Persson eller Ingvar Kamprad slå Sverige, kanske till och med världen, med häpnad och backa upp en ny och riktigt anspråksfull litteraturtidskrift, kanske rent av en nordisk litteraturtidskrift? Den kunde ju handla lite om mode och design också.

Skriv gärna och berätta vad du tycker om Literary Hub. Skulle idén funka i Sverige? Vad tror du om en nordisk litteraturtidskrift?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Nyheter

50 romaner med kända författare som karaktärer

00-HS3--Julio-Cortazar-Fantomas

Flavorwire är bra på listor, långa brukar de vara också. Den här gången är det Sarah Seltzer som slår till med ”50 Novels Featuring Famous Authors as Characters”.

Vi tycker att det är lite extra kul att de tagit med Julio Cortázars vilda Fantomas versus the multinational vampires (Semiotexte). Den har ju ett mindre latinamerikanskt landslag med författare i uppställningen. Och Susan Sontag. Vi recenserade den i somras.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor

Recension: ”Fantomas versus the multinational vampires” av Julio Cortázar

img085Julio Cortázar
Fantomas versus the multinational vampires. An attainable utopia
Översättning och efterord David Kurnick
semiotext(e)

Det var mycket bokstäver och papper på årets Whitney Biennial, så mycket att litteraturkritikern Bill Morris skrev en lång artikel om fenomenet: ”Paper is a star of the 2014 Whitney Biennial, as one critic put it. This is true as far as it goes, but it doesn’t go far enough.  A star of this show – the star, in my opinion – is what’s on the paper.  And what’s on the paper is something that has been on a lot of museum and gallery walls lately, as we noted here early this year.  That something is the thing we tend to think of as the domain of writers, not artists. That something is words.”

Att svinhippa förlaget semiotext(e) ställde ut var bara ett av många exempel på att papper och ord intog en centrall roll på biennialen. Det anrika förlaget, som flyttade sitt högkvarter från New York till Los Angeles 2001, ställde ut på biennialen med 28 nya skrifter, de flesta nyskrivna men också några som inte översatts tidigare.

Skrifterna är författade av filosofer, författare och kritiker som på ett eller annat sätt är kopplade till förlaget, som tidigt introducerade många tänkare och kritiker på engelska som verkar inom ett fält som man med en svepande generalisering brukar kalla teori: Gilles DeleuzeMichel FoucaultFelix GuattariJean-François LyotardPeter SloterdijkJean Braudillard med många flera. Förlagets katalog är verkligt imponerande.

Man får god lust att samla på de här skrifterna som getts ut till biennalen, men vi är mycket tacksamma för att semiotext(e) försåg oss med en av dem, som vi tycker är mest intressant, en märklig långnovell av den argentinske författaren Julio Cortázar (1914-1984). Den heter Fantomas versus the multinational vampires, utgiven på spanska 1975 men inte tidigare översatt till engelska.

Cortázar blandar text, serierutor och foto på ett sätt som känns helt nutida. Berättelsen är uppsluppen, rasande och vemodig om vartannat. Den handlar om hans medverkan i den andra Russelltribunalen, som utredde brott mot mänskliga rättigheter i Latinamerika, bland annat i hans eget hemland Argentina. Och i berättelsen dyker han upp i det mexikanska seriemagasinet Fantomas: The Elegant Menace. Om det låter lite krångligt så beror det på att det är det också; Cortázar leker med flera metanivåer. Det kan faktiskt vara en idé att läsa David Kurnicks efterord först. Det är oerhört välskrivet och berättar om tillkomsthistorien.

Lite kortfattat kan man beskriva berättelsen så här. Hjälten, Julio Cortázar, är i Bryssel där han medverkar i tribunalens arbete, som inte verkar särskilt fruktsamt. Han ska resa från Bryssel med tåg och får tag i det senaste numret av serietidningen Fantomas, som fanns eller kanske till och med finns i verkligheten.

Karaktären Julio Cortázar försjunker allt djupare i serietidningen, som handlar om attacker mot bibliotek och kända boksamlingar, attacker som ingår i ett försök att utplåna alla världens böcker. Siktet verkar till en början inställt på huvudstädernas nationalbibliotek.

I serien kontaktar Fantomas också en rad kända författare, bland dem “The Great Argentine Writer” Julio Cortázar, men även bland andra Octavio Paz, Gabriel García Márquez, Alberto Moravia och Mario Vargas Llosa. Den enda kvinnliga författaren är Susan Sontag, som har … brutit båda benen.

På sätt och vis kan man säga att Cortazár leker med läsaren, liksom lurar honom eller henna att intressera sig för militärjuntornas och även USA:s brott i flera latinamerikanska länder. Sakta men säkert monterar Cortázar ned gränserna mellan försöken i serietidningen att utplåna alla böcker och de hemskheter Russelltribunalen utreder. Det finns både något väldigt förtvivlat och mycket vackert i denna ansträngning att väcka engagemang.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner