Etikettarkiv: seriebiografi

Finalisterna klara till National Book Awards 2014 facklitteratur

CWTaSMP jacket 2

När National Book Awards meddelade vilka böcker som fanns med på deras långa listor 2014, i kategorierna young adult, poesifackböcker och skönlitteratur, var allt frid och fröjd fram till dess att fackböckerna redovisades. En mindre kritikerstorm utbröt, endast en kvinna, Roz Chast, fanns med på listan. Till vår stora glädje finns hon också med bland de fem finalisterna.

Läs vår recension av Chasts fantastiska seriebiografi Can’t We Talk About Something More Pleasant? (Bloomsbury)

Enligt kritikerna hjälpte det föga att det var första gången en seriebok var med på långa listan, kritiken var massiv. Flavorwire kallade listan ”weirdly dispiriting and irrelevant” och tyckte att den var gubbig:

”All week the National Book Awards have been announcing its venerated longlists for its awards in various categories, including young adult literature, poetry, fiction, and nonfiction. Today we get the longlist for nonfiction, and it is replete with every new book that you would maybe get your dad for the holidays.”

Vi har redan gått all in på att Roz Chast vinner i fackboksklassen. De här är de andra fyra finalisterna:

Anand Gopal, No Good Men Among the Living: America, the Taliban, and the War through Afghan Eyes

John Lahr, Tennessee Williams: Mad Pilgrimage of the Flesh

Evan Osnos, Age of Ambition: Chasing Fortune, Truth, and Faith in the New China

Edward O. WilsonThe Meaning of Human Existence

Och här hittar du finalisterna i klasserna young adult respektive poesi. Stort grattis till det relativt lilla oberoende förlaget Greywolf Press, som har två finalister med i poesiklassen.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter

Recension: Can’t we talk about something more pleasant? av Roz Chast

CWTaSMP jacket 2

Roz Chast
Can’t we talk about something more pleasant?
Bloomsbury Press

Med anledning av att Roz Chast är med och tävlar om ett National Books Award, i fackboksklassen, lyfter vi fram vår recension från i somras av hennes seriebiografi:

Om man bara bläddrar lite förstrött Roz Chasts senaste serieroman skulle man kunna tro att teckningarna vore gjorda av Cecilia Torudd. Den senare är illustratören och serietecknaren som kanske är mest känd för Ensamma mamman och för sin medverkan i Kamratposten, men amerikanskan Chast, som har tecknat för en annan klassisk tidskrift, New Yorker, sedan 1978, tecknar mer nervöst, på gränsen till neurotiskt, och med en underbar uttrycksfullhet.

Can’t we talk about something more pleasant? är en självbiografisk serieroman som handlar om Chast och hennes båda åldrande föräldrar, gestaltar och berättar om när de, George och Elizabeth Chast, börjar bli gamla, riktigt gamla och skröpliga, så att det börjar bli dags att tala om saker som har med åldrande och döden att göra, som att flytta till äldreboende, begravning och liknande. Föräldrarna är närmast sekulariserade judar, boende i Brooklyn, New York.

Redan titeln, Can’t we talk about something more pleasant?, avslöjar vad Roz Chasts föräldrar, som gick bort 2007 respektive 2009, tycker om dotterns initiativ att tala om de här tunga sakerna. I inledningen av berättelsen får vi veta att Roz Chast hade en syster som gick bort i helt späd ålder och att detta inte heller var något föräldrarna talade om. Bokens stora ämne, förutom att vara ett kärleksfullt porträtt av föräldrarna, är alltså förnekelse.

Texten till en serieruta, ganska sent i boken, som avbildar Elizabeth Chasts upprörda ansikte, säger ovanligt tydligt vad båda föräldrarna tycker om att diskutera åldrande och död: ”I DO NOT LIKE TO TALK ABOUT DEATH, AND I WILL NOT TALK ABOUT DEATH!!!” Föräldrarna är båda drygt 90 år gamla och George Chast har inte lång tid kvar. Moderns reaktion kommer som ett svar på en fråga Roz ställer: ”Mom, did it ever occur to you that Dad may be actively dying?” En kort tid senare går George Chast bort.

Om det här låter aningen dystert så beror det naturligtvis på att ämnet i sig, att åldras, mista sina förmågor och dö, att förlora sina anhöriga, är sällsynt dystert, men teckningarna och texterna är också väldigt varma och humoristiska. Roz Chast har en helt perfekt tajming. Can’t we talk about something more pleasant? är nästan osannolikt rolig och underhållande.

Boken är förutom rörande, sorglig och humoristisk, också osentimental, uppriktig och modig. På ett sätt kanske ämnet är som gjort för en serieroman – seriemediet skapar kanske en viss önskvärd distans till ämnet – men boken är en av de bättre romaner jag läst på länge, serieroman eller inte.

Lyssna på Fresh Air: ”A Cartoonists Funny, Heartbreaking Take On Caring For Aging Parents”.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner