Etikettarkiv: seriebok

Seriebok: ”Det kändes lugnt när mina känslor dog”

 
p7mwgacqunnf0qq81qad
 
Bim Eriksson
Det kändes lugnt när mina känslor dog
Kartago Förlag

Det verkar som om svenska serier blomstrar och de kvinnliga tecknarna skapar sig, sedan typ ett drygt decennium tillbaka, ett allt större utrymme. Så vitt jag kan bedöma är det också de kvinnliga tecknarna som är mest nyskapande, och allra intressantast tycker jag att de utpräglat feministiska och satiriska tecknarna är.

Man kan ana lite av både Joakim Pririnens stil och anda i flera av de här serieskaparnas verk. Det är nästan som om de kollektivt säger: ”Med lite radikalfeminism kan man slå hela patriarkatet med häpnad.” Det är punkigt, kompromisslöst, inte sällan fulsnyggt och texternas budskap är ibland lika viktiga som att teckningarna uppfyller konventionella krav på hur de ska se ut. Det är den totala effekten av text och bild som är viktig. Råheten är en kvalitet. Och böckerna är ofta vansinnigt roliga.

9789170375934.jpg

Som influenser på den svenska feministiska serievågen, som naturligtvis inte är någon enhetlig rörelse, brukar man framhålla amerikansk feminism, riot grrrl-rörelsen samt den franska serietecknaren Claire Bretécher, född 1940. Flera av hennes serier gavs ut i Sverige under 80-talet. Men influenserna handlar, tror jag, mest om attityden. Riot grrrl-rörelsen visade att feminismen kan vara rebellisk och genuint cool. Bretécher visade vägen med sin svårslagna blandning av knivskarp iakttagelseförmåga, elakhet och humor.

Och även om man inte kan betrakta den svenska feministiska serievågen som en rörelse, så verkar det som om man tagit fasta på ett av feminismens nyckelbegrepp: systerskapet. Tanken att man är starkare tillsammans har bland annat resulterat i seriekollektiv som Dotterbolaget och C’est Bon. Malmö har utvecklats till något av landets seriehuvudstad – särskilt för feministiska och politiska eller samhällskritiska serier – delvis på grund av Serieskolan i Malmö (tidigare Serietecknarskolan), som grundades 1999. Liv Strömquist är förmodligen den mest kända av de serietecknare som gått utbildningen.

9789189632585

Bim Eriksson, politisk debattör, konstnär och författare, serieboksdebuterar med Det kändes lugnt när mina känslor dog, som går att placera in i den här traditionen av svenska feministiska serier. Titeln är fenomenal och skulle kunna vara hämtad ur en serie av Nina Hemmingsson. Också huvudkaraktären i boken känns vagt besläktad med Hemmingssons hålögda monster, vars löften mer låter som hot. Men Erikssons huvudkaraktär, som delvis är självbiografisk, är mycket mindre brutal i sin framtoning. Däremot tar hon plats och pockar på uppmärksamhet – hon pendlar mellan total självutplåning och befriande utlevelse. Däremellan reflektioner och filosoferande.

BIM_INLAGA.indd

BIM_INLAGA.inddAlla bilder © Bim Eriksson

 
Bim Eriksson blandar effektivt korta seriestrippar med bilder som tar upp en hel sida. Inledningsvis träffar huvudkaraktären en häst, som kanske symboliserar tiden innan killarna, för den här boken handlar till ganska stor del om trassel med killar eller, mer allmänt, patriarkatet.

Nästa serie är genuint obehaglig, huvudkaraktären vill inte ha sex med sin kille, men han är påstridig, trots att hon säger nej. I något som liknar en dröm möter hon sedan en jättelik kvinna, en gudinna kanske, som ingjuter mod i henne. Du ska aldrig ge upp dig själv för någon annan, säger hon. Du ska inte känna skam och du ska förmedla detta till dina systrar, säger hon också. Att Eriksson tänjer på realismens gränser, att hon låter det drömska, symboliska och absurda rymmas inom berättandets ram, funkar väldigt bra.

BIM_INLAGA.indd

Eriksson är en riktigt skicklig tecknare, som kan uttrycka mycket med små medel. De flesta figurerna, inklusive huvudkaraktären, har kroppar med rondör; det är en inte allt för vild gissning att de runda formerna är tänkta som ett uppror mot det rådande trådsmala kvinnoidealet. Många bilder och serier handlar om kampen för att inte låta sig luras och krossas av falska idealbilder, inte minst reklamens. Samtidigt är serierna fulla av tidsmarkörer som signalerar vad som är rätt, som kläder eller en riot grrrl-tatuering.

BIM_INLAGA.indd

Många bilder och serier handlar om att inte kunna leva upp till utifrån kommande förväntningar, inte bara vad gäller kroppsideal, utan mer allmänt om kampen för att få känna att man duger som man är. Den feminism som förespråkas i boken ligger, tycker jag, i linje med Roxane Gays feminism som den uttrycks i hennes bok Bad Feminist. Det är med andra ord en bejakande snarare än en asketisk feminism. I en serie undrar en karaktär om det inte är ytligt med läppstift. Ytligt, svarar hennes kompis förvånat, nej, att använda läppstift är inte ytligt, det är ett statement och en krigsförklaring. Säger hon avslutningsvis: ”Patriarkatet ska krossas!”

I själva verket är många teman i boken existentiella – feminismen kanske är en existentialism – och det är lätt att identifiera sig med huvudkaraktären, även om jag, en medelålders man, knappast tillhör den främsta målgruppen. Men livet blir ju torftigt om man bara konsumerar den kultur som tydligt riktar sig till ens målgrupp. Hoppas att också många killar och män, alla som gillar bra serier, kommer att läsa Det kändes lugnt när mina känslor dog. Det är en riktigt stark och mångsidig debutbok, omväxlande humoristisk och allvarlig och stundtals riktigt gripande.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Seriebok: ”Cigarette Girl” av Masahiko Matsumoto

CigaretteGirl_frontCover

Masahiko Matsumoto
Cigarette Girl
Förord: Yoshihiro Tatsumi
Top Shelf Productions

Serierna i Cigarette Girl av Masahiko Matsumoto (1934-2005) är sensationellt charmiga, och publicerades ursprungligen mellan 1972 och 1974. Matsumoto var en av de ledande figurerna inom den mer litterära formen av manga som kallas gekiga (dramatiska bilder). Det är första gången Matsumotos serier från den här relativt sena och mogna perioden ges ut på engelska. De gestaltar, med varm och finurlig humor, unga storstadsmänniskors liv, deras vardag och sökande efter ett visst mått av frihet, trygghet, framgång och, inte minst, en partner.

CG_18

Matsumotos kollega, Yoshihiro Tatsumi (1935-2015), berättar i bokens förord om den marknad de båda tecknade för under efterkrigstiden. Det växte fram butiker, kashihonya, där man kunde hyra serier. När de var som flest fanns det 30.000 butiker av det här slaget runtom i Japan. När teven introducerades fanns det ännu inte manga för barn utgiven i veckotidningar. Det var vid den här tiden Matsumoto debuterade som serietecknare för kashihonya-marknaden. Skriver Tatsumi:

”In Japan, at a time when computers and mobile phones didn’t exist, and without a developed information network like today, there were two great cultural areas: east and west. The east was centered around […] Tokyo, and the west around […] Osaka. The mass culture of the Tokyo area possessed a witty sophistication, while Osaka’s was of a strong crude realism of daily life.”

CG_19I Osaka tecknade Matsumoto alltså först serier för barn, men när marknaden minskade kraftigt, på grund av teve och nämnda mangatidskrifter som gavs ut veckovis, ställdes siktet i stället in på seriemagasin för vuxna. Den marknaden präglades av skildringar av våld och sex, något som Matsumoto inte var intresserad av att teckna. Han skapade istället sin egna karakteristiska vardagsstil. Skriver Tatsumi: ”What Matsumoto had was the ability to use a subtly humorous naiveté, especially in the drawing of genial average people’s lives, to bring out their charm.”

CG_76

Ett återkommande tema är trevande försök att komma i kontakt med någon av det motsatta könet. Många av karaktärerna är påtagligt valhänta på det här området, men kärlek är bara ett av många teman. Det Japan som skildras är ett land i förändring, ett land som är på väg att bli en ekonomisk stormakt. Förändringarna skildras inte enbart som något positivt. Ett annat tema är krocken mellan det moderna och traditionerna, som i regel omhuldas av seriernas äldre karaktärer.

CG_77

Miljöerna är i regel tecknade mer realistiskt och detaljerat än karaktärerna. Matsumoto använder en hel del ”ljudeffekter” och dialogen är ofta ganska sparsmakad. Det är imponerande att Matsumoto lyckas skapa så engagerande karaktärer och så mycket lyriska, vagt vemodiga och humoristiska stämningar med så små medel. Det verkar som om Matsumoto var en serietecknare som uppskattades av andra serietecknare. Det är lätt att förstå varför.

Matsumoto tvingades ibland att teckna action manga av ekonomiska skäl, men det var han tydligen inte särskilt bra på. Och Cigarette Girl är väl snarast motsatsen till action. I en avslutande essä fångar Mitsuhiro Asakawa, en japansk redaktör och mangaforskare specialiserad på gekiga, det som kanske är mest utmärkande för den här fantastiska samlingen serier:

”There is no epic drama in Matsumoto’s compositions. Rather than narrating a story, he pays close attention to details, and makes the reader aware of just how full of richness the seemingly unimportant moments of ordinary life really are.”

Förlaget, amerikanska Top Shelf Productions, har sedan 1997 gett ut en hel del intressanta serier. Tonvikten verkar ligga på grafiska romaner och lite smalare serier.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner