Etikettarkiv: sigrid rausing

Sigrid Rausing:”Malström”

9789100166618 (1)

Sigrid Rausing
Malström. En memoar
Övers. Rebecca Alsberg &
Sigrid Rausing
Albert Bonniers Förlag

Sommaren 2012 hittas Hans Kristian Rausings maka, Eva Rausing, död i parets våning i London. De hade brottats med drogberoende i flera år. Hans Kristian hade, antagligen i yttersta förtvivlan, kanske också förvirring, täckt över sin döda hustru med diverse kläder, nästan som om han hade velat begrava sin hustru och samtidigt ha henne kvar i sin närhet. När polisen hittade hennes kvarlevor hade hon varit död i två månader. Dödsorsak: överdos. Tabloiderna satte genast igång sitt maskineri av skvaller och spekulationer

Sigrid Rausing, som äger och driver den anrika tidskriften Granta och förlaget Granta Books, är Hans Kristians syster. Hon drabbades av en chock när budet om Eva Rausings död nådde henne. Malström är en självbiografisk essä, en gripande meditation om missbrukets natur, och en lyrisk och fragmentarisk memoarbok.

Jag föreställer mig att Sigrid Rausing började skriva boken när chocken hade släppt sitt grepp om henne, men när hon fortfarande var behärskad av sorgen. Rösten som stiger upp från sidorna är stark, poetisk och klar, som det står på bokens baksida, men den är också sorgset letargisk, kanske till och med deprimerad. Det är som om rösten inte bara söker svaret på en familjetragedi, det är som om den försöker skapa reda i ett deprimerat medvetande. Depressionen pågår i texten.

Barndomsminnen varvas med resonemang om såväl beroende som medberoende. I bakgrunden skymtar Sigrid Rausings ej namngivne man, som verkar stå beredd att skänka tröst närhelst sorgen blir för svår att hantera. Malström är en kort, tät bok. Rausing gör inte anspråk på att vara specialist på missbruk; hon kretsar hellre kring en fråga, än hon levererar tvärsäkra svar.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Granta: Best of Young American Novelists 3

G139-COVER-397x555

1979 kom det första numret av Granta ut, ursprungligen en studenttidsskrift med anor från 1889, i den form som den har nu – en kvartalsvis utgiven litteraturtidskrift i pocketformat. Det första numret hade titeln New American Writing, och det innehöll texter av författare som Joyce Carol Oates, William Gass, Donald Barthelme och Susan Sontag.

I introduktionen skriver redaktörerna, Bill Buford och Pete de Bolla, om den brittiska litteraturens alla svagheter (”Insulated. Enclosed.”) och övergår sedan till att prisa den mer dynamiska amerikanska litteraturen (”challenging, diversified, and adventurous”), som, påpekar de syrligt, allt för sällan ges ut i Storbritannien. Syftet med det första numret av brittiska Granta var alltså att introducera amerikansk litteratur, säkert också att provocera en smula för att väcka debatt och att visa att det fanns en behov av en ny ambitiös litteraturtidskrift.

7

Granta etablerade sig snart som en av de viktigaste tidskrifterna för ny litteratur, och inom några år fick Buford och de Bolla idén till det klassiska numret Best of Young British Novelists: Granta 7, som publicerades 1983 och har gått ut i sex nya upplagor sedan dess. Det var det första numret i det som skulle bli serien Best of Young Novelists. Många av dem som fanns med på listan skulle bli riktiga stjärnor, exempelvis Martin Amis, Julian Barnes, Kazuo Ishiguro, Ian McEwan och Salman Rushdie. Det andra numret av Best of Young British Novelists gavs ut 1993, det tredje 2003 och det fjärde 2013.54

Det första numret av Best of Young American Novelists gavs ut 1996 under Ian Jacks redaktörsskap. Numret blev smått kontroversiellt, eftersom författare som Nicholson Baker, David Foster Wallace och William T. Vollman inte klarade sig igenom urvalsprocessen. Men det gjorde å andra sidan exempelvis Edwidge Danticat, Jeffrey Eugenides, Jonathan Franzen och Lorrie Moore.

972007 var det dags för nästa Best of Young American Novelists och nu, 10 år senare, är det alltså dags för ytterligare ett. Skriver Sigrid Rausing i introduktionen till det senaste numret, apropå tematiska likheter mellan de två senaste:

”[Fantasies] of the apocalypse have snuck into us like a virus, embedding themselves into the core of American writing. American dystopia was a strong theme in fiction ten years ago, and it seems strongly present still: pandemics, war and dysfunction predominate (though we noted a good bit of humour too). From the outside one feels the origins of that sadness are all too obvious – 9/11; war; coffins draped in American flags; PTSD; torture scandals; Guantánamo Bay; school shootings and gun crime; the war on drugs; the crash of 2008 . . . Where is the good news? From bee death to the loss of manufacturing; from climate change to populism, it’s all looking bleak.”

Men sedan försöker Rausing ta udden av pessimismen en smula:

”But then it always did look bleak: here is a big troubled country with a free press – of course it’s going to look bleak. Have you ever read a newspaper in a country with censorship? Try it – that’s where you find the good news, the bland news, the happy stories.”

Och nu, äntligen, författarna som juryn valt ut till Granta 139: Best of Young American Novelists 3:

Jesse Ball, 38, född i New York och har publicerat sex romaner, en hel del poesi och noveller. Han är känd för sig sparsmakade stil som har lett till jämförelser med Jorge Luis Borges och Italo Calvino.

Halle Butler, 31, bor och verkar i Chicago. Hennes första roman, Jillian, från 2015 kalades ”feelbad book of the year” i Chicago Tribune. Läs utdrag ur hennes kommande roman.

Emma Cline, 28, född i Kalifornien och författare till The Girls, som både blev en stor kritiker- och försäljningsframgång.

Joshua Cohen, 36, född i Atlantic City. Har skrivit fem romaner, varav den senaste och mest kända är Book of Numbers, samt novellsamlingar.

Mark Doten, 38, född i Minnesota men bor för närvarande i Brooklyn. Debutromanen, The Infernal, gavs ut 2015. Litteraturredaktör på Soho Press.

Jen George, 36, född och uppvuxen i Kalifornien men bor i New York. Författare till novellsamlingen The Babysitter at Rest.

Rachel B Glaser, 34, published her first novel, Paulina & Fran, in 2015. Hon har även skrivit en hel del kortprosa och poesi. Hon är exceptionellt rolig. Läs novell eller dikt

Lauren Groff, 38, född i New York. Hennes senaste och tredje roman, Fates and Furies, var något av en genombrottsbok. Förra året var den finalist till National Book award och 2015 till National Book Critics Circle award. Barack Obama valde den vid ett tillfälle till en av sina semesterböcker.

Yaa Gyasi, 27, född i Ghana och uppvuxen i Alabama. Hennes första roman, Homegoing, som finns översatt till svenska, renderade henne John Leonard award 2016.

Garth Risk Hallberg, 38, född i Louisiana och uppvuxen i North Carolina. Författare till A Field Guide to the North American Family och City on Fire. Den senare en mäktig pjäs som utspelar sig i New York på 70-talet som författaren fick ett fett förskott för.

Greg Jackson, 34, belönades med ett 5 Under 35 award av National Book Foundation för novellsamlingen Prodigals.

Sana Krasikov, 37, född i Ukraina, bodde i Georgien och Kenya innan hon återvände till USA för fyra år sedan. Hennes senaste roman, The Patriots, handlar om de trassliga banden mellan USA och Ryssland, sedda utifrån en familjs perspektiv, och kom ut 2016.

Catherine Lacey, 32, född i Mississippi och författare till hyllade romanen Nobody Is Ever Missing, som vann förra årets Whiting award och har översatts till flera språk.

Ben Lerner, 38, född i Topeka, Kansas, men bor och verkar i New York. Lerner identifierar sig egentligen som poet, men har skrivit två romaner – Leaving the Atocha Station och 10:04 – som har gjort honom till en av den unga amerikanska prosans allra mest firade stjärnor. Den första romanen kommer snart ut på svenska: På väg från Atocha. Hans senaste bok är den smarta och sällsynt underhållande essäboken The Hatred of Poetry, som också snart kommer ut på svenska: Varför alla hatar poesiLäs dikt

Karan Mahajan, 33, född i USA men uppvuxen i New Delhi och författare till Family Planning och The Association of Small Bombs, som var med och tävlade om ett National Book award 2016.

Anthony Marra, 32, född i Washington DC och författare till novellsamlingen The Tsar of Love and Techno (2015) och romanen A Constellation of Vital Phenomena (2013).

Dinaw Mengestu, 39, föddd i Etiopien men flyttade redan vid två års ålder till USA. Författare till tre uppmärksammade romaner. Vann Guardian First Book award 2007.

Ottessa Moshfegh, 35, född i Boston men bor och verkar i Kalifornien. Hon har skrivit en kortroman och en hel del noveller, som bland annat publicerats i The Paris Review och New Yorker. Hennes debutroman Eileen var med på korta listan till Man Booker prize 2016. Läs noveller

Chinelo Okparanta, 36, född i Port Harcourt, Nigeria. Hon har skrivit Under the Udala Trees och Happiness, Like Water, vann ett O Henry award 2014 och har tilldelats ett Lambda Literary award två gånger.

Esmé Weijun Wang, 33, är engagerad i frågor som rör psykisk hälsa, essäist och författare till romanen The Border of Paradise. Hon vann förlaget Graywolf Press pris för sakprosa med essäboken The Collected Schizophrenias.

Claire Vaye Watkins, 33, född och uppvuxen i Mojave-öknen i Kalifornien. Hennes novellsamling Battleborn vann Dylan Thomas-priset 2013.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Listor

Literary Hub, allt om litteratur samlat på ett ställe

Literary Hub är en helt nylanserad bok- och litteratursajt, ett jätteprojekt som backas upp av en imponerande skara inflytelserika spelare på den amerikanska bokmarknaden.

Ett litet urval bara: Knopf/VintagePANK, Little, Brown and CompanyFSGPenguin Press, Los Angeles Review of BooksPolitics and ProseMcSweeney’sNew DirectionsThe Last BookstorePENNY TyrantSemiotext(e)GraywolfThe Paris Reviewn+1Powell’s.

Det är otroligt intressant mix av samarbetspartners, alltifrån nischade småförlag till stora förlag, små och stora tidskrifter, smala och breda tidskrifter och bokhandlar och organisationer som PEN. Däremot är det lite oklart vad det betyder att de är partners, men det verkar som om man kommer att satsa en hel del på exklusivt förhandsmaterial ur kommande böcker.

Tittar man på de skrivande redaktörerna är det också några spännande namn: Alexander Chee, Adam Fitzgerald, Ashley Ford, Roxane Gay, Oscar Villalon, Rebecca Wolff. Roxane Gay är ju en väldigt smart värvning, men är inte hon redan inblandad i (minst) två andra tidskrifter?

Mycket bra att läsa på nätet, men det är väldigt utspritt

Det här är argumentet för en koloss som Literary Hub, deras eget argument: ”There is more great literary content online than ever before, but it is scattered, easily lost. With the help of its partners—publishers big and small, journals, bookstores and non-profits—Literary Hub will be a place where readers can return each day for smart, engaged, and entertaining writing about all things books.”

Och så här beskriver man sig själv, som en samlande och organiserande princip: ”Literary Hub is an organizing principle in the service of literary culture, a single, trusted, daily source for all the news, ideas and richness of contemporary literary life.”

Jag kan köpa argumentet att det behövs en stor enande kraft inom den litterära sfären, och jag har rentav själv funderat i de banorna, men då har jag i första hand föreställt mig en litterär tidskrift uppbackad av en allians av små och stora förlag. Om Bonniers inte kan hålla Bonniers Litterära Magasin under armarna, kanske 10-15 förlag och andra aktörer skulle kunna vara med och skapa en tidskrift, tryckt eller digital, som skulle kunna vara lika anspråksfull som Literary Hub. Den kanske måste vara anspråksfull – så stor att den inte går att negligera.

Det skulle antagligen vara ett vanskligt och komplicerat projekt. Vill ens läsarna ha en stor och dominerande källa att vända sig till när de vill läsa om böcker och litteratur? Är inte trenden snarare att var och en skapar sin egen Literary Hub, så att säga? Är portaler passè?

Kommer fler svenska filantroper till litteraturens undsättning?

Sigrid Rausing har ju köpt Granta och Granta Books, som kanske inte är några vinstmaskiner, men både tidskriften och förlaget producerar ju fantastiska saker. Familjen Ax:son Johnson har ju i säkert ett par decennier finansierat Axess, även om det mer är ett ideologiskt projekt än ett litterärt.

I den bästa av alla tänkbara världar skulle någon av samma kaliber som Stefan Persson eller Ingvar Kamprad slå Sverige, kanske till och med världen, med häpnad och backa upp en ny och riktigt anspråksfull litteraturtidskrift, kanske rent av en nordisk litteraturtidskrift? Den kunde ju handla lite om mode och design också.

Skriv gärna och berätta vad du tycker om Literary Hub. Skulle idén funka i Sverige? Vad tror du om en nordisk litteraturtidskrift?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Nyheter

Sex författare som härjades av alkoholen

American Author Ernest Hemingway aboard his Ya...

American Author Ernest Hemingway aboard his Yacht around 1950 (Photo credit: Wikipedia)

För man samman orden alkohol och författare väcks genast associationer. Vi tänker omedelbart på Bellman, Charles Bukowski och Dylan Thomas. Associationerna bär vaga spår av alkoholromantik, särskilt i Bellmans fall, men handlar snarare om elände och förfall än om frigjord och flödande kreativitet.

Alkoholromantiken, som omgivit många stora författarskap, är kanske på utdöende, men det hindrar inte att frågan författaren Olivia Laing ställer i sin nya bok, The Trip to Echo Spring, är riktigt intressant: Varför har så många av litteraturens mästerverk skrivits av författare som varit beroende av alkohol?

Laing, som är brittisk författare och kritiker, kommer själv från en familj plågad av missbruksproblem. I sin bok undersöker hon kopplingen mellan kreativitet och alkohol genom att närstudera sex hyllade amerikanska författare: F. Scott Fitzgerald, Ernest Hemingway, Tennessee Williams, John Berryman, John Cheever and Raymond Carver.

I väntan på recensionsexemplar av The Trip to Echo Spring vill vi kortfattat uppmärksamma boken. Den har fått ett par mycket fina recensioner och Hilary Mantel har skrivit en riktigt lockande blurb: ”Olivia Laing’s writing is beautifully modulated, her tone knowledgeable yet intimate. She can evoke a state of mind as gracefully as she evokes a landscape. The Trip to Echo Spring is a book for all writers or would-be writers. It’s one of the best books I’ve read about the creative uses of adversity: frightening but perversely inspiring.”

Boken har formen av en road trip, Laing har rest från kust till kust i Amerika och besökt författarnas hem, i New York, New Orleans, Key West och Kalifornien. Laing har naturligtvis läst en massa, både om och av de sex författarna.

Drickandet som ämne dyker ibland upp i författarnas litterära texter, exempelvis i Cat on a Hot Tin Roof och i A Moveable Feast. Flera av dem drack tillsammans – Hemingway och Fitzgerald stötte på varandra på Paris kaféer under 20-talets Paris och Carver och Cheever påstås ha skyndat tillsammans till en spritbutik i Iowa den smällkalla vintern 1973.

The Trip to Echo Spring drar inte i första hand generella slutsatser om orsaken till att vissa personer hamnar i missbruk, den handlar mer om hur författarna, och deras familjer och anhöriga, härjas av alkoholen och om de nästan mirakulösa möjligheterna att tillfriskna. Den handlar om den första kärleken till alkoholen, då den verkligen kan gynna kreativiteten, och om dess kusliga förmåga att bryta ned. Laing har intervjuat rader av experter på beroendeproblematik och missbruk.

Läs recension av The Trip to Echo Spring i Scotsman.

YouTube-klipp med ett långt samtal om trauma och kreativitet med Olivia Laing och Patrick McGrath, lett av förläggaren och filantropen Sigrid Rausing.

Intervju med Olivia Laing i OTHER PEOPLE med Brad Listi.

Ola Wihlke

4 kommentarer

Under Artiklar

Sveriges 20 bästa unga prosaister 2000

Vi läser premiärnumret av svenska Granta, vars tema är gränser, och minns plötsligt svenska tidskriften .doc och tar en titt i hyllan. Där hittar vi bland annat nummer nio av .doc från år 2000, 20 bästa, i vilket redaktör Stephen Farran-Lee skriver: ”Det är knappast någon hemlighet att vi betraktar den brittiska tidskriften Granta som vår storasyster, och vi har flitigt lånat idéer och inspiration av henne.”

Och i just nummer nio 2000 presenterades en lista med Sveriges bästa unga prosaister, ”ur den skara svenska författare som spirat i 90-talet”, helt i stil med storasyster Grantas numer legendariska lista, som presenteras var tionde år. Idag finns Granta i ett dussintal länder, men det är fortfarande den brittiska listan som får mest uppmärksamhet.

Den svenska listan i .doc konstruerades av endast två personer, kritikern Jonas Thente och författaren Gabriella Håkansson. Den är något av en nostalgitripp och vi kan inte låta bli att presentera hela listan:

Alexander Ahndoril
Rolf Almström
Erik Andersson
Majgull Axelsson
Louise Boije af Gennäs
Cecilia Davidsson
Torbjörn Elensky
Christine Falkenland
Magnus Florin
Stefan Foconi
Hans Gunnarsson
Per Hagman
Ninni Holmqvist
Åsa Maria Kraft
Malin Lindroth
Joakim Pirinen
Tony Samuelsson
Nikanor Teratologen
Peter Törnqvist
Mirja Unge

Skriv gärna vad ni tycker om listan, om egna favoriter som borde ha varit med eller om hur en uppdaterad lista över dagens bästa unga prosaister borde se ut.

BB

1 kommentar

Under Listor

Zadie Smith fortfarande under fyrtio

English: Zadie Smith announcing the five 2010 ...

English: Zadie Smith announcing the five 2010 National Book Critics Circle finalists in fiction. (Photo credit: Wikipedia)

När tidskriften Granta, sedan 2005 ägd av svenska Sigrid Rausing, gav ut sitt första nummer med en lista över de 20 mest lovande brittiska författarna under 40 prickade man onekligen in en hel del blivande storheter. Året var 1983 och med på listan fanns bland andra: Martin Amis, Julian Barnes, Kazuo Ishiguro och Salman Rushdie. Kvinnor var klart underrepresenterade. Granta 7: Best of Young British Novelists har tryckts i ständigt nya upplagor, den nuvarande är den sjunde i ordningen.

Tio år senare, 1993 är det äntligen dags för nästa specialnummer av Granta och med det är en litterär tradition etablerad. Ishiguro är med på listan även denna gång och har sällskap av bland andra Iain Banks, Hanif Kureishi, Will Self, Nicholas Shakespeare och Jeanette Winterson. Den sistnämnda är en av sammanlagt sex kvinnor.

År 2003 är det dags för det tredje specialnumret av Granta och redaktörerna visar sig än en gång vara sällsynt pricksäkra. Med på listan finns namn som Monica Ali, Hari Kunzru, Zadie Smith och Sarah Waters. Antalet kvinnor är sju, men etniskt börjar det spreta lite grand.

2013 års lista ser i sin helhet ut så här:

Naomi Alderman

Tahmima Anam

Ned Beauman

Jenni Fagan

Adam Foulds

Xiaolu Guo

Sarah Hall

Steven Hall

Joanna Kavenna

Benjamin Markovits

Nadifa Mohamed

Helen Oyeyemi

Ross Raisin

Sunjeev Sahota

Taiye Selasi

Kamila Shamsie

Zadie Smith

David Szalay

Adam Thirlwell

Evie Wyld

Vi är inte så förtjusta i att Thirlwell kommer med på listan igen, i översättning är han åtminstone allt annat än imponerande. Dessutom tycker vi att Zadie Smith snarare är en litterär superstjärna än ung och lovande, men det är skönt att könsmaktsordningen är bruten, åtminstone på denna mycket begränsade del av den litterära marknaden. Vi räknar till hela tolv kvinnor.

Dessutom är det spännande att antalet författare med rötter i forna kolonier eller andra länder ökat kraftigt, eftersom det speglar den brittiska samhällsutvecklingen. Enligt vad vi har läst märks det tydligt i författarnas verk och inte bara innehållsmässigt. Vi tvingas erkänna att vi bara har hört talas om några av författarna, men har redan beställt Granta 123: Best of Young British Novelists 4. Guardian Books pocast har ett bra och lite längre inslag om årets lista.

BB

1 kommentar

Under Nyheter