Etikettarkiv: Slate

The Trump Story Project – 10 noveller om framtiden i Trumps Amerika

fd77a795-2328-4892-82a9-37cf5c5ce97eimg400

I en artikel i New Yorker jämför Philip Roth president Donald Trump med den fiktiva karaktären Charles Lindbergh i hans roman The Plot Against America (2004). Roth tycker att det är mindre otroligt att Lindbergh, baserad på den kände flygaren, blir president, som han blir i romanen, än att Trump blivit president:

”It isn’t Trump as a character, a human type—the real-estate type, the callow and callous killer capitalist—that outstrips the imagination. It is Trump as President of the United States.”

Och i Times Literary Supplement kan man läsa ”Twenty Questions with Joyce Carol Oates”. En av de tjugo frågorna:

”Which is your least favourite fictional character?

Our newly elected US president. Overblown unconvincing stereotype of buffoon/ bloviator/ con-man/ psychopath crudely plagiarized from absurdist / prophet French playwright Alfred Jarry, Ubu Roi.

Den litterära presidenten och den fiktiva presidenten

Barack Obama kommer att bli ihågkommen som den litterära presidenten, eftersom han på så många olika sätt var engagerad i litteraturen och läsandet som en positiv kraft. Men Donald Trump ser också ut att bli en litterär president, på sitt sätt, för att han sätter många författares fantasi i rörelse.

Man Booker prize-vinnaren Howard Jacobson har skrivit en bok som en reaktion på att Donald Trump blivit vald till president. Den kommer ut redan i april och har titeln Pussy och handlar om Prince Fracassus, ”heir to the Duchy of Origen, famed for its golden-gated skyscrapers and casinos […]” Jacobsen började skriva boken redan under valkampanjen, men när Trump vann valet började han skriva dagligen två månader i sträck. ”Satire is an important weapon in the fight against what is happening and Trump looks like a person who is particularly vulnerable to derision,” sa Jacobson till The Guardian.

Tio nya noveller om framtiden i Trumps Amerika

images

Och sajten Slate har just sjösatt ett projekt: ”Introducing the Trump Story Project” Slate och Ben H. Winters, författare till den helt aktuella kontrafaktisk dystopiska romanen Underground Airlines (2016), har bjudit in 10 författare att skriva varsinn novell på temat att leva i ett framtida Amerika med Trump som president. Den första heter ”The Daylight Underground”, handlar om en massdeportation av en miljon människor och är skriven av Héctor Tobar. Den här novellserien blir spännande att följa.

Missa inte heller att läsa Philip Roths klassiska essä ”Writing American Fiction” som publicerades redan 1961:

”[The] American writer in the middle of the 20th century has his hands full in trying to understand, and then describe, and then make credible much of the American reality. It stupefies, it sickens, it infuriates, and finally it is even a kind of embarrassment to one’s own meager imagination. The actuality is continually outdoing our talents, and the culture tosses up figures almost daily that are the envy of any novelist.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Noveller, Nyheter

Mordet som podcasten Serial utforskar tas upp i domstol

hc3a4mtaDen 13 januari 1999 försvann Hae Min Lee, en tjej som var senior på Woodlawn High School in Baltimore County, Maryland. En månad senare finner man hennes kropp i en park och det visar sig att hon blivit strypt. Hennes 17-är gamla pojkvän, Adnan Syed, arresterades och inom ett år var han åtalad och dömd, att tillbringa resten av sitt liv i fängelse.

Om det här fallet handlar den succéartade podcasten Serial, som är gjord av personerna bakom podklassikern This American Life, specialiserad på berättande radio. Det är oftast sällsynt väl berättat och snyggt producerat: ”This American Life – 500 avsnitt och fler på väg”.

Det finns likheter mellan Serial och This American Life och det finns olikheter, den största olikheten är att Serial handlar om ett ämne, i det här fallet mordet på Hae Min Lee och skuldfrågan, och att man ägnar ämnet ett hel säsong. Man vet inte på förväg vilken vändning historien ska ta.

Det är ett avsnitt kvar av första säsongen, och nära nog ett par miljoner privatdetektiver väntar på upplösningen, men redan nu har det kommit två nyheter. Det blir en andra säsong av Serial och Adnan Sayeds fall kommer att tas upp i domstol.

Ju fler avsnitt som visats av Serial desto mindre tydligt har det, på sätt och vis, blivit vad den egentligen handlar om. Låt oss bara hoppas att Serial inte bara är ännu en meditation över sanningens undanglidande natur. Avsnitt 10 sänds torsdagen den 10 december.

Slate har ovanligt mycket material om fenomenet SerialMissa inte deras kommenterande podcast:

Om avsnitt 5: ”What Did You Make of the Latest Episode of Serial?
Om avsnitt 6: ”How Strong Is the Case Against Adnan Syed?
Om avsnitt 7: ”Serial Takes a Step Back, and Gets Some Experts Involved.
Om avsnitt 8: ”What Is the Deal With Jay?
Om avsnitt 9: ”What Is It Like to Be Suspected?

Mer läsning: ”7 true crime-böcker för dig som gillar podcasten Serial

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter, Podcasts / radio

Serial, en ny podcast från skaparna av This American Life

hämtaDen 13 januari 1999 försvann Hae Min Lee, en tjej som var senior på Woodlawn High School in Baltimore County, Maryland. En månad senare finner man hennes kropp i en park och det visar sig att hon blivit strypt. Hennes 17-är gamla pojkvän, Adnan Syed, arresterades och inom ett år var han åtalad och dömd, dömd att tillbringa resten av sitt liv i fänglese.

Åtalet mot honom byggde till stora delar på ett vittnes berättelse. Adnans kompis Jay, som i sitt vittnesmål hävdade att han hjälpte Adnan att begrava Haes kropp. Men Adnan har hela tiden nekat till att han haft något att göra med Haes död. Vissa tror att han talar sanning, många andra att han inte talar sanning.

Den här historien, som alltså är sann, utgör första delen av podcastserien Serial, och den är gjord av personerna bakom This American Life, som är specialister på berättande radio. Det är oftast sällsynt väl berättat och producerat: ”This American Life – 500 avsnitt och fler på väg”.

Det finns likheter mellan Serial och This American Life och det finns olikheter, den största olikheten är att Serial handlar om ett ämne, i det här fallet mordet på Hae Min Lee och skuldfrågan, och att man ägnar ämnet ett hel säsong. Podcasten har anklagats för att fiktionalisera ett verkligt mordfall, för att sudda ut gränserna mellan fakta och fiktion och för att vara spekulativ.

Kritiken behandlar Serial som om den vore ett (avskräckande) exempel på något nytt. Men jag kan inte se någon radikal skillnad mellan Serial och en radda avsnitt av P3 Dokumentär, om man bortser från att den amerikanska podcasten är just en serie. Skriv gärna och berätta vad du tycker.

Jag tyckte att det var ganska svårt att hänga med i början, fick lyssna om ett par gånger, men nu tycker jag att serien är sensationellt bra och smått beroendeframkallande. Däremot verkar det som om programmets värd, Sarah Koening, har lite väl stort självförtroende. Ibland verkar hon på fullt allvar tro att hon ska kunna komma fram till om Adnan är skyldig eller inte genom att prata med honom, låt vara att de talat mer varandra i telefon i tiotals timmar.

Mina sympatier växer också för Adnan, men jag vet inte vad jag ska tro. Jag besitter inte den kompetensen, men finns det inte svängrum för en hel del ”reasonable doubt” när det gäller Adnans eventuella skuld?

Hursomhelst, Koening har grävt djupt i materialet grävts fram om mordet. Hon fann att det fortfarande fanns mycket att utreda:

”What she realized is that the trial covered up a far more complicated story, which neither the jury nor the public got to hear. The high school scene, the shifting statements to police, the prejudices, the sketchy alibis, the scant forensic evidence – all of it leads back to the most basic questions: How can you know a person’s character? How can you tell what they’re capable of? In Season One of Serial, she looks for answers.”

Ju fler avsnitt som visats av Serial desto mindre tydligt har det, på sätt och vis, blivit vad den egentligen handlar om. Låt oss bara hoppas att Serial inte bara är ännu en meditation över sanningens undanglidande natur.

Missa inte heller Slates kommenterande podcast, som har ett analytiskt och kritiskt perspektiv:

Om avsnitt 5: ”What Did You Make of the Latest Episode of Serial?
Om avsnitt 6: ”How Strong Is the Case Against Adnan Syed?
Om avsnitt 7: ”Serial Takes a Step Back, and Gets Some Experts Involved.
Om avsnitt 8: ”What Is the Deal With Jay?
Om avsnitt 9: ”What Is It Like to Be Suspected?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Podcasts / radio

Slates podcast Audio Book Club är inspirerande

Slate har många bra podcasts och The Audio Book Club är en av de bättre. Laguppställningen varierar men tre personer diskuterar en aktuell bok och varje avsnitt är ungefär fyrtio minuter långt. Diskussionerna är livliga, kunniga och engagerade. Ibland uppstår stor oenighet, men stämningen är god och det skrattas sällsynt mycket för att vara ett program om böcker.

Podcasten rekommenderar att man lyssnar efter man har läst boken, men det går mycket väl att lyssna innan eller att lyssna utan att ens läsa boken. Det är som Bokcirkeln i P1 fast lite rappare.

Bleeding Edge av Thomas Pynchon

The Flamethrowers av Rachel Kushner

Tenth of December av George Saunders

På spaning efter den tid som flytt (Swanns värld) av Marcel Proust

Stolthet och fördom av Jane Austen

Poscastens arkiv.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Podcasts / radio

Nu närmar vi oss slutet på en lång era av neurononsens

Under många år har hjärnforskningen levt högt på möjligheten att kunna skanna hjärnan och avbilda verksamhet i dess olika delar. Denna möjlighet har skapat en falsk föreställning att hjärnforskningen har nått väldigt långt, som om alla dessa bilder tillsammans skulle utgöra en fundamental kartläggning av hjärnan, som om lösningen på de stora mysterierna och vetenskapliga frågorna kring hjärnan och medvetandet plötsligt låg inom räckhåll.

Brain 1

Brain (Foto: Wikipedia)

Seriösa forskare har i regel varit ganska försiktiga vad gäller tolkningen av den nya hjärnforskningens rön, men mängder med journalister, författare, föreläsare och självhjälpsguruer har länge levt gott på spektakulära vantolkningar av den nya hjärnforskningens rön. Det är tolkningar som i bästa fall bara är felaktiga förenklingar.

Men nu verkar det som om de seriösa forskare, författare och journalister som vill skriva balanserat om den nya hjärnforskningen både har börjat bryta igenom mediebruset och allt oftare lyckas avslöja de värsta vantolkningarna, deras upphovsmän och -kvinnor samt deras vanligaste och allvarligaste felslut.

Det här är en samling länkar till artiklar på detta tema. Vi ska försöka uppdatera listan relativt ofta. Tipsa gärna om bra artiklar.

1.  ”The End of Neuro-Nonsense. Is the age of mindless brain research already over?” av Daniel Engberg i Slate. Mycket bra och optimistisk översiktlig artikel, som i sin tur innehåller en hel rad länkar.

2.  ”This Brain Discovery May Overturn a Century-Old Theory” av Ben Thomas i Scientific American. Mycket intressant blogginlägg om rivaliserande teorier om hjärnans struktur/organisering.

3.  ”Bursting the Neuro-Utopian Bubble” av Benjamin Y. Fong i kolumnen ”The Stone” i New York Times.

4.  Doubtful News – avslöjar på löpande band exempel på dåliga tolkningar av hjärnforskning, i det här fallet ett tysk vetenskapsman som tror sig ha hittat en mörkt fläck i hjärnan på sexualförbrytare, mördare och rånare. Enligt Daily Mail som skriver om forskaren ska han bland annat ha sagt: ”But this is definitely the region of the brain where evil is formed and where it lurks.” Han påstår att han genom att titta på unga människors hjärnor kan förutsäga om de kommer att bli kriminella med 66% sannolikhet.

5.  Recension av Sally Satels och Scott O. Lilienfelds omdebatterade bok Brainwashed: The Seductive Apppeal of Mindless Neuroscience (Basic Books, 2013)

6.  ”Mindless – the new neuro-sceptics” – lång artikel i New Yorker av Adam Gopnik om en rad neuroskeptiska böcker, som hävdar att hjärnforskningens anspråk är ordentligt uppblåsta.

7.  ”Scientism in the Arts and Humanities” – lång artikel av Roger Scruton i The New Atlantis. Nyckelcitat: ”There are forms of human understanding that can be neither reduced to science nor enhanced by it.”

O.W.

2 kommentarer

Under Artiklar

40 exempel på hur kritikern Michiko Kakutani använt sin nya favoritkliché

När man börjar driva med en litteraturkritiker, då vet man att hen är riktigt stor inom sitt gebit. New York Times-kritikern Michico Kakutani har av kollegor kallats ”limnphomanic” och ”The First Lady of Limn” för att hon använder olika varianter av det relativt ovanliga verbet limn (beskriva) så ofta. Nu har en annan kritiker, musikkritikern Jody Rosen, påpekat på Twitter att Kakutani har en ny favoritkliché.

Free twitter badge

Twitter-badge (Photo credit: Wikipedia)

Tidskriften Slate (där Rosen har jobbat) har gått till botten med Kakutanis nya kliché och hävdar i en smått viral artikel: ”These days, she judges books not by what and how they limn, but just how deeply they are felt.” I artikeln hävdas det inte bara att Kakutani använder deeply felt ofta, man har dessutom sammanställt en lista med 40 exempel som visar att hon sedan 1984 använder uttrycket allt oftare och att 2013 kan bli en rekordår, om Kakutani fortsätter i samma takt ända in i kaklet.

Är det här kanske bara ännu ett exempel på harmlös Twitter-mobbing? Eller har rentav Jonathan Franzen rätt vad gäller sociala medier? Vi tycker i alla fall att det är värt att påpeka att man får 8430 träffar om man söker på Michico Kakutani i New York Times arkiv, för att ge lite perspektiv på att hon skrivit deeply felt 40 gånger under cirka 30 års tid.

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Artiklar, Listor

Patienterna behöver poesi, och det gör läkarna också

Vi har nästan stulit rubriken rakt av från en tänkvärd artikel i Slate. Den handlar om Rafel Campo, ”associate professor of medicine at Harvard”, som just har vunnit ett stort internationellt pris. Han fick priset för… en dikt.

Dikter är inte det första man förknippar med ett så praktiskt yrke som läkarens, ord nedtecknade på en sida, ”often with minimal form, story, or logic. It doesn’t earn money, build cities, cure illness, feed the hungry, or solve the pressing problems of society.”

Men artikelns författare, Danielle Ofri, tror ändå att poesin har en viktig funktion att fylla inom vården: ”sometimes it is the things we deem least practical that wield the most power. In fact, poetry’s impracticality may be its strength.”

“When we read or hear a poem that’s truly effective,” hävdar Campo själv, “we feel what the speaker is feeling. We experience an entire immersion of ourselves in another’s consciousness.”

Poesin kan exempelvis, menar Ofri, spela stor roll när nästa generations läkare ska utbildas, den kan spela roll i träningen av empatisk förmåga och den kan spela roll i läkares och annan vårdpersonals kontakt med patienter, särskilt med svårt sjuka patienter. Med poesi, det verkar vara tanken, står man något bättre rustad inför något så obegripligt som döden.

Läs hela den inspirerande artikeln, om poesi och dess nuvarande och eventuella framtida roll inom vården, samt Rafael Campos prisbelönade dikt Morbidity and Mortality Rounds.

BB

Lämna en kommentar

Under Nyheter