Etikettarkiv: Sophie Calle

Ny bok om 75 av konstens visionärer

9781780675770-in021

Mark Getlein & Annabel Howard
Art Visionaries
Laurence King

Jag är väldigt svag för det brittiska förlaget Laurence Kings böcker. De ger ut relativt billiga men välskrivna och välproducerade böcker i ämnena konst, arkitektur, mode, foto, reklam och design. Böckerna är opretentiösa, underhållande och lärorika, inte sällan har de en folkbildande ambition eller ton.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Några av mins favoritböcker från Laurence King är deras serie Visionaires, perfekta om man vill repetera och uppdatera sina kunskaper om de stora gestalterna inom fotografi, grafisk design, arkitektur och mode. Vi har tidigare recenserat Graphic Design Visionaries, en genuint underhållande bok.

Art Visionaires, av Mark Getlein och Annabel Howard, är uppbygd på ett likartat sätt. Sammanlagt presenteras 75 av de mest inflytelserika konstnärerna från 1900-talets början fram till idag. Varje presentation inleds med ett signifikant citat:

”The content of a painting is painting. Nothing has to be decipherd.”
Wasilij Kandinskij

”The sqare is a living royal infant.”
— Kazimir Malevitj

”I belive that nothing can be more abstract, more unreal, than what we actually see.”
Giorgio Morandi

”One eye sees, the other feels.”
Paul Klee

”Every action changes me radically.”
Joseph Beuys

”Uncertainty is the footprint of truth.”
Sophie Calle

Bara för att nämna sex. Citatet fungerar som en ingång till den text som presenterar de olika konstnärsskapen. Texten är cirka en sida lång och berättar om det centrala i konstnärsskapen. Texten är kryddad med underhållande fakta och, i många fall, fler citat.

Detta bildspel kräver JavaScript.

För varje konstnär finns också en tidslinje med uppgifter om centrala händelser i konstnärernas privata och konstnärliga liv. Jag älskar att bläddra och läsa i den här boken. Tycker man att Picasso, Matisse och Warhol är aningen uttjatade kan man ju bara bläddra förbi dem. Jag hittade flera fantastiska konstnärer som jag inte kände till eller bara kände till namnet, som Giorgio Morandi, David Smith och Eva Hesse.

Först ett citat och en kort text alltså. Sedan en porträtt och 3-4 av de mest kända verken. Det man förlorar i djup vinner man i överblick. Jag läser Art Visionaires som repetition och för att få inspiration att utforska nya eller nygamla konstnärsskap. Jag blev otippat drabbad av Giorgio Morandis sobra stilleben.

Boken påstås presentera konstnärer ”from around the world.” Jag kan inte låta bli att räkna lite på det. Det här är det resultat jag fick fram, om man räknar både ursprungs- och verksamhetsland. Det här är de länder som är representerade med mer än två konstnärer: USA (29), Frankrike (12), Tyskland (9), Storbritannien (7), Italien (5), Spanien (4), Nederländerna (3) och Ryssland (3).

Ingen afrikansk konstnär. Bara två från Sydamerika eller Mellanamerika, bägge från Mexiko. En från Japan, en från Korea och en från Indien. Det är inte riktigt vad jag skulle kalla konstnärer från ”around the world”, men man får ha i åtanke att boken är kronologiskt ordnad.

I bokens början är det konstnärer från kulturländer som Frankrike, Tyskland och Italien som dominerar. Ju längre fram i boken man kommer, desto större USA-dominans, och det speglar ju hur inflytandet över konstmarknaden förskjutits från Europa till USA. De trots allt oproportionerligt höga siffrorna för USA döljer dessutom att många av dessa konstnärer ursprungligen kommer från andra länder, och har dubbla medborgarskap.

Möjligen är den skrala kvinnliga representationen ännu mer problematisk. Bara 10 av de 75 konstnärerna är kvinnor: Frida Kahlo, Yayoi Kusama, Coosje van Bruggen, Jeanne Claude, Eva HesseMarina Abramović, Mona Hatoum, Sophie Calle, Cindy Sherman och Rachel Whiteread. Om man vill lyfta fram något positivt med den här snedfördelningen, så är det att den kvinnliga representationen blir allt större ju närmre nutiden i bokens kronologi man kommer.

Men jag tycker att Art Visionaires är en sällsynt underhållande, uppsluppen och lättillgänglig konstbok, även om man kanske bör ha snedfördelningen i representation i åtanke när man läser den. Det finns ju fler betydande kvinnliga modernister än Frida Kahlo och det finns konstnärliga visionärer också från den afrikanska kontinenten och Sydamerika.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Glöm de postmoderna, nu kommer Reality Hunger-generationen

51-farxCYNL

Köp

”Postmodernism is now a rather unmeaning term, dulled by overuse, and unfit to describe a new group of authors of varying ages and nationalities who are often lumped together under its umbrella: Ben Lerner, Sophie Calle, Teju Cole, Tom McCarthy, Alejandro Zambra, Siri Hustvedt, Michel Houellebecq, Sheila Heti, W.G. Sebald, Orhan Pamuk, and Enrique Vila-Matas […] Call them, instead, the Reality Hunger generation, after David Shields ingenious and prophetic 2008 manifesto on contemporary writing. For Shields, novels that employ the traditional conventions of narration, plot, and story no longer make sense. Reality is fiction, and fiction is reality. For a more accurate reflection of how we experience this reality, we ought to think of novels the way we think about art.”

Citerat ur ”Welcome to Literature’s Duchamp Moment” av Shaj Mathew i New Republic, 18 maj 2015. Artikelns undertitel säger också en hel del om Mathews tes: ”Avant-garde fiction is starting to resemble conceptual art.” En riktigt spännande artikel med massor av bra boktips, om man tycker att den här trenden är något att hänga i julgranen.

Och så passar vi på att lägga upp några omslag till kommande böcker av den författare som antagligen är mest produktiv i den skara som nämns i citatet ovan, Enrique Vila-Matas:

unnamed (3)

(New Directions, 2015)

unnamed (2)

(New Directions, 2015)

unnamed

(New Directions, 2015)

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar