natten är kall
som utspillt nagellack
rummet knäpper sina händer
runt skårorna
i våra kroppar
vi ligger tätt intill varandra
under kylans klackar
och talar oss anspråkslöst
ner i siameskatternas
våta trampdynor
två fattiga
som vräker sig fram
genom midnattskartans bröst
som river griffeltavlorna
från lustens smidiga gips
en bit regn
snittar upp språket till kallbrand
och jag
skalar försiktigt
hjärtats förhud
mot den vattrade linsen
under din panna
att bli du
ditt du
mitt du
du,
håller ett upproriskt
system av andetag mot
min längtan
att få stanna i lugnet
som föregår stormen
men det är inte döden
utan rädslan för döden
vi ska besegra
bli mindre ensamma
i varandras
avtagande hud
vi bor i livet
klipper månen ur mörkret
och rullar den som en budbärare
mellan våra
språksamma kön
som skjuts fram
och slutligen når
tillräckligt
nära
Per-Eric Söder
© Per-Eric Söder
Ett varmt tack till Per-Eric Söder för att vi fick publicera den här dikten, s0m är hämtad ur Kärlekens hat (1977). Den finns också med i samlingsvolymen Sot. Valda och nya dikter (ellerströms). Boken avslutas med en intervju med Söder, gjord av Håkan Sandell, som handlar en hel del om tiden i poesigruppen Vesuvius, som förutom Per-Eric Söder utgjordes av Eric Fylkeson och Bruno K. Öijer.
Ola Wihlke
BearBooks 