Tag Archives: speculative fiction

Feministisk sci fi-dystopi vann Baileys prize

cover.jpg.rendition.460.707

För första gången i Baileys-prisets historia har en science fiction-roman korats som segrare, närmare bestämt The Power (Penguin) av Naomi Alderman. Romanen utspelar sig i en dystopisk framtid – var annars? – där kvinnan det dominerande könet, till stor del på grund av att de är utrustade med förmågan att utdela dödliga stötar med händerna.

Romanen tar, enligt en artikel i The Guardian, upp många stora frågor och utspelar sig på olika platser i världen:

”The novel has been described as feminist science fiction, and asks the question what is power: who has it, how do you get it, and what does it do when you have it? And, when you have power, how long before power corrupts you? It follows four main characters: Roxy, the daughter of a London crime lord; Tunde, a journalism student in Lagos; Allie, from the southern states of the US and Margo, a low-level politician. They all feature in a combination of page-turning thriller and thought experiment that attacks some of the biggest issues of our times, including religion, gender politics and censorship.”

Margaret Atwood har tagit Alderman under sina vingar, och skrivit superentusiastiska blurbs, och när The Guardian recenserade boken hyllades den som en ”instant classic of speculative fiction”.

Man kan knappast kalla det stora intresset för dystopier för en trend längre, det är en subgenre som i vissa avseenden dominerar inom litteratur, teveserier och tevespel. Jill Lepore skrev nyligen en bra artikel om vår tids smak för radikalpessimism: ”A Golden Age for Dystopian fiction”.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Nyheter

Ljudboksrecension: ”The Buried Giant” av Kazuo Ishiguro

9781782116080

Kazuo Ishiguro
The Buried Giant
Uppläsare: David Horovitch
Tid: 11 tim 48 min
Canongate Books

”If that’s how you’ve remembered it, Axl, let it be the way it was. With this mist upon us, any memory’s a precious thing and we’d best hold tight to it.”
– Beatrice

Den måste vara den hårdast sågade romanen på mycket länge av en mycket uppburen författare – The Buried Giant av Kazuo Ishiguro. Romanen har manglats lite här och var och av tongivande kritiker. Det är extra tragiskt eftersom The Buried Giant, Ishiguros sjunde roman, är den första han gett ut på 10 år. Vi återkommer till sågningarna.

Redan under lanseringen anade man att Ishiguro var lite nervös, han undrade om läsarna skulle acceptera att hans nya roman är fantasy. Och han undrade om folk skulle förstå att romanen är mer än bara vanlig fantasy, vilket gjorde drottningen av speculative fiction, Urusla K. Le Guin, urförbannad.

Det märkliga med The Buried Giant är att det är en fantasyroman, med drakar, jättar, älvor och annat, men att den helt saknar den energi som många bra fantasyromaner har. Vare sig J.R.R. Tolkein eller George R.R. Martin behöver känna sig hotade av Ishiguro, som inte nämnvärt har uppdaterat sin mycket balanserade och återhållna prosastil.

Romanen utspelar sig för ungefär 1500 år sedan i ett mytiskt England, ett England efter romarnas reträtt och befolkat av saxare och britter. De har tidigare krigat försoningslöst mot varandra, men nu råder fred, ty hela landet ligger som insvept i en glömskans dimma, bildligt och bokstavlig talat. Fred råder helt enkelt för att man inte minns vem eller vad man annars skulle ha hämnats. Det visar sig senare att det är draken Querig som sprider glömskan.

Huvudpersoner är det åldriga och arma paret Axl och Beatrice, som envisas med att kalla varandra ”princess” respektive ”husband”. De har vaga minnen av att de har en son, Axl tror att han minns att han promenerat hand i hand med sonen när han var en lite pojke, men vet inte säkert. Hursomhelst, paret bestämmer sig för att lämna sig lilla by och leta reda på sin son.

Men det är nästan som om Ishiguro bestämt sig för att det inte får bli för spännande, inte för mycket fantasy. Redan på första sidan avslöjas att jättarna inte är särskilt farliga: ”In any case, ogres were not so bad provided one did not provoke them.” Men det händer en hel del saker under färden Axl och Beatrice företar. De stöter på den saxiske krigaren Wistan, som har räddat en pojke som stulits av jättarna. När Axl träffar Wistan börjar han, märkligt nog, minnas sitt tidigare liv. Han kanske själv var någon slags krigare? Har han begått illdåd, trots att han nu verkar så mild?

Pojken, Edwin, som blivit biten av ett monster, är inte säker i den saxiska bosättningen – pojken, den saxiske krigaren och det gamla paret fortsätter sin färd. Jag valde att lyssna på The Buried Giant och inläsningen av David Horovitch är det egentligen inget fel på, men jag kan inte låta bli att tycka att den allvetande berättaren låter som berättaren i en äldre historisk film, som har full sjå att förklara hur allt hänger samman. Jag tycker inte heller att de sirliga och artiga dialogerna är särskilt bra, det blir lite väl mycket radioteater över det hela. Jag blir sömnig av att lyssna på den här berättelse, efter ett par timmar somnar jag med jämna mellanrum, glider in och ut ur sömnen, och det är inte gott tecken.

The Buried Giant har som sagt blivit hårt sågad, kanske lite väl hårt, men när jag läser recensionerna av James Wood i New Yorker och Neil Gaiman i The New York Times inser jag romanens stora brist. Både Wood, ”The Uses of Oblivion”, och Gaiman, ”Kazuo Ishiguros ‘The Buried Giant'”, ställer samma diagnos. Romanen är (för) allegorisk och allegorin fungerar inte.

Wood går ut hårt och skriver allmänt om Ishiguros stil: ”Kazuo Ishiguro writes a prose of provoking equilibrium—sea-level flat, with unseen fathoms below. He avoids ornament or surplus, and seems to welcome cliché, platitude, episodes as bland as milk, an atmosphere of oddly vacated calm whose mild persistence comes to seem teasingly or menacingly unreal.”

Wood jämför med en annan, enligt honom betydligt bättre, roman av Ishiguro:

Never Let Me Go av Kazuo Ishiguro (2006)” is a miraculous novel, because it is an allegory that points straight at us—at ordinary, obedient, unfree human life. ‘The Buried Giant’ points everywhere but at us, because its fictional setting is feeble, mythically remote, generic, and pressureless; and because its allegory manages somehow to be at once too literal and too vague—a magic rare but unwelcome.”

Gaiman verkar nästan se på fantasyn och allegorin som olika sorters fiktioner. Enligt honom behärskar inte Ishiguro fantasygenren:

”Fantasy is a tool of the storyteller. It is a way of talking about things that are not, and cannot be, literally true. It is a way of making our metaphors concrete, and it shades into myth in one direction, allegory in another.”

Men det finns naturligtvis också dem som gillar romanen – Ishiguro har en stor skara anhängare – trots att den på vissa sätt är väldigt rörig: ”Kazuo Ishiguro’s New Novel Is A Weird Mess, But It Still Moved MeCharlie Jane Anders tycker att skildringen av kärleksrelationen mellan Axl och Beatrice är ett av bokens huvudnummer. Och att den är klart läsvärd:

”There’s also a huge fairy-tale component to this story — one recurring motif is a boatman, who seems like he’s connected to the supernatural but also is just a regular working stiff. And like pretty much all good fairytales, Ishiguro’s story is dark and very strange, and leaves you with questions and riddles rather than explanations. The end of the book is one that’s going to haunt and perplex me for a while — which, in the end, is the ultimate proof that this is a book worth reading.”

John Crace skrev en väldigt elak men rolig 700 ord lång version av romanen (spoiler alert): ”The Buried Giant by Kazuo Ishiguro – digested read”

Men ser man till hela författarskapet är Kazuo Ishiguro en väldigt spännande författare, som återkommer till vissa teman men ständigt förnyar sig. Hans Nocturnes tycker jag är underskattad, läs novellen ”A Village After Dark” som är ett litet mästerverk. Den handlar dessutom om minnet.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Recensioner

Ursula K Le Guin flippade ut efter Kazuo Ishiguros uttalande om fantasy

Ursula K. Le Guin och Kazuo Ishiguro har rykt ihop apropå saker han sagt om sin nya roman The Buried Giant, som har tydliga drag av fantasy. I New York Times frågade Ishiguro: ”Will readers follow me into this? Will they understand what I’m trying to do, or will they be prejudiced against the surface elements? … Will they say this is fantasy?”

The Buried Giant (inbunden)

”Well, yes, they probably will. Why not?” svarade Le Guin irriterat. ”It appears that the author takes the word for an insult. To me that is so insulting, it reflects such thoughtless prejudice, that I had to write this piece in response.”

Jag tycker att Le Guin har blivit något av genrefiktionens reflexmässiga och rabiata försvara – if you mess with fantasy or speculative fiction, you mess with Le Guin! Och då attackerar Le Guin med pavlovsk förutsägbarhet. Det kan framkalla en våldsam reaktion bara man antyder att det kan finnas annan litteratur som är intressantare än just fantasy. Big deal.

Ishiguro menade kanske bara, utan några illasinnade baktankar, att han var orolig att just hans läsare, som kanske förväntar sig något annat av honom, skulle ha svårt med romanens drakar, jättar och älvor.

Och han har ju nu faktiskt valt att skrivit en fantasyroman, så det verkar märkligt att anklaga honom för att vara fientligt inställd till fantasy. Hans oro verkar gälla att läsarna inte ska upptäcka att boken inte bara är fantasy, att de ska missa att den också handlar om seriösa samtidsfrågor, som bland annat handlar om krig, etniska rensningar och det kollektiva minnet.

Kritiken av Ishiguros roman har varit påfallande delad – så hans farhågor var kanske inte helt grundlösa? Le Guins utbrott verkar delvis bero på dåligt självförtroende, något inte just hon borde lida av, en av Amerikas mest firade författare inom så kallad speculative fiction, ett paraplybegrepp som även innefattar fantasy.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Filed under Nyheter

Salon: Intervju med Ursula K. Le Guin

Via Tumblr

Via Tumblr

”Way back, around 1960, I did make a conscious decision to see if I could write for the science fiction magazines, because editors in other fields kept telling me they didn’t understand my stories, and I thought maybe sf editors might. I got my first two acceptances in one week. One story sold to a science fiction magazine, and another, not aimed at any market, was accepted by a small literary magazine.  The fact that the sf magazine paid encouraged me to go on learning how to write fantasy and sf.”

Citerat ur ”Ursula K. Le Guin: Amazon has too much control over what books get published” av Laura Miller i Salon, 18 november. Fin intervju med Le Guin som skrivit sciencefiction och speculative fiction i drygt 50 år. På National Book Awards årliga gala ikväll kommer Neil Gaiman dekorera henne med Medal for Distinguished Contribution to American Letters. Hon är 85, men verkar fortsätta skriva.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Intervjuer

Nomineringarna klara till Hugo Awards 2014

hugo_smNomineringarna är klara till Hugo Awards 2014, det största priset för science fiction och fantasy, och diskussionerna är redan i full gång om vilka som borde vinna i de många olika kategorierna, om vilka som borde ha nominerats, om hur nomineringarna har gått till med mycket mera. Nedan följer några länkar till sajter och bloggar med reaktioner på nomineringarna:

Preliminary Thoughts on the Hugo Award Nominees (Adventures in Reading)

Hugos: Let me see if I understand this (Peter David)

Hugo Wars, Part CCXVIII (Jim C. Hines)

Sleeps With Monsters: How About Those Hugos? (Liz Bourke, Tor.com)

Hugos 2014 (Niall Harrison, Strange Horizons)

Thoughts on the Hugo Nomination (Vox Day)

2014 Hugo Awards Nomination Thoughts (A Fantastical Librarian)

Robert Jordan’s The Wheel of Time up for Hugo award after fan campaign (The Guardian)

Nomineringarna har i år varit mer kontroversiella än vanligt och det är rader av olika ämnen som diskuteras. Länkarna ovan ger bara ingångar till vissa av dessa ämnen och länklistan gör bara anspråk på att vara översiktlig, om du vill fördjupa dig ännu mer rekommenderar vi länklistan från Far Beyond Reality:

2014 Hugo Nominations – the reactions

Om du är på jakt efter någon av de nominerade böckerna eller mer allmänt är intresserad av genrer som science fiction, fantasy och speculative fiction, rekommenderar vi ett besök på suveräna Science fiction bokhandeln, som även finns i verkligheten i Malmö, Göteborg och Stockholm.

Ola Wihlke

1 kommentar

Filed under Nyheter