Etikettarkiv: Stalin

Bok om posters med politikerporträtt

 
20170202_123653

Poster Collection 19
Head to Head: Political Portraits
Red. Bettina Richter
Lars Müller Verlag

”Political success is increasingly tied to an accumulation of facial perception, to the successful capitalization of collective attention. In the chaos of diverse messages, news and verbal attacks, those who succeed are the ones whose faces can be most easily recognized, like a trademark.”
— Thomas Macho

 
Inom grafisk design är Schweiz en stormakt, inte minst vad gäller posters. Museum für Gestaltung Zürich har en samling i världsklass och tillsammans med kvalitetsförlaget Lars Müller Publishers ger man ut en fantastisk serie med oerhört välgjorda böcker/häften: Poster Collection. Det finns, hittills, ungefär 30 volymer och de inbjuder till att samla.

Vissa böcker är tematiska, som Japan Nippon, andra ägnade åt posters av en enskild grafisk designer, som Michael Engelmann eller Josef Müller-Brockmann. Vi har skrivit om flera volymer i serien. Den här gången kikar vi på en lite äldre volym, Head to Head från 2009, som samlar posters med politikerporträtt.

head-to-head-8-9-page-001

Jag tänkte att det kunde vara vettigt att gå tillbaka till den här volymen, som är ovanligt tjock, eftersom propaganda eller politisk pr är aktuella ämnen. Seriens redaktör, Bettina Richter, påpekar att affischerna i boken inte främst är estetiskt intressanta, snarare tvärtom. De är producerade för att tilltala så många som möjligt och deras överordnade syfte är att övertyga och ingjuta mod i väljare. Och ju mer man bläddrar och läser i boken, desto mer tydligt blir det att politiska affischer följer ganska förutsägbara visuella strategier.

head-to-head-14-15-page-001

Lång ifrån alla posters är officiella – många av de mest spektakulära och effektiva är posters gjorda av motståndare till vissa politiker. De kan vara bärare av en viss punkighet och humor, som de officiella affischerna nästan helt saknar. På dem kan politikernas persona, grov räknat, delas in i två stilar – mannen av folket, gärna lite avspänt klädd, eventuellt i en folksamling (Bill Clinton körde mycket med det), och den allvarlige statsmannen, klädd i kostym, som vill utstråla kompetens och ledarskapsförmåga.

head-to-head-22-23-page-001

Boken innehåller inte bara ett rikt bildmaterial; den innehåller även en hel del analytiska texter av varierande längd, som beskriver och analyserar den politiska posterns olika traditioner och uttryck, från tidigt 1900-tal till nutid. Den politiska postern blir som en spegel av historiska, sociala, politiska och psykologiska processer. Samtidigt visar bildmaterialet på en påtaglig kontinuitet. Men vad jag vet använde inte Trump posters med sitt porträtt, i alla fall inte i någon större utsträckning. Hans kampanjteam gjorde kanske den rimliga analyses att det fanns enklare och mer effektiva medel att få bilden av Trump att fastna i folks medvetanden. Hans posters och plakat var istället fyllda med slogans.

head-to-head-48-49-page-001

Om de flesta affischerna från sent 1900-tal är ganska traditionsbundna och konventionella, så har den ukrainska politikern Julia Tymosjenko, tagit ut svängarna desto mer, oavsett om hon låter avbild sig på en motorcykel eller som en medeltida furstinna, med både vapen och bläckhorn inom armlängds avstånd. Och så på bilden ovan, som en framtidsorienterad ukrainsk version av prinsessan Leia från Star Wars-filmerna.

Tymosjenko är ovanlig på ett annat sätt, hon tillhör den minoritet politiker som möter betraktarens blick på sina posters. Barack Obama är en av alla politiker som avbildas i profil, med blicken något lyftad, mot framtiden. Che Guevara, som han är avbildad på världens mest reproducerade poster, riktar snarast blicken mot något ovanför våra huvuden.

Tymosjenko blickar lugnt på oss från sina posters. Om hon ler gör hon det bara antydningsvis, men jag tycker inte att hennes blick är direkt uppfordrande. Avsikten med hennes posters är kanske inte att de ska vara roliga, men jag tycker att de är det, ganska roliga och exotiska, med sin blandning av avlägsen historisk tid och spejsade framtidsdrömmar.

Men varför möter politiker så relativt sällan vår blick när de avporträtteras på posters och valaffischer? I Sverige är det nog vanligare att de möter vår blick, men jag tror att det kan bero på att situationen kan bli pinsam och obekväm. Det blir så uppenbart att de vädjar till oss, så att de kan erövra makt. Det är en väldigt ojämbördig situation, och bägge parter vet ju att politiken i ganska stor utsträckning förvandlats till ett spel. Folkvalda träffar inte sina väljare särskilt ofta längre. Tänk dig en poster med ett porträtt av Gunnar Hökmark inför nästa EU-val. Tänk dig att hans blick möter din och att den är vädjande, trots att han sällan ger sig tillkänna mellan valen. Då är det kanske någon slags skam man känner?

head-to-head-86-87-page-001

Om man ändå ska tala lite om estetiken, så tycker jag att många posters från 1900-talets första årtionden är mindre formelmässiga och mer grafisk intressanta än senare perioders posters. Samtidigt är vissa av dessa posters bärare av propaganda för några av världshistoriens mest brutala diktatorer: Stalin, Hitler och Mussolini.

I boken lyfts fyra politiker och deras ikonografi fram lite extra: Lenin, Che Guevara, Julia Tymosjenko och Arnold Schwarzenegger. Under skiftande omständigheter har postern med porträtt av olika politiker skiftat över tid. Lenin är ett bra exempel. Efter hans död avbildades han som revolutionär ledare, aktiv och på gatan, så att säga. Under Stalin sköts Lenin i bakgrunden, han började alltmer framställas som en historisk person, ett monument. Sedan förvandlades Lenin till en fadersfigur. Under perestrojkan, och särskilt efter murens fall utsattes bilden av Lenin för skarp satir, inte minst karikatyrer.

head-to-head-94-95-page-001-1

När fotojournalisten Alberto Korda fotade Che Guevara under en begravning, efter att ett franskt fraktskepp med vapen exploderat i Havanna våren 1960, kunde han knappast ana att ett av fotona skulle bli historiskt. Fotot kallas Guerrillero heroico och är det mest reproducerade politikerporträttet i historien. I essän ”Che Guevara: Revolutionary and Pop Star” skriver Christian Brändle om det här fotots historia och dess många grafiska varianter. Han berättar om hur Che förvandlats från förebild som omdanare av samhället, till en betydlig mer apolitisk symbol för frihet.

Jag tycker att hela serien Poster Collection är oerhört rolig att följa. Och jag kan varmt rekommendera Head to Head, även om man får räkna med att se posters med en del schweiziska politiker som man aldrig sett eller hört talas om.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

H.G. Wells intervju med Stalin

 

Wikimedia Commons

”It seems to me that I am more to the Left than you, Mr Stalin; I think the old system is nearer to its end than you think.”

Den engelske sciencefictionförfattaren H.G. Wells besökte Moskva 1934 för att träffa sovjetiska kollegor. Syftet var att försöka intressera dem för medlemskap i internationella PEN-klubben.Väl i Moskva fick H.G. Wells en intervju med Stalin.

Wells fick en hel del kritik för hur han genomförde intervjun, som har en ganska avspänd samtalskaraktär. Det är en på många sätt underlig text, som häromdagen publicerades på nytt i New Statesman: ”H G Wells: ‘It seems to me that I am more to the Left than you, Mr Stalin‘”

O.W.

 

2 kommentarer

Under Intervjuer

Hitler och Churchill vs. 1914 och 1939

Förr i tiden, för inte helt länge sedan, var det oftast kända mäns namn som stod tryckta på historieböckernas omslag: Hannibal, Julius Caesar, Alexander, Karl XII, Napoleon, Hitler, Churchill. Inte sällan var titeln identisk med någon stor eller fruktansvärd mans namn, som Stalin eller Mao.

Om man söker på Napoleon, Hitler, Churchill, Stalin och Mao på Amazon.com böcker får man ungefär 31.000, 21.000, 37.000, 10.000 respektive 21.000 träffar. I en sökning av det här slaget får man med en massa slagg, men det går inte att förneka att historiker och journalister har ägnat historiens megakändisar ganska stort intresse. Däremot verkar det inte vara sant, som många fortfarande hävdar, att det finns förhållandevis få skildringar av Stalins och Maos brott.

I den anglosaxiska världen kallar man inriktningen på historiens manliga kändisar för Great Man Theory of history. I linje med denna teori lägger man mycket krut på individen som historisk aktör och drivkraft. Teorin är optimistisk vad gäller individens möjligheter att påverka historiens förlopp, kanske lite väl optimistisk. Strukturer kan ju vara otroligt sega.

Nu verkar det hursomhelst som om Great Man Theory får allt mer konkurrens av Great Year Theory och att fenomenet får särskilt mycket uppmärksamhet i år är naturligtvis ingen slump. Första världskriget inleddes 1914 och i år är det hundra år sedan krigsutbrottet. Att 1914 är så känt beror, förutom på skyttegravskrigets fasor, säkert på att det även anses leda fram till nästa europeiska katastrof, med början 1939.

Observera att det här inte är ett försök att bedriva historisk forskning, men vi gjorde även Amazon-sökningar på böcker på några kända årtal för att se hur de står sig mot de kända männen. Antalet träffar, som naturligtvis kan innehålla exempelvis romaner, står till höger om årtalen:

1066: 4780

1492: 5082

1776: 14.068

1789: 30.754

1848: 41.727

1913: 87.467 på grund av upptakten till kriget.

1914: 128.533

1917: 89.707

1939: 158.483

1945: 534.058

1968: 270.705

1989: 425.671

2001: 7059

Det sista resultatet är särskilt tveksamt eftersom sökningen fångade upp väldigt mycket som handlar om Stanley Kubricks mästerverk 2001: A Space Odyssey (1968) men de andra resultaten verkar något säkrare. Alla böcker finns ju inte i Amazons lager, ju längre bak i tiden vi går ju fler böcker finns det antagligen som inte finns i Amazons lager.

Det första man kan konstatera, vid en direkt jämförelse av siffrorna, är att Great Man Theory ser ut att redan ha fått ge vika för Great Year Theory. 1939 och 1945 ger 692.541 träffar, vilket kan jämföras med den sammanlagda siffran för Hitler, Churchill och Stalin: 68.000.

Återigen – det här är självklart ett trubbigt sätt att mäta på, men mycket tyder på att historieböcker med årtal i titlarna har framtiden för sig. Den Store Mannen som historisk aktör har kanske sett sina bästa dagar – jämför exempelvis den överraskande höga siffran för 1989 – 425.671 sökträffar – med antalet träffar för en av nyckelspelarna under upplösningen av det kalla kriget, Gorbachev3496 sökträffar.

Att 1968 är ett så känt årtal sett ur böckernas perspektiv beror på att många böcker handlar om musik, mode och design, men siffran 270.705 är anmärkningsvärd hög. De som var unga då kanske har varit ovanligt pigga på att skriva om sin egen ungdom?

Den Store Mannen har kanske inte klivit ned frivilligt från sin piedestal, man stöter ju fortfarande på ett och annat exemplar. Kanske har våra samhällen förändrats så i grunden, blivit så komplexa, att det inte behövs Stora Män i samma utsträckning som under tidigare historiska epoker?

Hur det nu än ligger till med den saken vill vi passa på att rekommendera Peter Englunds kommande bok Stridens skönhet och sorg 1914 (Natur & Kultur) som vi tror och hoppas är lika bra som Stridens skönhet och sorg: första världskriget i 212 korta kapitel (Pocketförlaget). För övrigt tycker vi att det borde ges ut många fler böcker om första världskriget i år.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar