Tag Archives: Stephen King

Recension: ”De polyglotta älskarna” av Lina Wolff

9789100156626 (1)

Lina Wolff
De polyglotta älskarna
Albert Bonniers förlag

Många romaner följer en snörrät logik och en kronologi som är lätt att följa, De polyglotta älskarna är inte en av dessa romaner. Lina Wolffs andra roman är som en spegelklädd labyrint, ett realistiskt-symboliskt äventyr som handlar om mänskliga begär, den manliga blicken, maktspel och drömmen om förståelse.

Boken består av tre delar och i den första av dem är Ellinor, en kvinna från en skånsk by, berättare. Hon berättar om sina män, om den förste ungdomsförälskelsen, Johnny, som frågade: ”Finns det något du alltid drömt att en man gjorde för dig?” Varpå Ellinor svarade: ”Jag har alltid velat att någon skulle lära mig slåss.”

Ellinor lärde sig att slåss, men nu är hon äldre och hon söker en man på en dejtingsajt. Ingen man kom in i hennes liv på allvar, berättar hon, förrän det med Calisto och manuskriptet hände. Och det började med att hon la upp en profil på dejtingsajten med denna inledning: ”Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte allt för öm, man.”

Hon får ett snuskigt svar av en man och reagerar först med avsky: ”Men jag satt kvar vid datorn. Och i ärlighetens namn kände jag mig nyfiken. Nyfiken på mannen, men också på manligheten. Manligheten fungerar så att ju mer man lär känna den desto mindre förstår man av den, men ändå blir man mer och mer fascinerad. Jag menar inte bara sex.”

Just den här mannen heter Calisto och de stämmer möte på Pharmarium i Stockholm. Det visar sig att Calisto är kraftigt överviktig och, som om inte det vore nog, så är han dessutom litteraturkritiker. Han gillar egentligen bara en svensk författare, Max Lamas, som har anförtrott honom det enda manuskriptet av hans kommande bok, De polyglotta älskarna.

Ellinor och Calisto tar en taxi till hans villa i Saltsjöbaden. Calisto förgriper sig vid ett tillfälle på Ellinor, som överväger att sparka ihjäl honom när han sover, men istället bränner hon upp manuskriptet som hämnd. Hon fortsätter att bo hos Calisto. När han är på jobbet hittar hon hans samling av böcker av Michel Houellebecq, som står i en prydlig rad med ett exempelar av varje titel på svenska respektive franska.

Ellinor läser Houellebecq som för att förstå Calisto och hon tittar på alla dokumentärer hon kan hitta: ”I en dokumentär säger en kvinna att det största problemet med Michel Houellebecq är att han är så ointressant. Det lät falskt. Det största problemet med Houellebecq kan inte vara att han är ointressant, för då hade allt löst sig av sig självt. Det största problemet med Houellebecq är att han är ett äckel, men ett intressant äckel.” Och så tillägger Ellinor resignerat: ”Jag ville säga det till Calisto, men det var omöjligt.”

De polyglotta älskarna är full med Houellebecq-humor. Det är en mörk roman, jag tänker mig att den nästan är skriven som en kommentar till Houellebecq, jag tycker rentav att man kan läsa den som en parodi på den cyniske fransmannens världsbild – Wolff är väldigt underskattad som humorist.

Andra litterära referenser är Stephen King, Djuna Barnes, Roberto Bolaño, Borges och Proust. Bokens andra avsnitt heter ”Max Lamas” och det är författaren Lamas som för ordet. Han är notoriskt otrogen och håller på att skriva en bok inspirerad av Hjalmar Söderbergs Doktor Glas, vilket naturligtvis är en rolig detalj, men han fantiserar också om den perfekta älskarinnan, en ung kvinna med perfekt kropp som liksom han själv är polyglott eller flerspråkig.

Precis som Ellinor och Calisto är Max en sammansatt figur. Han förstår mycket men är oförmögen att dra konsekvenserna av det. Han kan döma ut en annan man som ”ett slags manlighetens absoluta nollpunkt” utan att det hindrar honom från att bete sig lika illa som den andre mannen.

Max minns vid ett tillfälle när hans fru läste och citerade Stephen King: ”Men are not so much gifted with penises as cursed with them.” Meningen var bra, konstaterar Max, i alla fall för att komma från någon som har rykte om sig att inte kunna skriva. Varpå följande korta men avslöjande replikskifte följer:

– Jag håller med, sa jag. Bara för att man har rodret i handen betyder det inte att man kan ta ut riktningen.

– Vad menar du med det? sa min fru.

– Att det var bra sagt av King, sa jag.

I bokens tredje del, ”Lucrezia”, är det Lucrezia Latini Orsi som för ordet. Hon är dotterdotter till markisinnan som Max Lamas på uppdrag av La Stampa ska skildra som ”den sista verkliga markisinnan i Italien.” De kommer på god fot med varandra och reportaget växer till en bok, De polyglotta älskarna. Men man får veta åtskilligt om adelsfamiljen, inte bara om Lamas ödesdigra besök hos dem.

Jag blev helt uppslukad av De polyglotta älskarna, men det är en roman som bara motvilligt låter sig sammanfattas. Den är labyrintlik, skiftar karaktär – temperamentet i de olika avsnitten är olika – och även om några teman tydligt är bärande, så handlar den också på ett mer allmänt plan om makt och på ett mer specifikt plan om klass. Samtidigt som romanen bitvis är riktigt obehaglig, så är den stundtals sagolikt vacker och stundtals hysteriskt rolig.

Läs novellen ”Verónica” av Lina Wolff.

Ola Wihlke

1 kommentar

Filed under Recensioner

Nomineringarna till The Shirley Jackson Awards 2015

När novellen ”The Lottery” av Shirley Jackson (1916–1965) publicerades i New Yorker sade hundratals personer upp sina prenumerationer, tidskriften fick också ta emot mängder med hatbrev. Här kan du, om du törs, lyssnaA.M. Homes läsa och diskutera novellen med Deborah Treisman. Idag anses den vara en av den amerikanska litteraturens mest kända noveller – den används flitigt i skolundervisning, den har blivit film, teve och radio.

Shirley Jackson skrev många kusliga böcker och man har döpt det största amerikanska litteraturpriset för psykologisk spänning, skräck och ”dark fantastic” efter henne: The Shriley Jackson Awards.

Det här är de nominerade böckerna i årets upplaga, det är förra årets böcker som tävlar, i kategorierna romaner och novellsamlingar:

Romaner:

Eileen, Ottessa Moshfegh (Penguin Press)

Experimental Film, Gemma Files (ChiZine Publications)

glittering5.jpg

The Glittering World, Robert Levy (Gallery)

s245970311962353406_p257_i1_w633

Lord Byron’s Prophecy, Sean Eads (Lethe Press)

When We Were Animals

When We Were Animals, Joshua Gaylord (Mulholland Books)

Jag vet egentligen ganska lite om de här böckerna, men jag håller på att läsa Eileen och den är sensationellt bra, även om den kanske snarare är noir än skräck. Om jag vore förläggare skulle jag låta översätta Ottessa Moshfegh och satsa på henne långsiktigt. Hon kan bli hur stor som helst.

Novellsamlingar:

The Bazaar of Bad Dreams

The Bazaar of Bad Dreams, Stephen King (Scribner)

endofend_cover_web

The End of the End of Everything, Dale Bailey (Arche Press)

Get In Trouble by Kelly Link

Get in Trouble, Kelly Link (Random House)

9780374175443

Gutshot, Amelia Gray (FSG Originals)

s245970311962353406_p7_i1_w2480.jpeg

 

The Nameless Dark – A Collection, T.E. Grau (Lethe Press)

You Have Never Been Here cover - click to view full size

You Have Never Been Here, Mary Rickert (Small Beer Press)

Stephen King är ju kung i ett sånt här sammanhang, men jag tror att både Kelly Link och Amelia Gray kan ge honom en match. Skriv och berätta om du har någon favorit. Vilka som tilldelas pris inom respektive kategori meddelas 10 juli 2016.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Nyheter

Ny bok om varför vi fascineras av seriemördare och några efterhängsna myter om dem

60239104507780LFå saker betraktas som både så fruktansvärt och fascinerande som seriemördare. CBC-programmet Q har intervjuat kriminologiprofessor Dr. Scott Bonn, som är aktuell med en ny bok, Why We Love Serial Killers (Skyhorse Publishing). I intervjun berättar Bonn om vad en seriemördare är, exempelvis hur en seriemördare skiljer sig från massmördare.

Han berättar lite om varför populärkulturen är så intresserad av seriemördare, men framförallt avfärdar han en rad myter om dem. Enligt Bonn är det en myt att seriemördare nästan enbart skulle vara vita män – cirka 20% tillhör etniska minoriteter och cirka 15% är kvinnor.

Seriemördarna är snarare som ett tvärsnitt av befolkningen, enligt Bonn, det finns seriemördare av alla ”raser”, etniciteter, hög- och lågutbildade, från olika socialgrupper och trosriktningar.

Bonn förklarar den här skeva bilden med att seriemördares mordoffer ofta tillhör den egna etniska gruppen. Och vita kvinnor får som mordoffer mer uppmärksamhet än exempelvis afroamerikanska eller asiatiska kvinnor. Bonn påpekar att vanliga mord också oftast inte är ”interracial”, att mördaren och mordoffret tillhör olika ”ras”, de är oftast ”intraracial”.

Om man efter att ha lyssnat på den här intervjun skulle vara sugen på en roman om seriemördare, så har CBC fem rekommendationer av litterära seriemördare: Stepehn Kings Annie Wilkes, Jeff Lindsays Dexter Morgan, Bret Easton Ellis Patrick Bateman, Patricia Highsmiths Thomas Ripley och Tomas Harris Hannibal Lecter.

Och så en fråga. De flesta känner till Ted Bundy, en av de mest kända seriemördarna, som uppskattas ha begått 35 mord. Kan du nämna ett enda namn på något av hans offer?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Intervjuer

Forbes: Författarna som tjänar mest

”Watch out Danielle Steel and Stephen King – the kids are coming. The world’s top-earning authors list includes three newcomers who made more than $9 million each in the last year – and were born after 1970. In a ranking long-dominated by stalwarts like crime writer James Patterson (b. 1947) and romance author Nora Roberts (b. 1950), these fresh ink spillers, two of whom write young adult fiction, rank thanks to the increasing commercial appeal of teen literature for readers of all ages.”

Citerat ur ”The Worlds Top-Earning Authors: Veronica Roth, John Green And Gillian Flynn Join Ranking” av Natalie Robehmed i Forbes, 8 september 2014. Eller titta på slideshow med foton på de rankade författarna: ”The Worlds Top-Earning Authors 2014

Toppar listan gör, inte helt förvånande, James Patterson, som beräknas ha tjänat 90 miljoner dollar förra året. Under förra året gav han ut hela 14 böcker, som han visserligen fått hjälp med att skriva. Böckerna i hans mest populära serie har sålt i 300.000.000 exemplar och enligt Forbes beräkningar har han tjänat sammanlagt 700.000.000 miljoner dollar på sitt skrivande.

Andra som placerar sig högt upp listan är Dan BrownDanielle SteelJanet IvanovichJeff Kinney, Veronica RothStephen King och John Grisham.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Listor, Notiser

Listan från BookFinder.com med de mest eftersökta böckerna de senaste tolv månaderna

Den årliga listan från BookFinder.com med de mest eftersökta böcker är här: ”In this the 11th annual BookFinder.com Report we publish a list of the top 100 most searched for out of print book titles from the previous 12 months. The books featured in this 2013 edition of the report run the gambit of publishing from true to life memoirs to science fiction, cookery to crochet, and firearms to photography.”

Det här är de fem mest eftersökta böckerna:

1. Sex by Madonna (i.e. Louise Veronica Ciccione) (*1958) Warner Books; New York, NY, 1992 Full-Metal, Spiral Bound; First Edition 132 pages. 32 cm

Madonna Sex (first published in 1992) was the highly controversial erotic photography book which features the queen of pop along with other early 1990s notables including rappers Vanilla Ice & Big Daddy Kane as well as model Naomi Campbell.  The book itself is spiral bound and actually quite fragile making fine copies relatively rare; copies still found in their Mylar wrapping sheet command an extra premium.  The book went beyond basic erotica of the day, with several shoots pushing various social taboos, and earned Madonna the moniker “Queen of the Obscene.”  After the books initial, albeit large, print run Sex has never since been reproduced as Madonna has very typically moved on from this phase of her career.  As such one can assume that Sex will probably remain out of print indefinitely.

2. Rage by Stephen King (as Richard Bachman) (*1947) Signet; New York, NY, 1977 Paperback, First Edition 211 pages. 18 cm

”Rage (originally titled Getting It On) is the first novel by Stephen King published under the pseudonym Richard Bachman in 1977. It was collected in 1985 in the hardcover omnibus The Bachman Books. When King decided to let Rage fall out of print in the United States, it was available only as part of The Bachman Books. The other novels that appeared in that compilation (The Long Walk, Roadwork, and The Running Man) are now published as separate books in the USA.”

3. My Pretty Pony by Stephen King (*1947) Knopf; New York, NY, 1989 Stainless Steel, First Edition 100 pages. 35 X 24 cm

”My Pretty Pony” is a short story written by Stephen King and illustrated by the artist Barbara Kruger. It was the sixth publication in the Whitney Museum of American Art artist and writer series. An original limited artist edition of 250 was published in 1989 and was an oversized fine press slip-cased book with stainless steel faced boards and digital clock inset into the front cover. A trade edition of 15,000 was later published by Alfred A. Knopf and was later included in King’s collection Nightmares & Dreamscapes.”

4. The Harvard Classics
edited by Charles W. Eliot (1869-1909)
Easton Press; Norwalk, CT, 1993
Full Leather, Reprinted
50 v. ; 23 cm

”The Harvard Classics, originally known as Dr. Eliot’s Five Foot Shelf, is a 51-volume anthology of classic works from world literature, compiled and edited by Harvard University president Charles W. Eliot and first published in 1909.  It has been republished a number of times over the past century, including the latest publication which was by the Easton Press in 1993, which is currently out of print.”

5. On the Nature and Existence of God
by Richard M. Gale (*1932)
Cambridge University Press; Norwalk, CT, 1999
Paperback, Reprinted
422 p. ; 23 cm.

”First published in 1991 this is Richard Gale’s critical response to the plethora of defences of theism published in the 1980s. While this book out of print, currently it is also available as a print on demand edition.”

O.W.

Lämna en kommentar

Filed under Listor

Komprimerad guide till litteraturåret 2014

Året har knappt hunnit börja, men The Guardian har redan sammanställt en guide med särskilt spännande litterära händelser 2014. Teveserien om Sherlock Holmes fortsätter, samtidigt som upphovsrätten för böckerna om honom går ut, och drama baserat på Hilary Mantels böcker om Cromwell har premiär.

Det kommer nya böcker av Dave Eggers, Sarah Waters och Stephen King. William Shakespeare och Christopher Marlowe fyller 450 och de som gillar amerikanska noveller kan se fram emot samlingar av Lorrie Moore och Lydia Davis. Läs mer.

O.W.

Lämna en kommentar

Filed under Notiser

Snarare än som en roman, mer som det slags manifest en galen person snor gummisnoddar kring och skickar till NASA

Det är ofta underhållande att läsa recensioner helt utan förväntningar på att det ska utmynna i ett boktips eller att man lånar eller köper eller läser boken. Vi visste att vi inte skulle ha vare sig tid eller lust att läsa Donna Tartts nya roman Goldfinch/Steglitsan, men kunde inte låta bli att läsa Stephen Kings recension av den i New York Times. Stephen King är Stephen King och Donna Tartt är dessutom Donna Tartt, så recensionen får breda ut sig ganska ordentligt och rymmer små utvikningar, innan det slutligen fastställs att The Goldfinch/Steglitsan, trots några små skönhetsfläckar är; ”a triumph with a brave theme running through it: art may addict, but art also saves us from ‘the ungainly sadness of creatures pushing and struggling to live.’ Donna Tartt has delivered an extraordinary work of fiction.”

Recensioner, eller om man vill kalla det litteraturkritik, är i själva verket som en egen konstform, kan i alla fall vara, och vi skulle exempelvis hellre läsa 100-150 bra recensioner än en halvbra roman av samma omfång. Ganska många romaner som ges ut är halvbra och när man har läst ut en halvbra eller en dålig roman kan man känna sig som bestulen på något. Däremot kan det vara både underhållande och givande att läsa recensioner av halvbra och dåliga romaner. Sågningar fyller sin funktion. Den allt ovanligare balanserade recensionen fyller sin funktion. Och hyllningar fyller sin funktion.

Häromdagen blev vi helt knockade av en recension, recensenten fick oss i obalans redan efter första meningen. På Bookforum, vars sajt för övrigt är översållad med reklam för The Goldfinch, ligger/låg inledningen av kritikern J.W. McCormacks recension av Sergio de la Pavas roman Personae. Första meningen:

Personae is a hodgepodge consisting of, among other things, a crime report, obituaries, and a short story that a character has scrawled in the margins of an old TV Guide.”

Här börjar man känna ett lätt obehag/spänd förväntan, eftersom man anar att det kan vara en totalsågning på gång. Det skulle kunna vara fråga om någon slags kultbok, men den andra meningen tyder snarast på att recensenten knapp tycker att boken förtjänar att kallas roman:

”At times, it reads less a novel than the kind of manifesto a crazy person binds with a rubber band and mails to NASA or the Library of Congress.”

En galnings manifest låter visserligen inte helt ointressant, men man blir ändå lite lättad och glatt överraskad av tredje meningen:

”The book is also the most galvanizing meditation on the possibilities and ramifications of artistic process in recent memory.”

Vi var fast redan efter den här dramatiska inledningen, men recensionen är också fortsättningsvis fängslande och mycket intressant. J.W. McCormack lyckades rekordsnabbt övertyga oss om att det är helt på egen risk man inte läser  Personae. Enligt McCormack är Sergio de la Pava den äkta varan, även om man jämför honom med kanoniserade amerikanska storheter: ”Eons from the ‘aw-fuck-it-anyways’ tone of other maximalist males like David Foster Wallace or Thomas Pynchon, Personae is serious even when it is droll.”

Läs hela recensionen – den väcker förhoppningar om att få läsa något riktigt originellt och excentriskt. Om J.W. McCormack har rätt så kan Personae göra mycket av det som bara riktigt bra romaner kan göra. Det låter på McCormack som om han hittat en blivande klassiker, vi hoppas kunna recensera romanen framöver.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Filed under Recensioner