Etikettarkiv: Steve Roggenbuck

Ny poesiantologi från boosthouse: ”the yolo pages”

photo2.jpg

”The new poetry looks nothing like the poetry you see (but don’t read) drizzled across the pages of The New Yorker.”
– Kenneth Goldsmith

Det här är ingen recension, det är en (varm) rekommendation av en ny antologi: the yolo pages (boosthouse). Den samlar texter, mest poesi men också en del kortprosa,, av över 50 ”poeter” och ”författare” som skriver så kallad ”alt lit” eller ”internetpoesi”. Citationstecknen behövs eftersom de medverkandes identiteter som konventionella poeter och författare inte är glasklara, eftersom alt lit och internetpoesi är väldigt vida begrepp.

Medverkar i antologin gör såväl boosthouse-kollektivets informella ledare, Steve Roggenbuck, som Tao Lin, alt lit-scenens kanske mest kända namn. Han kommer förövrigt ut med två böcker på svenska i höst, romanen Sno kläder på American Apparel (Bakhåll) och den självbiografisk diktsamlingen Noll vänner (Carl Lindsten Bokförlag). Att både Roggenbuck och Tao Lin samlas under etiketten alt lit är ett så bra exempel som något på dess mångsidighet och motsägelser. Den förre är väldigt yolo (you only lives ones), hans främsta förebild är också Walt Whitman, medan den senare snarare är en världsfrånvänd melankoliker.

De andra medverkande är: adefisayo adeyeye, beach sloth, gabby bess, liz bowen, melissa broder, jos charles, richard chiem, santino dela, brian ecklund, pancho espinosa, joshua espinoza, catalina gallagher, cean gamalinda, james ganas, cassandra gillig, amelia gillis, lara glenum, philip gordon, tom hank, michael hessel-mial, @horse_ebooks, brett elizabeth jenkins, raymond johnson, kenji khozoei, ji yoon lee, tao lin, cayla lockwood, patricia lockwood, carrie lorig, sharon mesmer, stephen michael mcdowell, luna miguel, k. silem mohammad, moon temple, ashley opheim, anthony peregrine, @postcrunk, john rogers, amy saul-zerby, bob schofield, lk shaw, angela shier, bianca shipton, alexandra simone, andrew w.k., russ woods, dylan york, och boosthouse-teamet: joseph kendrick, steve roggenbuck, e.e. scott, rachel younghans, och charlie the dog emeritus.

Det säger sig själv att det är svårt att generalisera om en antologi av det här slaget, men de flesta medverkande är ganska unga och det handlar bara undantagsvis om poesi (och kortprosa) som den vanligtvis presenteras och ser ut, men desto mer om tweets, visuella dikter, foton av handskrivna texter och posters och snapchats. Man kan väl kalla det internetpoesi (med rötterna i postmodern avantgardism), eftersom hela estetiken och stilistiken hämtar inspiration från internet i allmänhet och sociala medier i synnerhet. De medverkande är verksamma på flera olika plattformar: bloggar, hemsidor, facebook, twitter, tumblr, instagram, soundcloud, youtube.

the yoloo pages är väldigt engagerande, inspirerande och, inte minst, underhållande – mycket, men inte allt präglas av yolo-andans livsbejakande och progressiva naivism (inte naivitet). Boken rekommenderas som sagt mycket varmt, den kostar typ en hundring och kan beställas direkt från boosthouse. För en tid sedan länkade vi till en fantastisk artikel av Kenneth Goldsmith i The New Yorker, för att vi tyckte att den så väl och initierat beskrev den här amerikanska litterära rörelsen, dess anda, kännetecken och mångsidighet. Artikeln heter ”If Walt Whitman Vlogged” och är full med länkar som leder dig vidare till olika delar av en den mycket vitala alt lit–scenen.

Ola Wihlke

   this book is dog approved !!! u can order a copy of the yolo pages at boost-house.com

charlie

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Veckans dikt 6: ”Miracles” av Walt Whitman

sqWalt BookVeckans dikt hittade vi i i love you before i die – a walt whitman mixtape som har sammanställts av poeten Steve Roggenbuck, nyligen kallad internetpoet i en stort uppslagen och uppskattande artikel i New Yorker. Walt Whitman (1819-1892), skriver Roggenbuck i dikthäftets förord, ”has shaped the core of my identity more than anything.”

Miracles

Why, who makes much of a miracle?
As to me I know of nothing else but miracles,
Whether I walk the streets of Manhattan,
Or dart my sight over the roofs of houses toward the sky,
Or wade with naked feet along the beach just in the edge of
    the water,
Or stand under trees in the woods,
Or talk by day with any one I love, or sleep in the bed at night
    with any one I love,
Or sit at table at dinner with the rest,
Or look at strangers opposite me riding in the car,
Or watch honey-bees busy around the hive of a summer
    forenoon,
Or animals feeding in the fields,
Or birds, or the wonderfulness of insects in the air,
Or the wonderfulness of the sundown, or of stars shining so
    quiet and bright,
Or the exquisite delicate thin curve of the new moon in spring;
These with the rest, one and all, are to me miracles,
The whole referring, yet each distinct and in its place.

To me every hour of the light and dark is a miracle,
Every cubic inch of space is a miracle,
Every square yard of the surface of the earth is spread with
    the same,
Every foot of the interior swarms with the same.

To me the sea is a continual miracle,
The fishes that swim—the rocks—the motion of the waves—
    the ships with men in them,
What stranger miracles are there?

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

”Make something beautiful before you are dead!”

”What does it mean to be an Internet poet? Since 2010, Steve Roggenbuck, a twenty-six-year-old who lives in rural Maine, has been producing poetry that is made, distributed, and viewed almost exclusively on the Web, taking the form of tweets, Facebook posts, YouTube videos, and image macros. He became best known for a series of videos that are a mix of Walt Whitman and Ryan Trecartin, showing Roggenbuck either in bare apartments or out in the forest, manically improvising poems that celebrate the cosmos and our place in it. In one video, he screams at a gray sky, “Make something beautiful before you are dead… Maybe you should stand in the rain! You’re alive right now!” But this ain’t no tree-hugger or Iron John. There’s an intensity and an edge to his work, verging on violence, which is at once terrifying, hypnotic, and completely moving.”

Vi kan inte nog understryka hur bra vi tycker att Kenneth Goldsmiths bloggginlägg ”If Walt Whitman Vlogged”, som lades upp på Page-Turner igår. Det är en väldigt generös och initierad presentation av ”internetpoeten” Steve Roggenbuck och andra verksamma inom så kallad Alt Lit. Goldsmith pepprar sitt blogginlägg med länkar till videos och refererar till andra verk inom Alt Lit, som den helt aktuella antologin The YOLO Pages (Boost House):

”This month, Roggenbuck’s publishing collective, Boost House, has released the first English-language paperbound anthology of Alt Lit and its siblings weird Twitter (a group of writers who abuse the platform’s hundred-and-forty-character conventions) and Flarf (an early Internet poetry movement). “The YOLO Pages” (YOLO means “you only live once”) feels like the Internet itself, jammed with screen caps of Twitter updates, image macros, and Photoshopped collages that appear between lineated verse, short stories, and blog entries. It’s a wide-ranging anthology of fifty writers, bringing together promising young poets like Luna Miguel and Cassandra Gillig and more established figures like Tao LinPatricia Lockwood, and K. Silem Mohammad.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

litterära termer 4: Alt Lit

”Along with Tao Lin, Roggenbuck is one of the bright stars of Alt Lit, an online writing community that emerged in 2011 and harnesses the casual affect and jagged stylistics of social media as the basis of their works—poems, stories, novels, tweets, and status updates. Its members have produced a body of distinctive literature marked by direct speech, expressions of aching desire, and wide-eyed sincerity. (“language is so cool. i can type out these shapes and you can understand me,” or “Yay! Dolphins are beautiful creatures and will always have a wild spirit. I have been very lucky because I have had the awesome experience of swimming with dolphins twice.”) The poems and stories, published on blogs and Twitter feeds, are usually written in the Internet vernacular of lowercase letters, inverted punctuation, abundant typos, and bad grammar. While other Web-based poetry movements exploit appropriated text—cutting and pasting or scooping vast amounts of preëxisting data—Alt Lit tends to use emo-heavy, homespun language, bearing the urgency and candor of a status update; no sentiment is too trite to be repurposed as poetry.”

Citerat ur ”If Walt Whitman Vlogged” av Kenneth Goldsmith i New Yorker, 7 maj 2014. Suverän artikel om man är intresserad av Alt Lit i allmänhet och Steve Roggenbuck i synnerhet. Full med bra länkar.

Och den här videon sammanfattar ganska väl Roggenbucks syn på poetens och poesins roll, med en självmedveten koppling till den romantiska traditionen.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar