Etikettarkiv: svensk dikt

Veckans dikt 68: [Svarthalka i bruksorten] av Aase Berg

 

Svarthalka i bruksorten
Människor i mysbyxor
Inga upptagna män
Amfetamin & spice,
revypärlor & julljusstakar
Hennings storform
& en jävligt fet Lexus

 

Aase Berg

© Aase Berg

Ett varmt tack till Aase Berg för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur hennes senaste diktsamling, Hackers (2015). Berg debuterade som poet 1997. Hon blev Augustnominerad för diktsamlingen Forsla fett 2002 och belönades med Aftonbladets litteraturpris för Liknöjd fauna 2011. Aase Berg är även verksam som kritiker.

9789100162825

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 42: [Vi blir kvar i ljus runt bordet] av Ann Jäderlund

 

Vi blir kvar i ljus runt bordet
I det feta blänket ljuset
Rinner över ögon bordet
Gråa röda ansiktshalvor
Någon böjer av en stund
Armbågsvecket nära duken
Vaxduksljusa duken ögon
Mjuka munveck huvudrund
Någon viker handen över
Ljusa mjuka ögon över
Duken glaset människoglaset
Knaster svaga punkter rund
Pannor ljus o ansiktsrum
Armbågsvecken gråa flyter
Knaster tunna flagor flyter
Huden mjuka svaga rum
Någon andas mjuka flyter
Genom näsan mörkret under
Gråa deras huvud rund
Och jag sänker ansiktet duken
Ner i tråden själv en stund
Sänker ansiktet ner i duken

 

Ann Jäderlund

© Ann Jäderlund

Ett varmt tack till Ann för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur mörker mörka mörkt kristaller (1994). Hon har sedan debuten med Vimpelstaden 1985 kommit ut med ett tiotal diktböcker, varav den senaste är Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar (2009). Jäderlund skriver även dramatik och barnböcker.

9789100121907

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 31: ”Till Förruttnelsen” av Erik Johan Stagnelius (1793-1823)

Föruttnelse! hasta, o älskade Brud!
Att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud
Blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar – På svartklädda båren
Den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng – med nejlikor våren
Skall henne beså.

Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp!
Förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
I aska mitt brinnande hjärta.
Rik är Du, o Flicka! – i hemgift du giver
Den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
Därnere hos dig.

Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
Oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm
Och gröna gardiner oss dölja.
När stormarna ute på världshavet råda,
När fasor den blodade jorden bebo,
När fejderna rasa, vi slumra dock båda
II gyllene ro.

”Till Förruttnelsen” är en av Stagnelius mest kända och älskade dikter, ett så kallat antologismycke. Den finns bland annat med i antologin De bästa svenska dikterna (Bonniers), sammanställd av Jan Olov Ullén.

 

9789100113094 (1)

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 29: [Ögonen slutna] av Ola Hansson (1860-1926)

7.

Ögonen slutna,
från min vrå
ädla visor
jag lyssnar på.
Vårnatten sänker sig
sval och skum.
Slätten derute
hvilar stum.

Bäfvande vemodsfull
jag hör
vyssande sus
i vassens rör,
trampet af dansen
i skog och äng,
tonande tyst ur
stråke och sträng.

Enkla visor
om sven och mö,
visor om vårsol
och vintersnö,
som i toner
gråta och le
folkets lif
i lycka och ve.

In genom fönstret
ångar len
doften af blommande
syrén.
Rundt uti natten
tyst det gror.
Slätten hvilar
i månskensflor.

 

Den här dikten är hämtad ur Hanssons vackra melankoliska diktsvit ”Notturno” som finns med i diktsamlingen med samma namn. Den finns att läsa gratis i sin helhet på Litteraturbanken.se. Vi valde bland annat svitens sjunde dikt för att den har ett vårtema.

Hansson var inte bara en banbrytande poet, han var en skicklig essäist också.

1409309227806016

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 24: [att något som nu finns …] av Linus Gårdfeldt

 

att något som nu finns som förut inte fanns
andra rum och en annan blick
lysande om kvällen, om natten, i spegeln
andetagen och hjärtslagen från sovrummet
hjärtslagen inuti bröstet
när jag kryper ner i sängen
ligger vaken och lyssnar till deras andetag
hör klockans tickande i hyllan och hundskall
dörrar som öppnas och dörrar som stängs
steg som leder bort och steg som leder hem
att lysa över ansiktena och se tiden träda fram
som skiftningar över huden, spår av dagar och år
den jag är och den jag har varit, den jag ska komma att bli
och jag lyfter upp pojken ur spjälsängen
lägger honom intill mig i sängen
sover så, med armen runt pojken
den varma lilla kroppen, som ett djur genom sömnen

 

Linus Gårdfeldt

© Linus Gårdfeldt

9789100142940

Ett stort tack till Linus Gårdfeldt som lät oss publicera den här dikten, hämtad ur den helt aktuella samlingen Lys med apan (Albert Bonniers).

9789100126476

Gårdfeldt, född 1981, är uppvuxen i Värmland, dit han just har återvänt efter att ha bott i Göteborg och Malmö. Han debuterade 2009 med diktsamlingen Men golvet har ingen mun, som följdes av Gråbergsång 2012.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt