Etikettarkiv: svensk poesi

Veckans dikt 127: [Jag måste förändra…] av Göran Sonnevi

Jag måste förändra mitt språk
Det dör oavbrutet
Jag försvinner
om jag inte bygger vidare

Cellbygge ut mot evigheten —
Stjärnor
En vit slätt med snö
Otydliga konturer i det vita, hus, träd
Kraftledningsstolpar
Vitt i vitt
Grader av död
Det pulserar undertill
Hur bryter jag upp?
Jag bygger staden ut på slätten
Döden blir en stad
Inne i döden bor människorna
Trädet
är ett ådernät i dödens öga
Koagulerad himmel
Ett ägg i ett ägg
Celldelning
En morgon ser jag ända till havet
så klart är det
Då pulserar döden av liv

 




© Göran Sonnevi 1974

Ett varmt tack till Göran Sonnevi som lät oss ha med den här dikten som Veckans dikt. Den finns med i nyutkomna Dikter 1959-1972, som omfattar Sonnevis sex första diktsamlingar, och bland mycket annat visar på poetens bredd. Han är en stor kärleksdiktare. Boken är formgiven av Nina Ulmaja.

9789100185558

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Veckans dikt 116: ”Dina ögon äro eldar” av Erik Axel Karlfeldt

 

Dina ögon äro eldar och min själ är beck och kåda.
Vänd dig från mig, förr’n jag tändes som en mila innantill!
Ej fiol jag är med världens alla visor i sin låda,
du kan bringa den att spela, hur du vill och hvad du vill.

Vänd dig från mig, vänd dig till mig! Jag vill brinna, jag vill svalna.
Jag är lust och jag är längtan, gränsbo mellan höst och vår.
Spända äro alla strängar, låt dem sjunga, rusigt galna,
i en sista dråplig högsång alla mina kärleksår.

Vänd dig till mig, vänd dig från mig! Som en höstkväll låt oss brinna;
stormens glädje genomströmmar vårt banér av blod och gull –
tills det lugnar och jag ser i skymning dina steg försvinna,
du, den sista som följde mig för min heta ungdoms skull.

 
Den här dikten av Erik Axel Karlfeldt (1864–1931) kan mycket väl vara den mest gripande och dramatiska kärleksdikten på svenska språket. Mer av Karlfeldt hittar du på Litteraturbanken eller, ett mindre urval, i standardverket Svensk poesi under redaktörskap av Daniel Möller och Niklas Schiöler, vackert formgiven av Nina Ulmaja. Om du vill snöa in ordentligt, bör du överväga att gå med i Karlfeldtsamfundet.

Svensk poesi

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Anmälan: ”Svensk poesi”

9789100151522

Svensk poesi
Red. Daniel Möller och Niklas Schiöler
Albert Bonniers förlag
1064 s.

Det sägs att Charles Darwin ångrade en sak på ålderns höst, att han inte hade lagt sig till med vanan att läsa en dikt om dagen under sitt liv. När jag fick antologin Svensk poesi, ett praktverk formgivet av Nina Ulmaja, bestämde jag mig för att försöka läsa en dikt per dag.

Antologin är betydligt mer omfattande än De bästa svenska dikterna, så omfattande att den bör förvaras liggande snarare än stående. Ulmajas randiga rygg väcker då associationer till olika svenska landskap. Dikterna i Svensk poesi sträcker sig över 1500 år, eftersom Möller och Schiöler tagit med runskrifterna, och den slutar med Athena Farrokhzad – som debuterade så sent som 2013.

Antologin samlar 200 svenska och finlandssvenska poeter, som tillsammans bidrar med 650 dikter. Många av de här dikterna är sånt som många lyrikläsare känner till eller har hört talas om, men Möller och Schiöler tillför också mycket nytt. Kriterierna för urvalet har vaarit konstnärlig kvalité och litteraturhistorisk relevans. Det har bland annat resulterat i ett större antal kvinnliga poeter.

Jag gillar att man inte har moderniserat äldre texter, det gör att man kan följa det svenska språkets utveckling genom seklerna. Det gör visserligen texterna mer svårlästa, men åtskilligt av värde går förlorat om man överflyttar dem till nusvenska.

Möller och Schiöler har lagt ned enorma mödor på Svensk poesi. Resultatet är ett vackert standardverk.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Veckans dikt 42: [Vi blir kvar i ljus runt bordet] av Ann Jäderlund

 

Vi blir kvar i ljus runt bordet
I det feta blänket ljuset
Rinner över ögon bordet
Gråa röda ansiktshalvor
Någon böjer av en stund
Armbågsvecket nära duken
Vaxduksljusa duken ögon
Mjuka munveck huvudrund
Någon viker handen över
Ljusa mjuka ögon över
Duken glaset människoglaset
Knaster svaga punkter rund
Pannor ljus o ansiktsrum
Armbågsvecken gråa flyter
Knaster tunna flagor flyter
Huden mjuka svaga rum
Någon andas mjuka flyter
Genom näsan mörkret under
Gråa deras huvud rund
Och jag sänker ansiktet duken
Ner i tråden själv en stund
Sänker ansiktet ner i duken

 

Ann Jäderlund

© Ann Jäderlund

Ett varmt tack till Ann för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur mörker mörka mörkt kristaller (1994). Hon har sedan debuten med Vimpelstaden 1985 kommit ut med ett tiotal diktböcker, varav den senaste är Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar (2009). Jäderlund skriver även dramatik och barnböcker.

9789100121907

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt