Etikettarkiv: Ta-Nehisi Coates

Det innevarande årtusendets 100 bästa böcker, enligt The Guardian

The Guardian har publicerat en mäktig lista: ”The 100 best books of the 21st century” Det mest anmärkningsvärda med listan är kanske att så många av böckerna är så nya, vissa har inte ens funnits på marknaden ett helt år. Men det är en välgjord lista, och en välbalanserad lista. Man hade kunnat önska mer översatt litteratur, mer lyrik, men det önskar man sig alltid. Det här är fem av de 100 böckerna som jag recencerat, och som jag gärna rekommenderarar.

images (2)

Nummer 88
Patricia Lockwood

Priestdaddy. A Memoir
Riverhead Books

Lockwood var mest känd som poet och Twitter-fenomen, tills Priestdaddy slog ned som en mindre bomb. Boken handlar om Lockwoods uppväxt i skuggan av sin religiösa far. Det har skrivits mycket om religiösa uppväxter, men inte mycket som är så här roligt, hysteriskt roligt, och egensinnigt. Lockwood skulle när som helst kunna sadla om till ståuppare.

Min recension: Patricia Lockwood i skuggan av prästfarsan

poetry_rankine_citizen_f

Nummer 43
Claudia Rankine
Citizen, an American Lyric
Graywolf Press, 2014

”Det är en ganska tunn volym, men det var en av förra årets mest hyllade och kommenterade böcker, som var snubblande nära att vinna ett National Book Award och dessutom klättrade upp högt på försäljningslistorna, desto mer anmärkningsvärt med tanke på att Citizen av Claudia Rankine är en experimentell och gränsöverskridande diktbok med meditationer över rasismen i dagens postrasistiska Amerika.” Min recension.

9789100171100

Nummer 30
Colson Whitehead
Den underjordiska järnvägen
Övers. Niclas Nilsson
Albert Bonniers Förlag

”The Underground Railroad var under 1800-talet i Amerika benämningen på de hemliga rutter och safe houses, som användes av afroamerikanska slavar när de rymde till fria stater. Termen användes även som benämning på de abolitionister, både vita och färgade, såväl fria som ofria, som hjälpte slavar på flykt.

The Underground Railroad, på svenska Den underjordiska järnvägen, heter också en av det senaste årets mest hajpade amerikanska romaner. Det är en blandning av historisk roman och speculative fiction – författaren, Colson Whitehead, förvandlar den metaforiska järnvägen till en faktisk underjordisk järnväg. I intervjuer har han berättat att han som barn trodde att det verkligen var en järnväg som kröp runt i tunnlar under Amerika.” Min recension

Nummer 22
George Saunders

Tionde december
Övers. Niclas Nilsson
Albert Bonniers förlag

”I en lång artikel i New York Times Magazine utsåg Joel Lovell Tenth of December, George Saunders senaste och fjärde novellsamling, till årets bästa bok 2013. Det var inget dåligt val, även om artikeln skrevs i januari! Nu finns den här hyllade novellsamlingen i en fin svensk översättning av Niclas Nilsson: Tionde december.

Lovells artikel ger en hygglig introduktion till Saunders, men den ger framför allt en god bild av hur uppskattad han är både som person och författare. Alla älskar Saunders. Lovell påstår att han hört David Foster Wallace, på förlagsfesten när Infinite Jest gavs ut, säga att Saunders var den intressantaste av alla amerikanska författare. Bland mycket annat kallar Lovell Saunders för ‘the writer for our time.’ Han påstås ha blivit ‘a kind of superhero’ för dem som följer amerikansk litteratur. Joshua Ferris citeras, hans påstående att Saunders ‘writes like something of a saint.'” Min recension

Nummer 7
Ta-Nehisi Coates

Between the World and Me
Random House

”Here is what I would like for you to know: In America, it is traditional to destroy the black body—it is heritage.”
– Ta-Nehisi Coates

Min recension

Lämna en kommentar

Under Listor, Recensioner

”Most anticipated books fall 2019”

Listorna med höstens mest emotsedda engelskspråkiga böcker har börjat trilla in. Det här är några av dem:

LitHub, Kirkus (skönlitteratur och sakprosa), Time, Vulture, Publishers Weekly, The Millions, BuzzFeed, BookPage, HuffPost/Goodreads, Bustle, Entertainment Weekly

Jag har plockat ut 10 personliga favoriter:

9781783785360

The Topeka School, av Ben Lerner (Granta Books)

Zadie Smith och Margaret Atwood får ursäkta, men det här tror jag kan vara höstens höjdpunkt. Och det verkar Maggie Nelson också tycka: ”The Topeka School is what happens when one of the most discerning, ambitious, innovative, and timely writers of our day writes his most discerning, ambitious, innovative and timely novel to date.”

Läs eller lyssna på Ben Lerners uppläsning av ”Ross Perot and China”, en bearbetead version av en del av The Topeka School, i New Yorker. Lyssna på Lerners uppläsning av novellen ”The Polish Rider” i New Yorker. Läs våra recensioner av Lerners två tidigare romaner: På väg från Atocha och 10:04. Och missa inte att läsa en dikt av Lerner, som vi haft förmånen att få publicera i Veckans dikt.

9780525558996

Grand Union, av Zadie Smith (Penguin Press: 8/10)

Smith är en litterär superstjärna, och det ska bli spännande att läsa denna, hennes första novellsamling. Jag intervjuade henne när hon debuterade med White Teeth, och jag gjorde misstaget att fråga om hon var influerad av eller kände litterär samhörighet med Salman Rushdie. Hon gav mig onda ögat direkt och så rabblade hon upp 4-5 författare som hade influerat henne. Det var mest engelska författare från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal, om jag inte minns fel. Det blev ingen bra intervju, och jag tar på mig en betydande delen av skulden för det.

Omslaget är magnifikt och det kommer med stor sannolikhet finnas med på vår, och många andras, lista över 2019 års bästa.

Läs Zadie Smiths noveller ”Escape from New York” och ”Miss Adele Amidst the Corsets”.

91ITlNRpj-L-197x300

The Water Dancer, av Ta-Nehisi Coates (One World)

”Here is what I would like for you to know: In America, it is traditional to destroy the black body—it is heritage.”
– Ta-Nehisi Coates

Den här boken finns med på de flesta av listorna, och det är Coates romandebut. Han har skrivit mycket fantastiska saker, och sånt som vissa anser är kontroversiellt, om relationerna mellan afro-amerikaner och vita, om det i grunden rasistiska USA. Han jämförs ofta med James Baldwin. Men han är en utpräglad retoriker och det ska bli intressant att se om han lyckas tona ned retoriken och växla över till en mer litterär och gestaltande stil. Hoppas!

Läs vår recension av Coates hyllade Between the World and Me, som har formen av ett brev till hans son, för att förbereda honom på hur det är att vara afro-amerikan i dagens USA.

Ducks, Newburyport, av Lucy Ellman (Biblioasis)

”Unstoppable… like nothing you’ve read before.”
— Booker-juryn

“A wildly ambitious and righteously angry portrait of contemporary America.”
— The Observer

En handfull meningar, som slingrar sig fram över tusentalet sidor, och bildar ett ursinnigt-humoristiskt porträtt av USA det ödesdigra året 2016.

The Secrets We Kept by Lara Prescott

The Secrets We Kept, av Lara Prescott (Knopf)

Ur förlagets beskrivning:

”At the height of the Cold War, two secretaries are pulled out of the typing pool at the CIA and given the assignment of a lifetime. Their mission: to smuggle Doctor Zhivago out of the USSR, where no one dare publish it, and help Pasternak’s magnum opus make its way into print around the world.”

9780544824256_hres

All This Could Be Yours, av Jami Attenberg (Houghton Mifflin)

Jami Attenberg framställs lite som en specialist på att skildra trasiga familjer, och hennes nya roman handlar om en familj som får det riktigt trassligt när familjens patriark dör:

”A deep dive into the darker side of family bonds, All This Could Be Yours is another compulsively readable novel by Jami Attenberg. In what feels like a rebuke to late capitalism, Attenberg refuses to find charm or redemption in the ugliness of greed. Her first book set in New Orleans, the novel casts a stark contrast between this family of outsiders and the native residents whose lives intersect with the Tuchmans. This is a parable for our times.”
The Observer

9780385543781

The Testaments, by Margaret Atwood (Nan A. Talese)

En sequel som många verkar gilla, det öppnar sig luckor i patriarkates slutna led i Gilead.

A fast, immersive narrative that’s as propulsive as it is melodramatic.”
—Michiko Kakutani, The New York Times

some trick cover 1

Some Trick, av  Helen De Witt (New Directions)

”For sheer unpredictable brilliance, Gogol may come to mind, but no author alive today takes a reader as far as Helen DeWitt into the funniest, most yonder dimensions of possibility. Her jumping-off points might be statistics, romance, the art world’s piranha tank, games of chance and games of skill, the travails of publishing, or success.”

Ninth House

Ninth House, av Leigh Bardugo (Flatiron Books)

”NINTH HOUSE is the mesmerizing adult debut by the beloved author of SHADOW AND BONE and CROOKED KINGDOM. Leigh Bardugo will take her place alongside Lev Grossman, Deborah Harkness, and Neil Gaiman as one of the finest practitioners of adult fantasy writing today.”

Nothing to See Here, av Kevin Wilson (HarperCollins)

Den här boken ska tydligen vara hysteriskt rolig, om man gillar ett visst mått av absurdism. Den handlar om en kvinna som tar hand om ett par barn, som självantänder om de blir upprörda.

Ola Wihlke

Kommentarer inaktiverade för ”Most anticipated books fall 2019”

Under Listor

De senaste 50 årens 50 bästa memoarer, enligt New York Times

New York Times kritiker har frossat memoarer och valt ut de 50 de anser vara de bästa sedan 1969: ”The 50 Best Memoirs of the Past 50 Years”. Det är en magnifik lista och vi blir, utan särskilt goda skäl, lite malliga, eftersom vi har recenserat fyra av memoarerna sedan 2013, då BearBooks drog igång.

Listan uppmärksammar dock främst engelskspråkiga författare, som Christopher Hitchens, Philip Roth, Edna O’Brien och Jeanette Winterson, men det känns småaktigt att klaga, för det här är en sällsynt inspirerande, och delvis interaktiv, lista.

Om man är intressserad av amerikansk samtidslitteraturen, kan man egentligen inte bortse från memoaren. Så vitt jag kan bedöma är det en växande genre, och en genre vars status ökar. Det här är de fyra böcker vi recenserat som finns med på listan. Samtliga är sensationellt bra.

610
”Det handlar, inte helt förvånande, en hel del om mat, att bli den som höken förknippar med föda. I nästa steg går Helen ut med Mabel, för att vänja henne vid människor och bilar och annat som för henne är något helt nytt. Sakta men säkert skapas emellertid ett allt starkare band melan Helen och Mabel. Macdonald skriver om det här framväxande bandet med fantastisk precision och känsla. Det är märkvärdigt drabbande och gripande. Bitvis thrillerartat spännande. Om någon enda bok kan väcka lusten att äga en duvhök, så är det H som i hök.” Läs hela recensionen

97808129935472-e1444254037661

”‘Race is the child of racism, not the father‘ Coates skriver väldigt poetiskt och retoriskt, ibland tycker jag att han driver det lite långt, men jag blev alldeles uppslukad av hans röst, som ibland nästan låter resignerad, men som sedan tar sats, hämtar näring ur indignationen och fylls med kamplust. Coates skriver mer poetiskt än Baldwin, somliga har sett det som ett problem. Jag förstår argumentet, men jag tycker inte att det är övertygande – TNC:s lyriska polemik är hårt drabbande och grundad i en mer rationell historisk analys.” Läs hela recensionen

images-2

Priestdaddy är inte bara eller kanske ens i fösta hand en bok om hur knasig religion är eller om en knasig religös familj eller om en knasig religiös vit amerikansk man. Kärnan i boken tycker jag är berättelsen om hur Patricia formar sin identitet, och hur hon blir poet, i ett sammanhang med en rad begränsningar, varav religionen är en av de största. Jag tycker inte heller att hon tecknar en karikatyr av pappan, hennes kärlek till honom lyser tydligt igenom i hennes berättelser. Bokens dedikation: ”For my family” Läs hela recensionen

9781594203473_large_barbarian_days-691x1024
”Finnegan hittade den perfekt vågen till slut, på en liten Fiji-ö: ‘We turned and trained our binoculars on the tiny island across the channel. We were looking straight into the wave […] The walls were dark gray against a pale gray sea. This was it. The lineup had an unearthly symmetry. Breaking waves peeled so evenly that they looked like still photographs. […] This was it. Staring through the binoculars, I forgot to breathe for entire six-wave sets. This, by God, was it.'” Läs hela recensionen

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor

James Baldwin är hetare än högsommar

Häromdagen hade filmen I Am Not Your Negro premiär, och den har fått lysande recensioner samt nominerats till en Oscar för bästa dokumentärfilm. Regissören Raoul Peck bygger huvudsakligen filmen på en text av författaren och medborgarrättskämpen James Baldwin (1924-1987), som aldrig fullbordades och endast utgörs av ett trettiotal sidor.

Texten handlar om tre av medborgarrättsrörelsens mest kända martyrer – Medgar Evers, Malcolm X och Martin Luther King Jr. – och i filmen är det Samuel L. Jackson som läser. Filmen består av klipp från Baldwins framträdanden i debattprogram, filmklipp, bilder av tidningsklipp, annonser, foton med mera. Många kritiker har varit lyriska över både estetik och budskap.

Ett genomgående tema i recensionerna är att dagens Amerika behöver Baldwin – man hänvisar ofta till polisvåldet mot svarta och Black Lives Matter – någon som med klarsyn, kritisk blick och indignation undersöker och blottlägger hur det förhåller sig med ”race relations”. Skriver A.O. Scott i New York Times:

”To call ‘I Am Not Your Negro’ a movie about James Baldwin would be to understate Mr. Peck’s achievement. It’s more of a posthumous collaboration, an uncanny and thrilling communion between the filmmaker […] and his subject.”

Och lite senare i recensionen:

”Baldwin could not have known about Ferguson and Black Lives Matter, about the presidency of Barack Obama and the recrudescence of white nationalism in its wake, but in a sense he explained it all in advance. He understood the deep, contradictory patterns of our history, and articulated, with a passion and clarity that few others have matched, the psychological dimensions of racial conflict: the suppression of black humanity under slavery and Jim Crow and the insistence on it in African-American politics and art; the dialectic of guilt and rage, forgiveness and denial that distorts relations between black and white citizens in the North as well as the South; the lengths that white people will go to wash themselves clean of their complicity in oppression.”

9781101907610

James BaldwinGo Tell It on the Mountain (Everyman’s Library)

Men filmen är bara ett exempel  på det förnyade och stora intresset för James Baldwin. Jag tror att Ta-Nehisi Coates, om inte annat indirekt, har spelat en viss roll. Coates har jämförts med Baldwin och är uppenbart influerad av honom. Men lika mycket betyder det säkert att Baldwin, både i debatter, essäer och litterära texter, kunde formulera glasklart och osentimentalt hur ”race relations” påverkar och, i värsta fall, perverterar och korrumperar hela samhället, och att det under hans stundtals kompromisslösa retorik fanns ett universellt kärleksbudskap. Baldwin anses vara en av Amerikas främsta essäister och skönlitterära författare under 1900-talets andra hälft.

Baldwin föddes i Harlem och växte upp som äldst av nio syskon, vilket innebar att han var tvungen att ta ovanligt stort ansvar som barn och ung. Han var en sällsynt begåvning i skolan och tackade många gånger några av sina lärare, för att de uppmuntrade honom och för att de vidgade hans blick på världen. Fadern var djupt troende och har av James beskrivits som rigid. Den kyrkliga bakgrunden förklarar säkert en del av Baldwins exceptionella retoriska förmåga.

baldwin_brando_civil_rights_march_1963

James Baldwin och Marlon Brando under medborgarrättsrörelsens march till Washington, 1963. Källa: U.S. Information Agency. Via Wikimedia Commons.

 
Baldwin blev med tiden en kändis som uppträdde i många av de mest kända teveprogrammen, han kommenterade och debatterade. Det är magiskt att lyssna på honom – det är som om tankarna och orden följer ett mönster. Först en tankegång, som verkar flöda fram, sedan en paus, sedan en fortsättning på tankegången, sedan en paus, och så vidare. Rösten är sällsynt fängslande, både hans faktiska och litterära röst.

Baldwin umgicks även med några av tidens hippaste personer, som Miles Davis, Nina SimoneHarry BelafonteSidney PoitierRay Charles, Chinua AchebeMaya Angelou och Martin Luther King. Det sägs att King, efter ganska täta kontakter med Baldwin, distanserade sig från honom, på grund av att Baldwin var homosexuell. Robert F. Kennedy kallade, pinsamt nog, regelmässigt Baldwin för ”Martin Luther Queen”. Baldwin påstås vara en av få riktigt stora afro-amerikanska författare med hög profil inom medborgarrättsrörelsen, som i vissa avseenden anses ha varit både macho och homofobisk.

En episod anses förklara, som en utlösande faktor, beslutet att flytta till Frankrike. Baldwin går in på en sylta i New York, trots att han vet att den inte serverar svarta. Han beställer en hamburgare, men blir upplyst av servitrisen att han inte är välkommen. Varpå han tar en kanna med vatten och hivar den mot henne. Den missar och träffar istället en spegel. Men det är en myt att Baldwin lämnade Amerika för gott, även om han bodde länge i Frankrike. Han lärde sig flytande franska och blev vän med bland andra Yves Montand och Marguerite Yourcenar. Han dog i Saint-Paul-de-Vence, blott 63 år gammal.

giovannis-rum

James BaldwinGiovannis rum (Ruin)

Marlon Brando var en annan av Baldwins vänner och han hjälpte Baldwin att finansiera utgivningen av den första romanen, den klassiska och bitvis självbiografiska uppväxt- och bildningsromanen Go Tell It on the Mountain som kom ut första gången 1953.

Baldwins förläggare blev förmodligen både förvånad och besviken när han fick läsa Baldwins andra roman, Giovannis Room (1956). Den utspelar sig i Europa och handlar om företrädesvis vita bisexuella och homosexuella män, sex och kärlek. Förläggaren ville eller vågade inte ge ut boken, gav Baldwin rådet att bränna boken, eftersom han trodde att en utgivning skulle leda till att Baldwins läsare, inte minst de svarta, skulle vända honom ryggen. Så den gavs istället ut i Europa och anses idag vara en gayklassiker eller en klassiker, helt enkelt.

James BaldwinCollected Essays (Library of America)

Baldwin skrev i de flesta litterära genrerna – noveller, romaner, poesi och drama – men han anses vara minst lika vass som essäist. Hans mest kända är kanske de två som finns samlade i The Fire Next Time (1963), som uppskattades av både kritiker och vita läsare, som undrade: ”Vad vill de svarta?”. Vissa anser att det är den allra mest inflytelserika boken från 60-talet om ”race relations”. Library of America har gett ut tre samlingsvolymer med noveller, romaner och essäer, som ser väldigt fina ut.

James Baldwins stora årtionde var kanske 60-talet, men det stora intresset för honom just nu, riktas också mot det han skrev under 70- och 80-talet. Jag tycker inte att man ska stirra sig blind på att ”race relations” är ett så framträdande ämne i hans böcker. Det behandlas som något både specifikt och allmängiltigt och tidlöst.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Nyheter

Vinnarna av National Book Awards 2015 utsedda

2010_nba_winner

För en tid sedan utsågs Marlon James till vinnare av Man Booker-priset. Och nu är vinnarna av ett annat tungt pris i den engelskspråkiga världen, National Book Awards, utsedda. Så här skrev vi när den korta listan med prosaböcker presenterades: ”Vi tycker att det vore kul om en novellsamling vann, precis som förra året, då Phil Klay vann med Redeployment. Oddsen talar för Yanagihara.”

9780812997477

(provläs)

Ja, oddsen talade för Hanya Yanagihara, precis som inför Man Booker-priset, men vinnare i den tyngsta klassen, fiction, amerikansk beteckning på prosaböcker, är Adam Johnson, född 1967, med novellsamlingen Fortune Smiles (Random House). Det tycker vi, som vurmar för novellen som genre, är riktigt roligt.

Det bör dessutom vara första gången i prisets historia, som en novellsamling vinner två år i rad. Och det beror inte på att det saknades motstånd på den långa och korta listan, Fortune Smiles tävlade mot böcker av, förutom  Yanagihara, Nell Zink, Karen E. Bender, hyllade debutanten Angela Flournoy och Lauren Groff. Ett stort grattis till Adam Johnson, som hittills är mest känd för romanen The Orphan Master’s Son (2012).

”It is highly improbable that another story collection will come along this year that packs a bigger punch than Adam Johnson’s Fortune Smiles, out now from Random House. Don’t let the deceivingly brief table of contents fool you—each of these six stories is a genuine powerhouse, a tour-de-force, an astonishing achievement. [Fun fact: three of the six stories appeared originally in Tin House!]” Läs intervju

”The volume’s two standouts — the title story and ‘Nirvana,’ about a computer programmer who uses virtual reality to reanimate a dead American president — straddle the worlds of realism and fable, and attest to Mr. Johnson’s elastic and idiosyncratic voice: his ability to write with both tenderness and satiric verve, and his electro-magnetic feel for the absurdities of life and the human costs they represent.” Läs Michiko Kakutanis recension

I klassen sakprosa vann Ta-Nehisi Coates, med Between the World and Me (Spiegel & Grau/Penguin Random House). Coates skriver om att vara färgaad i dagens Amerika, som fortfarande är både segregerat och rasistiskt. Boken har formen av ett brev riktat till Coates son. Läs vår recension

Läs mer om National Book Awards 2015

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Nyheter

Obamas lista med 6 böcker att läsa i sommar

Barak Obama är på sin årliga sommarsemester och under de två veckorna har han planerat att läsa sex böcker. De här böckerna finns med på Vita husets officiella lista:

ladda ned

All That Is av James Salter

James Salter (1925-2015) var en av de stora amerikanska realisterna under andra halvan av 1900-talet. Jag tror inte att det är fel att jämställa och jämföra honom med John Updike. Huvudpersonen i den här romanen, Philip Bowman, sägs påminna om Don Draper. Bowman har varit soldat i Asien under andra världskriget och kommer tillbaka till Amerika, där han inleder en karriär inom New Yorks förlagsvärld, men mer än något annat längtar han efter kärlek. Salter anses bra på erotiska skildringar.

all-the-light-we-cannot-see-9781476746586_hr

All The Light We Cannot See av Anthony Doerr

Det är nästan svårt att tänka sig ett mindre kontroversiellt val än denna roman, som utspelar sig under andra världskriget och har vunnit priser, kritikernas gillande och legat på åtskilliga bästsäljarlistor. Hade det inte, på något sätt, varit coolt om han hade valt en obskyr experimentell roman? Men den kommer på svenska i höst och är säkert fantastisk.

9780805092998

The Sixth Extinction av Elizabeth Kolbert

Det här var en av de riktigt stora fackböckerna förra året. Den handlar om att vi är inne i den sjätte perioden av massutrotning av djurarter i jordens historia. Kritikerna älskar den. Den har sålt riktigt bra. Något för ett svenskt förlag? Läs mer.

9780307278265

The Lowland av Jhumpa Lahiri

Den här hyllade romanen köpte Obama redan 2013. Antingen har han inte läste den eller så tycker han att den är värd att läsa om. Förlaget får väl trycka upp en sticker: ”The book that Obama read twice.”

9780812993547-e1438078260956

Between the World and Me av Ta-Nehisi Coates

Coates har kallats vår tids James Baldwin och har kritiserats både för att ha varit för hård i sina omdömen om Obama och för att behandla honom med silkesvantar. Läs vår recension.

9780143119968

Washington: A Life av Ron Chernow

I Sverige är inte politiska biografier särskilt stort, men i Amerika är det en traditionstyngd och populär genre. En del av förklaringen är väl att det är mer spännande att läsa om någon som har inflytande över hela världen än om någon som är ovanligt mäktig i Sverige. Det måste vara en ganska tillfredsställande känsla att vara amerikansk president och läsa om en av sina mest klassiska företrädare. Men kommer Obama orka och vilja klämma de 1000 sidorna på semestern?

Förut brukade familjen Obama köpa sina sommarböcker på bokhandeln Bunch of Grapes, men det slutade man med 2013. Det saknas därför uppgifter om presidenten läser inbundna böcker eller pocket eller om han helt gått över till e-böcker. Han kanske handlar allt på Amazon?

Jag tycker att Obama borde ta upp traditionen att handla på en fysisk bokhandel och gå ut i medierna och berätta om hur han värdesätter sin lokala boklåda och läsandets lugn, frihet och stimulans och om sina favoritböcker och om läsande som en viktig demokratifråga. Han skulle kunna ta i riktigt ordentligt, och säga att om det inte vore för min kärlek till böckerna hade jag aldrig kunnat bli president.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor, Notiser

Är Ta-Nehisi Coates vår tids James Baldwin?

Ta-Nehisi Coates
Between the World and Me
Random House

”Here is what I would like for you to know: In America, it is traditional to destroy the black body—it is heritage.”
– Ta-Nehisi Coates

Harper Lee har kanske skrivit sommarens snabbast säljande bok, Go Set A Watchman, men journalisten och debattören Ta-Nehisi Coates har nog skrivit den mest omdebatterade och hyllade, Between the World and Me. Recensionerna har varit fantastiska i alla de stora tidningarna, men alla har inte låtit sig imponeras, Daniel Greenfield sågade hårt i Frontpage:

”Ta-Nehisi Coates is the literary version of Kanye West; an absurdly privileged second-generation radical stuck on self-pity, touring European capitals while whining about racism, responding to white liberal adulation with fresh reserves of victimhood.”

Det här påhoppet, jag tycker att det är ett påhopp, får nog delvis sin förklaring i att Coates, nästan enligt löpandebandspricipen, jämförts med James Baldwin (1924–1987). Han var en mycket betydande roman- och pjäsförfattare, poet, essäist och samhällsdebattör. Han var själva inbegreppet av en svart intellektuell och två av hans stora frågor var ras och sexualitet.

Jag vet inte tillräckligt mycket om James Baldwin för att kunna avgöra om Ta-Nehisi Coates är eller kan bli en ny Baldwin, men efter att ha läst hans nya bok vet jag att han har betydligt fler likheter med Baldwin än med Kanye West.

Between the World and Me har brevets form och det riktar sin till Coates tonårige son. Han blev helt knäckt när ännu en amerikansk polisman friats från brott sedan han dödat en ung svart man. Det är naturligtvis ett retoriskt grepp, brevet riktar sig naturligtvis till alla som tycker att rasismen och våldet mot svarta måste få ett slut.

Ta-Neshi Coates beskriver den amerikanska rasismen som inskriven i USA:s DNA. Rasskillnader betraktas, hävdar han, som något av naturen givet. Och han återkommer hela tiden till den svarta kroppen. Den betraktas som främmande och hotfull, den är ständigt utsatt för tolkningar och den utsätts för våld. Det är en urgammal men levande amerikansk tradition, hävdar Coates.

Coates far tillhörde Black Panthers och han växte upp i Baltimore. Några av de bästa partierna handlar om när han växte upp, han lärde sig att han kunde uppfattas som farlig, men mer än något annat var han själv rädd, rädd för att bli utsatt för våld. Han skriver också om detta tema fast när han blev äldre, när han studerade vid Howard, när han blev journalist och, sist med inte minst, när han fick en son. Det verkar inte som om Coates tänker undanhålla honom många sanningar.

På sätt och vis påminner Ta-Nehisi Coatess Between the World and Me om Baldwins The Fire Next Time. Det yttersta syftet med båda böckerna är att väcka läsaren och få honom eller henne att förstå att ras är en verklig kategori, som påverkar amerikaner på mängder av vis, och att det är perverst att låta ras fortsätta vara en kategori som styr samhället. Vetenskapen har ju för länge sedan fullständigt detroniserat rasbegreppet.

Den amerikanska historien är helt levande i båda de här texterna. Coates berättar däremot inte kronologiskt, han plockar fram historiska exempel när han vill illustrera en poäng eller framhäva kontinuiteten i rasismen. En av förra årets mest angelägna böcker tycker jag var Citizen: An American Lyric av Claudia Rankine. Och på min lista över årets mest angelägna böcker 2015 hamnar med stor sannolikhet Between the World and Me.

”Race is the child of racism, not the father” Coates skriver väldigt poetiskt och retoriskt, ibland tycker jag att han driver det lite långt, men jag blev alldeles uppslukad av hans röst, som ibland nästan låter resignerad, men som sedan tar sats, hämtar näring ur indignationen och fylls med kamplust. Coates skriver mer poetiskt än Baldwin, somliga har sett det som ett problem. Jag förstår argumentet, men jag tycker inte att det är övertygande – TNC:s lyriska polemik är hårt drabbande och grundad i en mer rationell historisk analys.

Det är naturligtvis väldigt känslosamt när Coates direkt talar till sin son, men några av de mest rörande partierna handlar om när Coates och hans familj var i Paris – Baldwin var också förtjust i Frankrike. Coates beskriver frihetskänslan när han vistas i en miljö där hans hudfärg plötsligt mister all sin negativa laddning.

Ta-Nehisi Coates är fast medarbetare på The Atlantic. Det här är några av hans mest omtyckta och kontroversiella texter:

”Letter to My Son”

”What This Cruel War Was Over”

”There Is No Post-Racial America”

”How to Steal Things, Exploit People, and Avoid All Responsibility”

Spotify-lista: Between the World and Me

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner