Etikettarkiv: Ta-Nehisi Coates

Är Ta-Nehisi Coates vår tids James Baldwin?

Ta-Nehisi Coates
Between the World and Me
Random House

”Here is what I would like for you to know: In America, it is traditional to destroy the black body—it is heritage.”
– Ta-Nehisi Coates

Harper Lee har kanske skrivit sommarens snabbast säljande bok, Go Set A Watchman, men journalisten och debattören Ta-Nehisi Coates har nog skrivit den mest omdebatterade och hyllade, Between the World and Me. Recensionerna har varit fantastiska i alla de stora tidningarna, men alla har inte låtit sig imponeras, Daniel Greenfield sågade hårt i Frontpage:

”Ta-Nehisi Coates is the literary version of Kanye West; an absurdly privileged second-generation radical stuck on self-pity, touring European capitals while whining about racism, responding to white liberal adulation with fresh reserves of victimhood.”

Det här påhoppet, jag tycker att det är ett påhopp, får nog delvis sin förklaring i att Coates, nästan enligt löpandebandspricipen, jämförts med James Baldwin (1924–1987). Han var en mycket betydande roman- och pjäsförfattare, poet, essäist och samhällsdebattör. Han var själva inbegreppet av en svart intellektuell och två av hans stora frågor var ras och sexualitet.

Jag vet inte tillräckligt mycket om James Baldwin för att kunna avgöra om Ta-Nehisi Coates är eller kan bli en ny Baldwin, men efter att ha läst hans nya bok vet jag att han har betydligt fler likheter med Baldwin än med Kanye West.

Between the World and Me har brevets form och det riktar sin till Coates tonårige son. Han blev helt knäckt när ännu en amerikansk polisman friats från brott sedan han dödat en ung svart man. Det är naturligtvis ett retoriskt grepp, brevet riktar sig naturligtvis till alla som tycker att rasismen och våldet mot svarta måste få ett slut.

Ta-Neshi Coates beskriver den amerikanska rasismen som inskriven i USA:s DNA. Rasskillnader betraktas, hävdar han, som något av naturen givet. Och han återkommer hela tiden till den svarta kroppen. Den betraktas som främmande och hotfull, den är ständigt utsatt för tolkningar och den utsätts för våld. Det är en urgammal men levande amerikansk tradition, hävdar Coates.

Coates far tillhörde Black Panthers och han växte upp i Baltimore. Några av de bästa partierna handlar om när han växte upp, han lärde sig att han kunde uppfattas som farlig, men mer än något annat var han själv rädd, rädd för att bli utsatt för våld. Han skriver också om detta tema fast när han blev äldre, när han studerade vid Howard, när han blev journalist och, sist med inte minst, när han fick en son. Det verkar inte som om Coates tänker undanhålla honom många sanningar.

På sätt och vis påminner Ta-Nehisi Coatess Between the World and Me om Baldwins The Fire Next Time. Det yttersta syftet med båda böckerna är att väcka läsaren och få honom eller henne att förstå att ras är en verklig kategori, som påverkar amerikaner på mängder av vis, och att det är perverst att låta ras fortsätta vara en kategori som styr samhället. Vetenskapen har ju för länge sedan fullständigt detroniserat rasbegreppet.

Den amerikanska historien är helt levande i båda de här texterna. Coates berättar däremot inte kronologiskt, han plockar fram historiska exempel när han vill illustrera en poäng eller framhäva kontinuiteten i rasismen. En av förra årets mest angelägna böcker tycker jag var Citizen: An American Lyric av Claudia Rankine. Och på min lista över årets mest angelägna böcker 2015 hamnar med stor sannolikhet Between the World and Me.

”Race is the child of racism, not the father” Coates skriver väldigt poetiskt och retoriskt, ibland tycker jag att han driver det lite långt, men jag blev alldeles uppslukad av hans röst, som ibland nästan låter resignerad, men som sedan tar sats, hämtar näring ur indignationen och fylls med kamplust. Coates skriver mer poetiskt än Baldwin, somliga har sett det som ett problem. Jag förstår argumentet, men jag tycker inte att det är övertygande – TNC:s lyriska polemik är hårt drabbande och grundad i en mer rationell historisk analys.

Det är naturligtvis väldigt känslosamt när Coates direkt talar till sin son, men några av de mest rörande partierna handlar om när Coates och hans familj var i Paris – Baldwin var också förtjust i Frankrike. Coates beskriver frihetskänslan när han vistas i en miljö där hans hudfärg plötsligt mister all sin negativa laddning.

Ta-Nehisi Coates är fast medarbetare på The Atlantic. Det här är några av hans mest omtyckta och kontroversiella texter:

”Letter to My Son”

”What This Cruel War Was Over”

”There Is No Post-Racial America”

”How to Steal Things, Exploit People, and Avoid All Responsibility”

Spotify-lista: Between the World and Me

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

De 8 bästa amerikanska böckerna i juli

När man följer den amerikanska, och i någon mån den brittiska, bokutgivningen får man en känsla av att tempot är betydligt mycket mer uppskruvat än i Sverige. Många sajter, tidningar och tidskrifter väljer ut de 5, 10 eller 15 böcker de tycker är mest spännande eller intressanta varje månad.

Vi började göra en egen lista för två månader sedan och fortsätter med det. Självklart har vi inte valt ut de 8 bästa böckerna, vi har valt ut de 8 böcker som vi tror är mest spännande och intressanta, men det blir för långt att skriva i en rubrik.

20150326140533US_cover_of_Go_Set_a_Watchman

Vi rekommenderar varmt To Kill a Mockingbird (1960) av Harper Lee, som är en av de mest lästa och älskade amerikanska romanerna någonsin. Den finns som fantastisk ljudbok, inläst av Sissy Spacek. Det verkade inte som om Harper Lee skulle skriva några fler böcker men så visade det sig att hon hade en liggande: Go Set a Watchman. Det är en sensation och ingen annan bok har fått så många förbeställningar

turningintodwelling_gilbert

Redan innan Christopher Gilbert dog 2007 hann hans första diktsamling, Across the Mutual Landscape, bli något av en kultklassiker. Nu ger Graywolf ut den tillsammans med hans andra, hittills opublicerade diktsamling, Turning into Dwelling. Vi har läst väldigt mycket positivt om den första diktsamlingen och Greywolf skulle inte ge ut den andra om inte också den var riktigt bra. Med introduktion skriven av Terrance Hayes.

9780062391193

Speak av Louisa Hall har en komplicerad struktur, sex berättelser som spänner över fyra århundraden, från en pilgrims dagbok till en entreprenörs bekännelse 2040. Han har blivit fängslad för att ha byggt robotar. Ett stort tema är artificiell intelligens och jämförelser har redan gjorts med Cloud Atlas av David Mitchell. Verkar riktigt spännande.

unnamed

Fran Ross Oreo från 1974 beskrivs som en banbrytande och bländande satir om en tjej från Philadelphia som har en färgad mamma och en judisk pappa. Hon beger sig till New York för att leta rätt på honom. Skrev Kirkus Reviews i en mycket uppskattande recension: ”A brilliant and biting satire, a feminist picaresque, absurd, unsettling, and hilarious … Ross’ novel, with its Joycean language games and keen social critique, is as playful as it is profound. Criminally overlooked. A knockout.”

9780670015986
William T. Vollman är en av de stora samtida amerikanska berättarna. Det här är förlagets beskrivning av hans senaste roman, The Dying Grass, en riktigt tegelsten med en imponerande notapparat: ”In this new installment in his acclaimed series of novels examining the collisions between Native Americans and European colonizers, William T. Vollmann tells the story of the Nez Perce War,  with flashbacks to the Civil War. Defrauded and intimidated at every turn, the Nez Perces finally went on the warpath in 1877, subjecting the U.S. Army to its greatest defeat since Little Big Horn as they fled from northeast Oregon across Montana to the Canadian border.”
marcus_new-stories
Det är svårt att tänka sig en bättre redaktör för en antologi med ny amerikansk kortprosa än Ben Marcus. Lovar förlaget: ”Luminaries and cult authors stand side by side with the most compelling new literary voices. Nothing less than the American short story renaissance distilled down to its most relevant, daring, and unforgettable works, New American Stories puts on wide display the true art of an American idiom.” Det finns mycket som talar för New American Stories.

barbarian_finnegan

William Finnegan är mest känd som skribent på New Yorker men många anser att hans självbiografiska Barbarian Days: A Surfing Life en klassiker i genren surflitteratur: ”Surfing only looks like a sport. To initiates, it is something else entirely: a beautiful addiction, a demanding course of study, a morally dangerous pastime, a way of life.”

coates-cover

Om man får tro Toni Morrison så är Ta-Nehisi Coates Between the World and Me något man verkligen bör läsa: ”I’ve been wondering who might fill the intellectual void that plagued me after James Baldwin died. Clearly it is Ta-Nehisi Coates. The language of Between the World and Me, like Coates’s journey, is visceral, eloquent, and beautifully redemptive. And its examination of the hazards and hopes of black male life is as profound as it is revelatory. This is required reading.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor