
Jesse Jacobs
Safari Honeymoon
Koyama Press, 2014
Med tanke på hur bra Jesse Jacobs senaste serieroman var, By This You Shall Know Him, så har förväntningarna naturligtvis varit stora på Safari Honeymoon, som är så skruvad och udda som man hade kunnat hoppas på.
I Safari Honeymoon, betalar två välbärgade turister – de har sällsynt välbyggda ben – en halv förmögenhet för att kunna fira sin smekmånad i en främmande värld som är full av hotfulla vilddjur, dödliga parasiter, egendomliga infektioner, ja hela landskapet, som först ser så inbjudande och exotiskt ut, verkar… opålitligt.

När paret vaknar pigga och alterna, hurtiga, får vi veta av dialogen att deras läger är luxurious, med tanke på hur långt in i djungel det ligger. Mannen börjar tänka på shopping, av dyra lakan. Fru välbyggda ben vill inte ens tänka på stan och shopping: Hon utbrister romantiskt: ”I could stay out here forever!” Herr välbyggda ben upptäcker något kryp i sängen.
Parets smekmånad blir naturligtvis allt annat än avslappnad och tillbakalutad, även om deras stabila ben eventuellt tyder på att de är två personer som tycker om att mäta sina krafter med naturen, eller åtminstone att de är ganska energiska. Man märker snart att den här smekmånaden inte kommer att bli idyllisk, den kommer bjuda på strapatser, många överraskningar och bli hysteriskt rolig, åtminstone att läsa om.

Jacobs bygger skickligt upp en allt mer fientlig och absurd stämning och miljö, men Herr välbyggda ben klarar sig ur ganska kniviga situationer, till stor del tack vare den medföljande guiden, som faktiskt också har ganska välbyggda ben. Dialogen blir hysteriskt rolig när de tre äventyrarna börjar prata som storviltsjägare från ett svunnen tid.
Jacobs skapar en frodig miljö, vagt hotfull, och helt makalösa små och stora odjur, som människorna med de välbyggda benen måste bekämpa eller, i bästa fall, utveckla någon slags fredlig samexistens med. Naturen har emellertid en fantastisk förmåga att växa och yngla av sig.

Som jag ser det handlar serien, bland annat, om människans förhållande till naturen, möjligen finns det också en klassaspekt och sedan tycker jag att den handlar om manligt och kvinnligt. Herr och Fru välbyggda ben reagerar efter ganska typiska ”manliga” och ”kvinnliga” mönster. Det är exempelvis kvinnan i paret som tar han om en unge till ett av odjuren, som stryker med under en mindre utrotningskampanj. Guiden säger: ”Killing them was the right thing to do.”

Men oavsett vad serien eventuellt handlar om är det den här märkliga påhittade och ständigt föränderliga frodiga naturen jag kommer att minns mest, dess märkliga små och stora djur, som förökar sig oroande snabbt. Safari Honeymoon är en originell, fantasifull, smart, humoristisk och, på sitt lite skruvade vis, en vacker bok.
Ola Wihlke