Etikettarkiv: teckningar

Konstbok: ”Los Angeles Apartments” av Ed Ruscha

Ed Ruscha: Los Angeles Apartments

Ed Ruscha: Los Angeles Apartments
Red. Christian Müller
Steidl

”It’s all façades here – that’s what intrigues me about the whole city of Los Angeles – the façade-ness of the whole thing.”
– Ed Ruscha

När den amerikanske konstnären Ed Ruscha, född 1937, kommer på tal, brukar många associera till två saker: popkonst och Los Angeles. LA är Ruschas hemstad men han har sagt att han tycker att Los Angeles påverkan på hans konst har överbetonats, samtidigt medger han att staden ”läckt” in i hans måleri.

”I like to think the California sun has burnt out all unnecessary elements in his work,” har regissören David Lynch sagt. ”[He is] the visual deus ex machina of what has become the most over-scrutinised city on earth,” har James Ellroy hävdat. ”The coolest gaze in American art,” ansåg J.G. Ballard (1930-2009).

Vid början och mitten av 60-talet gav Ruscha ut en serie fotoböcker med nästan provocerande prosaiska titlar:

Twentysix Gasoline Stations (1962), Some Los Angeles Apartments (1965), Every Building on the Sunset Strip (1966) och Thirtyfour Parking Lots (1967).

Men titlarna höll vad de lovade, foton av bensinmackar, hyreshus och parkeringsplatser. Det här var vid en tid när populärkulturen fick allt större utrymme och gamla estetiska värdeskalor förändrades eller kastades om. Man intresserade sig för det artificiella och fasaden. Bilismen förändrade också hur man såg på saker och ting, inte minst staden. Los Angeles ansågs vara en ytlig stad, och det ryktet har den väl fortfarande.

Los Angeles Apartments gavs ut av det tyska kvalitetsförlaget Steidl i samband med Ed Ruscha-utställningen Los Angeles Apartments som hölls på Kunstmuseum Basel 2013. Den återknöt naturligtvis till Ruschas redan nämnda Some Los Angeles Apartments, den tredje i hans pågående serie med fotoböcker, och kompletterades med tio tillhörande teckningar, som avbildar hyreshus typiska för södra Kalifornien.

Utställningen visade bland annat de förberedande studierna till teckningarna, som är gjorda med fotona som förlaga. Med i boken finns också foton från Ruschas serie med bensinstationer, varav ett utgjorde förlaga till en av Ruschas allra mest kända målningar: Standard Oil, Amarillo, Texas (1963).

En sak som gör Los Angeles Apartments sällsynt spännande är att man får se foton, förberedande studier och teckningar jämte varandra, så att man tydligt kan se hur den konstnärliga processen framskridit.

Det finns både skillnader och likheter mellan fotona och de nästan fotorealistiska grafitteckningarna. Om deras verkan skriver Christian Müller i sin avslutande text, som rundas av med ett citat av Ruscha:

”Both modes of representation reveal the alienation of human beings not only from the world around but from themselves. […] Ruscha’s Los Angeles Apartments become signs of a residential culture that breeds interchangeability and arbitrariness by flaunting the pretense of individuality and promises it cannot keep. They simply are what they are: façades. ‘Los Angeles to me is like a series of storefront planes that are all vertical from the street, and there’s almost like nothing behind the façades. It’s all façades here – that’s what intrigues me about the whole city of Los Angeles – the façade-ness of the whole thing.'”

Steidl är experter på fotoböcker och det vore missvisande att kalla Los Angeles Apartments utställningskatalog; den är utgiven i samband med en utställning, men det är en in i minsta detalj välgjord bok. Texterna är bra. Det vackra gröna omslaget är klätt i tyg och det är försett med en liten svartvit infälld bild, pappret är grovt och halvblankt och bildåtergivningen är suverän.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Recensioner

Recension: ”100 Illustrators”

preview_ju_25_100_illustrators_slipcase_1310311350_id_734040

100 Illustrators
Red. Steven Heller & Julius Wiedeman
Taschen

För en tid sedan skrev vi om den senaste volymen i Taschens serie som samlar de bästa samtida illustratörerna: Illustration now! 5. Det är en tung pjäs som gör anspråk på att samla dagens bästa illustratörer, 150 stycken, som representerar sammanlagt 30 länder.

Alla sorters samtida illustrationer, teckningar, målningar, serier etcetera finns representerade. De flesta stilarna och teknikerna finns samlade i den här utpräglat mångsidiga boken. Det är en blandning av personliga arbeten och projekt gjorda på uppdrag av exempelvis Nike, New Yorker och Vogue.

Serien kanske riktar sig till branschfolk, andra illustratörer och redaktörer, men jag kan inte komma på en enda anledning att inte skaffa den här boken, om man är intresserad av bilder och olika visuella uttryck. Boken vittnar om att vi är, trots tidigare pessimism, mitt uppe i en guldålder för illustrationen, vars starkaste trend är att den är så oerhört mångskiftande.

cover_co_illustration_now_fashion_1308281059_id_695498

Tidigare har det kommit ut tre generella volymer: Illustration now! 3Illustration now! 4 och tidigare nämnda Illustration now! 5. Utöver dem har även två specialiserade versioner utkommit: Illustration now! Fashion och Illustration now! Portraits. Det är genömtänkta, välgjorda och relativt billiga böcker, Taschen kan det här, men för de riktiga nördarna finns ytterligare en volym: 100 Illustrators.

100 Illustrators är en fet bibel i två band, samlade i en robust och lyxig kassett. Det är, skulle man kunna säga, en greatest hits-samling med det bästa ur serien Illustration now! Redaktörerna Steven Heller och Julius Wiedeman har utgått från de tidigare volymerna och valt ut det allra, allra bästa inom dagens illustration.

preview_ju_25_100_illustrators_02_1309261606_id_731929

The End of Print, 2009, Istvan Banyai, The Atlantic Monthly, cover for Fiction; pencil and digital

Det finns många likheter mellan 100 Illustrators och de andra böckerna i serien, den stora skillnaden är att 100 Illustrators är ännu mer omsorgsfullt gjord. Den samlar några av världens bästa och mest inflytelserika illustratörer. Bland dem Istvan Banyai (ovan), Gary Baseman, Seymour Chwast, Paul Davis, Brad Holland, Mirko Ilić, Anita Kunz, and Christoph Niemann.

Speciellt med 100 Illustrators är också att alla illustratörer presenteras med ett självporträtt och att Steven Heller har skrivit en initierad text om var och en av dem. De andra böckerna i serien har mer och mer kommit att likna konstböcker. 100 Illustrators är en konstbok, tung, solid och mångskiftande och vacker.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Recension: ”The Big No” av George Grosz

Layout 1George Grosz
Drawings from two portfolios:
Ecce Homo and Hintergrund
The Big No
Essä: Lutz Becker
Hayward Publishing

Den tyske målaren och grafikern George Grosz undkom nazisterna 1933. Han och hustrun Eva lämnade Tyskland den 12 januari, och anlände i New York tio dagar senare. Den 30 januari blev Adolf Hitler tysk kansler och redan dagen därpå forcerar trupper dörren till Grosz ateljé i Berlin.

Mycket av Grosz konst förstörs av nazisterna och han fanns också representerad på den nationalsocialistiska utställningen Entartete Kunst 1937 i München. Han betraktades som en bolsjevikisk konstnär av nazisterna och är kanske mest känd som tecknare och satiriker. Han var med och etablerade dadaismen i Berlin och deltog även i rörelsen Den nya sakligheten.

En ny bok, The Big No (Hayward Publishing), lyfter fram tecknaren Grosz och den innehåller teckningar från både Ecce Homo (1923) och Hintergrund (1928). Det handlar mest om enkla teckningar med en skarp satirisk udd. Det är teckningar som inte mist vare sin skärpa, uttrycksfullhet eller hårt bitande satiriska udd.

george_grosz_0

Weimarrepubliken är stadd i förfall, moraliskt, politiskt och ekonomiskt. Motsättningarna mellan röda och bruna ligger i öppen dager. Grosz tecknar osentimentalt krigsinvalider, militärer, svartabörshajar, champagnedrickande, cigarrökande och reaktionära borgare och industrialister samt, inte så få nakna och halvnakna kvinnor. Miljöerna är ofta krogen eller fest i lägenhet. Det dricks mycket sekt och öl.

Grosz lyckas verkligen, med förvånansvärt enkla medel, fånga de vagt groteska stämningarna i Weimarrepubliken. Han har väl i själva verket haft ett betydande inflytande på bilden av livet i Weimarrepubliken. Men många av teckningarna skulle utan problem funka i en tidning eller tidskrift idag. På sätt och vis är många av dem tidlösa och The Big No innehåller tveklöst många som tillhör Groszs allra bästa.

En inledande och introducerande essä av Lutz Becker, filmare och curator, sätter in Ecce Homo och Hintergrund i sitt konst- och socialhistoriska sammanhang. Det framstår som helt logiskt att George Grosz räknas som en av 1900-talets allra största satiriker.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

”Lebbeus Woods, Architect” på The Drawing Center i New York

Vi hittade några fantastiska teckningar på nätet av arkitekten Lebbeus Woods (1940-2012), som ställs ut av The Drawing Center i New York fram till den 15 juni. Vi kontaktade utställaren och bad om lov att få visa några av Woods märkliga, egensinniga och fantasieggande teckningar, vilket de generöst lät oss göra. Det är inte förvånande vare sig att Woods verk undandrar sig enkla kategoriseringar eller att han uppskattas av så många verksamma inom andra discipliner:

”Lebbeus Woods, Architect brings together works from the past forty years by one of the most influential designers working in architecture. Beyond architects, he has been hailed by designers, filmmakers, writers, and artists as a significant voice in recent history, his works resonate across many disciplines for their conceptual depth, imaginative breadth, lasting beauty and ethical potency. The exhibition centers on transformation as a recurring theme, providing a framework for understanding the experimental nature of the work.”

O.W.

 

 

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Bokomslag bilder och foto