Etikettarkiv: Terry Gross

Pussy Riot är inget punkband

I december förra året flyttade den ryska journalisten Masha Gessen från Moskva till New York. Hon är lesbisk och tillsammans med sin partner har hon flera barn. I en lång och välgjord intervju med Terry Gross på NPR berättar hon att hon flyttade för att klimatet har hårdnat för hbtq-personer. Det hade gått så långt att hon hade instruerat en av sina söner att springa om främmande personer närmade sig honom och agerade underligt när han var ensam utomhus.

Med den nya hårdare lagstiftningen mot hbtq-personer är det enligt Gessen fullt möjligt att myndigheterna omhändertar barn till homosexuella föräldrar. Och när Gessens barn hängdes ut med namn i media talade det också för en flytt.

Intervjun handlar en hel del om hur det är att arbeta som oppositionell journalist i dagens Ryssland, men det egentliga ämnet för intervjun är Gessens nya bok: Words Will Break Cement. The Passion of Pussy Riot (Riverhead Books). Det har skrivits mycket om Pussy Riot, men alla recensenter verkar vara överens om att det här är det bästa och mest heltäckande hittills.

Recensionen i New York Times – ”Punk, Skirts, Balaclavas: A Russian Revolution” – är positiv men ger ingen klar bild av vad kvinnorna i Pussy Riot ville, än mindre av vad medlemmarna vill idag när de är fria. Det är en ganska såsig recension och i likhet med många andra, som i korta recensionen i Kirkus Reviews, så kallas Pussy Riot fortfarande för ett punkband. Det låter lite som om de hade trillat in katedralen i Moskva den där dagen och så plötsligt var de världsberömda. Så berömda att Madonna officiellt diggade dem.

Redan i första svaret i en bra intervju i Vanity Fair – ”What You Don’t Know About Pussy Riot, and Life in Russia’s Gulag-Like Prison Colonies”- reder Gessen ut det där med punk och vad Pussy Riot egentligen var:

VF: For those who have not been following the news, can you fill us in on the basics. First, what is—who are—Pussy Riot, and what did they do that got them into trouble with Vladimir Putin?

Masha Gessen: Pussy Riot, contrary to a misconception they have successfully propagated, are not a punk band; they are a feminist art collective conceived by 22-year-old philosophy student Nadezhda (Nadya) Tolokonnikova in the fall of 2011, just before the Russian protest movement began. The group staged guerrilla performances in Moscow locations ranging from fashion shows to a garage roof outside a jail, to Red Square. They protested the many expressions of the Putin era, from political repression to unbridled consumerism.

Den recension som jag tycker bästa fångar Pussy Riot som feministiskt och politiskt konstkollektiv, som verkar ge den bästa helhetsbilden av både dem och boken, är Sara Marcus recension i Los Angeles Times: ”‘Words Will Break Cement’ documents the Pussy Riot revolution”. Idag arbetar flera av medlemmarna för att förbättra villkoren för fångar i ryska fängelser.

Gessens bok kommer på svenska i vår under titeln Pussy Riot och ges ut av Brombergs – omslagsbilden är lånad från deras hemsida.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Nyheter, Recensioner

Terry Gross i Fresh Air är som ljummen kola i lurarna

Terry Gross Reception

Terry Gross Reception (Photo credit: aschweigert)

I drygt ett halvsekel har Terry Gross intervjuat de för tillfället mest spännande artisterna, musikerna, skådespelarna och författarna. Som Philip Roth, James Brown, John Travolta och Sonny Rollins till exempel. Gross radioshow Fresh Air har slagit flera lyssnarrekord, men har idag ungefär 4,5 miljoner lyssnare per vecka, fördelade på ungefär 500 radiostationer.

I en omtalad intervju med komikern Louis C.K. nämnde han att han alltid har på sig t-shirt när han har sex, vilket fick Mississippi Public Broadcasting att droppa Fresh Air.

Terry Gross är känd för sin eftertänksamma och prövande intervjustil, hon låter både geniunt intresserad och avspänd och skapar en slags trygghet och intimitet, vilket oftast smittar av sig på den som intervjuas. Alla gäster har emellertid inte trivts så bra; Bill O’Reilly, Monica Lewinsky, Faye Dunaway och Lou Reed är några av dem som lämnat studion mitt i intervjun.

Vi har valt ut tre nyligen gjorda intervjuer, två av dem med författare som kommer ut med böcker på svenska senare i år. Alla författare läser ur sina böcker under intervjun. Programmets arkiv är inte särskilt bra vad gäller sökbarhet och överskådlighet, men Fresh Air är suveränt om man vill hålla koll på amerikansk kultur.

1.  Intervju med Hilary Mantel, om Bring up the Bodies, andra delen i hennes trilogi om Cromwell, Henrik VIII och hans kvinnoaffärer. Perspektivet är Cromwells och han är bokens ”hjälte”. I augusti ger Weyler ut första delen i trilogin, Wolf Hall, på svenska. Mantels böcker säljer som smör och har hyllats av kritiker och priskommitéer.

Apropå att Mantel tidigare skrivit om franska revolutionen och att flera avrättningar skildras i trilogin, frågar Gross vilken avrättningsmetod Mantel själv skulle föredra – giljotin, svärd eller yxa? Ett kort ögonblick blir det lite konstig stämning, men sedan fortsätter intervjun som om inget har hänt.

2.  Intervju med Chimamanda Ngozi Adichie, som berättar om sin nya roman Americanah. Titeln anspelar på ett nigerianskt uttryck för dem som varit i USA och sedan återvänder till Nigeria. Man använder det för att driva med hemvändande landsmän, men på ett ganska milt sätt.

Adichie upptäckte att hon genast betraktades som afroamerikan när hon kom till USA, och både romanen och intervjun handlar, liksom tidigare Adichie-böcker, mycket om ras, men Americanah handlar också om klass och kärlek och om det dubbla perspektiv man får av att både ha USA och Nigeria som hemland.

3. Intervju med Stephen King, i vilken han berättar om sin nya bok Joyland, som utspelar sig på en nöjespark i North Carolina. Romanen beskrivs som ”part horror novel and part supernatural thriller.”

King berättar mycket om sin tidigare karriär, bland annat anekdoter om Stanley Kubrick, och om vad som skrämde honom som barn, den skräckblandade förtjusning han kände och hur han sökte den känslan. För att riktigt understryka hur väl han hämtat sig från bilolyckan 1999, utmanar King Gross på en tennismatch.

BB

Lämna en kommentar

Under Podcasts / radio

Knausgård, Saunders och Smith gäster hos Eleanor Wachtel

‪Norsk (bokmål)‬: Karl Ove Knausgård under O...

‪Norsk (bokmål)‬: Karl Ove Knausgård under Oslo bokfestival 2010. (Photo credit: Wikipedia)

Man skulle kunna säga att Eleanor Wachtel är Kanadas svar på Terry Gross, som är en av de absolut främsta radiointervjuarna i USA. Den största skillnaden är kanske att Wachtel, värd för CBC-programmet Writers & Company nästan uteslutande intervjuar skönlitterära författare, medan Gross även intervjuar exempelvis musiker, skådespelare och regissörer. En annan skillnad är att Wachtel är mer orienterad mot Europa.

Förutom rösten har Wachtel en fantastisk förmåga att få sina gäster att slappna av, öpnna sig och engagerat berätta om sina tankar, känslor och böcker. Hon är humoristisk – antalet avsnitt utan skratt är lätt räknade – och alltid väldigt påläst. Varje intervju är en knapp timme lång, tid som förvaltas väl och säkert gör många radiokollegor avundsjuka. Wachtel drar också mycket folk när hon väljer att göra intervjuerna inför publik.

1.  Intervju med Zadie Smith som talar om och läser ur romanen NW (nyligen utgiven på svenska med samma titel), som är en skildring av det brokiga livet i Londons nordvästra hörn. Romanen är lite lösare i fogarna och mer experimentell än Smiths tidigare romaner, men innehållet är desto mer bekant. Samtalet handlar om London, klass- och kulturmarkörer och identitet, om dess gränser och dess formbarhet.

2.  Intervju med Karl Ove Knausgård, som talar om och läser ur sin Proust-tjocka roman My struggle / Min kamp, om vilken New Yorkers stjärnkritiker James Wood bland annat skrev: ”even when I was bored I was interested.” Knausgård berättar om sin syn på litteratur, om hur det gick till när han skrev romanen och om hur nuvarande hustrun, innan de var tillsammans, släpade hem honom från krogen efter en ovanligt blöt natt i Stockholm. Det handlar inte helt oväntat en hel del om Knausgårds far. En helt magisk intervju.

3.  Intervju med George Saunders som talar om och läser ur unisont hyllade novellsamlingen ”Tenth of December”, som redan har utsetts till den bästa boken 2013. Samtalet handlar också om andlighet, moral- och samhällsfrågor. Vissa saker var faktiskt bättre förr, hävdar den skeptiske optimisten Saunders. Tro på hajpen.

4.  Intervju med Kate Atkinson, vars första Jackson Brodie-roman kallades för ”the best mystery of the decade” av Stephen King. Atkinson talar om och läser ur helt aktuella romanen Life After Life,  vars huvudperson Ursula Todd under förra seklet dör och återföds ett antal gånger (”I ran out of ways to kill her.”). Samtalet handlar om kontrafaktisk historieskrivning, tid, identitet och Atkinson berättar om en av sina drömmar – att få vara den ena halvan av ett tvillingpar.

5.  Intervju med Peter Stamm, schweizisk författaren, journalisten och dramatiker som anses vara en av samtidens främsta tyskspråkiga författare. Han talar om och läser ur sin hyllade novellsamling We’re Flying / Wir Fliegen och romanen Seven Years / Sieben Jahre, som finns översatt till svenska. Att kalla honom en schweizisk Albert Camus eller Michel Houllebecq kanske inte säger så mycket, men livets absurditet och alienation är teman som återkommer i författarskapet. Zadie Smith är en av många författare som lovordat honom.

BB

Lämna en kommentar

Under Podcasts / radio

Författarintervjuer i Värvet

Plötsligt skulle alla göra en podcast. Kristian Luuk och Andres Lokko hade en kortlivad podcast. Filip och Fredrik har en långlivad podcast. Axel och Sigge har en podcast som tillhör de allra, allra bästa, mycket tack vare att den håller liv i konsten att berätta anekdoter.

Värvet är Kristoffer Triumfs soloprojekt, en pocast som sägs vara inspirerad av WTF with Marc Maron, även om de uppenbara likheterna är svåra att se. Triumf har snarare hittat sin egen personliga och lågmälda stil, som har bidragit till att Värvet blivit en av Skandinaviens största intervjupodcasts. Avsnitten är långa, den intervjuade får god tid på sig att svara, utveckla, nyansera och berätta.

I början var de flesta intervjuobjekten komiker, som Soran Ismail, David Batra, Magnus Betnér och Henrik Schyffert, men ”den svenska humoreliten” är som bekant inte oändlig, och efterhand har inriktningen skiftat. De intervjuade kan numer vara verksamma inom i princip vilket kreativt yrke som helst – musiker, journalister, designers, skådespelare, konstnärer med flera har intervjuats.

Litteraturen är tyvärr underrepresenterad i Värvet – Triumf har flera gånger sagt att han själv ”tappat läsningen” – men några författare har han intervjuat, och vi har plockat ut fem favoritintervjuer. Triumf verkar inte läsa författarnas böcker i förväg, men han lyckas ändå på något sätt med sin sympatiska och minimalistiska stil få till riktigt spännande intervjuer:

1.  Intervju med Bodil Malmsten, i vilken hon bland annat berättar om barn- och ungdomen, läsande och skrivande, terapi och piller, teveserier och teater samt underskottet på kritiskt tänkande. Hon rekommenderar lyssnarna att läsa David Foster Wallace essäer. Malmsten är aktuell med inspirationsboken Så gör jag – konsten att skriva (Modernista).

2.  Intervju med journalisten och författaren Martin Gelin, i vilken han berättar mycket om kärleken till hemstaden New York i allmänhet och till Brooklyn i synnerhet. Han berättar om de första fanzinen och om jobbet på Nöjesguiden. Där Jan Gradvall någon gång på 90-talet visade en ung Gelin hur nyheten e-mejl fungerade. Han rekommenderar NPR:s stjärnintervjuare Terry Gross. Gelin är aktuell med den enastående och oerhört initierade USA-boken Den amerikanska högern – republikanernas revolution och USA:s framtid (Natur & Kultur).

3.  Intervju med Kristian Gidlund, i vilken han berättar om barndomen i Borlänge, om att vara trummis i Sugarplum fairy och om hur han fann journalistiken som uttrycksmedel. Han berättar även om sin kamp mot cancern, och om den blogg i vilken han bland annat skriver om sina tankar och känslor kring den. Gidlund anser att det finns en stor brist på samtal om döden, ja om allas vår dödlighet, i Sverige. Han rekommenderar lyssnarna att prova på att närma sig hästar, ett djur som han själv umgås mycket med.  Gidlund är aktuell med boken I kroppen min – resan mot livets slut och alltings början (Forum).

4.  Intervju med seriemakaren, radiohumoristen och -journalisten Liv Strömquist. Hon berättar om uppväxten på Österlen och om nuvarande hemstaden Malmö. Som seriemakare är hon kanske mest känd för Hundra procent fett (Ordfront), men hon är en utpräglad mångsysslare. Tillsammans med en kollega gör hon podden En varg söker sin pod. Med Triumf talar hon om bekräftelse och om att finna en riktning i livet. Strömquist rekommenderar seriealbumet Nattbarn (Galago) av Hanna Gustavsson.

5.  Intervju med manus- och romanförfattaren Sara Bergmark Elfgren, i vilken hon berättar om hur hon började skriva redan som mycket ung och älskade att skapa historier. Särskilt intressant är det när hon ganska detaljerat berättar om samarbetet med Mats Strandberg, som hon skrev fantasyromanerna Cirkeln (Rabén & Sjögren) och Eld tillsammans med. Hon tycker att delar av den svenska filmindustrin är lite sömnig. Hennes rekommendation är teveserien … Buffy the Vampire Slayer.

BB

Lämna en kommentar

Under Podcasts / radio