Etikettarkiv: The Hunger Games

litterära termer 34: transrealism

”Popular fantasy or science fiction stories like Harry Potter or The Hunger Games lack a strong enough reality to be discussed as transrealism. Apparently realistic narratives that sometimes contain fantastic elements, like the high-tech gizmos of spy thrillers, also fail as transrealism because their plots and archetypal characters are very far from real. Transrealism aims for a very specific combination of the real and the fantastic, for a very specific purpose, that seems to have become tremendously relevant for contemporary readers.

The potential list of transrealist authors is both contentious and fascinating. Margaret Atwood for The Handmaids Tale and her novels from Oryx and Crake onwards. Stephen King, when at his best describing the lives of blue-collar America shattered by supernatural horrors. Thomas Pynchon, Don DeLillo and David Foster Wallace, among other big names of American letters. Iain Banks in novels like Whit and The Bridge. JG Ballard, as one of many writers originating from the science-fiction genre to pioneer transrealist techniques. Martin Amis in Time’s Arrow, among others.”

Citerat ur ”Transrealism: the first major literary movement of the 21st century?” av Damien Walter i The Guardian, 24 oktober 2014. Spännande artikel om, som titeln säger, något som eventuellt är seklets första stora litterära rörelse, transrealismen, som framstår som ett mellanting mellan fantasy/sciencefiction och realism. Här kan du ladda ned Rudy Ruckers essä från 1983, A Transrealist Manifesto.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Litterära termer

Dystopiska ungdomsromaner lär ut nyliberalism

Romaner som The Hunger Games, The Giver och Divergent handlar om att göra uppror mot staten och förmedlar, underförstått, en högerinriktad nyliberalism. Det hävdar i alla fall Ewan Morrison i The Guardian: ”YA dystopias teach children to submit to the free market, not fight authority”.

Det är en ganska lång och välskriven artikel och flera av Morrisons argument går att köpa, helt eller delvis. Det verkar i själva verket vara en stark trend att uttolka en ideologi ur nämnda böcker, det har skrivits väldigt mycket om det. Samtidigt har man förutspått YA-dystopins död. Men vi undrar också om man inte i de här diskussionerna ofta underskattar YA-läsarna?

O.W.

Lämna en kommentar

Under Notiser

Grottbjörnens folk, mycket mer än bara stenålderssex

Tammy Oler har i Slate skrivit en fantastisk artikel om Jane M. Auels monsterhit The Clan of the Cave Bear eller, som den kom att heta på svenska, Grottbjörnens folk. Den blev genast en bästsäljare, nominerades till ett American Book Award och utgjorde grunden till Auels bokserie, som sålt i över 45 miljoner exemplar.

Alla som minns boken från sin barn- eller ungdom associerar till samma sak. Inte till hur spännande det var att lära sig att göra upp eld med flinta. Inte till hur spännande det var när de gav sig ut på jakt. Alla tänker på sex. Men hur många hundra sidor ”stenåldersvardag” var man egentligen tvungen att läsa innan man kom fram till den omtalade paleoerotiken? Många, många hundra.

Nej, Tammy Oler läser Grottbjörnens folk på ett mycket mer generöst och originellt sätt: ”At its core, Cave Bear is speculative fiction about a young girl’s survival and resilience in an elaborately imagined authoritarian society. Sound familiar? It’s the same narrative engine that powers The Hunger GamesDivergent and the myriad novels of the young-adult dystopia explosion of the last half-decade. Auel may not have known she was writing about a precursor to Katniss Everdeen –
but that’s how a whole generation of teens received Ayla.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar