Tag Archives: The Paris Review

Ny bra podcast från Paris Review

Paris Review Podcast

Häromdagen lanserade anrika litteraturtidskriften The Paris Review sin nya podcast. Många populära podcasts bygger på att två eller fler personer samtalar om aktuella ämnen. Så funkar inte Paris Reviews podcast. Det är ett minimum av programlederi och istället för kommenterade aktualiteter har man grävt fram intressanta saker, ljud och text som intervjuer, dikter och noveller, från tidskriftens rika arkiv, som sträcker sig till 1953, då den grundades. Det som inte finns på band läser, ofta kända, författare och slådespelare upp.

Inom parentes sagt: The Paris Review har ett av världens mest spännande arkiv med författarintervjuer. Och mycket går att läsa gratis.

Det första avsnittet av podden heter ”Times of Cloud,” och inleds med att poeten Eileen Myles läser en dikt av James Schuyler. Sedan följer bandat material med en bandad intervju som George Plimpton, en av tidskriftens grundare, gjort med Maya Angelou. Höjdpunkten tycker jag är när Wallace Shawn läser den ganska flippade novellen ”Car-Crash While Hitchhiking” av en av våra favoriter, allt för tidigt bortgångne Denis Johnson.

Det här första avsnittet är avgjort löftesrikt. Det kanske inte säger så mycket, men podden är väldigt välproducerad, och de dryga fyrtio minuterna håller väl samman. Bitvis har den nästan drag av ljudcollage. Man skapar en väldigt behaglig atmosfär, nästan lite svävande, som man önskar kunde sträckas ut lite i tiden, kanske till 60-80 minuter. Jag kommer att lyssna på kommande avsnitt i mörker, så att man riktigt omsluts av ljud och språk.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Podcasts / radio, Recensioner

The Paris Review lanserar ny intervjuserie

När det gäller författarintervjuer är The Paris Review svårslagen. Dels har tidskriften intervjuat enormt många stora författare, från William Faulkner och Ernest Hemingway på 50-talet till samtida författare som Lydia Davis och Ursula K. Le Guin, dels lägger man ned oerhört mycket möda och tid på varje intervju.

Inte sällan intervjuas författaren vid två tillfällen för att man ska kunna få så mycket material som möjligt, och resultatet är ofta enastående, långa och täta intervjuer som lägger fokus på den kreativa processen. Den medieskygga författaren Elena Ferrante valde helt nyligen att låta sig intervjuas i egen hög person för första gången av just The Paris Review.

Via The Paris Review.

Nu lanserar man en ny intervjuserie, ”My First Time”, som handlar om debutböcker. I trailern radas en radda med kända och spännande författare upp, bland andra Ben Lerner, Sheila Heti, Donald Antrim och Tao Lin.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Film video och ljud, Intervjuer, Nyheter

En sock monkey som ser ut som en ung urfräsch Gore Vidal!

sock-monkey-complete-500x500

The Paris Review är en väldigt bra litteraturtidskrift, men man får inte glömma bloggen The Daily, som blandar lättsamt och allvarligt. Bloggen är bland annat rolig för att den är så oförutsägbar och Sadie Stein levererar ofta små guldkorn.

I det senaste blogginlägget jag läste berättade hon om ett besök på New-York Historical Society, att hon i museets shop råkade se ett kit för att göra en så kallad sock monkey, ett hemmagjort gosedjur som, ja det säger ju sig självt, ser ut som en apa. Stein ser bilden på den färdiggjorda sockmonkeyn och tycker att han ser bekant ut. Först långt senare, när hon ska tvätta, kommer hon på det. Apan ser precis ut som… en ung och fräsch Gore Vidal.

Det roliga är, tycker jag, att kroppshållningen är extremt lik, men att det inte finns några likheter i övrigt.

Visste ni förresten att man får 464 träffar om man söker på sock monkey i Amazons bokutbud. Man skulle, i princip, kunna läsa bara sockmonkey-böcker hela vintern. Även om det är en hel del bilderböcker förstås, men vissa är utpräglat vuxna. Eller vad sägs om Vatsyayana Bananas Sock Monkey Kama Sutra: Tantric Sex Positions for Your Naughty Little Monkey?

Någon borde öppna en butik på Söder i Stockholm, som bara säljer sockmonkeys och allt som hör till. Seriöst, specialbutiker är underskattade.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

Peter Matthiessen, 1927-2014

Den amerikanska författaren och tidningsmannen Peter Mathiessen avled i helgen 86 år gammal, efter en längre tids kamp mot leukemi. Han var med och grundade den ansedda litteraturtidskriften The Paris Review och skrev själv ett trettiotal böcker. Han skrev till övervägande delen natur- och reseskildringar, men han ansåg att skönlitteraturen var något alldeles speciellt:

“Nonfiction at its best is like fashioning a cabinet,” sa Mathiessen i en intervju med The Paris Review 1999. “It can never be sculpture. It can be elegant and very beautiful, but it can never be sculpture. Captive to facts – or predetermined forms – it cannot fly.”

Peter Mathiessen är den enda författare som vunnit ett National Book Award i både klassen skön- och facklitteratur. Han var kontroversiell eftersom han var en av många författare som var avlönad av CIA under kalla kriget. Senare hävdade han att det då betraktades som hedervärt, att det var många som såg det som sin plikt, och att det gav honom möjligheten till ”a free trip to Paris to write my novel.”

The New York Times: ”Peter Matthiessen, Lyrical Writer and Naturalist, Is Dead at 86

The Paris Review: ”Peter Matthiessen, 1927 – 2014” Minnesrunan innehåller länkar till intervju i serien The Art of Fiction, en lång audiointervju om reseskildringar och novellen ”A Replacement”.

O.W.

 

Lämna en kommentar

Filed under Nyheter

Intervjuer med Borges, Cortazar, Calvino, Munro, Murakami och drygt 200 andra författare

George Plimptons visitkort. Foto: Wikipedia

Det kanske bara är ett ålderstecken, men jag har en känsla av att det gjordes fler och bättre författarintervjuer på 70-, 80- och 90-talet än idag. Jag har en känsla av att tidnings- och tidskriftsintervjun hade en mycket mer framskjuten position, att den var något man stolt skyltade med för att locka läsare.

Författarens status har naturligtvis sjunkit, särskilt i egenskap av tyckare utanför sitt speciella område, och det kommer ut färre tidskrifter, men jag har en känsla av att det beror på något annat. Produktions- kostnaderna, om man får uttrycka sig lite osentimentalt. Inför en intervju ska en journalist gärna läsa eller ha läst ett helt författarskap och man ska ordna ett möte, helst IRL. Det tar helt enkelt oändligt lång tid att färdigställa en intervju jämfört med exempelvis en krönika.

Men the Paris Review ångar på som om ingenting har hänt sedan 50-talet. Man gör osedvanligt långa och ingående intervjuer med fokus på den kreativa processen och verket. Inte sällan är intervjuarna två, som när Alice Munro intervjuades 1994. Då reste en duo från New York till Ontario och samtalade med henne under tre dagar. Och det märks faktiskt.

Arkiven på Paris Review utgör en riktig guldgruva och det här är 10 favoritintervjuer:

Jorge Luis Borges, ”The Art of Fiction No. 39

”During this century, as I say, the epic tradition has been saved for the world by, of all places, Hollywood.”

Julio Cortazar, ”The Art of Fiction No. 83

”For me, literature is a form of play. But I’ve always added that there are two forms of play: football, for example, which is basically a game, and then games that are very profound and serious. When children play, though they’re amusing themselves, they take it very seriously.”

Italo Calvino, ”The Art of Fiction No. 130

Svar på fråga om influenser från Joyce eller andra modernister: ”My author is Kafka and my favorite novel is Amerika.”

Alice Munro, ”The Art of Fiction No. 137

”I was writing desperately all the time I was pregnant because I thought I would never be able to write afterwards. Each pregnancy spurred me to get something big done before the baby was born. Actually I didn’t get anything big done.”

Haruki Murakami, ”The Art of Fiction No. 182

”I’m not intelligent. I’m not arrogant. I’m just like the people who read my books. I used to have a jazz club, and I made the cocktails and I made the sandwiches. I didn’t want to become a writer – it just happened. It’s a kind of gift, you know, from the heavens.”

Barry Hannah, ”The Art of Fiction No. 184

”Nabokov said Hemingway wrote books for boys, but that’s just a pompous disreading of genius. ‘Aesthetic bliss,’ so identified with Nabokov, is a frequent blessing in Hemingway, too. I love both authors, by the way, and found my own way between them.”

Umberto Eco, ”The Art of Fiction No. 197

“I suspect that there is no serious scholar who doesn’t like to watch television. I’m just the only one who confesses.”

Michel Houellebecq, ”The Art of Fiction No. 206

”I want to be loved despite my faults. It isn’t exactly true that I’m a provocateur. A real provocateur is someone who says things he doesn’t think, just to shock. I try to say what I think.”

Imre Kertész, ”The Art of Fiction No. 220

“I tried to depict the human face of this history, I wanted to write a book that people would actually want to read.”

Ursula K. Le Guin, ”The Art of Fiction No. 221

”The ‘hard’–science fiction writers dismiss everything except, well, physics, astronomy, and maybe chemistry. Biology, sociology, anthropology—that’s not science to them, that’s soft stuff. They’re not that interested in what human beings do, really. But I am.”

I intervjuserien finns också ”The Art of Poetry”, relativt nya ”The Art of Nonfiction” och, det senaste tillskottet, ”The Art of Screenwriting. I det just utkomna vårnumret intervjuas skaparen av Mad Men, Matthew Weiner: “TV writing is for people who hate being alone more than they hate writing.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Intervjuer

VIDA-undersökningens resultat för 2013

VIDA räknar varje år antalet män respektive kvinnor som recenserar böcker på de tongivande amerikanska tidningarna och tidskrifterna. Några exempel från resultaten för 2013. På The New York Review of Books, anlitade man 212 manliga recensenter och 52 kvinnliga. På The Atlantic, 14 recensenter män och tre kvinnor. På Harpers, var 24 recensenten manliga och 10 kvinnliga.

Trots VIDA:s återkommande undersökningar, som visar på en ganska häpnadsväckande snedfördelning, sker inga stor förändringar i branschen. Men det finns små positiva tecken på att vissa publikationer tar tag i den egna snedfördelningen: ”The Paris Review’s numbers, previously among the worst in our VIDA Count, have metamorphosed from deep, male-dominated lopsidedness into a picture more closely resembling gender parity. While such progress is remarkable in one year, we are likewise pleased to note that we haven’t heard anyone bemoan a drop in quality in The Paris Review’s pages.”

Men på det stor hela går det ganska långsamt att övertyga redaktörerna om behovet av ungefär lika många manliga och kvinnliga recensenter. I dagsläget får det betraktas som en utopi.

O.W.

Lämna en kommentar

Filed under Nyheter

Vad är Amazon, egentligen? För vem och vad?

”Amazon is a global superstore, like Walmart. It’s also a hardware manufacturer, like Apple, and a utility, like Con Edison, and a video distributor, like Netflix, and a book publisher, like Random House, and a production studio, like Paramount, and a literary magazine, like The Paris Review, and a grocery deliverer, like FreshDirect, and someday it might be a package service, like U.P.S. Its founder and chief executive, Jeff Bezos, also owns a major newspaper, the Washington Post. All these streams and tributaries make Amazon something radically new in the history of American business.”

Citerat ur George Packers tänkvärda artikel ”Cheap Words” i vilken han försöker reda ut om Amazon inte bara är bra för kunden – i Kindle-land kostar en bok lika mycket som en macka – utan bra för boken också. Eller inte.

Vi har nyligen lyssnat klart på Brad Stones bok om Amazon, The Everything Store (Hachette Audio, 2013), via Audible, som ägs av Amazon. Jeff Bezos fru gav boken en etta i betyg på … Amazon.com. Riktigt så hårda kommer inte vi vara i vår recension. Vi är dessutom kritiska av diametralt motsatt anledning. Recension läggs upp imorgon.

O.W.

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar