Etikettarkiv: Theis Ørntoft

Våren 2016 – 15 skönlitterära böcker att se fram emot

Det här är en lista med böcker som vi ser särskilt mycket fram emot. Vi har även gjort en motsvarande lista med spännande fackböcker som kommer ut i vår.

Januari:

Utkanter (inbunden)

Rafael Chirbes – Utkanter (Natur & Kultur)

Årets översatta roman? Årets roman? Detta är den viktigaste bok som skrivits om krisen, hävdade recensenten i El País, Spaniens största dagstidning.

Tionde december (inbunden)

George Saunders – Tionde december (Albert Bonniers förlag)

Årets bästa novellsamling? Årets bästa bok? Den gjorde att Saunders, en novellspecialist!, blev upphöjd till något av en superstjärna i Amerika när den kom ut 2013.

Läs vår recension

Provläs novellerDikter 2014 (häftad)

Theis Ørntoft – Dikter 2014 (Modernista)

En av de tongivande poeterna i den omtalade danska lyrikboomen. Läs dikt

Jamaica Kincaid – Se Nu Då (Tranan)

Kincaids första roman på över tio år, en skoningslös men uppsluppen skildring av ett äktenskap i upplösning. Fantastisk vindlande och rytmisk prosa. Det är en sorglig berättelse, men Kincaid är underskattad som humorist.

En man som sover (inbunden)

Georges Perec – En man som sover (Modernista)

Den sjunde boken i Modernistas Perec-serie. Fransmannen Perec (1936-1982) var en av 1900-talets allra mest egensinniga konceptuella författare.

Dagar utan ljus, nätter utan mörker (inbunden)

David NorlinDagar utan ljus, nätter utan mörker (Weyler)

Jag har precis läst ut den här postapokalyptiska debutromanen, som utspelar sig på en atomubåt och i ett land som påminner om Sverige. Andlöst spännande, sorglig och gripande. En existentiell thriller.

Februari:

tomasfilmerna : prosa (inbunden)

Marie Norin – tomasfilmerna (Norstedts)

Ur förlagstexten: ”I tomasfilmerna har [Marie Norin] samlat nio kortare och längre prosatexter. En flicka blir kvar i stan en regnig sommar, en kvinna går vilse på kontoret, en pojke lämnar inte längre sitt hem och några människor tar båten uppför floden.”

Mars:

Tram 83 (inbunden)

Fiston Mwanza Mujila – Tram 83 (Rámus)

Den här kongolesiska romanen tror jag har alla möjligheter att bli vårens stora överraskning.

Min fantastiska väninna (inbunden)

Elena Ferrante – Min fantastiska väninna (Norstedts)

Nu kommer Ferrante-febern äntligen till Sverige!

Nätterna på Mon Chéri (inbunden)

Stefan Lindberg – Nätterna på Mon Chéri (Albert Bonniers förlag)

Skriver förlaget: ”Nätterna på Mon Chéri är en genresprängande roman som gör dikt av den ständigt svällande Palmeutredningen. Till lika delar thriller, essä och dokumentärroman tecknar den ett porträtt av en människa som obarmhärtigt och oundvikligt dras mot händelsernas centrum.”

Hon är arg (inbunden)

Maja Lee Langvad – Hon är arg (Albert Bonniers förlag)

Skriver förlaget: ”Hon är arg är ett poetiskt och ursinnigt vittnesmål om upplevelsen att vara adopterad, men också en kritisk granskning av den adoptionsindustri som omsätter 15 miljoner dollar per år enbart i Sydkorea. Här blandas reflektioner kring arv, etnicitet, genus, krig och global jämlikhet med en djupt personlig berättelse från Danmark och Seoul.”

Läs dikt av Langvad

Celestine (inbunden)

Olaga Ravn – Celestine (Wahlström & Widstrand)

Ytterligare en dansk poet, men denna gång med en roman, hennes debutroman. Skrev Victor Malm i sin recension av den danska utgåvan: ”Genom en intensivt sköljande ström av scener, bilder och minnen manas en tomhetens livskänsla fram. Det finns inget att berätta, eftersom en berättelse implicerar att något rör sig, förändras. Men här står allt stilla, i rå skärande ensamhet.”

Avd. för grubblerier (inbunden)

Jenny Offil – Avd. för grubblerier (Natur & Kultur)

Det här var en av de mer uppmärksammade amerikanska romanerna 2014, uppskattades av både kritiker och läsare. Ur förlagets beskrivning: ”Med humor, ett gnistrande bildspråk och sällsam skärpa berättar Offill en rafflande äktenskapsroman som verkar långsamt och kraftfullt. Längs vägen åkallar hon Kafka, Rilke, ryska kosmonauter och stoikerna, och fångar ett livs alla skiftningar mellan mörker och ljus.”

April:

Ferdydurke (inbunden)

Witold Gombrowicz Ferdydurke (Modernista)

Gombrowicz (1924-1969) mest kända verk, en uppsluppen och egensinnig satir med udden riktad mot en förstockad och ideologiserad kultur.

Maj:

Noveller 2 : Horor som mördar (inbunden)

Roberto Bolaño – Noveller 2: Horor som mördar (Tranan)

Det kommer ut några fantastiska novellsamlingar i vår. Det här är en av de bästa. Recension av Noveller 1: Telefonsamtal. Provläs några av Bolaños noveller.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Listor

Intervju: Anna Axfors om skrivandet och poesin

17_small

Det har talats en hel del om dansk poesi den senaste tiden. Det har talats om ”den etiska generationen” och en boom för ung dansk poesi – poeter som Asta Olivia Nordenhof (dikt), Theis Ørntoft (dikt), Maja Lee Langvad (dikt), Amalie Smith (dikt) med många flera. Och som grädde på moset, eller lök på laxen, kom det ut en väldigt bra antologi med ung dansk poesi: Nervsystem – ung dansk poesi (recension).

Nervsystem

Det var bara en tidsfråga innan frågan skulle väckas: Varför kommer det ut så mycket ny bra ung lyrik i Danmark medan återväxten är så skral i Sverige? Den som stack ut hakan tydligast var poeten Anna Axfors. I två debattartiklar (här och här) hävdade hon bland annat att de stora förlagen inte tog sitt ansvar och att det finns en brist på mångfald i den svenska samtidspoesin. Hon hävdade att klassfrågan är viktig.

Och därmed var sommarens poesidebatt i full gång, en rad etablerade poeter, utgivna på stora förlag, tillrättavisade Anna Axfors, men det var också många som höll med henne. Axfors är dessutom helt aktuell med en chapbook, Veckan innan, ett dikthäfte utgivet av det norska indieförlaget AFV Press (intervju med förläggaren Kenneth Pettersen).

photo2.jpg

AVF Press startades delvis inspirerat av den rörelse som kallas Alt Lit. Utan att vilja etikettera Axfors poesi som Alt Lit, tycker jag att det är värt att göra en jämförelse. Kenneth Goldsmith skrev en bra och uppskattande artikel i New Yorker om antologin YOLO Pages och Alt Lit. I den hävdar han bland annat att riktningen är “an online writing community that emerged in 2011 and harnesses the casual affect and jagged stylistics of social media as the basis of their works — poems, stories, novels, tweets, and status updates.”

Sedan skriver han mer om stilen: “The poems and stories, published on blogs and Twitter feeds, are usually written in the Internet vernacular of lowercase letters, inverted punctuation, abundant typos, and bad grammar. […] Alt Lit tends to use emo-heavy, homespun language, bearing the urgency and candor of a status update; no sentiment is too trite to be repurposed as poetry.”

De här beskrivningarna passar ganska bra in på Anna Axfors dikter (dikt) och jag tycker att de passar ganska bra in på andra poeter som ges ut av AVF-Press, exempelvis Hanna Rajs Lundström, Caspar Eric, Tom W-O Silkeberg (dikt) och Elis Burrau (dikt).

Beskrivningarna stämmer väldigt väl in på de dikter som drottningen av Alt Lit, Mira Gonzalez skriver (dikt), avväpnande, självutlämnande, pendlande mellan förintande självironi och hybris och, inte minst, humoristiska. Det funkar som beskrivning av Axfors poesi.

Dikterna kan ge ett obearbetat intryck, men sannolikt är de lika genomarbetade som mer konventionella dikter, men det är inte meningen att det ska synas. Alt Lit-poesi är påverkad av social medier, men den påminner också en hel del om texter till popmusik.

Vi fick möjlighet att ställa några frågor till Anna Axfors. Hon har dessutom haft vänligheten att göra en Spotify-lista: Anna Axfors – Veckan innan

Skulle du kunna berätta om hur du började skriva och vad skrivandet betyder för dig idag?

– Det började jag med när jag var liten. Det betyder mycket för mig eftersom jag lagt ner mycket tid och energi på det och det kommer jag fortsätta göra. Det går inte att sluta när man väl börjat liksom.

Förutom några populärkulturella referenser, till Broder Daniel, Carola, Weeknd och Iggy Azalea, så har du med två citat av Clarice Lispector, ett i början och ett i slutet. Betyder hon mycket för dig?

– Hon betyder inte speciellt mycket, jag har inte läst jättemycket av henne men det jag läst har varit inspirerande. Hennes noveller är i min mening perfekta och Levande vatten som citaten kommer ifrån är en bok med ett medvetandeflöde som nästan är galet men samtidigt mänskligt, dvs normalt. Så vill jag skriva.

Om du träffade en femtioårig man som diggade Hjalmar Gullberg och Birger Sjöberg, hur skulle du beskriva Veckan innan för honom?

– Jag skulle troligtvis säga att det inte är en riktig bok, eftersom jag har svårt att stå upp för att det jag gör är på riktigt om det till synes inte ser ut så. Min bok ser ju inte ut som en riktig bok varken till formen eller innehållet, och jag tycker att det är en riktig bok men vet inte hur jag skulle förklara det för nån som inte fattar. Men femtioåriga män som gillar Hjalmar Gullberg kanske fattar mer än vad man tror.

Veckan innan fick en fin recension på bloggen Bernur (sällsynt välskrivna recensioner). Den beskrivs som märklig, men på ett positivt sätt. Den beskrivs också som spontan och lös i konturerna, dikterna jämförs med dem Stig Larsson skrev på 80-talet. Den avslutas med påståendet att det du gör är något helt annorlunda och något som saknas. Vad tycker du om den här och andra recensioner?

– Jag är van vid den sortens omdöme, ”jag gillar det men vet inte varför” typ. Jag tror det är för att det har kvalitet men ser inte ut som kvalitativa saker (dikter) ska göra. Då blir man väl förvirrad (positivt eller negativt). Sen skriver jag med en röst som inte är särskilt sansad, för mig är det också att berätta en historia. Att berättelsen kan ligga i hur man berättar, inte bara vad.

– Jag tror att mina karaktärers naivitet ibland misstas för min naivitet. Och kanske med rätta. Men då värjer man sig, om man inte vet hur pass mycket kontroll författaren har, hur pass mycket integritet och distans. Och det är en svår balans, men jag tror jag har lagom av allt.

Man skulle kunna tolka vissa dikter som samhällskritiska, exempelvis en väldigt rolig dikt som delvis handlar om att samla på Åhléns-poäng. Strävar du efter någon form av samhällskritik?

– Jag har inte haft någon politisk agenda men är samhällskritisk i mig själv så då blir det jag skriver samhällskritiskt. Jag älskar rättvisa, även fast det är ett tråkigt ord. Jag har aldrig fattat varför vissa ska vara fattiga och andra rika till exempel. Jag har aldrig haft mycket pengar, verkligen inte nån fattig barndom heller men sen jag växte upp har jag aldrig gått på stan och känt att jag kan köpa grejer utan det har i så fall varit en ekonomisk uppoffring.

– Men för ett år sen fick jag mitt första heltidsjobb (24 år gammal) och plötsligt hade jag råd med grejer. Jag hade egentligen tänkt spara pengar så jag kunde sluta jobba sen och åka till Indien och skriva en massa som Carina Rydberg gör i Den högsta kasten, men att köpa saker var så kul så jag la mina pengar på det. Eftersom jag skriver samtidigt som jag lever så kom Veckan innan att handla ganska mycket om shopping. Jag tycker inte att poeter bör vara någonting, förutom sanna mot sig själva. Jag har svårt att se hur en bra dikt inte skulle vara samhällskritisk på något sätt, men det finns säkert.

Du är även aktuell som debattör. Du har debatterat ung dansk respektive ung svensk lyrik, särskilt avseende de stora förlagens agerande i Danmark och Sverige. Skulle du kunna sammanfatta dina viktigaste poänger.

– Samtiden går miste om sin samtidslyrik, i Sverige i alla fall. Den skrivs, men de stora förlagen ger inte ut den, de satsar inte på debutanter och knappt på etablerade poeter heller. Små förlag ger ut men de får ingen uppmärksamhet. Detta skapar ett tråkigt litterärt klimat som jag tror också får som konsekvens att nya poeter inte sporras och bara folk som aktivt söker upp poesin nås av den.

– Jag jämför med dansk lyrik därför att poesi är oerhört populärt i Danmark just nu och även de svenska förlagen översätter den. Jag säger inte att svensk poesi måste vara exakt som i Danmark, eller att den befintliga estetiken ska ersättas på något sätt, bara kompletteras. Om vi vill ha en ”poesiboom” här också så går det nog att ordna. Men vi kanske inte vill ha en poesiboom?

– De etablerade skribenter som uttalat sig i debatten verkar nöjda, de tycker att vi som vill bli utgivna av stora förlag ”klagar” fast de själv är utgivna på stora förlag. Nya grejer trycker på men portarna till både storförlag och offentlighet är stängda. Förutom att det är tragiskt så är det också ganska intressant. Varför måste rådande normer omhuldas, makten skyddas till varje pris? Är poesin så skör, tål den ingen konkurrens alls?

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Intervjuer

Intervju: Kenneth Pettersen om AFV Press, poesi och chapbooks

19270047366_0903e58f3d_o

Det norska förlaget AFV Press är specialiserat på ung skandinavisk poesi. Det ger ut så kallade chapbooks, dikthäften, med poeter som inte ännu är etablerade på de stora förlagen. På vissa sätt påminner det lite om den amerikanska alt lit-scenen, med förlag som Boost House och, kanske i ännu högre grad, Muumuu House.

Det finns både likheter och skillnader och några av dem tar Kenneth Pettersen upp i sina svar på våra frågor. Han grundade AFV Press och förlaget har, eftersom det ger ut unga oetablerade poeter, blivit aktuellt i den pågående debatten om varför det finns så mycket bra ung dansk poesi, medan det är mycket mer tunnsått med unga poeter på de stora svenska förlagen.

Anna Axfors, som är aktuell med en chapbook utgiven av AFV Press, har i två artiklar, här och här, gett sig in i debatten. Pettersen tar upp den och rader av angränsande frågor i sina långa utförliga svar nedan.

Kan du berätta om när du drog igång AFV Press? Hur såg planerna ut?

– Planene da jeg startet AFV Press (den gangen het vi America’s Funniest Home Videos) sammen med en venn var nok ganske vage. Min venn hadde litt erfaring fra fanzine-virksomhet, og jeg hadde vel mest av alt bare en interesse. Det første vi gav ut var en bok av meg, basert på artisten The Weeknd sine tekster. Den andre var en amerikansk venn, David Fishkind, som gav ut et sammendrag av filmen Armageddon.

– De første utgivelsene våre var alle relativt konseptuelle, alle forfatterne fikk et ‘oppdrag’. Jeg hadde ikke så stort litterært nettverk, så jeg spurte bare folk jeg likte og som jeg tenkte kunne komme til å svare ja. Men jeg var vel også ambisisøs, husker jeg spurte Theis Ørntoft blant annet. Vi hadde et mål om at alle forfatterne skulle være under 30 år tror jeg. Et mer underbevisst mål var nok at jeg ønsket å bli kjent med flere i litteratur-Oslo.

20_small

Idag är ju AFV snarast ett skandinaviskt förlag. Kan du så här i efterhand se att ni nått olika steg i utvecklingen? Kände du till den amerikanska alt lit-scenen i början?

– Jeg skjønte relativt raskt at det var nødvendig å se utover Norge for å kunne gjøre det jeg hadde lyst til å gjøre med AFV Press. Det første året var det utgivelser fra USA, England, Danmark og Norge. Senere kom flere utgivelser fra Sverige. Du nevner Alt lit-miljøet, og det har vel vært/var en stor inspirasjon for meg fra starten og jeg lette etter forfattere som hadde en slags tilknytning til dette, enten helt konkret (som med Liam Adams og David) at de var en del av dette miljøet, litt mindre konkret (som Adrian Waldenstrøm, Daniel, Ole-Petter og Alexander Fallo) at de var påvirket av miljøet, eller enda mindre konkret (som Kristine og Unnveig) at skrivingen deres hadde berøringspunkter til dette miljøet uten at de selv nødvendigvis hadde lest noe fra Alt lit.

– Dette var i 2012, senere har jeg vel ønsket å bevege meg litt videre, og har særlig vært opptatt av hva internett og modern life gjør med skriving/lesing (noe forsåvidt Alt lit også er opptatt av). Forlaget gir ikke ut ‘det jeg liker’, men oftere ‘det jeg liker’ og ‘det jeg tror passer til forlaget’. Et skandinavisk miljø har etterhvert, synes jeg, blitt mer og mer tydelig og det har blitt enklere for AFV Press å finne tekster som passer profilen vår. Jeg har lagt merke til at Alt lit har fått mer oppmerksomhet i Skandinavia. Ironisk, siden Alt lit, i sin amerikanske versjon, døde høsten 2014, lol.

– Men Alt lit inspirerer meg ennå, fx Tao Lins og Mira Gonzalez’ Selected Tweets, eller Megan Boyles kommende LIVEBLOG (dette røper vel at jeg allerede er gammel i dette, nye, mer interessante stemmer finnes helt sikkert). Caspar Eric kalte nettopp det han skriver på bloggen sin for poppoesi, det kan nok være en merkelapp som passer godt på AFV Press også (i en nylig anmeldelse av Om jag dör ung av Hanna Rajs Lundström, kalte Mats O. Svensson tekstene ‘poetisk pop’), ikke nødvendigvis fordi vi navnedropper popkulturelle fenomener, men fordi poesien vi representerer er umiddelbar, samtidssensitiv og tilgjengelig, tror jeg.

18_small

Vilken funktion har AFV Press och andra liknande initiativ? Vilken funktion skulle de kunna ha?

– AFV Press er nok opptatt av litteratur som er en slags skandinavisk variant av, eller som er skandinavisk litteratur påvirket av, alt lit-miljøet i USA. Det var også min egen inngang til litteratur og chapbooks i kanskje 2008-2009. Utgivelser fra dette miljøet gjorde meg mer oppmerksom på både distribusjon og litteratur med en DIY-ånd, der man i særlig grad brukte internett, et medium jeg var godt kjent med.

– Jeg har hatt ulike samarbeidspartnere, men oppfatter nok nå AFV Press som noe både forfattere, lesere og redaktører til en viss grad ‘eier’. AFV Press er nok en av flere aktører i et tverrskandinavisk miljø av unge poeter med internettnærvær, popreferanser og en ‘snakkete’ skrivestil. For meg er en slik tverrskandinavisk deloffentlighet viktig først og fremst for å kunne løfte frem mange forfattere som av ulike grunner ikke blir plukket opp av den større offentligheten. Dersom man bare kan snakke om litteraturen når noen har gitt ut en ordentlig diktsamling eller en roman, mener jeg noe forsvinner fra offentligheten, forsøkene, tingene som ikke helt passer inn, det unge, de nye tendensene ennå ikke manifestert i et stort ‘verk’.

– Det pågår for tiden en debatt i Sverige, startet av Anna Axfors, som AFV Press publiserte i sommer, om de større forlagenes ansvar for den unge poesien. Jeg kan ofte ikke like det skandinaviske publiseringsklimaet, der de større forlagene gjør trygge valg, mens mindre litteraturinitativ ofte (synes jeg) hermer etter de større forlagene, fx med tanke på inntjening og redaksjonelle og estetiske valg. Jeg er, som du skriver noe om, glad i den amerikanske chapbooktradisjonen, og selv om jeg er glad i tryggheten man kan oppleve i det litterære Norge/Skandinavia, med økonomiske støtteordninger etc., kan jeg like hvordan armodet i USA tvinger frem veldig spennende litterære bevegelser.

– Det er selvfølgelig ikke bare strukturelt, men også basert på enkeltpersoner som har talent/gjør en innsats, jeg håper AFV Press kan være et slikt initiativ, som gjør noe på utsiden av systemet, og som kanskje gjør det å følge med på ‘scenen’ litt mer spennende. Chapbook-/fanzinekulturen legger vel til rette for en litt annen distribusjon, og det er interessant å tenke på hvordan litteraturen i Skandinavia ville vært annerledes dersom distribusjonen var annerledes.

Ett stort tack till Kenneth Pettersen för att han tog sig tid att svara på frågor. Vi hoppas framöver kunna intervju några av de författare som ges ut av AFV, recensera chapbooks och publicera texter av några författare i Veckans dikt.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Intervjuer

Veckans dikt 48: [Jag drømte, at jag gik ud…] av Theis Ørntoft

Jag drømte, at jeg gik ud af solsystemet gennem en mur af jungle.
Jag drømte, at min tunge slikkede verden ren for gletsjere
når man gør rent, skal man gøre det ordentligt
skyfri himmel og komet.

Nødudgange i tanken
blodets veje gennem kroppen

citrusagtige fornemmelser
som om jeg har krydset en flod av kanyler.

Theis Ørntoft

© Theis Ørntoft

Ett varmt tack till Theis som har låtit oss publicera den här dikten, som är hämtad ur hans mycket uppmärksammade Digte 2014 (Gyldendal). Det har i Sverige talats en hel del om boomen för ung dansk poesi och det har skrivits en hel del om den så kallade generation etik. Det senare är något som medierna reproducerar helt okritiskt och utan belägg, generation etik liknar mest en meme, men en dansk poesiboom känns desto rimligare att tala om, och i den framstår Theis Ørntoft som en av de intressantare och mer självklara rösterna.

Ørntoft

Om jag förstår saken rätt håller kritikern Victor Malm på att översätta just Digte 2014. Om allt går enligt planerna ger Modernista ut samlingen senare i år. De har ju redan gett ut den sensationellt fina samling det enkla och det ensamma av Asta Olivia Nordenhof. Gissningsvis kommer det att ges ut fler danska poeter i svensk översättning framöver.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt

Ny antologi fullmatad med ung dansk lyrik

Nervsystem

Nervsystem – ung dansk poesi
Red. Jonas Rasmussen
ellerströms

”Man kan ta på sig dikten som glasögon och se: verklighet.
Men det betyder inte nödvändigtvis att det inte är bättre
att ta på sig verkligheten som glasögon och läsa dikten”
– Palle Sigsgaard

Den unga danska poesin är stekhet och den har haussats i artiklar som ”En boom för dansk poesi” och ”Punkig rättframhet väcker ung läslust i dansk poesiboom”. Den senare är en intervju med Asta Olivia Nordenhof (dikt), som tillsammans med Yahya Hassan kanske är den unga danska poesiboomens klarast lysande stjärnor. De finns översatta till svenska.

Och nu finns det en enastående bok om man är intresserad av att utforska den unga danska poesin: Nervsystem – ung dansk poesi. Redaktören, Jonas Rasmussen, skriver i sitt skarpa förord att boken är som en slags uppföljare till den klassiska antologin Och ditt hjärta slår och slår – 12 unga danska poeter (2002).

Till den nya antologin fick Rasmussen i uppdrag att välja ut 10-15 poeter som debuterat i Danmark i bokform mellan åren 2003 och 2013. Han läste ungefär 3000 sidor lyrik och kom fram till följande laguppställning, som även inkluderar Nordenhof och Hassan: Søren Petersen & Christian Bretton-Meyer, Sternberg, Rasmus Halling Nielsen, Maja Lee Langvad (dikt), Anders Abildgaard, Palle Sigsgaard, Theis Ørntoft, Amalie Smith (dikt), Julie Sten-Knudsen, Mia Degner, Louise Juhl Dalsgaard, Olga Ravn och Morten Chemnitz.

Rasmussen skriver om hur de här poeterna lanserats som en generation, närmare bestämt som generation etik. Begreppet myntades om jag förstått saken rätt i Information, som anordnat ett samtal om den nya unga poesin:

”Elisabeth Friis mener, at de yngre forfattere er karakteriseret ved et uironisk forhold til tingene. Til forskel fra nogle af de lidt ældre forfatteres – man kunne nævne Lars Frost eller Helle Helle – mere eller mindre subtilt ironiske måde at fortælle på. Den karakteristik er Mikkel Frantzen enig i, og han uddyber: ‘Det, der kendetegner denne generation, er en etisk forpligtigelse på verden. Tidligere har man måske også haft æstetiske fællesskaber, men der har ikke været denne direkte forbindelse til en form for etik.’”

Alla poeter var inte stormförtjusta i att bli sammanförda med ett ganska luddigt generationsbegrepp. Skrev Amalie Smith en tid senare i Information:

”Men der er tre ting, der gør mig betænkelig ved betegnelsen ‘Generation etik’. Det ene er ordet generation, det andet ordet etik og det tredje at se dem forbundet.”

Rasmussen är också skeptisk till begreppet men, tillägger han, ”diskussionerna kastade ändå ett ljus över det faktum att många unga danska poeter har ett starkt politiskt och socialt engagemang.” Men jag hittar faktiskt väldigt lite av det där starka engagemanget i antologins dikter, sammanlagt 180 sidor. Maja Lee Langvad och Yahya Hassan passar nog bäst in på beskrivningen. Langvads smarta utforskningar av danskheten är öppet politiska. Asta Olivia Nordenhof skulle också kunna sorteras in under etiketten den etiska generationen, men hennes mest samhällsengagerade dikter finns inte med i antologin.

Jag tycker att det mest slående med antologin är mångfalden och den höga och jämna kvaliteten. Jag tycker att dikterna ägnar sig åt allt möjligt annat än just åt etik och politik. Morten Chemnitz skriver fantastiska dikter, men deras strama sensualism får mig att associera till poeter som Ola Hansson och Vilhelm Ekelund:

”De klara blå återkastat från de översta fönstren. Den omålade och
naket grå muren in mot nästa innergård. Den stilla morgonen och
solen igenom.”

Eller:

”Det finns lite blått nu bakom det tunna lagret av tunna moln över
husen. I upprepning av dagen dagen. I hagtornen det nästan
svart i de röda bären.”

Jag hittar betydligt mycket mer estetik än etik i antologins dikter. Det finns inslag av surrealism, kanske ännu mer absurdism, och dikter vars perspektiv skulle kunna kallas fenomenologiska, vetenskapliga eller existentiella. Förhållandet mellan jaget och världen är ofta ifrågasatt eller problematiserat. Som diktjaget i en av Sternbergs dikter formulerar det:

”Först var jag
tvungen att
komma på

vilka

behov jag hade

sedan var jag
tvungen att
komma på

hur

mina behov
skulle tillfredställas

som om jag
hade varit

min egen bebis”

Jag uppfattar allt omkring mig med hjälp av en kropp jag inte förstår, heter det i en annan dikt. Världen framstår som svårbegriplig och det egna jaget framstår som svårbegripligt och undflyende. Palle Sigsgaard inleder varje strof i en lång katalogdikt med ”Hon hyser tvivel”:

”Hon hyser tvivel om huruvida hon kommer fortsätta vara
densamma eller om hon kommer förändras. Herakleitos: allting
förändras. Parmenides: ingenting förändras

Hon hyser tvivel om huruvida förändring kan visa sig som annat
än en chock och om den kan komma smygande

Hon hyser tvivel om huruvida man kan förändra sig till det bättre”

Amalie Smith, många av hennes dikter är magiska, diktar också om kroppen, fast i en lite vetenskaplig eller saklig stil: ”Kroppen är en maskin som sorterar och ombildar materia och ger den en kropps struktur.” Och tre punkter i dikten ”September” som också anknyter till temat kropp och kontroll och brist på kontroll:

”3. Jag kände en stark lust inför alla former av samlande; privata samling-
ar, muséer, arkiv, kuriosakabinett; tingen i tid, tingen i sammanhang
och tingen i sig själva.

4. Jag kände en stark lust inför alla former av upplösning; kroppens,
tingens, minnets, tidens.

5. Cura är latin och betyder omsorg, vård, skrift. Från cura kommer
curiosus: nyfiken, omsorgsfull, och senare kuriosum: det nyfikenhets-
väckande.”

Den femte punkten kanske rentav handlar om en slags etik eller en etisk hållning, men det som fängslar mig mest med den här antologin är som sagt mångfalden och kvaliteten. Jag tycker att jag hittar spår av romantik, symbolism och en del tidig modernism i stil med Edith Södergran. Jag tänker exempelvis på inledningen till en dikt av Theis Ørntoft:

”Jag drömde att jag gick ut ur solsystemet genom en vägg av djungel.
Jag drömde att min tunga slickade världen ren från glaciärer
när man städar ska man göra det ordentligt
molnfri himmel och komet.”

Ørntoft är inte ensam om det här romantiska och expansiva draget, men han återkommer flera gånger till natten, drömmen och rymden. En dikt talar om en dröm i vilken grundvattnet på en fjärran planet blir blod. Det finns en stark längtan i dikterna, ibland uttalad:

”Jag längtar till ett före och ett efter.
Det att jag nu ligger sömnlös i Vintergatan
påminner mig om igår
där jag ligger sömnlös i Vintergatan
jag kan inte hålla tiderna åtskilda
förstår du problemet”

Det här med den etiska generationen tycker jag mest liknar ett marknadsföringsknep, som när man lanserar ett gäng konstnärer som en grupp, det ger synergieffekter, men Nervsystem är en suverän antologi fullmatad med ny spännande poesi. Det är en inspirerande bok. Temperament och stilnivå skiftar, som Rasmussen skriver i förordet, men dikterna har genomgående en stark intensitet och ett tilltal som berör.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Veckans dikt 42: ”i cellen” av Amalie Smith

 
 

Der er noget fremmed i mig
og noget tilsvarende velkendt i dig

 

celle er fra latin,
cellular – lille kammer

 

Hvis hver celle er et kammer,
er kroppen et hus
af umenneskelige dimensioner

 

Et individ er et forbund
af celler:

De encellede organismer
var der først

 

De samlede sig i kolonier

 

Jeg vover
at kalde det dig,
dette forbund af celler

 

Den encellede organisme, læste jeg,
behøver teoretisk set aldrig at dø

 

Det optog mig resten af dagen

 
 


Ett varmt tack till Amalie Smith för att vi fick publicera den här dikten, som är hämtad ur hennes samling I civil (Gyldendal, 2012).

I civil

Smith är en av de unga danska poeter som ofta omtalas som en ny generation, som förnyar den danska poesin, tillsammans med exempelvis Asta Olivia Nordenhof, Theis Ørntoft och Morten Chemnitz. Viola Bao har skrivit en bra översiktlig artikel i Svenska Dagbladet om den danska boomen.

Besök Amalie Smiths hemsida.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Veckans dikt