Tag Archives: Thomas Pynchon

Litterära termer 43: hysterical realism/hysterisk realism

”Recent novels—veritable relics of St. Vitus—by Rushdie, Pynchon, DeLillo, Foster Wallace, and others, have featured a great rock musician who, when born, began immediately to play air guitar in his crib (Rushdie); a talking dog, a mechanical duck, a giant octagonal cheese, and two clocks having a conversation (Pynchon); a nun called Sister Edgar who is obsessed with germs and who may be a reincarnation of J. Edgar Hoover, and a conceptual artist painting retired B-52 bombers in the New Mexico desert (DeLillo); a terrorist group devoted to the liberation of Quebec called the Wheelchair Assassins, and a film so compelling that anyone who sees it dies (Foster Wallace). Zadie Smith’s novel features, among other things: a terrorist Islamic group based in North London with a silly acronym (kevin), an animal-rights group called fate, a Jewish scientist who is genetically engineering a mouse, a woman born during an earthquake in Kingston, Jamaica, in 1907; a group of Jehovah’s Witnesses who think that the world is ending on December 31, 1992; and twins, one in Bangladesh and one in London, who both break their noses at about the same time. […] This is not magical realism. It is hysterical realism.”

Citerat ur ”Human, All Too Inhuman. On the formation of a new genre: hysterical realism” av James Wood i New Republic, 24 juli 2000.

13069524_o_1

James Wood är helt aktuell med delvis självbiografiska Så nära livet man kan komma (Norstedts). Wood ställer några grundläggande frågor: Vad är det med skönlitteraturen som gör att den kan komma så nära känslan av det självupplevda? Hur kan något påhittat kännas så verkligt? Vilken är fiktionens gåta? Wood anses vara den emgelskspråkiga världens främsta litteraturkritiker, särskilt inriktad på prosa. Hans sätt att kombinera närläsningar och att sätta in prosaberättelser i ett större sammanhang har gjort hans recensioner, essäer och böcker sällsynt populära och inflytelserika. Skriver förlaget: ”Det var till exempel hans recension av Knausgårds Min kamp som satte igång intresset för romanen i hela den anglosaxiska världen. Samma sak med hans ingående läsningar av italienskan Elena Ferrante och ungraren László Krasznahorkai.” (mina fetningar)

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Litterära termer

litterära termer 34: transrealism

”Popular fantasy or science fiction stories like Harry Potter or The Hunger Games lack a strong enough reality to be discussed as transrealism. Apparently realistic narratives that sometimes contain fantastic elements, like the high-tech gizmos of spy thrillers, also fail as transrealism because their plots and archetypal characters are very far from real. Transrealism aims for a very specific combination of the real and the fantastic, for a very specific purpose, that seems to have become tremendously relevant for contemporary readers.

The potential list of transrealist authors is both contentious and fascinating. Margaret Atwood for The Handmaids Tale and her novels from Oryx and Crake onwards. Stephen King, when at his best describing the lives of blue-collar America shattered by supernatural horrors. Thomas Pynchon, Don DeLillo and David Foster Wallace, among other big names of American letters. Iain Banks in novels like Whit and The Bridge. JG Ballard, as one of many writers originating from the science-fiction genre to pioneer transrealist techniques. Martin Amis in Time’s Arrow, among others.”

Citerat ur ”Transrealism: the first major literary movement of the 21st century?” av Damien Walter i The Guardian, 24 oktober 2014. Spännande artikel om, som titeln säger, något som eventuellt är seklets första stora litterära rörelse, transrealismen, som framstår som ett mellanting mellan fantasy/sciencefiction och realism. Här kan du ladda ned Rudy Ruckers essä från 1983, A Transrealist Manifesto.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Litterära termer

Månadens hetaste novellsamling

9780374280932Många verkar längta efter Donald Antrims nya roman, men om man gillar noveller är hans nya samling, The Emerald Light in the Air, en av höstens hetaste böcker. Den har fått strålande kritik – vi länkar till två bra recensioner, ett närgånget porträtt och, inte minst, titelnovellen, publicerad i New Yorker tidigare i år. Deborah Treisman och Antrim diskuterar novellen.

Donald Antrim is, after Thomas Pynchon, American literature’s presiding weirdo. He’s a trickster. His books are short, vivid, drastic and surreal, so much so that reading them is like driving 90 miles an hour while in third gear, in the back seat of a jalopy the author has stolen, while he disposes of his drugs by throwing them out the window.”

Citerat ur ”Staging Shakespeare in a Pit, and Other Dubious Calls” av Dwight GarnerNew York Times, 11 september 2014. Strålande recension, Garner jämför Antrim med en John Cheever i toppform.

Think of Donald Barthelme crossed with Don DeLillo: black humor with an existential edge. In the context of ”The Emerald Light in the Air,” however, it’s also something of an oblique strategy, a bit of sleight-of-hand or misdirection that disguises the real concerns of the collection as a way of catching us off our guard. […] I don’t mean to frame this as a criticism; in fact, it’s one of the most exhilarating aspects of the book, that it takes us in unexpected directions, moving from the outlandish to the intimate with the seamlessness of a single breath.”

Citerat ur ”Donald Antrims new story collection goes in unexpected directions” av David L. Ulin i Los Angeles Times, 29 augusti 2014. Ulin beskriver en rörelse i novellerna, som är skrivna under många års tid, mot en mer realistisk prosa. Det beskriver han, och andra kritiker, som något positivt. Recensionerna har över lag varit mycket bra, med mycket jämförelser med stora kanoniserade amerikanska författare.

Ett fantastiskt porträtt av Antrim skrivet av John Jeremiah Sullivan: ”Donald Antrim and the Art of Anxiety” Hela författarskapet diskuteras, och även vänskapen med Jonathan Franzen och Daviid Foster Wallace. Antrim har själv brottats med svåra självtvivel och djupa depressioner. Artikeln väcker lusten att läsa hela författarskapet.

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

10 fantastiska amerikanska romaner under 200 sidor

Vi har valt ut 12 korta amerikanska romaner som man kan läsa ut under en dag eller helg, men vi gör ingen skillnad mellan korta romaner och kortromaner. Skriv gärna och lämna förslag på fler läsvärda korta amerikanska romaner. Skriv gärna och tipsa om svenska korta romaner, så kanske de kommer med på vår nästa lista.

Train Dreams (häftad)

Train Dreams, Denis Johnson

Handlingen tar sin början vid början av 1900-talet. Vi får följa daglönaren Robert Grainiers kamp för att ta sig fram och göra en värld i snabb förändring begriplig. En melankolisk och mycket vacker bok som gestaltar hur vissa amerikanska livsstilar försvunnit. Magiska natur och miljöskildringar. Var med på korta listan för Pulitzerpriset 2012.

The Body Artist (häftad)

The Body Artist / Kroppskonstnären, Don DeLillo

Det här kan mycket väl vara en av de märkligaste ”spökhistorierna” som någonsin skrivits. En kort bok, särskilt för att vara DeLillo, men en tung och mångtydig bok om sorg och hur den påverkar oss.

We Have Always Lived in the Castle (häftad)

We Have Always Lived in the Castle, Shirley Jackson

Vacker och väldigt udda, om en familj som inte riktigt är som andra. Underhållande och bitvis riktigt kuslig. Betraktas allmänt som Jacksons mästerverk.

Pnin (Paperback) ~ Vladimir Nabokov (Author) Cover Art

Pnin, Vladimir Nabokov

Kanske Nabokovs mest lättsamma och underhållande roman, om en rysk immigrant som kommer till USA för att undervisa, på ett språk som han inte behärskar.

Fahrenheit 451 (inbunden)

Fahrenheit 451 / Farenheit 451, Ray Bradbury

Bradburys dystopiska roman om en framtid där böcker är förbjudna och eldas upp av… brandkåren. Har väl i princip samma klassikerstatus som George Orwells 1984 och Aldous Huxleys Du sköna nya värld.

Leaving the Atocha Station (häftad)

Leaving the Atocha Station, Ben Lerner

Handlar om en amerikansk poet som får ett stipendium för att studera i Madrid. Det låter inte så märkvärdigt, men det här är en sällsynt bra bok om att försöka finna sig tillrätta i ett främmande land. Eller i tillvaron över huvud taget.

The Crying of Lot 49 (häftad)

The Crying of Lot 49, Thomas Pynchon

Det här, hämtat från en akademisk text, låter kanske inte så roligt: ”Thomas Pynchon’s novel, The Crying of Lot 49, is widely recognized as a significant contemporary work that frames the desire for meaning and the quest for knowledge within the social and political contexts of the fifties and sixties in America.” Men den är väldigt rolig och räknas som en postmodern klassiker.

Sula (Paperback) ~ Toni Morrison (Author) Cover Art

Sula, Toni Morrison

En fantastisk berättelse om vänskapen mellan två kvinnor, av en den amerikanska prosans verkliga giganter.

The King (Paperback) ~ Donald Barthelme (Author) Cover Art

The King, Donald Barthelme

I den här lekfulla och smarta berättelsen förflyttar Barthelme Riddarna av det runda bordet till andra världskriget. Barthelme behärskar det korta formatet som få andra och han trollar verkligen med orden i den här absurda och egensinniga boken.

Who Will Run the Frog Hospital (Paperback) ~ Lorrie Moore (Author) Cover Art

Who Will Run the Frog Hospital?, Lorrie Moore

Moore är ju specialist på kortprosa och hon är bra på att berätta om trassliga relationer. I den här korta men mycket gripande romanen är berättaren en kvinna, som lever i ett kärlekslöst förhållande, som berättar om sin uppväxt och en betydelsefull ungdomsvän.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Listor

Hur hårt får man såga en bok?

hatchet_jobs_pb”Rick Moody is the worst writer of his generation.”

Det är den inledande meningen i kritikern Dale Pecks omtalade recension av Rick Moodys The Black Veil. Recensionen infördes i New Republic 2002 under titeln ”The Moody Blues”. Den är också en nyckeltext i Hatchet Jobs. Writings on Contemporary Fiction (The New Press, 2005), som är en samling med Dale Pecks ofta essälånga sågningar.

Det var recensionen av The Black Veil som skaffade Peck fler fiender än han kunde hantera, inte minst på tidskriften The Believer. Den utlöste en mindre kritikerstorm, som fick Peck att besluta sig för att begrava yxan för gott. Hatchet Jobs är därför ett slags bokslut över en kritikergärning.

Under läsningen dyker en och samma fråga upp igen och igen: Hur hårt får man såga en bok? Dale Peck, som själv är författare, tar visserligen avsked av kritiken med Hatchet Jobs, men han ber inte om ursäkt för sin kritikergärning, han tycker att det är hans kritiker som överreagerat.

När jag läser Peck kommer jag att tänka på mina egna recensioner, och minns flera i vilka jag tycker att jag gick för långt, recensioner i vilka jag varit raljant och mästrande. En handfull personer kanske rentav förtjänar en ursäkt, men jag tror och hoppas att jag, precis som Peck, inte varit onödigt hård mot debutanter eller mindre kända författare.

Peck skriver väldigt förklenande om olika författare, han avfärdar en roman som låg och på vissa sätt fortfarande ligger mig varmt om hjärtat, Infinite Jest, med orden ”David Foster Wallace has not merely written (and, I might add, found publishers for) what amounts to an airbrushed handjob of Thomas Pynchons fiction: hes done it twice.” Därmed sågar Peck också debuten, The Broom of the System.

Peck ger sig uteslutande på giganter i den samtida engelskspråkiga prosan, de allra, allra största. Förutom Moody och Wallace, storheter som Philip Roth, Colson Whithead, Jim Crace, Julian Barnes och Kurt Vonnegut. Och Dale Peck motiverar väldigt utförligt varför han tycker att en bok inte lever upp till förväntningarna man kan ställa på den, om man betraktar den som ett seriöst ordkonstverk.

Ju mer jag läser Peck desto bättre tycker jag om honom som kritiker, men hans recensioner lider ofta av ett och samma problem: överdrifter. Det är exempelvis inte sant att Rick Moody är den sämsta författaren i sin generation. The Black Veil var ingen lyckad bok, kanske Moodys dittills sämsta, men den inledande överdriften i recensionen tar liksom udden av alla goda argument Peck framför i resten av den långa recensionen.

Det är samma sak med The Broom of the System och Infinite Jest, David Foster Wallace var verkligen inspirerad av Thomas Pynchon – det mesta tyder på att han själv ansåg att detta inflytande inte enbart var av godo – men åtminstone Infinite Jest står sig fortfarande som en originell och väldigt underhållande roman.

Dessutom verkar Dale Peck drivas av en genuin kärlek till litteraturen i allmänhet och romanen i synnerhet. Han har en tydlig linje som han inte viker ifrån, inte ens när han recenserar de coolaste författarna eller författare som tippas vinna Nobelpriset. Han verkar omfatta en teori som är både ganska rolig och lite udda – roten till det mesta som är dåligt med dagens litteratur är… Ulysses av James Joyce.

Det är alltså denna megaklassiker som är den huvudsakliga orsaken till allt som är fel med den samtida prosan. Det är en lång historia men lite förenklat kan man säga att Peck menar att allt för många av dagens författare skriver för andra författare, han är alltså inte någon elitist. Men kanske är det stora problemet ett form av självöverskattning, att litteraturen så att säga står och faller med att just han försvarar den. Överdrifterna kanske mer är ett utslag av desperation än av elakhet?

Hatchet Jobs rekommenderas varmt till alla som är intresserade av samtida amerikansk litteratur och litteraturkritik. Det är inte ofta man man läser något så passionerat om samtida litteratur. Det är en verkligt stimulerande bok, också när man inte håller med, modig och oerhört inspirerande.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar

2014 års höstutgivning – 15 skönlitterära böcker att hålla koll på

Högsommarvärmen är bedövande men vårt exemplar av branschbibeln Svensk bokhandels höstkatalog är sedan länge fullt med hundöron. Vi har, precis som de föregående två säsongerna, valt ut 15 favoriter ur utgivningen av fackböcker respektive skönlitterära böcker. Det var svårt, nästan omöjligt, att välja femton skönlitterära böcker, men det blev så här:

9789100140014

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rachel Kushner
Eldkastarna
Bonniers

En av förra året riktigt, riktigt stora amerikanska romaner. Fick mestadels mycket fin kritik, sålde bra och fanns med på otaliga årsbästalistor. Kanske rentav förra årets amerikanska litterära roman, i god tävlan med Donna Tartts Steglitsan

562

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Juan Gabriel Vásquez
Ljudet av sådant som faller
Brombergs

”En makalöst vacker och välskriven roman av en av Sydamerikas största litterära stjärnor. Juan Gabriel Vásquez konfronterar med ett särpräglat och egensinnigt språk sitt hemland Colombias historia.” (Vår recension av ljudboken)

9155_250

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sjón
Máni Steinn – Pojken som inte fanns
Alfabeta

En ny bok av isländska fenomenet Sjón översatt till svenska av John Swedenmark. Handlar om en ung homosexuell kille, en outsider, och utspelar sig i Reykjavik 1918. Beskrivs som en roman ”med ett mångfacetterat spel mellan skuggor och ljus, lik projektionen på en filmduk.”

13054834_O_1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

László Krasznahorkai
Motståndets melankoli
Norstedts

Krasznahorkai har med sitt egensinniga berättande erövrat kultstatus i den engelskspråkiga världen och i hemlandet Ungern är han en gigant. Boken beskrivs som en surrealistisk roman i Gogols anda. Steve Sem-Sanberg: ”Den enda författare jag vet som uppnått något liknande är Birgitta Trotzig.”

wenger_-_till_var_ara_cover

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alejandro Leiva Wenger
Till vår ära
Modernista

En modern svensk klassiker som överrumplade och hänförde när den kom ut hösten 2001. Sex noveller som med sin språkliga briljans och rikedom satte djupa avtryck i den svenska litteraturen.

7armah_-_de_annu_inte_fodda_-_omslag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ayi Kwei Armah
De ännu inte födda
Modernista

Den ghananske storstjärnan nämns ofta som kandidat till Nobelpriset. Det här är hans mest lästa bok, hans debutroman.

9789127139930

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Andréa del Fuego
Syskonen Malaquias
Natur & Kultur

”I berättelsen om det hårda livet på den brasilianska landsbygden under 1900-talet första hälft framträder en drömsk verklighet i flera lager. Syskonen Malaquias är en unik skildring av tre livsöden i brytpunkten mellan modernitet och tradition”

9789100137366

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ulf Eriksson
Orkeanos
Bonniers

”Ulf Eriksson är med sin speciella kombination av samtidsskildring, fantastik och lekfullt filosoferande suverän i samtida novellkonst.”

9789100123604

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Thomas Pynchon
V.
Bonniers

Debutromanen för första gången på svenska. Vi föredrar helt klar den tidige Pynchon.

9789100126094

 

 

 

 

 

 

 

 

 

W.G. Sebald
Logi på landet
Bonniers

Litterära essäer om Sebalds valfrändskaper: Johan Peter Hebel, Jean Jacques Rousseau, Eduard Mörike, Robert Walser med flera.

9789137143132

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dave Eggers
Circle
Forum

Den satiriska romanen som som fick många av Eggers mer teknikvänliga hipsterfans att sätta sojalatten i vrångstrupen.

9789146224150

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NoViolet Bulawayo
Vi behöver nya namn
Wahlström & Widstrand

Barn- och ungdomsskildring som utspelar sig Zimbabwe. Har fått fenomenalt fin kritik.

Tao Lin
Sno kläder på American Apparel
Bakhåll

”Internetgenerationens” stora stjärna, som skriver poesi, prosa och driver förlaget. Många ogillar honom, avfärdar honom som en hipster, som dessutom flyttat till Manhattan, men vi blev mycket glatt överraskade av hans förra roman, Taipei.

Robert Shea & Robert Anton Wilson
Illuminatus!
Vertigo

”De tre romanerna som utgör Illuminatus! (1969-1971) handlar om konspirationer. Författarna arbetade som redaktörer för Playboys insändaravdelning och överöstes med brev om Kennedy-mordet och jesuiterna. De beslutade sig för att skriva en psykedelisk roman som inkluderade alla konspirationsteorier i en enda berättelse. Nu kommer denna moderna klassiker i sin första svenska översättning.”

Tomas Espedal
Bergensare
Lindelöws

”Denna roman är Norges nominering till Nordiska rådets litteraturpris. Författarens tredje nominering.” De två föregående romanerna är ruskigt bra.

Men hur kommer det sig att inte Bruno K. Öijers nya diktsamling Och natten viskade Annabel Lee finns med på listan? Och borde inte romanen Bartelby & Co (Tranan) av Enrique Vila Matas och novellsamlingen Arkitekt (Weyler) av Merethe Lindström vara självklara val? Jo, jo, men man måste ju tyvärr välja.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Filed under Listor

David Foster Wallace: Ironin är skadlig för kulturen

Via Little, Brown and Company

Via Little, Brown and Company

”In the 1960s, writers like Thomas Pynchon had successfully used irony and pop reference to reveal the dark side of war and American culture. Irony laid waste to corruption and hypocrisy. In the aftermath of the 60s, as Wallace saw it, television adopted a self-deprecating, ironic attitude to make viewers feel smarter than the naïve public, and to flatter them into continued watching. Fiction responded by simply absorbing pop culture to ‘help create a mood of irony and irreverence, to make us uneasy and so ”comment” on the vapidity of U.S. culture, and most important, these days, to be just plain realistic.’ But what if irony leads to a sinkhole of relativism and disavowal?”

Citerat ur ”David Foster Wallace was right: Irony is ruining our culture” av Matt Ashby och Brendan Carroll i Slate, 13 april 2014.

Gratis läsning av nyckeltext av DFW apropå teve, litteratur och ironi: ”E Unibus Pluram: Television and U.S. Fiction”.

Bok som kommer ut i höst: The David Foster Wallace Reader (Little, Brown and Company).

Ola Wihlke

3 kommentarer

Filed under Artiklar