Etikettarkiv: Thomas Pynchon

litterära termer 25: Great American Novel (GAN)

”But U.S. novelists of the second half of the twentieth century acclaimed as possible GAN candidates often seem to have had it both ways, achieving both idiosyncratic complexity of style and architecture and robust market appeal. Ellison, Bellow, and Morrison are cases in point. Neither extreme length nor extreme pursuit of the aesthetics of difficulty has been a bar to consideration, either. For an appreciable number of turn-of-the-twenty-first-century readers, Thomas Pynchons ‘Gravitys Rainbow’ (1973) or David Foster Wallace’s ‘Infinite Jest’ (1996) are the GANs of our day, both of them far longer and more intricately arcane than anything by Melville or James or Faulkner at their most ambitious.”

Citerat ur ”American literature’s holy grail: Franzen, DFW and the hunt for the Great American Novel” av Lawrence Buell i Salon, 16 februari 2014. De senaste veckorna och månaderna har GAN diskuterats ovanligt livligt, bland annat för att det kommit ut böcker i ämnet. Vi tycker att Moby Dick är självskriven och att Infinite Jest kan vara en aspirant.

Som vanligt får ni gärna komma med förslag i kommentarsfältet. Det uppskattar vi verkligen. Det finns ju några kandidater på Modern Librarys top 100-lista.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Litterära termer

De 10 bästa amerikanska romanerna

Brittiska The Telegraph har sammanställt en lista: ”15 best North American novels of all time”. Den inspirerade oss att göra en egen, men vi håller oss till de 10 bästa. Vi är överens med The Telegraph på vissa punkter, men stökar runt en hel del i deras lista.

Det går naturligtvis inte att göra en lista över de 10 bästa amerikanska romanerna. Om vi tittar på listan imorgon kommer vi antagligen på att vi har glömt något och att någon bok definitivt borde bytas ut. Men listor är underhållande och funkar utmärkt som boktips och inspiration:

Moby-Dick (inbunden)

Moby Dick (1850) av Herman Melville

Finns inte oväntat med på The Telegraphs lista, av många klassad som The Great American Novel (GAN). Vi tycker att det för ofta framhålls hur svår och tung Moby Dick är och, visst, det är den på vissa sätt, men den är också oväntat humoristisk och lärorik. I vår recension hittar du fler argument för att ge dig på den stora vita valen.

Pale King The Air Exp (häftad)

The Pale King/Blek kung (2011) av David Foster Wallace

The Telegraph väljer Infinate Jest av David Foster Wallace. Vi väljer, trots att den inte fullbordades, hans sista bok och citerar ur vår recension DFW-biografin av D.T. Max: ”Han kunde uppenbarligen inte få ihop The Pale King, men trots att den är publicerad i ofullbordat skick är det i just denna roman DFW hittar den perfekta balansen mellan humor och tragik, intellekt och känsla. Frågan är om det inte är hans bästa bok.”

The Grapes of Wrath (häftad)

The Grapes of Wrath/Vredens druvor (1939) av John Steinbeck. Finns med även på The Telegraphs lista, och det är inte så oväntat, även om många säkert skulle säga att romanen är tråkrealistisk, men det tycker inte vi. Vi tycker att den är oerhört drabbande och den bidrog säkert starkt till att Steinbeck välförtjänt fick Nobelpriset 1962.

Blood Meridian (e-bok)

Blood Meridian/Blodets meridian (1985) av Cormac McCarthy. McCarthys femte och antagligen bästa bok, men på The Telegraphs lista kvalar denna sällsynt blodiga western/anti-western inte in. De väljer istället All the Pretty Horses (1992). Kritikern Harold Bloom har däremot hissat Blood Meridian till skyarna.

Gravity's Rainbow (häftad)

Gravitys Rainbow/Gravitationens regnbåge (1973) av Thomas Pynchon. Vi gillar den tidige Pynchon, som är mer allvarlig än den senare, och det här anses vara hans stora mästerverk. Komplicerad, lång och mycket märklig.

The Heart is a Lonely Hunter (häftad)

The Heart is a Lonely Hunter/Hjärtat jagar allena (1940) av Carson McCullers. Det är obegripligt att hon bara var 23 när hon skrev denna sydstatsklassiker, en litterär sensation redan när den gavs ut. Huvudkaraktär är den dövstumme John Singer, bara ett exempel på Cullers intresse för och empati med personer som på ett eller annat sätt är utstötta.

The Dispossessed (pocket)

The Dispossessed (1974) av Ursula K. Le Guin. Hon har hängt med länge och är extremt produktiv. Vi tycker att hon borde få ha med en roman eftersom hon omdefinierat science fiction och kan anses vara drottning av speculative fiction. Förtrollande och smart om utopier.

Sabbath's Theater (häftad)

Sabbaths Theater/Sabbaths teater (1995) av Philip Roth. Nyss utkommen på svenska är detta en utmärkt introduktion till Roth. Han har visserligen slutat skriva, men är ständig Nobelpriskandidat. Inget för de allra känsligaste kanske.

Tree of Smoke (häftad)

Tree of Smoke (2007) av Denis Johnson. Många känner kanske till Johnson för hans klassiska novellsamling Jesus Son (1992), men han kan uppenbarligen skriva mästerliga tegelstenar också. Utspelar sig under tiden för Vietnam-kriget och karaktärerna är på olika sätt indragna i kriget.

Libra (häftad)

Libra (1988) av Don DeLillo. Det handlar, naturligtvis, om den amerikanska specialgrenen konspirationer och DeLillo är en av de bästa i den.

Ingen Toni Morrison, ingen William Faulkner och ingen John Updike. Inte denna gång i alla fall. Kom gärna med förslag i kommentarsfältet, så kanske vi kan byta ut någon.

Ola Wihlke

2 kommentarer

Under Listor

James Wood vs. Thomas Pynchon

”Wood originally coined the phrase in his review of Zadie Smith’s White Teeth in the New Republic back in July 2000. Hysterical realism is, says Wood, ‘a perpetual-motion machine that appears to have been embarrassed into velocity.’ Pynchon’s recent Mason & Dixon was fingered among the main suspects, a ragbag including Foster Wallace, Rushdie, DeLillo – again! – ‘and others’ […] Wood characterises these books as the successors to magic realism, works that evade reality while borrowing from realism. He points to the pile up of unlikely storylines, jokes and silly names in which the constant movement through yet more sub-plots and digressions is, he believes, designed to disguise the emotional emptiness at these books core.”

Citerat ur ”The future of fiction is farce”, ett blogginlägg av Will Ashon på Arcfinity, som handlar om kritikern James Woods återkommande attacker på den hysteriska realismen i allmänhet och på Thomas Pynchon i synnerhet. Blogginlägget är fullt med länkar så att man kan följa bataljen. Den hysteriska realismen verkar inte ge sig i första taget.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Slates podcast Audio Book Club är inspirerande

Slate har många bra podcasts och The Audio Book Club är en av de bättre. Laguppställningen varierar men tre personer diskuterar en aktuell bok och varje avsnitt är ungefär fyrtio minuter långt. Diskussionerna är livliga, kunniga och engagerade. Ibland uppstår stor oenighet, men stämningen är god och det skrattas sällsynt mycket för att vara ett program om böcker.

Podcasten rekommenderar att man lyssnar efter man har läst boken, men det går mycket väl att lyssna innan eller att lyssna utan att ens läsa boken. Det är som Bokcirkeln i P1 fast lite rappare.

Bleeding Edge av Thomas Pynchon

The Flamethrowers av Rachel Kushner

Tenth of December av George Saunders

På spaning efter den tid som flytt (Swanns värld) av Marcel Proust

Stolthet och fördom av Jane Austen

Poscastens arkiv.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Podcasts / radio

Essä: ”MFA vs. NYC” av Chad Harbach

”On one hand, a weakened market for literary fiction makes publishing houses less likely than ever to devote resources to work that doesn’t, like a pop song, ”hook” the reader right away. On the other, the MFA-driven shift in the academic canon has altered the approach of writers outside the university as well as those within. Throughout the latter half of the last century, many of our most talented novelists—Nabokov, Gaddis, Bellow, Pynchon, DeLillo, Wallace—carved out for themselves a cultural position that depended precisely on a combination of public and academic acclaim.”

Citerat ur Chad Harbachs omdiskuterade essä ”MFA vs. NYC”, ursprungligen publicerad i n+1, nu publicerad i Slate med den dramatiska undertiteln ”America now has two distinct literary cultures. Which one will last?” Snart kommer en littetatursociologisk bok ut på samma tema, de två kulturerna koncentrerade till högskolor respektive New Yorks förlagsindustri. Harbach är redaktör. Boken lär väcka en hel del debatt.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Underdog vann årets National Book Award

Vare sig Rachel Kushner, Jhumpa Lahiri eller George Saunders vann årets National Book Award. Aningen överraskande vann istället James McBride årets upplaga av Amerikas Augustpris, med The Good Lord Bird, som beskrivs som vanvördig och skarpögd och handlar om och berättas av en slav på rymmen.

McBride tyckte också att vinsten var oväntad, så pass att han inte hade förberett något vinsttal. Utdelningen skedde inför 700 uppklädda gäster. De har blivit fler och fler med åren, men inte helt oväntat uteblev en gäst, Thomas Pynchon som mycket väl hade kunnat vinna med Bleeding Edge.

Även om McBride var en oväntad vinnare, så verkar vinsten vara helt okontroversiell. Då väckte E. L. Doctorows tal desto mer uppmärksamhet och lite obekväm stämning bland klänningarna och kostymerna. Han hade erhållit Medal for Distinguished Contribution to American Letters och hans tacktal handlade om teknologi, statlig övervakning och internet. Amazon.com och Google sponsrade tillställningen.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Nyheter

litterära termer 9: hysterisk realism

Hysterical realism is not exactly magical realism, but magical realism’s next stop. It is characterised by a fear of silence. This kind of realism is a perpetual motion machine that appears to have been embarrassed into velocity. Stories and sub-stories sprout on every page. There is a pursuit of  vitality at all costs. Recent novels by Rushdie, Pynchon, DeLillo, Foster Wallace, Zadie Smith and others have featured a great rock musician who played air guitar in his crib (Rushdie); a talking dog, a mechanical duck and a giant octagonal cheese (Pynchon); a nun obsessed with germs who may be a reincarnation of J Edgar Hoover (DeLillo); a terrorist group devoted to the liberation of Quebec who move around in wheelchairs (Foster Wallace); and a terrorist Islamic group based in North London with the silly acronym Kevin (Smith).”

James Wood citerad ur ”Tell me how does it feel?” i The Guardian

O.W.

Lämna en kommentar

Under Litterära termer