Etikettarkiv: tidskrifter

19 omslag till Ray Gun magazine av David Carson

1288121589

Nr. 1, 1992, Henry Rollins

1288120527Nr. 3, 1993, Dinosaur Jr.

1288121484

Nr. 5, 1993, Porno for Pyros

Nr. 6, 1993, PJ Harvey

1288125110

Nr. 11, 1993, Swervedriver

Nr. 14, 1994, Morrissey

1288122182

Nr. 15, 1994, Elvis Costello

Ray Gun - Alice in Chains

Nr. 16, 1994, Alice in Chains

Nr. 17, 1994, Perry Farell

1288121920

Nr. 18, 1994, Lush

1288122831

Nr. 19, 1994, Jesus and Mary Chain

Nr. 20, 1994, Breeder Vs. Dinosaur Jr

Nr. 21, 1994, Liz Phair

Nr. 22, 1994/1995, Keith Richards

Nr. 24, 1995, Mudhoney

Nr. 27, 1995, Björk

1288124941

Nr. 28, 1995, Neil Young

Nr. 29, 1995, Flaming Lips

1288122725

Nr. 30, 1995, David Bowie

Dagens grafiska design och typografi är ganska clean och städad, inte sällan minimalistisk, och jag tror att det är ett globalt fenomen. Men det har inte alltid varit så och tidskriften Ray Gun är ett bra exempel på det. Det var en kalifornisk musik- och stilbibel, som kom ut med sitt första nummer 1992. Det sista numret, det sjuttiotredje, var ett dubbelnummer som kom ut 1999/2000.

Den briljante och ständigt nyfikne grafiske designern David Carson var både grundare och art director. Han var art director till de första trettio numren, men hade också fortsättningsvis stort inflytande över formen. Han verkar ha haft en generös attityd och lät många personer med olika erfarenhet, inte alltid särskilt lång, medverka.

Numren såg i regel väldigt olika ut och det enda beständiga var namnet, som textades på alla upptänkliga sätt. Verksamheten var som ett ständigt pågående experiment med form och typografi. Resultatet var en smått kaotisk och abstrakt stil, som ofta var svårläst men aldrig tråkig att titta på. Enligt en anekdot ogillade Carson en artikel om Bryan Ferry. Till den använde han medvetet ett särskilt svårläst typsnitt.

Stilen Carson och hans efterträdare odlade kallas ibland för grunge-typografi. Den var, som all grunge, anti och hade precis som punken sin grund i en existentiell vantrivsel. Harmoni och minimalism är inte grunge. Det finns en fantastisk artikel om det här i The Awl: ”The Rise And Fall Of Grunge Typography” av Sharan Shetty.

We had the opportunity to ask Carson a couple of questions. How would you describe the creative spirit and environment back in the days when you created the design for Beach Culture and Ray Gun magazine?

– they were much, much more experimental times in design. computers were still relatively new, and there was a lot of trying of new things, and experimenting in design. now things seems much tamer, much more homogenized and safe, a lot less experimentation going on, and i think its a bad time overall for design. simple is ok, but its a thin line between simple and powerful design, and simple and boring design.

– the creative spirit, design wise is very low right now worldwide. a certain homogenization has set in, in part because everyone has the same software and computers, and designers have gotten lazy letting computers make many decisions the designer themselves should be making. designers need to pull form who they are, form their own unique backgrounds and put some of that into there work. no one else can copy that! its often a matter of trusting ones own intutiton. you’ll have more fun working this way, and you’ll do your best work.

You had a background as a professional surfer, and you redesigned and then designed Surfer Magazine. You also spent three years as the designer of Transworld Skateboarding, and later Transworld snowboarding magazine. Did surfing- and skateboard culture influence you in a major way?

– i don’t think directly, but growing up in southern california, around surfing and skating culture, probably influenced my approach in terms of being more experimental and willing to try new and different approaches. i’ve always had the attitude of, Well, why not? Why can’t i do that? and i think it shows in the work.

– i don’t have formal universityl training in graphic design, and never learned all the things i wasn’t supposed to do. in many ways, Transworld Skateboarding was my schooling, pre computer, when i had to start figuring out how to design a magazine. later after woking on skate, surf, snow and a few other magazines, it all came together in Ray Gun.

Vad man än tycker om grunge-typografin, hela den estetiken, så låg den i alla fall helt i linje med musiken. Playlist: Soundtrack till Ray Gun Magazine.

Ett varmt tack till David Carson för att han tog sig tid att besvara frågor och för att vi fick använda bilderna. På hans hemsida finns fler sevärda saker, inte minst omslag till tidskrifter och mycket surfrelaterat.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

5 nya litterära tidskrifter

preludeFör en tid sedan fick vi i Sverige en ny litterär tidskrift, Fyrahundrafemtio, men det blev tyvärr ett väldigt kortlivat projekt. Fyrahundrafemtio har lagts ned på grund av problem med ekonomin. Väldigt tråkigt, men Flavorwire kommer med desto roligare nyheter, de tipsar om inte mindre än fem nya amerikanska litterära tidskrifter: ”5 New Literary Publications to Watch”.

De två med högst profil är nog Freemans och The Butter, den senare ett samarbete mellan The Toast och Roxane Gay, men poesitidskriften Prelude, med kopplingar till n+1, The Happy Reader och  Public Books verkar också riktigt spännande. Riktigt roligt att de fem tidskrifterna har tydliga men helt olika profiler och inriktningar.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Nyheter

Avantgardistiska och modernistiska tidskrifter på nätet

Den underbara sajten Monoskop, beskriver sig som ”a wiki for collaborative studies of art, media and the humanities.” Ett nytt tillskott på nätet är en exklusiv samling avantgardistiska och modernistiska litteratur- och kulturtidskrifter. Det här är några av dem som vi tycker har särskilt fina omslag.

640px-Blast_2

640px-Blast_1

640px-The_Blind_Man_2_May_1917

640px-New_York_Dada

640px-DAV_2_Spring_1925

640px-Dada_3_Dec_1918

640px-Surrealisme_1_Oct_1924

800px-Les_Reverberes_2_Jun_1938_uncrop

640px-Blok_6-7_1924_inside_back_cover

640px-Noi_II-6_9_1924_back_cover

Man kan använda Monoskop lite som en portal, som leder vidare till mängder av arkiv och samlingar. Det är ganska sparsmakat med skrivet material, men de har en blogg också.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Recension: ”The Modern Magazine” av Jeremy Leslie

The Modern Magazine_Flat
Jeremy Leslie
The Modern Magazine. Visual Journalism in the Digital Era
Laurence King, 2013

Tidskrift, det kanske inte låter så hett 2014, men när man läser Jeremy Leslies The Modern Magazine förbyts skepsis snart i optimism. Om man får tro honom är vi mitt uppe i en gyllne era för tidskriften och argumenterar väl för sin sak. Det starkaste argumentet är kanske det massiva bildmaterial som utgör bokens stomme. Leslie har helt enkelt valt ut det mest spännande och mest signifikanta ur tidskrifter som varit ledande de senaste 10 åren.

Det är oerhört snyggt och inspirerande, och Leslie har en hel del erfarenhet att luta sig emot. Han har tidigare skrivit boken magCulture: New Magazine Design och driver bloggen magCulture. På sätt och vis är The Modern Magazine en förlängning och förädling av innehållet på bloggen. Leslie har dessutom designat tidskrifter sedan 80-talet, har varit art director för Blitz och Time Out.

The Modern Magazine_Spread

Det som är roligast med den här boken är att den förutom att vara riktigt snygg och cool också innehåller ovanligt välskrivna texter om tidskriften som fenomen, med historiska tillbakablickar och mer reflekterande texter om tidskriftens ställning idag.

Ett annat viktigt inslag i boken är intervjuer med branschfolk, bland många andra Scott Dadish (Condé Nast), Joerg Koch (grundare av 032c) samt Ralph McGinnis och Sarah Forbes Keough (redaktörer Put A Egg On It). Det ryms med andra ord både giganter och mindre fanzines.

Ytterligare ett viktigt inslag i boken är fyra längre essäer. I dem briljerar Leslie med sina kunskaper, han imponerar med både bredd och djup, men boken är verkligen inte skriven enbart för branschfolk, stilen är inkluderande och entusiasmerande. Ett bärande tema är, inte helt förvånande, hur tidskriften svarat på och anpassat sig till mediernas digitalisering.

The Modern Magazine_Spread_5

Men även om textmaterialet är sällsynt bra och engagerande, så utgör det rika bildmaterialet, 750 bilder, en nog så tungt vägande skäl att köpa boken. Det berättar om tidskriftens historia de senaste 10 åren, inte minst om olika teman och trender som varit betydelsefulla. Vi gillar också att de flesta bilderna är foton tagna av fysiska tidskrifter.

Det här är ett mycket gott betyg: När man läser The Modern Magazine får man en stark lust att börja prenumerera på ett par tre tidskrifter, även om inte några av våra favoriter, litteraturtidskrifter, finns med i urvalet.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

En novell varje kväll 44: ”The Forgetful Ghost” av William T. Vollman

William T. Vollman, född 1959, har kallats ”one of the more courageous storytellers of our time.” Han är en sann gränsöverskridare, som sannerligen inte väjer för det annorlunda eller skrämmande, men han har också ett stort hjärta och en massa humor, låt vara att den ofta är ganska skruvad. Stilistiskt är han besläktad med David Foster Wallace.

Det här är en rekommendation av Vollmans märkliga novell ”The Forgetful Ghost”, som handlar om en person som uppsöker ett spöke för att underrätta sig om det hinsides livet. Man associerar till både H.P. Lovecraft (som nämns i novellen) och Lewis Carroll. Berättelsen är ett smakprov ur Vollmans samling med ”spökhistorier”, Last Stories and Other Stories, som kommer ut 2014.

Men det här är också en rekommendation av Vice fiction, som satsar på att publicera nyskriven skönlitteratur varje månad. Medan tidskrifter som Esquire och Playboy har slutat publicera noveller i varje nummer, så satsar exempelvis Vice. Medielandskapet förändras bla bla bla.

Som väntat är författarna som Vice lyfter fram coola, som Vollman, Tao Lin, Ben Brooks och Amie Barrodale. Planen är att skriva mer om publikationer som i likhet med Vice satsar på skönlitteratur.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller