Etikettarkiv: Tim Parks

Om hur berömmelse påverkar författare

3717554206_15b9138159

”I write fiction and I’m told it’s autobiography, I write autobiography and I’m told it’s fiction, so since I’m so dim and they’re so smart, let them decide what it is or it isn’t.”

Citatet är hämtat ur Philip Roths Deception, det är en karaktär som heter Philip Roth som yttrar dem. Tim Parks nämner det som ett exempel på hur Roth lekt med kritikernas intresse, särskilt sedan han blivit riktigt berömd med Portnoys Complaint (1969), känd och älskad för sin snuskighet, för vad som är självbiografiskt och vad som är fiktion i böckerna. Parks blogginlägg i NYRB – ”Stifled by Success” – är riktigt underhållande och handlar mer allmänt om hur berömmelse påverkar författare: ”Imagine you are Karl Ove Knausgaard at this point in his career.”

13036700_O_3

Köp

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

Beväpna dig med en penna när du läser

”There is something predatory, cruel even, about a pen suspended over a text. Like a hawk over a field, it is on the lookout for something vulnerable. Then it is a pleasure to swoop and skewer the victim with the nibs sharp point. The mere fact of holding the hand poised for action changes our attitude to the text. We are no longer passive consumers of a monologue but active participants in a dialogue.”

Citerat ur ”A Weapon for Readers” av Tim Parks på NYRB:s blogg. Park skriver väldigt engagerande om läsning, han har skrivit en rad bra texter på temat.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

Varför ställer folk så dumma frågor till författare?

”Why do people ask such stupid questions?

At a literary festival in Bordeaux I found myself being introduced to the French writer Frédéric Verger. I wasn’t familiar with the name and he explained that he had published just one novel, but that it had been shortlisted for this year’s Prix Goncourt. Since he was evidently in his mid-fifties, I was surprised, and asked him how come he had started so late. He explained that he had tried novels in his early twenties, been rejected, spent much of his life teaching literature in high school and then decided to try again, this time with success. It was an unusual story. I asked him how his presentations were going at the festival and he said fine, except that at the end the public asked such dumb questions.

‘Like?’

‘Like why I’ve only written one novel when I’m fifty-four.'”

Citerat ur ”Stupid Questions” av Tim Parks, ett blogginlägg på NYRBlog, 1 maj 2014. Charmigt och underhållande blogginlägg om varför vi ställer så konstiga frågor till författare vid olika bokevenemang, som uppläsningar och författarträffar.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

Faulkners tvetydiga tack till Svenska Akademien

”‘I feel this award was not made to me as a man,’ he begins with apparent humility, seemingly denying personal prowess and heading off, as Faulkner always did, the all-too-evident relations between his stories and his biography, ‘but to my work, a life’s work in the agony and sweat of the human spirit.’ All the attention must be on the work, but as a manifestation of saintly human endeavor. Whose? Faulkner’s of course.”

Citerat ur Tim Parks ”Writers Into Saints”, ett blogginlägg i NYRB om varför biografier om författare oftast är så måna om att framställa författare som så perfekta. Parks tar upp exempel från biografier över Virginia Woolf, James Joyce, Samuel Beckett och Charles Dickens. Parks undrar varför vi inte kan skildra författare som de är, med både goda och dåliga sidor.

Kanske beror det på att det tar typ fem år att skriva en biografi över en stor modernist, och då vill man kanske inte erkänna att man spenderat dessa fem år med en riktig skitstövel? Eller så älskar de sina respektive författares verk så högt, att det helt enkelt verkar otroligt att det skulle kunna vara sprunget ur en skitstövels fantasi?

Skriv gärna i kommentarsfältet om du kan komma på några författarbiografier som inte stämmer överens med Parks mönster, som kanske till och med framhäver en författares mindre goda sidor? En biografi som ligger framför mig på skrivbordet, Claire Tomalins Charles Dickens. A Life, minns jag som mycket balanserad. Är inte ofta lite äldre biografier värre i det här avseendet?

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Artiklar, Citat