Etikettarkiv: Tionde december

Det innevarande årtusendets 100 bästa böcker, enligt The Guardian

The Guardian har publicerat en mäktig lista: ”The 100 best books of the 21st century” Det mest anmärkningsvärda med listan är kanske att så många av böckerna är så nya, vissa har inte ens funnits på marknaden ett helt år. Men det är en välgjord lista, och en välbalanserad lista. Man hade kunnat önska mer översatt litteratur, mer lyrik, men det önskar man sig alltid. Det här är fem av de 100 böckerna som jag recencerat, och som jag gärna rekommenderarar.

images (2)

Nummer 88
Patricia Lockwood

Priestdaddy. A Memoir
Riverhead Books

Lockwood var mest känd som poet och Twitter-fenomen, tills Priestdaddy slog ned som en mindre bomb. Boken handlar om Lockwoods uppväxt i skuggan av sin religiösa far. Det har skrivits mycket om religiösa uppväxter, men inte mycket som är så här roligt, hysteriskt roligt, och egensinnigt. Lockwood skulle när som helst kunna sadla om till ståuppare.

Min recension: Patricia Lockwood i skuggan av prästfarsan

poetry_rankine_citizen_f

Nummer 43
Claudia Rankine
Citizen, an American Lyric
Graywolf Press, 2014

”Det är en ganska tunn volym, men det var en av förra årets mest hyllade och kommenterade böcker, som var snubblande nära att vinna ett National Book Award och dessutom klättrade upp högt på försäljningslistorna, desto mer anmärkningsvärt med tanke på att Citizen av Claudia Rankine är en experimentell och gränsöverskridande diktbok med meditationer över rasismen i dagens postrasistiska Amerika.” Min recension.

9789100171100

Nummer 30
Colson Whitehead
Den underjordiska järnvägen
Övers. Niclas Nilsson
Albert Bonniers Förlag

”The Underground Railroad var under 1800-talet i Amerika benämningen på de hemliga rutter och safe houses, som användes av afroamerikanska slavar när de rymde till fria stater. Termen användes även som benämning på de abolitionister, både vita och färgade, såväl fria som ofria, som hjälpte slavar på flykt.

The Underground Railroad, på svenska Den underjordiska järnvägen, heter också en av det senaste årets mest hajpade amerikanska romaner. Det är en blandning av historisk roman och speculative fiction – författaren, Colson Whitehead, förvandlar den metaforiska järnvägen till en faktisk underjordisk järnväg. I intervjuer har han berättat att han som barn trodde att det verkligen var en järnväg som kröp runt i tunnlar under Amerika.” Min recension

Nummer 22
George Saunders

Tionde december
Övers. Niclas Nilsson
Albert Bonniers förlag

”I en lång artikel i New York Times Magazine utsåg Joel Lovell Tenth of December, George Saunders senaste och fjärde novellsamling, till årets bästa bok 2013. Det var inget dåligt val, även om artikeln skrevs i januari! Nu finns den här hyllade novellsamlingen i en fin svensk översättning av Niclas Nilsson: Tionde december.

Lovells artikel ger en hygglig introduktion till Saunders, men den ger framför allt en god bild av hur uppskattad han är både som person och författare. Alla älskar Saunders. Lovell påstår att han hört David Foster Wallace, på förlagsfesten när Infinite Jest gavs ut, säga att Saunders var den intressantaste av alla amerikanska författare. Bland mycket annat kallar Lovell Saunders för ‘the writer for our time.’ Han påstås ha blivit ‘a kind of superhero’ för dem som följer amerikansk litteratur. Joshua Ferris citeras, hans påstående att Saunders ‘writes like something of a saint.'” Min recension

Nummer 7
Ta-Nehisi Coates

Between the World and Me
Random House

”Here is what I would like for you to know: In America, it is traditional to destroy the black body—it is heritage.”
– Ta-Nehisi Coates

Min recension

Lämna en kommentar

Under Listor, Recensioner

Mottagandet av ”Lincoln in the Bardo” av George Saunders

download-1

George SaundersLincoln in the Bardo (Random House)

George Saunders är en av den samtida amerikanska litteraturens främsta novellspecialister. Hans skruvade noveller – på svenska finns hans kanske främsta samling Tionde December (Bonniers) – utspelar sig i regel i en inte alltför avlägsen dystopisk framtid, i vilken storföretagen och deras varumärken har betydligt större makt över våra liv än de har idag.

Karaktärerna kämpar ofta för att inte halka efter i en högt uppskruvad statusjakt. Novellerna balanserar på gränsen mellan det absurda och det sannolika. Saunders har en viss förkärlek för temaparker, där personalen under smått förnedrande former gestaltar olika tidsperioder. Hans berättelser är ofta hysteriskt roliga och otäcka på en och samma gång.

När Saunders romandebuterar, med den historiska romanen Lincoln in the Bardo, har förhandsintresset varit enormt. Boken är en av vårens mest emotsedda och omskrivna. Ingen hade förväntat sig en konventionell roman av Saunders, och den har infriat förväntningarna. Den har kallats bisarr, menat som något positivt.

images-3

Februari 1862. Inbördeskriget har pågått i knappt ett år, men insikten har börjat sjunka in att det kommer att bli ett långt och blodigt krig. President Lincolns älskade 11-åriga son Willie har legat allvarligt sjuk i Vita Huset. Man trodde att han skulle klara sig, men han har avlidit och begravts på en kyrkogård i Georgetown. Citerat ur förlagets beskrivning:

”From that seed of historical truth, George Saunders spins an unforgettable story of familial love and loss that breaks free of its realistic, historical framework into a supernatural realm both hilarious and terrifying. Willie Lincoln finds himself in a strange purgatory where ghosts mingle, gripe, commiserate, quarrel, and enact bizarre acts of penance. Within this transitional state—called, in the Tibetan tradition, the bardo—a monumental struggle erupts over young Willie’s soul.”

Kritikerna har överlag varit mycket positiva, samtidigt som många påpekar att det är en krävande roman, med sin collageteknik och övernaturliga inslag. Det här är några omdömen:

Skriver John Freeman i Boston Globe:

”[…] one of the strangest and most remarkable books […] about love, loss, and the afterlife. Narrated in bursts of speech interspersed with real and fictionalized observations of the president across a single, terrible night, ‘Lincoln in the Bardo’ reads less like a novel than the type of tragedy Shakespeare might write if he lived in 21st century America. Fans of Saunders’s stories — some of the most original work in American history — have craved this book for a long time, and he has not disappointed. Saunders has disassembled the novel as a form and put it back together in a fascinating shape. Dozens of voices spread out across the page like floating spirits. As in the bard’s work, their feelings are nobly and ignobly expressed.”

Skriver Delia Falconer i Sidney Morning Herald:

”Newspapers reported that Lincoln snuck out of the White House to the graveyard ‘on several occasions’ to hold his dead child in his arms. Saunders has said in interviews that he was obsessed for a decade by this image of America’s 16th president in deepest mourning, while struggling to hold his country together during a brutal Civil War. […] Lincoln in the Bardo takes place on the night after the funeral – and yet, from its first pages, it’s clear that it is no straight historical fiction. Instead Saunders has ramped up his brilliant ventriloquism and sometimes supernatural distortion. This extraordinary novel is narrated by the eloquent, teeming dead.”

Skriver Emily Gould i Bookforum:

”In anyone else’s hands, this premise would be too ridiculous to generate pathos, but Saunders has long excelled at creating alternate realities, starting with the near-future dystopia presented in his now-classic CivilWarLand in Bad Decline. Many of his stories have a deeply empathetic eye for characters who are trapped—in grim jobs, in mournfulness, in compromises required by end-time conditions. Though Bardo is a novel, in many ways Saunders continues to capitalize on his skills as a miniaturist. The individual ghosts’ monologues function as short stories unto themselves, sometimes freestanding, sometimes doled out in increments and interspersed with other characters’ speeches. Saunders churns out ghost after ghost with virtuosic brio, endowing each with a unique voice and reason for being trapped in limbo.”

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar, Recensioner

Recension: ”Tionde december” av George Saunders

George Saunders
Tionde december
Övers. Niclas Nilsson
Albert Bonniers förlag

I en lång artikel i New York Times Magazine utsåg Joel Lovell Tenth of December, George Saunders senaste och fjärde novellsamling, till årets bästa bok 2013. Det var inget dåligt val, även om artikeln skrevs i januari! Nu finns den här hyllade novellsamlingen i en fin svensk översättning av Niclas Nilsson: Tionde december.

Lovells artikel ger en hygglig introduktion till Saunders, men den ger framför allt en god bild av hur uppskattad han är både som person och författare. Alla älskar Saunders. Lovell påstår att han hört David Foster Wallace, på förlagsfesten när Infinite Jest gavs ut, säga att Saunders var den intressantaste av alla amerikanska författare. Bland mycket annat kallar Lovell Saunders för ”the writer for our time.” Han påstås ha blivit ”a kind of superhero” för dem som följer amerikansk litteratur. Joshua Ferris citeras, hans påstående att Saunders ”writes like something of a saint.”

Tenth of December var lätt årets mest hajpade bok 2013 – Jonathan Franzen, Zadie Smith, Tomas Pynchon och Margaret Atwood övertrumfar varandra med superlativer i sina blurbs. Saunders är den nye Mark Twain, den nye Kurt Vonnegut, den nye George Orwell och, lite mer förvånande, den nye Tjechov. Hävdar Dave Eggers: ”there is no-one better”.

På förlaget är man antagligen jublande glada, men när man recenserar en bok som blivit så omtalad och unisont hyllad ställs man inför ett problem – extremt höga förväntningar. Man blir nästan skeptisk av tonläget i hajpen, men faktum är att förväntningarna infrias. Mycket känns igen från CivilWarLand in Bad Decline (1996), Pastoralia (2000) och In Persuasion Nation (2006), möjligen har den skruvade humorn tonats ned lite grand samtidigt som allvaret fått större utrymme.

De flesta av novellerna utspelar sig i suburbia eller småstadsamerika och i nutid eller en nära förestående framtid, som har lätta drag av science fiction. Saunders samtidskänsla är fantastisk och den skapar han bland annat genom att ge sina karaktärer distinkta och trovärdiga röster, oavsett om de tillhör präktiga tonårstjejer eller äldre män som förläst sig på självhjälpsböcker. Jag kan nästan skriva under på Lovells påstående, att Saunders är ”the writer for our time”. Han lyckas på ett sällsynt effektivt sätt förena värme och humor med hårt bitande satir.

Tionde december är mörkare än de tidigare novellsamlingarna. Den första novellen handlar om en pimpinett tonårstjej som blir kidnappad, vilket ställer grannpojken inför valet och kvalet att följa sin moraliska kompass eller den diktatoriske faderns stränga regler. En annan novell handlar om ett fängelse, vars interner tvingas medverka i utvecklandet substanser som påverkar medvetandet, och som i så många andra noveller har Saunders hittat på olika varumärken: Verbaluce (gör så att man talar ocensurerat), Vivistif (en kraftfullare variant av Viagra) och Darkenfloxx (framkallar obeskrivligt obehag).

Också denna novell handlar om olika moraliska frågor och dessutom är det typiskt att hjälplösa människor utsätts för hemska saker av ett storföretag eller en stor institution. I många av novellerna undersöker Saunders vad den moderna kapitalismen gör med oss människor.

En av de bästa och mest rörande novellerna har dagboksform. En familjefar beskriver hur han kämpar för att upprätthålla sin och sin familjs status. De är inte fattiga, men ”poorish” som han uttrycker det. Han tvingas trixa med olika konton för att kunna köpa vad dottern önskar sig i födelsedagspresent. Han, och flera andra karaktärer i samlingen, jämför sig ständigt med andra. De ligger ständigt efter, men den här mannen lyckas skaffa en mycket, mycket märklig och åtråvärd trädgårdsdekoration, åtminstone för en tid gör den honom tillfreds. Den typiska Saunders-karaktären befinner sig precis på marginalen, jobbar stenhårt för att få allt att nätt och jämt gå ihop.

Det är ingen nyhet att Saunders är en extremt tekniskt skicklig novellist, men Tionde december sjuder av fantasi och lekfullhet. Han visar än en gång att han är en fantastisk satiriker, utan att vara sarkastisk och ironisk, och samtidigt medkännande. Balansen mellan svart humor och tragik känns nästan perfekt. Jag kan egentligen inte komma på någon anledning att inte läsa den här boken, Saunders hittills bästa novellsamling.

Ola Wihlke

George Saunders talar om Tenth of December i podcast från Slate Magazine

Tio av Saunders noveller på engelska gratis

Lämna en kommentar

Under Recensioner