Etikettarkiv: Toni Morrison

Kända författare skriver text till Chipotles förpackningar

Det finns redan mer än en skapelsemyt, och det här är en av dem. Jonathan Safran Foer hade beställt en burrito på snabbmatskedjan Chipotle, men han upptäckte att han inte hade något att läsa medan han åt den. Då fick han en idé. Sedan mejlade han Steve Ells, Chipotles vd: “I bet shitloads of people go into your restaurants every day, and … have very similar experiences.” Ells var genast med på noterna och sedan brainstormade de fram idén att ha specialskriven text tryckt på muggar och påsar.

De kanske inte uppfann hjulet, men idén är rolig, särskilt om man tänker på att några av de engagerade är fantastiska författare, bland de tio finns Toni Morrison, George Saunders, Malcolm Gladwell och Sheri Fink. Och så initiativtagaren JSF förstås. Texterna verkar inte särskilt anmärkningsvärda, några av dem är rent av lite klämkäcka, men det är inte det konstigaste. Det konstigaste med den här historien är att Jonathan Safran Foer har skrivit boken Äta djur, som med kraftfulla argument ifrågasätter vår rätt att äta djur, särskilt sådana djur som föds upp snabbt och billigt industriellt.

Safran Foer intygar dock, något besvärat tycks det, att Chipotle är föredömligt schysta.

BuzzFeed Books har varit snabba att göra fem varianter på muggar, med texter av andra författare, som Jane Austen, Thomas Pynchon, Cormac McCarthy och Kafka. Den senares text är, inte helt oväntat: ”As Gregor Samsa awoke  one morning from uneasy dreams he found himself transformed in his bed into a monstrous burrito.”

BuzzFeed påpekar också att det hade varit vettigt om någon av författarna vore latinsk, eftersom Chipotle är mexikanskt orienterad. Vad sägs om den här varianten på en mening ur Gabriel García Márquez  berättelse ”A Very Old Man With Enormous Wings”: ”He had to go very close to see that it was an old man, a very old man, lying face down in the mud, who, in spite of his tremendous efforts, couldn’t get up, impeded by his enormous burrito.” Egentligen ska det naturligtvis vara ”wings”.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser, Nyheter

Essä: ”MFA vs. POC” av Junot Díaz

Samma vecka som aktivister propagerade för större mångfald inom litteraturen skrev Junot Díaz en essä på just detta tema, ”MFA vs. POC” som publicerades i New Yorker häromdagen. Díaz anspelar med titeln på en essäsamling, MFA vs. NYC, som nyligen gavs ut och väckte stor debatt inom den litterära världen. Den essän handlar om två förment rivaliserande maktcentra inom den litterära världen, högskolornas skrivarprogram respektive den kommersiella förlagsindustrin med säte i New York.

Díaz bytte ut NYC mot POC, som är en förkortning av ”people of color”, och hans essä handlar om att skrivarkurserna utestänger just färgade. Men också Díaz menar att mångfaldsproblemet är bredare. Han minns när han själv gick på skrivarprogram: “From what I saw the plurality of students and faculty had been educated exclusively in the tradition of writers like William Gaddis, Francine Prose, or Alice Munro – and not at all in the traditions of Toni Morrison, Cherrie Moraga, Maxine Hong-Kingston, Arundhati Roy, Edwidge Danticat, Alice Walker, or Jamaica Kincaid. In my workshop the default subject position of reading and writing – of Literature with a capital L – was white, straight and male.”

Idag är inte Junot Díaz bara en firad författare, han undervisar själv i creative writing vid MIT. Tidskriften Salon passade på att undersöka vilka författare Díaz ger sina elever i uppdrag att läsa: ”Inside Junot Díaz’s class at MIT: What the writer wants his students to read”. Hur är det med mångfalden?

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Artiklar

En lista med den senaste tidens vassaste listor

Vi gör ju en del listor, helt nyligen ”De 10 bästa amerikanska romanerna” och för inte så länge sedan ”18 riktigt vassa förstameningar”, men så hittar vi listor också och ofta är de bättre än dem vi gör själva. Här nedan har vi samlat några nya listor som vi tycker särskilt mycket om och som är inspirerande och kunniga.

The Telegraph: ”15 best poetry books of all time

Flavorwire: ”25 Essential Graphic Novels

The Week: ”George Saunders 6 favorite books

1301-1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publishers Weekly: The Best Books of Summer 2014

enhanced-22611-1397611426-1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BuzzFeed: ”90s Book Titles That Should actually Exist

9781598532951_p0_v1_s260x420

 

 

 

 

 

 

 

 

Flavorwire: ”Shakespeares Tropes: 7 Phrases and Concepts That Changed Western Culture

9780141184142

 

 

 

 

 

 

 

 

 

The Telegraph: ”Best sports books of all time

go-tell-it-on-the-mountain-baldwin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och så den riktiga tungviktaren, Flavorwire igen: ”25 Books Every Writer Should Read

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Listor

Författarnas ritualer för att få kreativiteten att flöda

Friedrich Schiller, German poet, philosopher, ...

Friedrich Schiller, German poet, philosopher, historian, and dramatist (Photo credit: Wikipedia)

Ännu en blogg har blivit bok, men den här gången är resultatet riktigt roligt. Amerikanska journalisten Mason Currey började blogga om kända kreativa personers ritualer och knep, som de använt för att smörja den kreativa processen. Bloggen handlade både om historiska och nu levande personer.

Det blev sammanlagt ett drygt sjuttiotal blogginlägg, men mycket material till Daily Rituals: How Artists Work (2013) är helt nyskrivet och fördjupat. Boken handlar om alla sorters kreativa människor, 160 stycken, men vi har valt ut sex ritualer eller knep som just författare har tagit till:

1. Kaffe. Fransmannen Honoré de Balzac (1799-1850) var vansinnigt produktiv. Det är ganska välkänt att han drack mycket kaffe, enligt vissa beräkningar så mycket som 50 koppar om dagen. Kaffe är förmodligen författarnas favoritdryck idag, kaffe kanske rentav överkonsumeras, men Balzac som skrev stående vid en pulpet tog konsumtionen till en svårslagen nivå.

2. Ruttna äpplen i en byrålåda. Den tyske författaren, dramatikern och filosofen Friedrich Schiller hade svårt att skriva om det inte låg multnande äpplen i en av hans skrivbordslådor, för att av den med tiden dävna doften bli påmind om Förgängelsen. Mycket bra och originell idé, förutsatt att man inte redan har en tendens att mest hela tiden tänka på åldrande, tidens monotona malande och Döden.

3. Gå upp tidigt/Arbeta på nätterna. Vissa författare har varit överlägset mest produktiva på morgnar och förmiddagar, andra har skrivit nästan uteslutande på natten, som ovan nämnde Friedrich Schiller. Det samma gäller Samuel Johnson, Gustave Flaubert, Marcel Proust och George Sand. Hon skrev ett tjugotal sidor varje natt i sitt vuxna liv. Det var inte ovanligt för Sand att krypa ur någon älskares säng mitt i natten och börja skriva. Hon hävdade att hon inte alltid mindes vad hon skrivit dagen därpå. Uppe i ottan, och punktliga, var däremot författare som William Faulkner, John Updike och Vladimir Nabokov.

4. Behåll ditt vanliga jobb. Wallace Stevens och T.S. Eliot lyckades ovanligt bra med att förena arbete och att verka som poeter. När Eliot jobbade på bank, skötte han sina litterära möten på luncherna och skrev på kvällarna. Under större delen av sin författarkarriär arbetade Toni Morrison på dagarana, som redaktör på Random House, men undervisade också i litteratur och uppfostrade på egen hand två söner.

5. Amfetamin. Om kaffe fungerat så sällsynt bra, varför skulle inte lite tyngre stimulantia kunna göra jobbet ännu bättre? Poeten W.H. Auden tog amfetamin på morgonen, ungefär som en multivitamin. Till kvällen tog han något annat för att somna. Ungefär samma pragmatiska syn på amfetaminet hade Graham Greene, under en period när han skrev två böcker samtidigt, tog han både amfetamin på morgonen och mitt på dagen. Greene verkade kunna hantera drogen och sedan bara lägga av, författare som Aayn Rand och Jean-Paul Sartre utvecklade mer problematiska beroenden.

6. Disciplin. Daily Rituals är ingen självhjälpsbok för kreativa människor, det är snarare en kulturhistorisk orienterad bok, lättläst och underhållande med massor av exempel. ”There’s no one way – there’s too much drivel about this subject,” sa författaren Bernard Malamud när han fick frågan om sina skrivarrutiner. ”You’re who you are, not Fitzgerald or Thomas Wolfe. You write by sitting down writing. How one works, assuming he’s disciplined, doesn’t matter. If he or she is not disciplined, no sympathetic magic will help.”

BB

Lämna en kommentar

Under Listor

2013 års höstutgivning – 15 skönlitterära böcker att hålla koll på

Cover of "Wolf Hall"

Cover of Wolf Hall

Vi har ännu inte hunnit fira midsommar, men vi har redan kikat igenom Svensk bokhandels katalog Höstens Böcker 2013. De flesta stora, medelstora och många små förlag finns representerade  med sin kommande utgivning och vi har helt enkelt plockat ut de 13 skönlitterära böcker som vi tror mest på, och som vi både hoppas hinna läsa och skriva om. Vi fäster inget avseende vid om böckerna är nya eller nyutgivna klassiker.

1.  David Foster Wallace – Texter (Natur & Kultur)

Äntligen, nu kommer David Foster Wallaces noveller och sakprosa i en mastig volym, som matchar de två romanerna som gavs ut häromåret. Missa inte denne författare, han skriver så svindlande vackert och roligt, oavsett om det handlar om en skattemyndighet eller en lyxkryssning.

2.  Hilary Mantel – Wolf Hall (Weyler)

Årets höjdpunkt kanske, första delen i en trilogi om Cromwell, Henrik VIII och diverse fruar. En mycket välskriven historisk skildring, vars råa energi och utstuderade blodtörst har försatt tusentals läsare och kritiker världen över som i trans. Mantel har vunnit unikt många fina priser.

3.  Karl Ove Knausgård – Min Kamp 6 (Norstedts)

Sveriges Marcel Proust – även om han är lite råare och lite snabbare – fortsätter trollbinda.

4.  Norman Manea – Lyan (2244)

Vi kunde egentligen valt någon av förlagets andra böcker, men vi tror på den här trassliga exilromanen, som handlar om några rumäner i New York, i översättning av Peter Handberg.

5.  Mircea Cartarescu – Travesti (Albert Bonniers)

Rumänen vars flödande fantasi fortsätter att imponera. Enligt förlaget ”en tät, liten roman där begreppen sätts i gungning och förvandlas.” Låter som Cartarescu i högform.

6.  Taiye Selasi – Komma och gå (W&W)

Med på den nu nästan uttjatade listan 20 bästa brittiska under 40. Enligt förlagsreklamen har hon haft både Toni Morrison och Salman Rushdie som mentorer, vilket låter lite oroväckande, men utifrån vad vi läst och hört om boken ska den vara riktigt bra.

7.  J.M. Coetzee – Jesus barndom (Brombergs)

Coetzees romaner är nästan aldrig tråkiga och när de någon gång är det är de ändå intressanta.

8.  Petter Törnqvist – Upprop i dikesfaunan (Norstedts)

Han presenteras av förlaget som ”en av våra mest egensinnniga prosaister”, och det stämmer ju faktiskt.

9.  Alice Munro – Tiggarflickan (Atlas)

Den kanadensiska novelldrottningens tredje samling och genombrott. Atlas har inte  tröttnad på att ge ut Munro och det är vi tacksamma för.

10.  Lars Jakobson – John & Denis (AB)

Jakobsons nya som utspelar under några timmar på ett tåg till New York. Han har en unik litterär röst och han kan verkligen sitt USA.

11.  Teju Cole – Öppen stad (Natur & Kultur)

Handlingen utspelar sig i New York efter 11 september, men bokens undersöknningar av stadens våldsplågade historia sträcker sig längre bak i tiden än så. Fick mycket fina recensioner för att vara en debutroman.

12.  Don DeLillo – Amerikana (Modernista)

Människorna i DeLillos debutroman från 1971 famlar i en labyrint av kollapsande institutioner. Amerikana kanske inte ens är en av DeLillos fem bästa romaner, men det var här hans stora undersökning av USA började.

13.  Peter Stamm – Agnes (Thorén Lindskog)

Peter Stamm brukar ibland kallas Schweiz mest spännande författare, men numer talar man ofta i termer av en av det tyska språkorådets mest tongivande författare. Stamm har blivt stor på relativt kort tid och Agnes är hans debut. Den fick mycket fin kritik, och utgör en bra möjlighet att komma in i författarskapet.

14.  Flannery O’ConnorEn bra karl är svår att finna (Bakhåll)

En sant klassisk novellsamling var handling utspelar sig i den lantliga Södern och brukar beskrivas med begrepp som gotiskt och noir.

15.  Granta #2: Arv

Temat för premiärnumret hade kanske ett lite väl tänjbart tema, gränser, och stjärnorna Haruki Murakamis och Junot Diaz texter var ganska tråkiga, men istället lyftes hela numret av Robert Macfarlane, Ingvild H. Rishøi , Santiago Roncagliolo samt Lina Wolff. Det vore verkligen roligt om svenska Granta lyckades etablera sig och vi hoppas på mycket noveller.

BB

1 kommentar

Under Listor