Etikettarkiv: Tove Jansson

Konstbok: ”Yoshitomo Nara: Drawings 1984-2013”

Nara DAP cover

Yoshitomo Nara: Drawings 1984-2013
Text: Matsue Kato
Red. Nola Butler, Lynda Bunting och Emma Okubo
Blum & Poe, 2014

I höstas hölls den hittills största separatutställningen i Storbritannien med den japanske konstnären Yoshitomo Nara. Financial Times gjorde en kort intervju med honom, en intervju som berättade om hans skulpturer och målningar, men som avslutades med följande ord:

”But the real revelation comes with the 200 or so drawings amassed over 30 years (1984-2013). The entire room is a wonderful romp through Nara’s scrappy, spontaneous works on paper.”

Och det verkar som om Naras teckningar, som ser bedrägligt enkla ut, har en särskild plats i publikens hjärta. Motivet är ofta en flicka med ett stort, nästan bönformat huvud. Hon stirrar ofta storögt och uttråkat eller rentav fientligt mot betraktaren. Många av dem har något rebelliskt över sig. De röker eller trummar eller spelar gitarr. Man brukar peka på influenser från såväl punken som manga och anime. Jag tycker att de är besläktade med så väl Tove Janssons Lilla My som med Astrid Lindgrens Pippi Långstrump.

© Yoshitomo Nara

© Yoshitomo Nara

Och förra våren ställdes just Naras teckningar ut på galleriet Blum & Poe i Los Angeles och i samband med utställningen gavs även en riktigt fin bok ut, Yoshitomo Nara: Drawings 1984-2013, som förutom drygt 200 sidor med teckningar innehåller en introducerande essä, ”Drawings as Signs of Emotions”, av kritikern Matsue Kato. Teckningarna har blivit något av Naras signum och det är anmärkningsvärt att de är så lätta att känna igen. Har man sett några stycken är det lätt att känna igen de andra.

Det ligger något i beskrivningen ovan, det är inte helt fel att tala om ”Naras scrappy, spontaneous works on paper.” Nara verkar teckna spontant på det han kommer över. Det kan vara ett kvitto eller, som teckningen på bokens omslag (ovan), en bit kartong. Men Matsue Kato visar i sin essä att teckningarna inte bör betraktas som något Nara gör vid sidan av målningarna och skulpturerna. Kato visar att de har, åtminstone i Naras ögon, jämbördig status med hans övriga produktion.

© Yoshitomo Nara

© Yoshitomo Nara

Enligt Kato bör man titta på teckningarnas funktion i installationer och på utställningar, om man vill förstå teckningarnas status i Naras senare produktion. Teckningarna visas som delar av en helhet eller så presenteras de, som under den brittiska utställningen, i ett särskilt rum:

”Each piece of paper is arranged on the wall or tabletop like a picture within a picture. At times, these drawings look like props on a stage set. Critics have pointed to the unfinished nature of the individual drawings and the artists tendency to treat them as fragments. They have also noted how the drawings are related to realms outside of art, such as literature, music, and popular culture, and showed how they can be read sequentially as part of a narrative. Naras approach to exhibiting drawings makes it possible to recognize these aggregate displays as independent artistic expressions.”

© Yoshitomo Nara

© Yoshitomo Nara

Förutom att visa vilken ställning och funktion teckningarna har i den övriga produktionen, vill Kato, beskriva hur Naras teckningar har utvecklats och, delvis, skriva om historien om hans influenser.  Populärkulturella uttryck som punken, manga och anime nämns nästan rutinmässigt när influenserna till Naras teckningar avhandlas, men Kato fördjupar bilden betydligt i sin undersökning av Naras karakteristiska stil och hur han förmedlar känslor med den. Det rör inte minst de tecknade figurernas ansikten.

Kato pekar på tidigare influenser, som i sin tur kan ha påverkat populärkulturen. Han pekar på teoretiker från 1800-talet som utforskade hur olika former och kombinationer av former påverkar hur man uppfattar det känslomässiga uttrycket i ett ansikten, kunskap som naturligtvis kan vara värdefull för tecknare.

Oavsett om det finns direkta influenser eller inte, kanske rör det sig om ett slags släktskap, kanske är teorierna mer eller mindre universella, så är Katos undersökning oerhört intressant, med sitt fokus på just ansiktenas uttryckskraft: ”Few other artists have created such unforgettable faces.”

Yoshitomo Nara: Drawings 1984-2013 är en underbar bok, rikt illustrerad, som både skapar en god överblick och, tack vare essän, fördjupar förståelsen av Naras tekniker och influenser.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

En novell varje kväll 64: ”Stiltje” av Tove Jansson

Alla var inte helt förtjusta när Tove Jansson plötsligt dumpade mumintrollen och började skriva för vuxna. Som Tuula Karjalainen skriver i sin underbara biografi, Tove Jansson. Arbeta och älska (Norstedts): ”Särskilt Sommarboken har översatts till många språk. Ändå hade många svårt att acceptera och förlåta att Tove övergivit muminvärlden. En kritiker erkände sin besvikelse och jämförde Tove med en lysande violinist som av en eller annan orsak ville byta instrument och spela piano. Och dessutom vägrade spela sina bravurnummer på grund av sitt konstnärliga samvete. Enligt henne försvann extasen med mumintrollen.”

Stiltje” är hämtad ur Sommarboken (1972) och vi hittade novellen på Svenskanoveller Wiki, som är undantaget som bekräftar regeln att det är väldigt svårt att hitta noveller på svenska på nätet. Janssons noveller för vuxna är underskattade.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller

2014 års vårutgivning – 15 fackböcker att hålla koll på

Det märks tydligt redan nu i vårens bokutgivning att det är supervalår i år. Reinfeldt och Moderaterna ägnas stor uppmärksamhet och dessutom kommer det ut flera politikerbiografier. Det stora temat är dock den växande ojämlikheten, oavsett om det gäller den mellan fattiga och rika, mellan män och kvinnor, etniska svenskar och nysvenskar, unga och gamla eller mellan innerstad och förort eller mellan land och stad.

Men det finns en massa annat också, allt ifrån en lyxig och rikt illustrerad bok om Tove Jansson till koreanen Byung-Chul Hans essä om hur det digitala påverkar oss människor. Vi har försökt hitta så bra länkar som möjligt till de olika böckerna, exempelvis till förlagens hemsidor eller recensioner. De här femton fackböckerna verkar särskilt intressanta:

Tuula KarjalainenTove Jansson. Arbeta och älska (Norstedts)

I år är det 100 sedan Jansson föddes. Vacker människa, vacker bok.

Johan HedbergSmör (NoK)

Olivolja är ganska överskattat, äntligen en rejäl bok om smör.

Stephen HicksPostmodernismens förklaring (Timbro)

Kul att Timbro ger ut den här, eftersom postmodernismen och nyliberalismen är som ler och långhalm.

Sara GunnerudOrdens makt i politiken (Karneval)

Lär dig de orrwellska tricken.

Stefan Carlén, Christer Persson, Daniel SuhonenReinfeldtkoden. Den ädla konsten att rasera den svenska modellen (Ordfront)

Stridshingsten synas i sömmarna.

Göran GreiderDen solidariska genen (Ordfront)

Greider har läst massor om primater och har kommit fram till att den själviska genen inte är ensam herre på täppan.

David Stuckler och Sanjay BasuÅtstramning till döds (Natur & Kultur)

Det är skillnad mellan åtstramning och åtstramning.

Allan Janik och Stephen ToulminWittgensteins Wien (Santérus)

Det har onekligen skrivits en del i det här ämnet, men det här påstås vara bland det bästa.

Sten RylanderAfrika vänder (Historiska media)

Stort och viktigt ämne som det borde skrivas mycket mer om.

Kristina MattssonVälfärdsfabriken (Leopard)

Mattssons reportage är alltid lika engagerande och klarsynta.

Alberto ManguelDagar med Borges (ellerströms)

böckerböckerböcker

Johan SvedjedalProtestlitteratur (W&W)

För länge, länge sedan fanns det författare som ville förändra samhället, de skrev så kallad protestlitteratur.

Annika Ström MelinEuropas svaga hjärta (Dialogos)

För inte länge sedan hånades EU-skeptiker offentligt, idag har de allra varmaste anhängarna tonat ned sig lite.

Byung-Chul HanI svärmen. Tankar om det digitala (Coltso)

Till det doldas och hemligas försvar.

Tomas KangerStulen barndom. Vanvårdet på svenska barnhem (Bonniers)

Varvar en bred resonerande framställning med de drabbades egna röster.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Listor

En novell varje kväll 49: ”Sing” av Karin Tidbeck

Tidbeck

Tidbeck (Photo credit: vanderfrog)

Fantastik växer nog men är inte särskilt stort i Sverige, i USA är däremot genrer som skräck, fantasy, science fiction, steampunk och weird väldigt stort. Det finns mängder med specialförlag och tidskrifter som publicerar noveller. För svenskan Karin Tidbeck, som är specialiserad på fantastik och noveller, föll det sig därför naturligt att se om det gick att ta sig in på den mer dynamiska amerikanska marknaden. Det gick alldeles utmärkt och de senaste åren har Tidbeck sålt fyra-fem noveller till amerikanska tidskrifter varje år, tidskrifter som Weird Tales, Unstuck Annual och Shimmer.

Karin Tidbecks debutbok Vem är Arvid Pekon? (Man av skugga förlag) var den klart mest intressanta svenska novellsamlingen 2010.

Karin Tidbecks dystopiska roman Amatka (Mix Förlag) var en av förra årets mest originella och helgjutna svenska romaner. Alla kategorier.

Och Jagannath: Stories (Cheeky Frawg Books) innehåller översatt material från debutsamlingen, sju noveller, men några av de bästa är skrivna direkt på engelska. Titelnovellen, Jagannath”, kan mycket väl vara det bästa Tidbeck skrivit hittills. Hon blir hajpad just nu, men förtjänar det verkligen.

Som tidiga influenser nämner Tidbeck Astrid Lindgren, Tove Jansson och Tolkien. Senare influenser är bland andra Sandman av Neil Gaiman, The Birthday of the World av Ursula K. Le Guin och Babel-17 av Samuel R. Delany. Vi törs svära på att hon läst en hel del Kafka och Borges också, men allt hon görs känns eget och hon har hittat en genuint egen röst, eller kanske röster, för ett av hennes kännetecken är en extrem spännvidd.

Novellen ”Sing” publiceras av Tor.com och utspelar sig på den perifera kolonin Kiruna, döpt efter en före detta gruvort. Där kämpar utstötta Aino för att få arbetet i syateljén att gå ihop. Men så kommer biologen Petr från en avancerad koloni med sin entusiasm, som både lockar och skrämmer Aino. Det är en melankolisk berättelse, laddad och sinnlig och sublim. Den är vacker och bisarr på ett typiskt tidbeckskt sätt.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller

En novell varje kväll 13: ”I Have Placed My Sickness Upon You” av Karin Tidbeck

Tidbeck

Tidbeck (Photo credit: vanderfrog)

Fantastik är inte särskilt stort i Sverige, i USA är däremot genrer som skräck, fantasy, science fiction och weird väldigt stort. Det finns mängder med specialförlag och genrespecifika tidskrifter som publicerar noveller. För svenskan Karin Tidbeck, som är specialiserad på fantastik och noveller, föll det sig därför naturligt att se om det gick att ta sig in på den amerikanska marknaden. Det gick alldeles utmärkt och de senaste åren har Tidbeck sålt fyra-fem noveller till amerikanska tidskrifter varje år, tidskrifter som Weird Tales, Unstuck Annual och Shimmer.

Som tidiga influenser nämner Tidbeck Astrid Lindgren, Tove Jansson och Tolkien. Senare och mer specifika influenser är bland andra Sandman av Neil Gaiman, The Birthday of the World av Ursula K. Le Guin och Babel-17 av Samuel R. Delany. Vi törs svära på att hon läst en hel del Kafka också.

Strange Horizons hemsida hittade vi en underbar Tidbeck-novell som börjar oerhört bra: “Then came that Thursday in February when I stepped into my psychiatrist’s office and was presented with a goat.“ Gillar du den överraskande öppningen, vågar vi nästan garantera att du kommer tycka om hela novellen, inklusive det oväntade slutet.

Den svenska versionen av I Have Placed My Sikness Upon You finns att köpa som e-bok.

Tidbecks blogg kan du läsa mer om hennes noveller och böcker. Där finns också en bra lista med länkar till intervjuer med henne.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Noveller