Etikettarkiv: typografi

19 omslag till Ray Gun magazine av David Carson

1288121589

Nr. 1, 1992, Henry Rollins

1288120527Nr. 3, 1993, Dinosaur Jr.

1288121484

Nr. 5, 1993, Porno for Pyros

Nr. 6, 1993, PJ Harvey

1288125110

Nr. 11, 1993, Swervedriver

Nr. 14, 1994, Morrissey

1288122182

Nr. 15, 1994, Elvis Costello

Ray Gun - Alice in Chains

Nr. 16, 1994, Alice in Chains

Nr. 17, 1994, Perry Farell

1288121920

Nr. 18, 1994, Lush

1288122831

Nr. 19, 1994, Jesus and Mary Chain

Nr. 20, 1994, Breeder Vs. Dinosaur Jr

Nr. 21, 1994, Liz Phair

Nr. 22, 1994/1995, Keith Richards

Nr. 24, 1995, Mudhoney

Nr. 27, 1995, Björk

1288124941

Nr. 28, 1995, Neil Young

Nr. 29, 1995, Flaming Lips

1288122725

Nr. 30, 1995, David Bowie

Dagens grafiska design och typografi är ganska clean och städad, inte sällan minimalistisk, och jag tror att det är ett globalt fenomen. Men det har inte alltid varit så och tidskriften Ray Gun är ett bra exempel på det. Det var en kalifornisk musik- och stilbibel, som kom ut med sitt första nummer 1992. Det sista numret, det sjuttiotredje, var ett dubbelnummer som kom ut 1999/2000.

Den briljante och ständigt nyfikne grafiske designern David Carson var både grundare och art director. Han var art director till de första trettio numren, men hade också fortsättningsvis stort inflytande över formen. Han verkar ha haft en generös attityd och lät många personer med olika erfarenhet, inte alltid särskilt lång, medverka.

Numren såg i regel väldigt olika ut och det enda beständiga var namnet, som textades på alla upptänkliga sätt. Verksamheten var som ett ständigt pågående experiment med form och typografi. Resultatet var en smått kaotisk och abstrakt stil, som ofta var svårläst men aldrig tråkig att titta på. Enligt en anekdot ogillade Carson en artikel om Bryan Ferry. Till den använde han medvetet ett särskilt svårläst typsnitt.

Stilen Carson och hans efterträdare odlade kallas ibland för grunge-typografi. Den var, som all grunge, anti och hade precis som punken sin grund i en existentiell vantrivsel. Harmoni och minimalism är inte grunge. Det finns en fantastisk artikel om det här i The Awl: ”The Rise And Fall Of Grunge Typography” av Sharan Shetty.

We had the opportunity to ask Carson a couple of questions. How would you describe the creative spirit and environment back in the days when you created the design for Beach Culture and Ray Gun magazine?

– they were much, much more experimental times in design. computers were still relatively new, and there was a lot of trying of new things, and experimenting in design. now things seems much tamer, much more homogenized and safe, a lot less experimentation going on, and i think its a bad time overall for design. simple is ok, but its a thin line between simple and powerful design, and simple and boring design.

– the creative spirit, design wise is very low right now worldwide. a certain homogenization has set in, in part because everyone has the same software and computers, and designers have gotten lazy letting computers make many decisions the designer themselves should be making. designers need to pull form who they are, form their own unique backgrounds and put some of that into there work. no one else can copy that! its often a matter of trusting ones own intutiton. you’ll have more fun working this way, and you’ll do your best work.

You had a background as a professional surfer, and you redesigned and then designed Surfer Magazine. You also spent three years as the designer of Transworld Skateboarding, and later Transworld snowboarding magazine. Did surfing- and skateboard culture influence you in a major way?

– i don’t think directly, but growing up in southern california, around surfing and skating culture, probably influenced my approach in terms of being more experimental and willing to try new and different approaches. i’ve always had the attitude of, Well, why not? Why can’t i do that? and i think it shows in the work.

– i don’t have formal universityl training in graphic design, and never learned all the things i wasn’t supposed to do. in many ways, Transworld Skateboarding was my schooling, pre computer, when i had to start figuring out how to design a magazine. later after woking on skate, surf, snow and a few other magazines, it all came together in Ray Gun.

Vad man än tycker om grunge-typografin, hela den estetiken, så låg den i alla fall helt i linje med musiken. Playlist: Soundtrack till Ray Gun Magazine.

Ett varmt tack till David Carson för att han tog sig tid att besvara frågor och för att vi fick använda bilderna. På hans hemsida finns fler sevärda saker, inte minst omslag till tidskrifter och mycket surfrelaterat.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Recension: ”Helvetica – Homage to a Typeface” av Lars Müller

133_aa

Lars Müller
Helvetica – Homage to a Typeface
Lars Müller Publishers, 2002/2013

För en tid sedan recenserade vi en fantastisk bok med den självförklarande titeln 100 Years of Swiss Graphic Design (Lars Müller Publishers, 2014). Det är en verklig bibel om man är intresserad av ämnet, som skildras i tematiska kapitel. Förläggaren själv, Lars Müller, född 1955 i Oslo och bosatt i Baden i Schweiz, är även grafisk designer och han har skrivit en av texterna, ”Helvetica”, som handlar om typsnittet Helvetica. Texten inleds med följande stycke:

”Fonts are the raw material of typography. Helvetica, designed in 1957 by Max Miedinger for the Haas’sche Schriftgiesserei AG. (Haas Typefoundry Ltd.) in Münchenstein, views itself in this sense as ‘all-purpose raw material.’ It is often criticized for this very reason. It has been called anonymous, characterless, neutral. Is that true? And if it is: Is it a bad thing?”

Alla som känner till Lars Müller vet att han inte tycker det. Han är en mycket varm, för att inte säga passionerad, anhängare av typsnittet Helvetica. I texten fortsätter han att berätta om typsnittets framgångsrika historia, inklusive anekdoten om hur man i Zürich vurmat för Helvetica medan man i Basel håller på typsnittet Univers. Müller beskriver konjunkturerna för Helvetica, oftast gynnsamma och han påpekar att Helvetica sedan mitten av 90-talet är på uppåtgående igen efter en viss svacka. Och han avslutar med att besvara frågan om det där med att Helvetica skulle vara anonymt, sakna karaktär och vara neutralt:

”Why was Helvetica so successful – and is it still? Let’s just chalk it up to the fonts balance, its normality, and its prosaic look. Not least of all its name – Helvetica, ‘the Swiss one’ reveals one of its typical traits: neutrality as a virtue. It displays modesty, but also obstinacy: for example with the lowercase a, the capital R, or the number 2. You either love them or you don’t notice them. Helvetica functions as a projection screen for every possible kind of message and meets the basic demands placed on a font by both typograpers and readers. Simply an all-purpose raw material.”

Det här är argumenten i koncentrat, men Lars Müller har dessutom gjort en bok, Helvetica – Homage to a Typeface, som har gått ut i åtta upplagor. Den innehåller en hel del citat – för och emot Helvetica. Den innehåller väldigt mycket bilder – allt du kan tänka dig med typsnittet Helvetica på: posters, logotyper, skivomslag, skyltar, tidningar och tidskrifter, bokomslag, konsertbiljetter med mera. Och så innehåller den några korta texter.

Helvetica_176

Du har antagligen redan för länge sedan räknat ut att det här är en ganska nördig bok, det är det verkligen, men det är också en väldigt charmig bok. För att man ska ha något utbyte av den måste man kanske redan ha ett ganska stort intresse för typografi, men det är ju också något man kan tillägna sig. Man bli inte Helvetica-nörd över en natt.

Helvetica_144

Jag tycker att många av citaten är roliga, eftersom de är så drastiska:

”Helvetica – the epitome of ugliness”
– Wolfgang Weingart

”For me, this typeface does not even exist”
– Helmut Schmid

”During the late 1960s and 1970s, Helvetica was not a typeface, it was a lifestyle”
– Micael Vanderbyl

”Helvetica is the jeans, and Univers the dinner jacket. Helvetica is here to stay”
– Adrian Frutiger

”I remember a time at Yale when my work was being critiqued by Paul Rand. Mr. Rand told me only to use Helvetica as a display face, never in text. Then he squinted, leaned in, and whispered in my ear, ‘because Helvetica looks like dogshit in text'”
– Kyle Cooper

133_04

133_07

Boken är liten men ordentligt fet. Det måste ha lagts ned mycket kärlek och arbete på att samla allt material som ryms mellan pärmarna. Jag tycker att baksidestexten (en liknande längre text finns inne i boken) förtjänar att citeras i sin helhet, eftersom den så väl sammanfattar bokens anda:

”This book sings the praises of the shift worker and solo entertainer of typefaces, of its forgotten creator and all those who have contributed to its unparalleled international march of triumph over the past forty years. The designs gathered together here in honor of Helvetica have been created by superb designers and anonymous amateurs from all over the world. They present a unique panoply of this icon of modern design. Helvetica is not only the preferred typeface of leading professionals, it is also an all-time favorite among the multitude of codes and signals and commands that enliven urban life. Helvetica is the perfume of the city.”

Det finns även en dokumentärfilm om Helvetica och Lars Müller har dessutom tillsammans med Viktor Malsy varit redaktör för och gett ut Helvetica Forever – Story of a Typeface, som ger ett lite mer vetenskapligt intryck.

039_aa

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto, Recensioner

Ny färgsprakande klassikerserie från Penguin

9780143123149M

9780143123798M

9780143124337M

9780143124313M

9780143124672M

9780143124771M

9780143124849M

9780143107439M

9780143125259M

9780143126393M

Penguin har lanserat en ny specialdesignad serie klassiker i hårdpärm: Penguin Drop Caps. Serien går i regnbågens alla färger och varje volym pryds av en bokstav, skapad av typografiska stjärnan Jessica Hische. Hon har samarbetat med Penguins art director Paul Buckley.

Det är en bok för varje bokstav – serien börjar inte helt oväntat med Jane Austens Pride and Prejudice och avslutas kanske lite mer otippat med Carl Ruiz Zafons The Shadow of the Wind. Serien är specialdesignad för att uppmuntra till samlande, i en video på Penguins hemsida framgår det att tanken är att man exempelvis ska köpa böckerna vars bokstäver motsvaras av ens initialer. På baksidan av varje bok finns också ett citat eller en sentens. Och när man väl fått eller köpt två, då är det kanske frestande att skaffa hela regnbågen?

Vi tycker att det verkar som om man har fått kompromissa lite vad gäller valet av titlar, för att få ihop författarnamn som passar till alfabetets alla bokstäver, men serien ser verkligen samlarvänlig ut. Vi gissar att målgruppen kanske främst är tjejer och kvinnor, men det är inte menat som något värderande. Böcker som riktar sig till män, typ Noréns dagbok, brukar inte vara så färgsprakande.

Mest imponerade är vi av Jessica Hisches variations- och fantasirika typer. Helt underbara. Inom sina fält – illustration, typografi och webbdesign – är Hische något av en stjärna. Hon sitter i styrelsen för Type Directors Club, har blivit utsedd av Forbes Magazine till en av ”30 under 30” inom konst och design samt till en av Print Magazines ”New Visual Artists”. Bland annat. Hennes hemsida är väl värd att besöka.

Ola Wihlke

1 kommentar

Under Bokomslag bilder och foto

Är du den nye El Lissitzky?

The topography of typographyEl Lissitzky (1890-1941) in Merz No. 4 (Hannover: July 1923)

1. The words on the printed surface are taken in by seeing, not by hearing.

2. One communicates meanings through the convention of words; meaning attains form through letters.

3. Economy of expression: optics not phonetics.

4. The design of the book-space, set according to the constraints of printing mechanics, must correspond to the tensions and pressures of content.

5. The design of the book-space using process blocks which issue from the new optics. The supernatural reality of the perfected eye.

6. The continuous sequence of pages: the bioscopic book.

7. The new book demands the new writer. Inkpot and quill-pen are dead.

8. The printed surface transcends space and time. The printed surface, the infinity of books, must be transcended. THE ELECTRO-LIBRARY.

O.W.

Lämna en kommentar

Under Film video och ljud