Etikettarkiv: USA

Viet Thanh Nguyen om våldet mot asiater

I Guardian har Viet Thanh Nguyen skrivit en verkligt skarp essä, om det verkliga och fiktiva våldet mot asiater: ”From colonialism to Covid: Viet Thanh Nguyen on the rise of anti-Asian violence”

”The systemic violence of a US foreign policy designed to kill Asians in large numbers, or threaten to kill them, from the Philippines to Japan, from Korea to Vietnam, from Laos to Cambodia, reinforces the domestic, everyday racism and sexism with which many Asian Americans are familiar. The acceptability of microaggressions, racist jokes, casual sexual fetishisation lays the groundwork for an explosion of racist and sexist violence that can be literally murderous.”

Bokförlaget Tranan har gett ut flera böcker av Viet Thanh Nguyen.

Köp böcker från Tranan

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

Kan David/Bookshop utmana Goliat/Amazon?

”It is being described as a ‘revolutionary moment in the history of bookselling’: a socially conscious alternative to Amazon that allows readers to buy books online while supporting their local independent bookseller. And after a hugely successful launch in the US, it is open in the UK from today.”
— Ur The Guardian, ”‘This is revolutionary’: new online bookshop unites indies to rival Amazon”

Andy Hunter, en av grundarna av den tongivande litteratursajten Lit Hub, är van att tänka stort. En av hans idéer, Bookshop, är nu på väg från USA till UK. Sajten har vissa likheter med Lit Hub, som har karaktär av portal och till ganska stor del bygger på kurerade listor. Sajten samlar oberoende boklådor, som erhåller hela vinstmarginalen på 30%.

Jag tycker att idén är förträfflig, men har lite svårt att greppa hur det ska fungera. Enligt artikeln: ”It allows independent bookshops to create their own virtual shopfront on the site”. Hur ska man avgöra vilka boklådor som ska få den mest åtråvärda exponeringen? Och är verkligen kurerade listor, från de oberoende bokhandlarna, det bästa alternativet till försäljningslistor och algoritmer? Det är lite svårt att föreställa sig att en sån här uppstickare skulle kunna bräcka Amazon i grenen logistik, men de utlovar leverans inom 2-3 dagar.

Det ska hursomhelst bli kul att följa det här projektet, och jag ska läsa på lite mer om Bookshop.org.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

United States of Incarceration Inc

9780735223585

Shane Bauer
American Prison – A Reporters Undercover Journey
Into the Business of Punishment
Penguin Press

I USA kommer det ut extremt mycket böcker av olika slag om landets fängelser, och jag tycker att det är lite märkligt att inte några av dem översätts till svenska. Jag kan inte på rak arm komma på någon titel från senare år. Man behöver bara klippa ett citat ur Wikipedia för att förstå att det är något som inte står rätt till med USA:s fängelsesystem, som hyser oproportionerligt många svarta, fattiga, psykiskt sjuka och personer som fastnat i missbruk:

”According to the US Bureau of Justice Statistics (BJS), 2,220,300 adults were incarcerated in US federal and state prisons, and county jails in 2013 – about 0.91% of adults (1 in 110) in the U.S. resident population.[2] Additionally, 4,751,400 adults in 2013 (1 in 51) were on probation or on parole.[2] In total, 6,899,000 adults were under correctional supervision (probation, parole, jail, or prison) in 2013 – about 2.8% of adults (1 in 35) in the U.S. resident population.”

Det är notoriskt svårt att som journalist bevaka det amerikanska fängelsesystemet, det gäller inte minst de privata fängelser som drivs som vinstdrivande företag. Journalisten Shane Bauer löste det genom att helt enkelt söka jobb som vakt på ett privat fängelse i Louisiana. Han gjorde inget för att dölja sin identitet men blev ganska omgående anställd med en lön på $9 i timmen. Han använde dold elektronik för att kunna dokumentera så mycket som möjligt av sina fyra månader som anställd på fängelset.

Resultatet är reportage- och essäboken American Prison, som kan läsas som ett enda långt argument mot privata fängelser. De saknar ju strängt taget incitament att behandla fångarna väl, värna om deras hälsa, servera dem schyst mat etc. Men Bauer berättar inte bara om det dagliga livet som anställd på fängelset, han väver samman den skildringen med en skildring av USA:s långa och grymma historia av att exploatera fångar för profit.

Han går så långt tillbaka i historien som till decennierna före inbördeskriget. Först tyckte jag att det här greppet kändes lite konstlat, men ju mer jag läste desto mer troligt verkade det att man måste göra historiska tillbakablickar för att förstå den inhumana människosyn som präglar dagens amerikanska fängelsesystem och industri. Bauer visar hur privata fängelser blev särskilt vanliga i Södern efter slaveriets avskaffande, som ett sätt att behålla kontrollen över den afro-amerikanska arbetskraften.

Det går säkert att göra invändningar mot vissa av Bauers tolkningar och paralleller, men jag tycker att American Prison bidrar med mycket kunskap som man inte kan bortse ifrån om man vill försöka förstå USA:s lika inhumana som irrationella fängelsesystem och industri. Det är omskakande läsning.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Den stora bokkedjans förfall

”What I say is, a town isn’t a town without a bookstore. It may call itself a town, but unless it’s got a bookstore, it knows it’s not foolin’ a soul.”
― Neil Gaiman, American Gods

Det skrivs mer och mer om Barnes & Nobles förfall. Att skriva om nedläggningshotade boklådor har nästan blivit som en egen genre. Man får i vilket fall som helst intrycket att slutet rycker allt närmre för Barnes & Noble och dess 600 butiker.

Kanske finns det ett visst mått av skadeglädje i just det här fallet, eftersom Barnes & Noble under sin expansion slog ut så många indiebokhandlar, men i artikeln ”The Sad Decline of Barnes & Noble” märks inte detta. Skriver Gracy Olmstead: ”Visits to Barnes & Noble were one of my favorite occasions as a child.” Och så beskriver hon i detalj den mysiga och fantasifrämjande stämningen i den lokala Barnes & Noble butiken.

Och sedan berättar hon om den misslyckade satsningen på läsplattan Nook, om andra mindre lyckade satsningar, och om hur Barnes & Noble sedan försökt komma igen, men de har glidit allt längre bort från kärnverksamheten, att sälja fysiska böcker till butikskunderna.

Olmstead föreslår flera åtgärder som eventuellt skulle kunna vända utvecklingen, sånt som många andra bokhandlar har gjort för att möta konkurrensen från Amazon:

”But as it is, everything that Barnes & Noble does today is done as well or better by someone else. You could go to its café and get a Starbucks coffee and croissant—or you could go to the nearest indie coffee shop and get higher-quality versions of the same things. Nearly every café and coffee shop offers free wifi and space to work these days. And indie bookstores usually offer both new and old books at the same (or better) prices, while providing their customers with a greater sense of passion and reverence.

Barnes & Noble has long been a place of learning and love. But in its determination to innovate, it has forgotten its telos. Which means that it won’t survive much longer unless it can rediscover what made it special in the first place.”

Ola Wihlke

 

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Hundratals bibliotek i USA har börjat servera mat till behövande barn

En artikel i New York Times, ”Free Lunch at the Library”, rapporterar att hundratals offentligt finansierade bibliotek har börjat servera mat till barn från familjer med dålig ekonomi:

”Hundreds of libraries are now serving federally funded summer meals to children to ensure that they don’t go hungry. The change is part of an effort to stay relevant to patrons, and to pair nutrition and educational activities so low-income children get summertime learning, too.”

Och ytterligare ett citat, om tanken med initiativet:

”Enid Costley, the children’s and youth services consultant for Library of Virginia, summed up the rationale for starting to serve free food: ‘For kids to be well-read, they need to be well-fed.'”

Ola Wihlke

3 kommentarer

Under Notiser, Nyheter

6 böcker som förklarar hur GOP gick bananas

I New York magazine publiceras en spännande lista, refuserad av en annan publikation, med sex böcker som Jonathan Chait anser att man bör läsa om man vill förstå dagens republikanska parti: ”6 Books That Explain How the GOP Went Crazy”

Paul Krugman är ju alltid väldigt bra, men Why the Right Went Wrong och Rule and Ruin verkar också spännande, översiktliga studier. Det vore kul att läsa åtminstone en av dessa titlar.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Notiser

Foto: David Grahams Amerika

GRAWEBYosemiteNationalPark,1999_LG

David Graham: Yosemite National Park, CA, 1995

GRAWEBRome_ME_1982_LG

David Graham: Nan and Vy, Rome, ME, 1982

GRAWEBcasagrande_LG

David Graham: Casa Grande, Arizona, 1986

GRAWEBRoute130_NJ_2013_LG

David Graham: Route 130, NJ, 2013

GRAWEBpostbulletins_LG

David Graham: Post Bulletins Practicing at Graham Park, Rochester, Minnesota, 1988

GRAWEBSouthofOshKosh_LGDavid Graham: South of Osh Kosh, Wisconsin, 2003

GRAWEBBenson,AZ_LG

David Graham: Benson, Arizona, 2002

GRAWEBMargate_NJ_1987_LG

David Graham: Lucy, Margate, NJ, 1987

GRAWEBTodd_Gerding_1991_LG

David Graham: Todd Gerding as a Hessian Soldier, Richboro, PA, 1991

1979 började David Graham fotografera, med en storbildskamera, och han har sedan dess utforskat Amerika, amerikanerna och det amerikanska. Han har gjort det inom ramen för vanliga amerikanska former som snapshot, semesterbild och familjeporträtt. I ett tidigare blogginlägg visade vi bilder från och skrev om en pågående utställning på Laurence Miller Gallery i New York: ”Where We Live: Photographs of the American Home” De hade vänligheten att låta oss visa några av fotona.

Sedan upptäckte vi att Grahams gallerist i Philadelphia, Gallery 399, hade en spännande utställning förra året: ”Thirty-Five Years / 35 Pictures” Den utgjordes av 35 foton från Grahams 35 år långa karriär. Han har slitit ut tre Volvo-bilar under sina resor kors och tvärs över USA. Tillsammans med galleristen Martin McNamara plockade han ut det bästa fotot från varje år. Fotona ovan är några av våra favoriter.

Ett stort tack till David Graham för att vi fick visa de här fotona, ett litet smakprov ur hans ibland smått surrealistiska Amerika.

Grahams stil har påverkats av att han började fota med en storbildskamera. ”The camera was so slow and expensive to shoot, I wanted to get the most out of it,” har Graham sagt om sin stil. ”So I loaded in detail, color, subject, structure, historical references, and humor – I wanted everything.”

Humorn är en viktig del av Grahams foto och ofta fångar han det oförmodade mötet mellan olika kontrasterande eller förstärkande element. Han är intresserad av kontraster och unika, individuella och originella uttryck.

Graham har sagt att Amerika har blivit mycket mer homogent och förutsägbart under de decennier han har varit verksam. Men han fortsätter att utforska det unika, individuella och det som sticker ut. Titlarna på Grahams böcker säger också något om hans produktion och inriktning, exempelvis American BeautyOnly in AmericaTaking LibertiesAlone Together och Almost Paradise.

David Grahams hemsida.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Recensioner

Knausgårds katastrofala lunch med en kollega i New York

New York Times Magazine skildrar Karl Ove Knausgård sin resa genom USA. I den första delen, ”My Saga, Part 1”, skriver han om en katastrofal lunch med en amerikansk kollega vid ett tidigare besök i New York:

”[…] last time I was in New York, when a well-known American writer invited me for lunch. I brought three of my children with me, none of whom speak English. I thought we might have some difficulty, but hoped for the best. He came and picked us up at the hotel, and we took the subway down to Chinatown, where we found a suitable restaurant. I tried desperately to think of something to say. We had to have something in common, we were about the same age, did the same thing for a living, wrote novels, though his were of considerably higher quality than mine. But no, I couldn’t come up with a single topic of conversation.

He talked a little, I listened, nodding politely now and then, said: “Oh, really? Is that so?” while all the time I also had to communicate with the children, who weren’t used to strangers either.

When we got back to Sweden, I received an email from him. He apologized for having invited me to lunch, he had realized he never should have done it and asked me not to reply to his email.

At first I didn’t understand what he meant. I thought we’d had a good time. So why was he apologizing?

Then I realized he must have taken my silence personally. He must have thought I didn’t find it worth my time talking to him.

I wrote back and asked him if he’d seen any Bergman movies? No one talks there either. And Finland was even worse; there, no one ever said anything to each other. I wrote that I’m always like this, that I never say anything to people I don’t know, even when they’re having dinner at our house. He never answered.”

Vem är den kände amerikanska kollegan?

Knausgård avslöjar däremot inte vem den kände författaren är och det har spekulerats. Men häromdagen gav sig författaren tillkänna, i en recension i New York Times av Knausgårds senaste till engelska översatta Min kamp: ”Karl Ove ­Knausgaard’s ‘My Struggle: Book 4’” Recensionen börjar så här:

”‘The last time I was in New York,’ Karl Ove ­Knausgaard wrote recently in The New York Times Magazine, in his account of traveling through the ­United States, ‘a well-known American writer invited me for lunch. . . . I tried desperately to think of something to say. We had to have something in common, we were about the same age, did the same thing for a living, wrote novels, though his were of considerably higher quality than mine. But no, I couldn’t come up with a single topic of ­conversation. . . . When we got back to Sweden, I received an email from him. He apologized for having ­invited me to lunch, he had realized he never should have done it and asked me not to reply to his email. At first I didn’t understand what he meant. . . . Then I ­realized he must have taken my silence personally. He must have thought I didn’t find it worth my time talking to him.’

Knausgaard doesn’t reveal the identity of the American writer he had lunch with. But I will: It was me. I may be the first reviewer of Knausgaard’s autobiographical works who has appeared in one of them.”

Recensionen är skriven av Jeffrey Eugenides. Jag kommer osökt att tänka på inledningen till en av Erik Lindegrens sonetter: ”i speglarnas sal…” Men det här kanske bara är början, det kanske fortsätter med att Knausgård i sin nästa bok skriver om att en känd amerikansk författare, som han ätit lunch med och skrivit om i New York Times Magazine, skrev om lunchen i sin recension i New York Times av Knausgårds senaste bok. Vilket Jeffrey Eugenides sedan kan kommentera i sin eventuella recension av boken.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Unga amerikaner föredrar pappersböcker och 27% fler oberoende bokhandlar i USA sedan 2009

Att Amazon och e-boken, förr eller senare, skulle bli spiken i kistan för både pappersboken och de oberoende bokhandlarna har upprepats så många gånger att det verkat oundvikligt. Men häromdagen läste jag en intressant artikel i Washington Post”Why digital natives prefer reading in print. Yes, you read that right” – om att ungdomar i den digitaliserade generationen i USA föredrar att läsa pappersböcker.

Varför gör de det? För att pappersböcker luktar gott, för att man kan anteckna i marginalen och styrka under meningar. För att man kan vika hundöron. Säger en kille i artikeln: ”I like holding it. It’s not going off. It’s not making sounds.” En bok är en bok.

Enligt artikeln föredrar många pappersböcker när de pluggar, för att det är enklare att koncentrera sig och mindre risk att bli distraherad. Det finns många skäl.

Och en artikel i New York Times – ”Assessing the Health of Independent Bookshops” – kommer med en blandning av mycket goda och mycket dåliga nyheter. De goda nyheterna gäller USAantalet oberoende bokhandlar har ökat med 27% sedan 2009. De dåliga nyheterna gäller Storbritannien och Irland där har antalet oberoende bokhandlar minskat med 25% sedan 2009.

Frankrike där man inte ger efter för vare sig Amazon eller marknadskrafterna i första taget – böcker har fasta priser och betraktas inte som vilken vara som helst – där har antalet oberoende bokhandlar ökat med 5%, men egentligen mer eftersom den franska statistiken bara fångar upp bokhandlar som har anställda. Storbritannien övergav förövrigt ett system snarlikt det franska med fasta priser vid mitten av 90-talet.

”More than one-third of the independent bookshops in Britain and Ireland have disappeared in the past decade, unable to compete with large retailers – chiefly Amazon – who use their superior market position to offer deep discounts on printed and digital books.” Och om man blickar ett år tillbaka pekar trenden fortsatt nedåt. Klassiska bokhandlar får bomma igen.

För de oberoende bokhandlarna gäller alltså samma sak som för framgångarna med e-böcker – betydande i vissa länder och inte fullt så stora i andra, som i Sverige – att deras tillstånd varierar mycket mellan olika marknader.

En förklaring till den enorma skillnaden mellan USA och Storbritannien är att den stora kedjan Borders försvann från den amerikanska marknaden 2011 och lämnade ett vakuum efter sig som oberoende bokhandlar kunnat fylla. Dessutom har den största kvarvarande kedjan, Barnes & Noble, slagit igen hundratals butiker. Ironiskt nog var det just de här två kedjorna som länge ansågs hota de oberoende bokhandlarna. Scenariot såg ungefär ut som i den romantiska komedin You’ve Got Mail (1998) med Tom Hanks (Fox Books) och Meg Ryan (The Shop Around The Corner) i huvudrollerna. Då hade Amazon bara funnits i fyra år.

Men enligt artikeln i New York Times har de oberoende bokhandlarna också dragit fördel av ”a spirit of localism and urban renewal that is coursing through some American cities.” Frågan är om inte Amazons buffliga strategi gentemot olika förlag, mest segsliten var tvisten med Hachette, var en lika stor pr-vinst för de oberoende bokhandlarna som den var en förlust för Amazon.

”The enthusiasm and optimism is pretty staggering,” säger i alla fall en belåten Oren TeicherAmerican Booksellers Association. ”Despite all the quantum leaps in technology, the fact is nothing beats a physical, bricks-and-mortar store to discover books that you didn’t know about.” Inom parentes sagt: Undrar hur många gånger han använt exakt den formuleringen.

Men man vill naturligtvis veta hur det har gått för våra svenska oberoende bokhandlar sedan 2009. Så jag ringer Svenska Bokhandlareföreningen där VD Dag Klackenberg mycket vänligt svarar på min fråga, men han kommer inte med några sensationella nyheter, vare sig positiva eller negativa. Om man inte tycker att det är positivt eller negativt att antalet oberoende svenska bokhandlar i princip är oförändrat.

Däremot påpekar Klackenberg att han är lite skeptisk till uttrycket ‘oberoende’ bokhandlar, inte minst vad gäller den amerikanska marknaden. Där räknas tydligen en bokhandel som oberoende om den inte tillhör någon av de stora börsnoterade kedjorna, vilket inte hindrar att de tillhör en kedja, till och med en riktigt stor kedja. Det gör siffran +27% lite mindre imponerande, men man förstår Tim Godfray på brittiska Booksellers Association som säger att han är ”djupt avundsjuk” på sina amerikanska kollegor.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Artiklar

Foto: ”Southern Route” av Tamara Reynolds

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST01

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST20

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST24

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST18

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST11

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST02

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST21

H4C9146m

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST14

MissKitty-5864FinalSml

NashvilleTN-4138Final

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST25

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST04

SouthernRoute_TamaraReynolds_ST19

Fördomarna om den amerikanska Södern är lika gamla som det amerikanska inbördeskriget, minst, och det är, som bekant, segraren som skriver historien. Och på det ska man lägga lager på lager av stereotypa bilder som producerats i framförallt Hollywood och New York. Bilderna och föreställningarna har formats av åtskilliga tusen filmer, böcker och av nyhetsindustrin.

På senare år har det dessutom utvecklats som en egen genre av realitysåpor som skildrar ett exotiskt Södern. Animal Planets ”Hilbilly Handfishin” är ett perfekt exempel, inte bara för namnets skull, utan för att man lyfter fram ett så udda och omodernt fenomen som ”handfishing” eller ”noodling” som det kallas. Det är sant att man fortfarande fiskar catfish för hand i vissa delar av Södern, men är det egentligen det programmet handlar om? Jag tror inte det.

För ett par dagar sedan såg jag en fantastisk bildserie, Southern Route, på New York Times fotoblogg The Lens. Fotografen Tamara Reynolds, som är född i Nashville, har med fotona, som hon började ta 2011, försökt skildra Södern mindre stereotypt. Fotona ovan är ett litet urval hämtat från serien.

På sin hemsida skriver Reynolds om stereotyperna, om att de kan innehålla ett korn av sanning, att hon inte velat blunda för det, men att hon också velat lyfta fram positiva värden som hon förknippar med sitt Södern. ”There is more to be revealed under the surface of things,” skriver hon på hemsidan. ”We are a people that has persevered under the judgement of the rest of the world, carrying the sins of the country seemingly alone.”

Lyckas fotoserien skildra den amerikanska Södern fördomsfritt? Jag vet inte och det kanske inte ens är möjligt, men jag tycker att fotona har någon slags omedelbarhet som gör dem väldigt gripande och svåra att värja sig mot. Det emotionella avståndet mellan fotografen och personerna på bilderna upplever jag som ovanligt litet. Det löper också ett melankoliskt drag genom hela serien, som jag har väldigt lätt att identifiera mig med.

Ett stort tack till Tamara Reynolds för att vi fick visa ett urval av fotona i serien Southern Route. Vi rekommenderar varmt ett besök på hemsidan.

Ola Wihlke

Lämna en kommentar

Under Bokomslag bilder och foto